Nytt utseende på hemsidan – wordpress har uppdaterat

Som anges av rubriken så har skaparna av mallen för hemsidan som jag använder, wordpress, uppdaterat sina teman. Så det betyder att sidan får ett lite annorlunda grafiskt snitt. Dessutom är jag i processen med  att kategorisera de olika inläggen framledes så att man kan läsa de olika kategorierna separat. En del är ju bara intresserade av jaktfrågorna jag skriver om, andra intresserar sig för byalivet osv.

När ÖB gick in i väggen

Det har på senare år blivit ett vedertaget uttryck att beskriva människor som av någon anledning inte fungerar i sitt sammanhang (vanligtvis arbetet) med att – de har gått in i väggen.

Nu senast läste jag om Sveriges Överbefälhavare Sverker Göransson, som sades vara sjukskriven av orsaken att han var ”utarbetad” – han hade gått in i väggen.

Hur han karln bli utmattad av arbete? Samtidigt som han konstaterar att Sverige inte förmår försvara mer än en mindre del av Sverige i ungefär en vecka, sägs han ha blivit så utmattad av arbete, något som måste betraktas som en gåta. Trots att Sverige rustat ner och sedan rustat ner ännu mer, så har galonerna på Försvarshögkvarteret inte blivit färre. Snart är det lika många med eklöv på axeln, som det finns stridande personal ute i landet. Hur kan man i detta läget bli utmattad av arbete? Eller, är det kanske på samma sätt  som i Hasse&Tages revyfundering kring ”vad i helvete har dom för sig i banken efter tre”? – Dvs vad fan har dom för sig på Försvarshögkvarteret efter tre?

Men man kanske kan jämföra med andra kända fall av ”folk som gått in i väggen”. När dåvarande generalsekreterare för  Sovjet, Chrustjov, gjort bort sig tillräckligt, plockades han bort från makten i dåvarande Sovjet – han fick permanent semester nere i Ukraina. Hans föregångare var lite mer brutal mot sina medarbetare som gick in i väggen, de likviderades utan vidare, så då kanske man kan säga att få en permanent semester var ett framsteg, eller en vidareutveckling av sagda förhållningssätt.

Eftersom vi här i Sverige är så ordentliga och laglydiga, så kan vi inte lagligt ge personer som skitit i det blå skåpet permanent semester. Så det är väl någon högre tjänsteman på Försvarsdepartementet eller Minister i Regeringen som konstaterat att; ”du Sverker måste vara jävligt utmattad av arbete när du gör en så förbannat korkad sak som att avslöja för hela svenska folket att vi inte kan försvara oss. -Det var ju för fan en sanning som bara vi och ryssarna skulle känna till – fattar du det!? Så ta nu dina epåletter  och åk hem och sjukskriv dig och stanna för all del där tills när vi hör av oss, om vi nu gör det”.

Förresten, varför heter det Försvarsdepartementet och Försvarsmakten? Vi planerar ju enligt alla bulletiner från departementet att med de JAS gripen plan vi anskaffat, kunna föra krig utomlands och avkräver till och med alla som vill vara officerare i ”Försvarsmakten” att de ska skriva på att de är beredda att bedriva krigsaktiviteter i främmande land. Att samma JAS-gripen skulle användas för försvar av det svenska territoriet verkar vara en tanke som de aldrig snuddat vid.

Ordet ”försvar” trodde jag och alla vi som gjorde värnplikt, där vi fick lära oss att använda vapen för att kunna värna vårt svenska territorium, vi trodde att det betydde just försvar mot en extern krigisk makt som försökte bemäktiga sig svenskt territorium med vapenmakt. Nu verkar huvudspåret vara att vi ska förbereda den svenska försvarsmakten på att kriga utomlands.

Vi har gått många steg in på en farlig väg, men jag tror ännu att det går att vända om, tänka om. Ett ytterligare problem i så fall är väl kanske att den nya generationen tycker det är mycket ballare att kriga på internet än försvara sitt hem, för sin käraste vän datorn kan de ju alltid ta under armen och koppla upp någon annanstans. -Suck.

Så vi får väl hoppas att ingen väcker den ryska björnen.

courage-do-one-brave-thing-today-then-run-like-hell-penguin-polor-bear

Att ”Göra rätt för sig – den korrekta storyn”

I samband med att del 1 av ”Att göra rätt för sig” dök upp på Vitå Jaktsällskaps hemsida, kände jag mig föranledd att klargöra och tillbakavisa den historiebeskrivning av Vitå Viltvårdsområdes upplösande som Vitå Jaktsällskap basunerade ut. Upplösningen av VVOt skedde under år 2012. Se tidigare blogg i frågan.

Historiebeskrivningen såsom den framställdes av Vitå Jaktsällskaps tillskyndare och, i en del fall, styrelse syntes ha lite att göra med den upplevelse av orsaker, genomförande mm, som det överväldigande flertalet hade.  Ett fåtal sakägare(markägare) och ett flertal missnöjda icke sakägare har på alla sätt och med snart sagt alla medel sökt förhindra denna lagenliga upplösning av VVOt. Man har i brevlådor, på anslagstavlor både i byn och i ett flertal andra byar och andra medier basunerat ut ”sin sanning”. Adolf Hitler lär ha sagt ungefär så att ”om man uttalar en lögn tillräckligt ofta och länge, så uppfattas den till slut som en sanning”. Utan andra jämförelser med Hitler så verkar de ha samma strategi som honom i detta fall. Så, för att ”sällskapets” version av ”sanningen” inte ska bli den enda och oemotsagda, tar jag reda på (genom att läsa dokument, lagen, fråga flera personer som varit med osv) och skriver sedan de slutsatser jag drar från detta. detta har irriterat en del ”sällskapare” , de som fiskar i grumliga vatten, medan andra som inte gör så, har uttryckt en uppskattning av mina bloggar.

Idag, 20 januari 2013 dök så del 2 upp på VJS hemsida, där man fortsatte i samma stil.

Jag har ibland fått kritik för att jag raljerar med ”sällskaparna” – mestadels från sällskaparna själva. I dagarna har en kommitté bildats i byn med enda uppgift att söka ”medla i det jaktbråk” som finns i byn. Med tanke på detta blir förekomsten av ”Del 2” på Vitå Jaktsällskpas sida mycket svårförstådd. Enda slutsatsen man rimligtvis kan dra av eposet idag är den att det finns inget intresse från Vitå Jaktsällskaps sida av att skapa en bättre atmosfär mellan de två jaktföreningarna.

Så, för att du som läser min och kanske Vitå Jaktsällskaps (VJS) hemsida inte enbart ska få dig serverad alla ”myterna” på VJS hemsida, följ med mig och döm själva;

__

Så här säger lagen om Viltvårdsområden (Lag 2000:592)

Ändring och upplösning av viltvårdsområde

34 § Länsstyrelsen kan besluta att viltvårdsområdet skall upphöra och viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om
1. fler än en femtedel av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal, på en föreningsstämma uttalar sig för en upplösning,
2. viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse, eller
3. viltvårdsområdesföreningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet.

35 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 31, 33 eller 34 § skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.
För förfarandet vid sådan förrättning gäller 12-15 §§ i tillämpliga delar.

36 § Vid upplösning av en viltvårdsområdesförening gäller bestämmelsen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Om en viltvårdsområdesförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när konkursen avslutats.

En majoritet av fastighetsägarna i Vitå Viltvårdsområde ville och beslöt sedermera att upplösa VVOt. Länsstyrelsen vidimerade/fastställde detta beslut trots protester, där de protesterande till och med använde en jurist som biträdde dem. 

 

Lagen om Förvaltning av samfälligheter, Lag 1973:1150, §62 säger följande;

Upplösning av samfällighetsförening

62 § Samfällighetsförening får ej upplösas förrän alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på föreningens okända borgenärer. Bestämmelserna i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer äger därvid motsvarande tillämpning.
Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat. Vad som nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna. Lag (1981:136).
63 § När samfällighetsförening upplösts, skall detta genom styrelsens försorg anmälas för registrering. Har skifte av tillgångarna skett, skall vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av skifteshandlingen.

__

På den stämma i VVOt där tillgångarna redovisades beslöt sakägarnas majoritet att godkänna den värdering av tillgångarna som förelåg. I avvaktan på att en i laga kraft vunnen dom erhållits från Förvaltningsrätten – eftersom tidigare beslut som Länsstyrelsen fattat överklagats via en skrivelse inskickad till Förvaltningsrätten – beslöts att Vitå Jaktvårdsförening, såsom varande den förening som hade de flesta av markägarna, skulle förvalta medel och tillgångar i det forna VVOt. Såvitt jag kan förstå så följder det lagen (1973:1150) om hur medel från ett överskott ska fördelas och hanteras ”

De som protesterat mot beslutet om upplösning som Länsstyrelsen tidigare fattat, valde, återigen med biträde av jurist, att överklaga Länsstyrelsens entydiga beslut. I slutet av året (2012) kom så Förvaltningsrättens dom där överklagandet avslogs till alla delar.

Domen i Förvaltningsrätten, där alla de överklagandes skäl avvisades av rätten, blev i laga kraft vunnen under slutet av december och nådde ordförande för det förutvarande VVO i början av januari. Som en konsekvens därav har de som valde att inte bli medlemmar i Vitå Jaktvårdsförening nyligen fått en skriftlig information om detta och på medsända blankett kan de som så önskar ange att de vill få sin del av VVOts tillgångar utbetalade.

På sin hemsida skriver idag (2013-01-20) Vitå Jaktsällskap att de ”För att få hjälp och vägledning har styrelseledamöter i Viltvårdsföreningen kontaktat Länsstyrelsen. För föreningen finns kvar till dess tillgångarna är fördelade och det har klubbats ett avslut tillsammans med bokslut.”

På vilka grunder i lagen 1973:1150 avseende upplösning av samfällighet har man gjort fel? Lagen säger; Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat.

På precis det sättet gjordes det. Tillgångarna värderades, beslut om att och hur de skulle fördelas togs samt att den förening med majoriteten av det tidigare VVOts medlemmar, Vitå Jaktvårdsförening, skulle i avvaktan på domen i Förvaltningsrätten förvalta tillgångarna.

 

Vem på Länsstyrelsen man från Vitå Jaktsällskaps sida kontaktat framgår inte och inte heller hur denne person på Länsstyrelsen ”informerades” av dessa ”styrelseledamöter i Viltvårdsföreningen”. Oklart förresten om de menar styrelseledamöter ur den Viltvårdsområdesförening som inte längre existerar eller styrelseledamöter i Vitå Jaktsällskap.

Jag skulle bra gärna, mot bakgrund av utdrag från de lagtexter ovan som jag lagt in, veta vilken tjänsteman på Länsstyrelsen som frankt skulle uttala eller stödja det av ”sällskapet” påstådda. I beslutet som Länsstyrelsen fattade om upplösning av VVOt framgick att även Länsstyrelsens jurist deltagit i beslutet.

Alla som är någorlunda insatta vet att det i princip alltid blir ett tidsspann mellan en dom/ett beslut och tills dess att konsekvenserna av beslutet kan effektueras. En rimlig tidsutdräkt (fördröjning), som det heter på formaliaspråk skall inte ge upphov till något klander.

Länsstyrelsens hade tagit ett klart och entydigt beslut – att upplösa Vitå Viltvårdsområde. Det fanns en överklagan, till högre rätt (Förvaltningsrätten) och dessutom ett krav på inhibition av Länsstyrelsens beslut (dvs krav på att upphäva beslutet att avskaffa VVO, som Länsstyrelsen redan tagit). Alla dessa krav från de överklagande tillbakavisades.

Så min slutsats är att det upplösta Vitå Viltvårdsområdets styrelse och sakägare, liksom Vitå Jaktvårdsförening, VJF, (styrelse och medlemmar) handlat både korrekt och ansvarsfullt.

Alla talade och skrivna uttalanden som påstår annat  är rent förtal.

En liten fundering om första ”medlarmötet kring pågående sandlådebråk”.

Även om alla bybor var inbjudna kändes det av inbjudan som om man i första hand riktade sig till de som står utanför jaktbråket och inte var vare sig medlem i Vitå Jaktsällskap eller Vitå Jaktvårdsförening. I konsekvens därmed avhöll jag mig från att personligen deltaga. Enligt uppgift var mötet välbesökt av ”sällskapare”, några VJF’are och ett antal icke-inblandade, ca 45 deltagare.

Jag vill därför slå fast att;

  • Det är bra att alla goda krafter försöker skapa en bättre atmosfär i byn.
  • Det är inte bra när en enskild ”sällskapares” högljudda ”synpunkter” på uttagningen av en enskild medlem av medlargruppen får genomslag, på så sätt att man viker undan för denne högljudda person. Att denne dessutom inte ens bor i byn, är en flitig ”synpunktare”, ”påståare” och eldare  för bråkets fortlevnad på VJS hemsida, gör inte situationen bättre.

Så, för att använda samma nivå på argumentationen som denne, man borde ha ”slängt ut” personen ifråga från mötet och låtit de goda krafterna börja arbeta i lugn och ro. Det är inte bra när folk som inte bor i byn kommer på mötet och ställer krav på hur mötesdeltagarna, folk i byn, ska välja medlemmar i kommittén, detta är inte ägnat att skapa ett bättre umgängesklimat i byn.

Som VJF’are betraktar jag detta tilltag som kontraproduktivt för medlargruppens arbete och ställer mig mycket tveksam till att bollklubben är det rätta forumet för att med integritet medla i jaktfrågorna. När det visar sig att man inte har auktoritet att avhysa sådana element som söker bråk redan vid första mötet, när man ska välja sina medlare, hur ska man då senare kunna trovärdigt ro skutan i hamn – jag tvivlar, tyvärr.

Om anonymitet

Om man tittar på fenomenet ”anonymitet” ur ett vidare perspektiv, så kan man fundera kring hur anonymitet tjänar demokrati och öppenhet? Det har förts ett antal debatter kring detta ämne i våra svenska och även i utländska medier. Som en följd av detta säger de tidningar som inte uteslutit anonyma kommentarer på sina hemsidor, att man inte får nyttja sådana inlägg för att peka ut, tala illa om eller misstänkliggöra enskilda personer. Detta eftersom ett inlägg som publiceras ju blir tillgänglig för de facto hela världen i samma stund. Från tidningsredaktionerna gallrar man enligt uppgift ganska friskt i inläggsfloran.

När det gäller anonyma källor till vissa brottsliga eller moraliskt tvivelaktiga saker som tidningar/Radio och TV får information om, så finns för uppgiftslämnaren ett s.k. källskydd där myndigheter inte får efterforska vem som är uppgiftslämnaren. Allt i akt och mening att förhindra att exempelvis en arbetsgivare som blir utpekad för något kriminellt, inte ska kunna hämnas på uppgiftslämnaren. Samtidigt övertar ju den som publicerar uppgiftslämnarens påståenden ansvaret för att det man skriver är sant. Om så inte är fallet och det kan beläggas att mediet visste det eller borde vetat det så kan ansvarige utgivaren fällas till böter eller fängelse för offentliggörandet.

När jag tänker kring anonymitet för egen del så kan jag bara erinra mig en företeelse för övrigt där ”anonymitet” är av godo – när vi lägger vår röst i ett Riksdags/Kommun/Landstingsval vart fjärde år. Finessen med det är att var och en får ha en uppfattning om vilket parti de tycker bäst om utan att behöva ifrågasättas för detta. Man ombeds ju inte och kan inte heller skriva något negativt om de andra partiernas medlemmar eller partiprogram.

Alla tillfällen när anonymiteten får fungera som en sköld för att skydda de människor som för fram skvaller, förtal och negativa saker om andra människor eller sammanslutningar och inte skyddar de som blir skvallrade om, kränks eller förtalas – då mår jag illa.

Att skylla på att åsiktsfriheten eller debattklimatet kräver att man ska få skriva anonymt speglar enbart en feghet – ryggradslöshet.

Om man har en ärlig åsikt om en företeelse eller händelse, som man står för, så förstår jag inte att man inte ska kunna underteckna sitt inlägg med sitt namn. Om man å andra sidan är ute för att misstänkliggöra eller misskreditera en annan person så är man inte bättre, men åstadkommer potentiellt avsevärt större skada för den attackerade personen, än de alla de s.k. skvallerkärringarna (i både kjol och byxor) som lokalt (i byn) sprider sina lögner och sitt förtal till de som gitter höra – det sker ju också under en sorts anonymitet.