Utan ungdom dör landsbygden

Hamnade i samspråk med en av ungdomarna på dagens jakt, efter avslutad älgjakt för dagen. Vi kom in på hans skola (gymnasiet) och hans vardag. Till min stora förvåning berättade han då att Luleå Kommun, som vi alla bor i, inte anser sig kunna tillhandahålla en taxi/busslinje för gymnasieungdomarna från Vitådalen. De får själva hitta en lösning för detta, förmodligen vanligtvis föräldrarna.

Bakgrunden är den att för att hinna till skolan (som börjar vid 8-tiden på morgon) måste de hoppa på en buss som kommer utefter E4 och stannar vid ”Jämtö-avtaget” ca kl. 6.55. Men, och där kommer själva pudelns kärna, det finns ingen kommunal transport ner till E4 förrän den buss som går från Vitåskolan kl. 7.35.  Om de ska kunna passa tiderna med skolans början i Luleå måste de således förmå någon privatperson att köra ner dem till E4 så de hinner med 6.55 -bussen. Att cykla eller åka moped är på senvåren och tidighösten ett alternativ, men vintertid funkar inte detta. Vitå ligger ca 7 km från E4.

Ynglingen ifråga har lagt en förfrågan till chefen för BUN (Barn och Ungdomsnämnden) i Luleå och fick då till svar att kommunen erbjuder, som de anser, en ”rimlig ersättning” för detta dilemma. Fast då måste man anse att 320 kr/månad är en rimlig ersättning!  Själv frågar jag mig, vem åtar sig att köra 4×7=28 km för en ersättning om 16 kr/dag?(Tur och retur två gånger om dagen).

När man ser att kommunen anser sig ha råd att spendera flera miljoner kronor på ”upprustning” av en gammal rostig kran i södra hamn, frågar man sig varför de inte har råd att spendera en slant på våra framtidshopp/ungdomar ute i kommunens byar?

-Det är kanske trevligare Kalle att satsa på underhåll av monument, som minner om gångna storhetsdagar, än att investera i framtiden och de som ska bära framtiden och vår åldrande befolkning på sina axlar?!

Till alla er tjänstemän och politiker i kommunen säger jag som så; -Tänk om, tänk rätt och inrätta en taxi- eller minibusslinje som möjliggör anslutning för gymnasieungdomarna till E4-bussen. Enligt sakkunniga så skulle man kunna lösa dilemmat på ett enkelt sätt med befintlig skolbuss som gör en extratur från Vitå ner till E4 och sedan hinner med sin ordinarie avgång 7.35 med de yngre barnen som ska åka till Råneå.

Jag vill att vi alla ställer oss frågan: -Vill vi  ha en levande landsbygd befolkad av människor i alla åldrar, och inte bara av människor som är 50+ ?  Om svaret på detta är ja,  så måste vi också skapa förutsättningar för detta.

Hjärtstartare – låt hjärtat va’ me’ – i Föreningen Vitådalen

Till min glädje så uppmärksammade Norrbottens Kuriren vårt gemensamma initiativ att få till stånd ett antal s.k. hjärtstartare i byar i Vitådalen. För artikeln klicka på följande länk; http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6540320

Det känns bra att vi tillsammans försöker göra något positivt för alla i bygden.

I Föreningen Vitådalen välkomnar vi olika idéer som vi kan föra fram i våra byaforum möten. Grundprincipen är att det ska komma många tillgodo/kunna nyttjas av alla.

Eskil Johansson i Jämtön, Margareta Roos i Forshed eller Göran åberg i Jämtöavan kan vara mottagare av sådana goda idéer liksom jag, Lars Nilsson i Vitå.

Tankar under de första dagarna av älgjakt 2012 i Vitå Jaktvårdsförening

För en gammal arbetshäst som jag kändes det nästan syndigt att ta ledigt två vardagar för att jaga älg. Men, så hade jag bestämt och så skulle det bli.

Vi träffades ett tjugotal förväntansfulla jägare i VJF och efter en genomgång av jaktledarna delade vi upp oss på de olika passen. Idag satt jag ute med två kamrater vid Lillån,  jag fick mellantornet. Till skillnad mot igår då det redan på morgonen var ganska ”varmt” så började dagen idag i kylans tecken. Någon sa att det varit minusgrader inatt.

Jag installerade mig i tornet och överväldigades av hur vackert och rofullt det är så där tidigt i skogen innan trafiken vaknat till. När solen så började sin bana över himlen kom markdimman från nattdagg som förångades och bildade en nästan kompakt dimma för en timme eller så. Spindelnäten på granarna, syntes i all sin prakt. Dessa, som man vanligtvis märker först när man gått in i dem och fått spindelväv som fastnat över hela ansiktet.

 

Tänkte med medlidande på de älgar som idag har vaknat för sista gången och hoppades att alla jägare som är ute skulle skjuta så att det bara behövdes ett enda skott för varje djur, för att de skulle slippa lida under timmar av eftersök. (Såhär ikväll, med facit i hand, så noterade jag att det blev en snabb död för de som sköts av jägarna i vår förening).

 

Även om tiden går fort när man sitter på passet så känns det ändå i kroppen att man  suttit en dag på en träbänk på samma plats, spanande och fikande. Någon älg såg jag inte till, men det kändes ändå inte som en förlorad dag. Under en vanlig arbetsdag tillbringar jag oftast merparten vid datorn på mitt kontor, med bara ett fönster att titta ut genom och utsikten är över ett ganska tråkigt industriområde. De växlingar som skedde under dagens lopp på passet, massor av frisk luft, till skillnad från kontorets förvärmda, var angenäma att uppleva och skåda.

Med facit i hand så blev vi inte lottlösa och en vänskaplig och gemytlig stämning rådde när vi hjälptes åt med ta vara på de fällda djuren. Föreningens nestor visade oss ”ynglingar” hur det skulle gå till.

 

Därmed tackar jag för en bra dag. Det började med kyla och dimma, sedan gick det över i solsken och lätta vindar och nu verkar det tyvärr sluta med att regnet öser ner.

Addendum: En läsare har kommenterat mitt kåseri med att om att vill man se älgar så kan man gå in på ”sällskapets” sida, där en bild från årets jakt visar kropparna av några älgar som hänger och dinglar bakom ett antal ”sällskapare”. Personligen har jag svårt att förstå etiken med sådana bilder och dessutom ger sådana bilder alla jakthatare vatten på kvarnen.

Mitt svar till kommentaren är;

och sedan kan ni roa er med att räkna taggarna på vardera av de tre tjurarna som jag knäppt (dvs fotograferat) i näromgivningen.