månadsarkiv: augusti 2012

Filosofi, Etik och Samhälle

Om att lägga ner möda på att besvara alla Mirandas inlägg.

 

Miranda,
Jag läste din senaste ”kommentar” på mina epos och åsikter i den förhoppningsvis avklingande jaktkonflikten. Du verkar ha ett mycket stort behov att uttrycka dig i form av påhopp på mig där du nyttjar tekniken att rycka ut enstaka ord ur sitt sammanhang och använda detta för att kasta skit/sparka på mig och de tankar och åsikter jag uttrycker. Jag ska därför, som ett undantag, både namnge dig och bemöta ditt senaste inlägg i sin helhet, mening för mening – sedan får det vara slut med kommentarer för min del på din skrivklåda.

Har bifogat mina kommentarer till respektive del av ditt inlägg. Dina meningar är angivna i fet skrift.

Så här skriver du;

Vill gärna påpeka att det inte hjälper att läsa den korta beskrivningen om dig via din blogg. Den säger ingenting OM dig, bara vad du har för utbildning. En människa ÄR inte det hon/han är utbildad till, så vem du är är fortfarande ett mysterium för en del.

-Jag anger en hel om både mina intressen och min familjesituation inte bara min utbildning – retar det dig att jag är Filosofie Doktor? Jag ser inget allmänintresse att lägga ut ett komplett CV – jag söker inte jobb utan kommenterar saker och skeenden utifrån mina tankar. Läs även de andra ”epos” jag skrivit och som handlar om annat än jaktkonflikten, så förstår du vad jag menar.

Och någon Fantomen är du inte, han är en hjälpsam empatisk människa som sparakar uppåt medan du har fullt sjå att sparka neråt, hela tiden…

-Om det är din sammanfattande syn på mig som person så speglar det på ett övertygande sätt din okunskap om mig. Men du verkar själv ha fullt upp med att sparka – verbalt – åt alla håll på en/mig, som inte delar din syn i sakfrågor. Till skillnad från dig har jag använt tid till att ta reda på de faktiska omständigheterna i olika sakfrågor. Att det finns de som uppfattar detta som en spark får stå för dem.

Får man rätta till ett fel kanske; du säger att du skriver epos och kåseri, jag hade förväntat mig att du visste vad dessa ord betyder. Det är i alla fall inte vad du sysslar med, långt ifrån!

-Tänk att det får du inte göra, det är tack och lov inte du som avgör betydelsen av orden. Om du läste lite mer litteratur så skulle du inte yttra dig på det sättet.

Slutord; det känns fegt att först inbjuda till kommentarer men sen avfärda de flesta (…för en avvikande åsikt eller?) med orden att man ska skaffa sig en egen blogg. Och du svarar inte alls på det man frågar om…
//Miranda

-SLUTORD från mig: Jag svarar visst på saklig kritik eller sakligt betingade åsikter som framförs av såväl dig som andra, vilket jag även gjort och kommer framledes att fortsätta med. Men, som jag också skriver i min blogg så är det just det – min blogg, där jag uttrycker mina tankar och synpunkter. Det är inget diskussionsforum där kommentarslistan tenderar att bli hur lång som helst. Det finns såna diskussionsfora där du kan få skriva av dig – om du känner skrivklåda. Jag kommer i alla händelser inte fortsätta min diskussion med dig.

Lev väl,
/Lars

Filosofi, Etik och Samhälle

Flitig som en – humla

Med fascination har jag suttit och tittat på horder av humlor som med stor noggrannhet och träget arbete jobbar med att suga ur den sista nektarn ur alltjämt blommande växter. Dessa bulliga, gulliga insekter har, såvitt jag vet,  inte någon människa som är rädd eller fientligt inställd till dem. De kan visserligen stickas/brännas, något man som pojke kunde få erfara om man var för hårdhänt, dvs höll någon av dessa för hårt i sin hand. Vanligen kunde man ta dem i handen om man var försiktig och kika på dem utan att de bråkade alltför mycket om det. Men de har integritet.

Tittar man å andra sidan för nära på en annan insekt i vår omgivning – getingar,  så riskerar man att den sticker en, bara man kommer nära. Ilskna och sockergiriga är de också de randiga banditerna. Nä, tacka vet jag humlorna.

Tomatodlarna, bland annat här i Norrbotten, har insett värdet av humlorna och köper regelmässigt inför varje säsong samhällen med humlor som får pollinera deras tomatplantor.

Så slår det mig att precis som getingar och humlor representerar två olika aspekter av insekter så finns det på liknande sätt humle-människor som tålmodigt brummar på har stor integritet och inte gör någon annan förnär, medan det också finns geting-människor som är snarstuckna, påflugna och gärna ställer till besvär för andra bara för att man finns i närheten – suck.

Filosofi, Etik och Samhälle

Det verkar som om Fantomen finns – i Vitå !

Av några som inte tycker om vad jag skriver på min blogg har jag utmålats som ”en som vet allt om alla/många” att jag skriver elakt och snudd på förtalande mm mm. Och, ”ingen vet vem jag är” – som någon uttrycker det.

Detta påminner mig om beskrivningen på min ungdoms seriehjälte Fantomen, som ”ibland gick omkring på gatorna som en vanlig man”, men som ingen visste hur han egentligen såg ut.

Till alla dessa vill jag bara säga -läs den korta personbeskrivningen om mig som jag lagt upp på min blogg och om du har några frågor som du vill ställa till mig – gör det då så att jag kan se dig i ansiktet och dölj dig inte bakom en anonym signatur på min blogg eller ”sällskapets” hemsida. Då får du möjlighet att se hur jag ser ut och höra vad jag står för. Dessutom, har du lust så kan vi ta dina synpunkter och åsikter över en kopp kaffe – jag bjuder.

Vidare, av alla kritiska inlägg jag läst på min blogg och om mig på sällskapets sida har det varit två som undertecknat dessa med sina egna namn och inte ynkligen dolt sig bakom någon signatur eller ”anonym”. I båda fallen är det inte män utan kvinnor vars kritik och synpunkter jag bemött och förklarat min ståndpunkt för – de har båda min fulla respekt, medan jag alltjämt inte sett någon man som vågat underteckna sitt inlägg med namn. Även om jag har en annan uppfattning, baserad på ett avvikande faktaunderlag, i de frågor kvinnorna lyfter fram, ska de ha all heder över att de inte gömmer sig bakom anonyma signaturer. I det fallet delar jag Fredrik Nilssons  VJS syn att jag gör tummen ner för anonyma kommentarer. De som använder bloggen resp hemsidan för att i skydd av anonymiteten häva ur sig galla över mig, och andra personer i Vitå som de inte gillar, saknar jag totalt respekt för.

En liten avslutande kommentar från mig;

Min blogg är tänkt för att jag ska föra ut mina tankar kring nyheter jag läser eller får höra, liksom  iakttagelser som jag gör (se ingressen på bloggen).

Jag försöker lämna svar på de synpunkter och kommentarer som mina epos ger upphov till, men min blogg är inte avsedd som ett diskussionsforum för prat-/skrivsjuka personer. Således, de som vill eller avser använda min blogg för att trumpeta ut eller skriva påståenden, kommentarer och utfall mot mig eller andra, kommer jag att avsluta efter det jag besvarat deras initiala kommentarer.

Mitt förslag, till de som har sådant beskrivet stort uttrycksbehov, är att det står var och en fritt att skaffa sig en egen hemsida/blogg där han/hon kan torgföra sina åsikter och tankar.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Beslut i Förvaltningsrätten om Vitå VVO – överklagandet avslogs

5 kommentarer

Precis som man kunde anta, så beslöt Förvaltningsrätten att avvisa överklagandet om avskaffande av Vitå Viltvårdsområde. De kom fram till samma beslut som Länsstyrelsen tidigare fattat, i enlighet med gällande lagstiftning för Viltvårdsområden.

Överklagandet av Länsstyrelsens beslut om upplösning av VVOt, var ingivet av Vitå Jaktsällskaps markägande medlemmar samt ett antal ickesakägare – dvs sådana som  inte är markägare i Vitå Viltvårdsområde eller saknar giltligt arrende inom VVOt och därmed inte har någon laglig rätt att överklaga detta beslut.

Jag är inte förvånad över utgången i Förvaltningsrätten av överklagandet då Länsstyrelsen inför sitt beslut gjort en mycket gedigen och grundläggande genomgång av såväl beslutsskäl som den skrivelse som inkommit, där företrädesvis ”sällskapets” medlemmar motsätter sig beslutet om upplösning.

Beslutet i Förvaltningsrätten var, enligt vad jag kunde läsa mig till, liksom Länsstyrelsens, mycket klart och entydigt och torde inte lämna något utrymme för prövning i Kammarrätten, i händelse att man beslutar gå vidare.

Som Vitåbo känns det som att det vore välgörande om ”överklagargänget” nu kunde acceptera ”fait accomplis” (sakernas tillstånd) och istället använda energin till att skapa en grund för samarbete, så att bra saker kan åstadkommas framledes – för oss alla som bor i Vitå.

På ”sällskapets” hemsida förefaller det som om de är de enda som drabbas av den uteblivna sjöfågeljakten, men det är folk inom Jaktvårdsföreningen som också beklagar den uteblivna sjöfågeljakten på byns marker. Men, de använder inte hela tiden megafonen för att uttrycka sin uppfattning och sitt missnöje.

SLUTFÖRSLAG – SAMMANFATTNING

  • Acceptera att det är två jaktföreningar, som ska jaga inom förutvarande Vitå VVOs område, under säsongen 2012-2013.
  • Använd tiden fram till (älg)jakten startar för att åstadkomma en så säker och bra jakt för alla som det är möjligt, på varsitt håll, på de olika föreningarnas marker.
  • Vi måste alla acceptera att det inte blir någon sjöfågeljakt på byns vatten i år (om inget förslag som alla markägare kan enas om kommer fram inom kort).
Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Om att låta oförätter gå vidare till nästa generation

4 kommentarer

Hjortronplockning har den goda effekten att man hinner fundera medan man låter händerna göra sitt jobb.

Tänkte på min vän Mikael Niemis Vittula-bok, där pappan plötsligt ska avslöja sina kunskaper om livet och grabben tror, naivt nog, att det handlar om att få sexupplysning. Men som han bedrar sig –  det är vilka släkter i byn som man ska akta sig för och de som åstadkommit skada eller nesligheter för den egna släkten. Slutsatsen är att pojken ska ärva föräldrar och släktingars fejder.

Under någon tid har det pågått en jaktrelaterad dispyt, som ännu inte är avklarad, här i byn. På ”ena lagets” hemsida har man kunnat läsa om vuxna människor som påpekat och varnat för att fejden kommer att splittra byn, folk ska sluta hälsa på varandra, barnen inte leka med varandra och grövre saker än så ska hända, befarar man.

Min erfarenhet av barn är att de aldrig har fördomar och i de fall när de uttrycker sådana och aggressiva  beteenden, så har det dessförinnan varit föremål för vuxnas synpunkter och samtal, som barnet hört och sedan anammar. Det har varit i ”säck innan det kom i påse”.

För mig framstår resonemang och ageranden där man förutser problem och stridigheter som att klanfejdernas tid ännu inte är över, ens i det sedan mer än hundra år demokratiskt styrda Sverige och dito städer och byar.

Själva tanken att man förväntas välja sida och sluta umgås och samtala med de som tillhör det andra laget, framstår för mig som bisarr. Själv har jag en uppfattning och har valt att gå med i den ena föreningen. Samtidigt skulle det vara mig främmande att sluta upp med att tala med och hälsa på, folk som valt att gå med i den andra föreningen. ”Leva och låta leva” är mitt motto i detta och jag tänker fortsätta med det.

Om jag skulle bete mig på annorlunda sätt så skulle det för mig betyda att jag plötsligt glömt bort vad demokrati innebär och att jag i så fall börjat se en värld befolkad av potentiella fiender, snarare än att se möjliga vänner i samma omgivning.

Den gamla frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt, besvarar åtminstone jag med att självklart är det halvfullt. För mig handlar det om tron på den goda människan och de fina mötena inte att föra fördomar och baktalande vidare till nästa generation.

Sedan är det ju så, precis som med alla samhälleliga demokratiska beslut, att man får leva med utfallet av vad majoriteten beslutar.  Det står ju sedan var och en fritt att satsa på att med bra argument övertyga de andra om sina egna insikter och hoppas att de kan övertygas av dessa – inför nästa gång när nya beslut skall fattas.

PS: Det är väldigt ojämnt fördelat med bär i år. På somliga myrar finns det mycket och på andra inte ett bär. Ett tips; sök på rismyrar, för på öpnna myrar har inte jag hittat några bär.