Föreningen Vitådalens ”besöksbroschyr” – en liten skrift för oss alla

Det börjar bli dags att fundera på vad vi kan erbjuda besökare, boende  och hemvändare i år. I likhet med tidigare år så samlar vi ihop kommande attraktioner och evenemang till en liten folder som delas ut i alla postlådor i Vitådalen. Varje by har en eller flera representanter i denna förening och för Vitå är det Lars Nilsson, Malin Vuortio och Anna Johansson. Har du tankar och synpunkter på vad du vill ha med i broschyren, kontakta då din byarepresentant för byarna Jämtön (ex. Eskil Johansson), Högsön (ex. Staffan Bergman), Heden (Ralf Lövgren), Avafors-Forshed (ex. Margareta Roos), så tas dina tankar med och hamnar, om det är allas mening, i den nya broschyren.

Ni vet den gamla devisen ”syns man inte så finns man inte” gäller och det är många som tidigare år i positiva ordalag berättat att de hittat mycket spännande och roligt i vår broschyr. Några har t.om använt den handritade kartan som en körguide.

Ett ”broschyrmöte”(uppskjutet pga av sjukdom från den 25 jan) kommer  att äga rum idag den 31 januari, kl.18.30, i Forsheds byagård, så snabba gärna på med att förmedla dina synpunkter och tankar på innehållet i broschyren. ”Snarast möjligt” är orden för dagen eftersom broschyren ska gå i tryck under våren för att vara aktuell under den stora besökstiden – sommaren.

Om s.k. riskkapitalister, skola och vård

Började filosofera kring det faktum att s.k. riskkapitalister tillmäts så stort värde i vårt moderna samhälle. Såvitt jag kan förstå så har ingen av dem skapat något av värde för någon annan utan att först skapa ett avsevärt större värde för dem själva och där drivkraften är den egna girigheten. Jag skulle nog närmast karakterisera dem som parasiter på den samhälleliga kroppen. Tärande, aldrig närande. Detta till skillnad från de entreprenörer, egenföretagare och arbetande människor som tillsammans skapar och vidmakthåller vår konkurrenskraft och välstånd.

Bland politiker pratas det från tid till annan om behovet av ”riskvilligt kapital”.  Detta uttryck menar jag för att uttrycka mig på engelska är ” a contradiction in word” dvs själva uttrycket motsäger det det påstår sig uttrycka. Ta till exempel all utrealisering av vård och skola där det politiska budskapet sades vara för att åstadkomma en bättre vård för de gamla och en bättre skola för våra barn och ungdomar, ge entreprenörer en chans att åstadkomma bra skola och dito vård.  Hur blev det då? Jo, ganska omgående kände ett antal ”riskkapitalister” den omisskännliga lukten av riskfria inkomster och följden blev att de likt hyenorna flockades runt bytena och när röken nu börjar skingras ser man ett antal riskkapitalister som skrattar hela vägen till bankkontona/vinsterna på Channel Islands oåtkomliga för svenska politiker att beskatta.  Så, våra skattemedel går till en stor del rakt ner i ”riskkapitalisternas” rymliga fickor och dito samveten. Åldringarna fick i ännu lägre grad se personal som ska vårda och bistå dem, personalcheferna som har ansvaret för vården var del i ett bonusprogram och upptagna med att försöka räkna på vad den senaste besparingen på vårdpersonal skulle ge för bonusökning.

Inser plötsligt att ordet riskkapitalister kan delas upp i tre delar där vi allihop står för den första delen ”risk”,  räkmackseglarna på fina gatan i Stockholm och annorstädes handhar ”kapital” och det som återstår för barn och gamla är ”ister” en sinnebild för det som serveras på alla skolmatsalar och åldersdomshem – pannkakor som tillverkats på tvivelaktiga råvaror av den firma som hade lägsta budet, transporterat i halv- eller helfärdigt skick land o rike kring.

Borde vi inte, istället för att fylla parasiternas konton med våra skattepengar, återföra all skola och vård i gemensam ägo och därmed samtidigt kunna återföra det överskott som uppenbarligen finns att hämta ur vård och skola för att skapa en värdigare vård och en skola som bättre svarar mot de samhälleliga behoven, än den befintliga. Själv kan jag bara tänka mig att stödja tanken på friskolor om de har en speciell utbildningsprofil och drivs utan vinstsyfte för ägarna, i någon form av stiftelse- eller kooperativ form.

 

 

 

Äntligen Fredag!

Så är veckans vanligtvis bästa dag kommen, fredag, med allt vad det innebär av förhoppningar på den stundande helgen. Till och med SMHI verkar ha fått fnatt och lovar skapligt väder dvs lagom kallt och med möjligheter från stund till annan av soligt/klart väder.

Det finns ett tornedalsuttryck som låter ungefär såhär ” ei se kanatta” och som på pitemål uttalas ”he lönsch int”, betydandes att det är ingen mening att försöka för det går åt helvete i alla fall. Låt oss hoppas att dessa talesätt kommer på skam och att det lönar sig att vara förhoppningsfull. För, det finns nog med pessimister, rättshaverister och allmänt negativa människor, utan att man själv behöver ansluta sig till den skaran.

En del av de människor jag mött den senaste tiden har uppvisat mycket färdiga åsikter och otrevliga beteenden som fått mig att associera till och att fundera kring hur svårt det är, snart sagt omöjligt,  att ta in en annan människas argument och faktaredogörelser, om du redan i förväg har bestämt dig för att han/hon har fel. Om man därtill inte bott i flera generationer i den by man vågar sig på att ha tankar kring och åsikter i, så blir man av en del bemött som något som katten släpat in. Är det verkligen det vi vill?

 

 

Kylan har kommit – lika oväntad som alltid

Tänk att man aldrig lär sig att januari/februari är kallmånaderna här uppe. kanske är det den ökande dagslängden, kanske den heta längtan som lurar en, man tror att nu ska det bli sköna dagar. Och, så slår kylan till. De senaste dagarna har termometern visat, i och för sig måttliga, -15 C till -20 C och man hurves. Glömda är alla de dagar med regn o nollgradigt, då man, nästan med längtan, pratade om att ”snart kommer snön och kylan”. Nu har snö, ca 70 cm lössnö kommit, så lyckan borde kanske vara fullständig.

Mina hästar som går ute året om verkar inte besväras av den nuvarande temperaturen, men det gör de inte heller av -35 C. Senast det var så kallt gick jag med viss bävan ut till dem, jag förväntade mig att de skulle stå hoptryckta tätt intill varandra inne i stallet, dit de har tillträde genom att puffa undan ett förhänge av filtar. Döm om min förvåning när stallet var tomt. Med viss oro i sinnet tände jag pannlampan och började söka efter ett hål i stängslet där de troddes ha gått ut genom. Så såg jag i ögonvrån hur något rörde sig nere i hagen. Jodå, mycket riktigt det var alla tre som höll på och busade och låtsasbråkade med varandra. När jag kom ner till dem så avbröt de glammet, kanske i tanken att husse kom med något gott, äpplen eller morötter. Nyfiket kom de fram och nosade på mig totalt oberörda av kylan. Visst den tjocka pälsen på var och en av dem var bemängd med istappar och rimfrost men det besvärade dem inte det minsta. Ack, tänk om man vore så beskaffad att man kunde köra med samma kostym i ett så stort temperaturintervall.

Undrar om de är släkt med min tonåring, han besväras inte heller av kylan utan kan gå ut i kylan iklädd bara t-shirt –  huvvaligen.

Extrastämma i Vitå VVO genomförd

Ikväll hade man så samlats för att besluta om även de ekonomiska delarna, en nödvändighet för att slutligen avsluta Vitå VVO. Kvällens valde ordförande, Uno J, redogjorde för de tillgångar (likvida medel i bank och kassa) som finns, hur man låtit de som säljer fyrhjulingar värdera den föreningen tillhöriga ATVn (fyrhjulingen)  samt hur man hade kommit fram till en värdering av slakthuset. Därutöver hade övriga tillgångar upptagits till en mindre summa.

Om man lägger samman alla tillgångar och delar upp dessa på befintlig areal så blir utfallet att markägarna skulle få drygt 15 kr/ha.

Mot värderingen av slakthuset (30.000 kr) anförde personer med anknytning till Jaktsällskapet att detta var för lågt. Fakta att byggnaden står på ofri grund (byamark) och värdet därmed i praktiken utgörs av rivningsvärdet, accepterades inte av dessa.

Stämman beslöt efter diskussion, med stor majoritet, att acceptera de genomförda värderingarna och den ekonomiska redogörelsen samt förslag till utdelning till var och en markägare, som följer av detta. Därmed avslutades extrastämman.

I efterhand frågade Uno om de markägare, som utgör den stora majoriteten både vad gäller areal och antal, om de kunde tänka sig att avstå från att ta ut sina respektive andelar och istället föra in dessa som ingående balans i Vitå Jaktvårdsförening. På detta svarade man ett enhälligt JA.

 

Vad ska man då tänka om detta, att VVOt därmed upphör att existera, att vi framledes har två jaktsammanslutningar som ska jaga på förutvarande Vitå VVO?

-Ja, inte vet jag. Det känns lite som en skilsmässa där parterna först bråkar på och med varandra, kanske tar någon till ”juridiken” för att ”få rätt” och ser inte något bra hos den andra parten. Trösterikt, liksom i de flesta skilsmässor, är att vanligtvis så börjar man efter ett tag att prata med varandra, man har kanske barn tillsammans. På liknande sätt så har vi nu två parter som genomgått en skilsmässa och respektive part disponerar olika delar av den areal som utgjorde Vitå VVO. Men, vi kommer även framledes att bli tvungna till att försöka skapa en bra viltvård, om inte tillsammans så, i någon sorts samförstånd. Det kommer att finnas flera saker som måste klargöras som; hur färdas man över varandras marker, hur undviker man att vådaskott uppkommer dvs hur fördelar man tiden och fokuseringen för älgjakten inom respektive område? Samordning behövs.

I de sämsta skilsmässorna fortsätter parterna att ligga varandra i strupen långt efter man glömt varför. Låt oss hoppas att upplösningen av Vitå VVO inte leder till dessa konsekvenser.