till Miranda – del 2 (kommentar till en kommentar)

Av ditt senaste inlägg förstår man ordets makt, du har ju till och med börjat använda flera av mina aforismer dvs kopiera valda delar, men i likhet med tidigare skrivelser från dig så  missförstår du, eller vill inte förstå, stora delar av det skrivna (det mesta) och har dessutom gjort ett mischmash av det du använder. Fast, det är jag ju å andra sidan van vid nu, när det gäller kvalitet och innehåll på dina inlägg.

Till skillnad från dig, så skulle jag aldrig drömma om att påstå att du är ur balans – detta eftersom jag bara mött dig via dina många vanligtvis (o)sakliga inlägg och dito ordrika kommentarer, på lilla lagets sida och riktat direkt till mig.

Min enda kommentar/fundering till detta;

-Små barn som är i begrepp att lära sig cykla har ju oftast stödhjul på cykeln för att inte hamna i diket när de drabbas av obalans. Jag kan rekommendera detta förfarande även för dig. (För att använda ytterligare en aforism)

Mvh,

Braennaren

PS: Koka på bara – det räcker nog med en liten nubb för din soppa.

Storleken har betydelse

Det var en gång en flock med elefanter som sökte sin föda på savannen. Varje kväll gick de ner till vattenhålet längsmed en uråldrig stig som hade anlagts av elefanter i tidens begynnelse.

En kväll när de som vanligt var på väg till vattenhålet noterade de att en liten myrstack höll på att byggas på stigen. Den gamla elefant som gick först blåste då med snabeln undan alla stickor o strån samt alla myror från stigen, detta i syfte att inte oavsiktligt råka trampa på någon myra.

Historien upprepade sig de närmaste dagarna, vilket ledde till att ledarelefanten, som alltid är en hona,  böjde sig ner och frågade myrorna varför de byggde bo på elefanternas gångväg.

Myrkungen, en liten satt myrperson med glasögon skrek då att de minsann hade rätt att bygga sitt bo på marken var de ville. Jamen, sa elefanten ni håller ju på med att bygga på vår stig till vattenhålet en väg som vi har anlagt och ägt sedan många generationer tillbaks.

Kan så vara skrek myrkungen, men vi är så många fler än ni är så därför så gäller demokrati och i dess namn så bestämmer vi över stigen. Jajamen, skrek alla eller nästan alla myror i myrsällskapet, som deras klan hette.

Elefanterna, som var fredliga djur bestämde då att de skulle göra en liten krök runt myrstacken så att man skulle kunna leva tillsammans i fred. Så de följande dagarna trampade de upp en liten stig i en krök runt myrornas stack.

En dag, en måndag tror jag det var, så hade myrorna börjat bygga en utökad del av myrstacken så att den gick in och täckte den krök som elefanterna trampat upp.

När så elefanterna frågade vad myrorna menade med detta, de hade ju kommit överens om att alla skulle få plats och dessutom tagit sin vattenpromenad i en krök runt myrorna för att inte skapa bråk. Den lille kungen för myrsällskapet steg då fram och sade frankt att de minsann hade rätt att bygga var de ville och dessutom var de fler än elefanterna.

Ledarelefanten som var en gammal klok elefant kallade då samman alla elefanter som nyttjade stigen till ett rådslag. -Vad ska vi göra? -Som jag ser det så kommer myrkungen med sina andra sällskapare hela tiden att utöka sina krav och så länge vi retirerar för deras krav och beteenden så ser de detta som att vi är svaga och att de har rätt. -Dessutom hörde jag av ett lejon att flera hyenor springer runt på hela savannen och påstår att myrkungen sagt att de minsann hade mer rätt till stigen än elefanterna. Hyenorna säger dessutom att om alla de andra djuren som använder stigen inte stöttar elefanterna, så kommer elefanterna få lov att sluta använda stigen.

Elefanterna förstod nu att de inte hade något annat val än att klargöra för den lille myrkungen och hans gelikar vad som gäller.

Dagen därpå när elefanterna gick stigen ner mot  vattenhålet och kom fram till myrboet så tog ledarelefanten till orda. -I kraft av vårt ägande av den här stigen kräver vi att ni flyttar ert bo till annan plats eller så gör vi det.

Högröd i ansiktet av ilska steg den lille myrkungen upp på en liten hög, hans ilska var så stor att glasögonen hade immat igen och myrorna hörde hur han skrek att här ska fan inte några myror rätta sig efter några elefanter utan det var de, elefanterna, som skulle rätta in sig i ledet.

Med en suck vred ledarelefanten på sig och några steg från stigen lade hon en hög med elefantbajs, färskt rykande. Sedan tittade hon på den lille myrkungen med sina visa ögon och blåste sedan hela högen av skrikande myror så de hamnade i skithögen.

-Nu hamnade ni rätt, sa hon och sedan vandrade de ner till vattenhålet längs sin gamla stig.

-Dagen därpå när elefanterna återigen var på väg ner till vattenhålet efter stigen, hade myrkungen mobiliserat sina kumpaner och de låg i bakhåll för att attackera elefanterna.

På en given signal kastade sig alla myrorna över elefanterna och försökte bita och pissa på elefanterna. Ledarelefanten som inte märkt attacken, men tyckte det killade i örat skakade då på sig ungefär som en hund som badat. Då flög alla myror utom en av henne, ner till marken. Vi kan kalla denne myra som hängde i elefantens hakskägg för Fredrik. Myrkungen skrek då i desperation -Fredrik stryp den djävulen för fan!!

Där slutar sagan.

Sens moralen är: Som ni alla vet så förmår inte en liten myra, inte ens en gallskrikande satt liten myrkung med glasögon, eller en hel myrstack, övervinna en elefant eller ännu mindre en flock med elefanter. När det dessutom handlar om en hel elefanthjord som bestämt sig att inte låta någon trampa på deras uråldriga rättigheter, så blir det så. Djungelns alla andra djur vet vad som är sant och att det blir så. Hyenorna dessa kadaverätare utan heder, drog vidare till nästa konflikt i hopp om att få vara med och kalasa på någon annan svagare stackare. Elefanterna tyckte att det fanns anledning till att ha en fest och så blev det, man festade i dagarna tre. Även myrkolonin drog vidare och det var inte någon som sörjde detta.
SLUT

Till Miranda

Bästa Miranda,

Bara en enda kommentar till ditt inlägg på ”sällskapets” hemsida.
Inte så mycket till fakta, men du lyckas riktigt bra med att koka soppa på en spik. Dessutom är du är ju riktigt rolig – tycker Braennaren 😆 🙄

Om att förstå det man läser.

Ingemar Stenmark sade i en replik till en sportreporter (Sven-plex Pettersson tror jag det var) att, ”det är ingen mening att förklara för de som inget begrip”. Ungefär så känns det idag efter att ha läst Fredrik sällskapares replik på mitt inlägg. Väsentligheterna hade han missat eller ville inte ta till sig, men mina lustifikationer om de implikationer som hans ”stora markägande om 2 ha,” vilket är en tredjedel av mina marker, ger upphov till en reaktion från hans sida.

Det tog tydligen också att jag konstaterade att det han vid något eller några tillfällen själv relaterat vad andra sagt om honom, nämligen benämningen ”marklös idiot”. Där konstaterade jag att belackarna hade fel avseende benämningen ”marklös”. Däremot påstod jag inte att han var en idiot – det har han i såfall själv läst in.

Så till hans Curriculum Vitae, där han påstod att nu kunde han minsann utöka det med att han ”fått en Filosofie Doktor i Kemi ur mental balans”. Min enda kommentar till detta är att hans CV måste innehålla mycket av fria fantasier. Eller, tror han på fullt allvar att mina sakliga inlägg speglar en person ur mental balans? Om så är så skulle jag vilja vända på det hela och fråga hur han har det med sin mentala balans? Det han åstadkommit med sitt senaste bidrag på sällskapets sida är att han stärkt min tidigare tro till att bli en övertygelse om att han är en tom tunna som skramlar.

Så ni alla Vitå-jägare som inte tycker om att i högsta möjliga tonläge prata skit om andra eller söka bråk, utan vill jaga i gemyt och med trevliga jaktkamrater – kom med i Vitå Jaktvårdsförening, en förening där alla, gammal som ung,har möjlighet att delta i det lågmälda samtalet och där man tar hänsyn till alla medlemmars åsikter och tankar.

Till dig Fredrik vill jag återupprepa min inbjudan till hönshuset, kanske kan du rentav lära dig något av hönorna där, för kuckelikua som en tupp det verkar du ju ha lärt dig redan.

Alla fåglar i skogen och inte alla ”hästar hemma”

Mitt senaste inlägg handlade om isskulpturer och hade rubriken ”Bättre en fågel…”.

Det lilla lagets senaste inlägg och svar från ”graffitichefen himself” på några intrikata frågor jag ställt till honom, gav upphov till en mängd tankar. Varför graffiti-associationen? Jo, det lilla laget och dess agressiva tillskyndare agerar precis som dessa med sprayburkar beväpnade personer som i skydd av mörkret förfular allas vår omgivning – i lilla lagets fall utövar de sitt verbala klotter på sociala medier etc.

Jag tycker värligt synd om de medlemmar i lilla laget som inte vill bråka med allt och alla utan bara vara medlemmar i en jaktförening. De blir nu tagna som gisslan av de högljudda, som i en del fall inte bor här, och i andra fall inte jagar här och åter andra som inte på många år har jagat här. För att Bosse och Roger och några till ska få driva sina väderkvarnsstrider offras de unga grabbarna och tjejerna som vill jaga och inte bråka. För om man fullföljer rubrikens gamla visdomsord dvs att ”bättre en fågel i handen än tio i skogen” i betydelsen att om man vill nå ett mål – så kan det vara klokt att istället för att försöka få skjuta hela flocken med ett skott, sikta in sig på att få åtminstone någon fågel. För er med läs- och dito läsförståelsesvårigheter ska jag förtydliga det hela. Det är min bestämda övertygelse att om ni i lilla laget fortsätter att larma och skrika på nuvarande sätt, hur stor tror ni chansen är att få till stånd ett consensus kring sjöfågeljakten och övrig småviltjakt på byns marker?

Du pratar om att markägarna känner sig bestulen. Det kan väl ändå inte gälla dig Fredrik för några marker av betydelse har du ju inte. Du har ju själv skrivit om att det finns folk som kallar dig ”marklös idiot”. Det faktum att du har 2 hektar mark innebär logiskt sett att de har fel i sitt påstående, åtminstone vad avser ”marklös”.

Så om du därmed skulle få 2×15 kr eller 2×30 kr för dina 2 hektar mark kan väl inte vara av avgörande betydelse för din personliga ekonomi? Men, det är väl också så att den tomtmark om 2 ha som omger ditt hus aldrig har ingått i VVOt eftersom man i lagen om VVO i §8 pratar om att ”I ett viltvårdsområde får inte någon fastighet tas in som med hänsyn till omfång eller användning saknar betydelse för verksamheten i viltvårdsområdet”.

Jag står fast i min fråga om du har något att säga till om i den förening där du är ordförande. Att vara ledare innebär ibland att man får ställa sig upp och använda sitt mandat för föreningens bästa. Till exempel förklara för de som vill strida att ”fortsätter de agera på det sätt de nu gör, så kommer VJS aldrig att få tillgång till jakt på byns marker”. Att som du nu gör, gömma dig bakom några demokratiska principer där alla ska få säga sin mening är ju bara för att prata svenska – skitsnack. Att hänvisa till demokratiska principer och dito handlingssätt innebär alltid mer än läpparnas bekännelse. Sanningen är rimligtvis att du trots att du måste förstå att fortsatta provokationer från dina kompisar i ”ledningsgruppen” är totalt kontraproduktivt så har du inte förmåga/vilja att göra något åt det.

 

Du (liksom dina bloggande kompisar) hänvisar lite svepande, (som alltid) till ”Att dessutom flera markägare tagit ett kraftigt avstånd från de (citat) -”tokerier” (slutcitat) som begicks den kvällen är också någonting du förträngt. I samtal med markägare anslutna till Vitå JVF uppger de att de aldrig skulle skrivit på någon fullmakt så här i efterhand, och att de är besviken över det sätt man ”utnyttjat” fullmakten och deras förtroende”.

Det faktum att en stor majoritet av markägarna i Vitå ville och på ett lagenligt och i alla avseenden korrekt sätt genomförde avskaffandet av Vitå Viltvårdsområde verkar vara för svårt för er att ta in. Jag vet att det fördes en diskussion innan beslutet (precis som det brukar vid alla frågor i alla föreningar, där man står i begrepp att fatta ett beslut som anses kontroversiellt). Men, alla som verkat i en förening vet att när diskussionen är till ända och man går till beslut så är det fattade beslutet som gäller och inte enstaka synpunkter eller diskussionsinlägg.

Om man inte accepterar det beslut som fattas på en stämma, så är det lagligt korrekta sättet att hantera detta att begära att till protokollet ska tas att man motsätter sig det beslutet och sedan inom en kort tid inkomma med en skriftlig redovisning på vilka sakliga grunder man motsätter sig det beslut som fattats. Någon skriftlig reservation mot beslutet finns inte och beslutet har varit i kraft snart ett år – så lägg ner och, som jag sagt tidigare, sluta skotta snön som föll ifjol. 

För att avsluta påståendena om undervärdering av tillgångar i VVO-boet. Jag har ju i en tidigare blogg redogjort för hur mycket ett kronförråd ca 1 km från vårt slakthus är värt. Förrådet som i de allra flesta avseenden kan jämföras med slakthuset står också på ofri mark och ska rivas. Det omfattar 525 m2, med ca hälften betonggolv och ca 1/4 välisolerat utrymme. För detta på offentlig auktion fick man in ett slutbud på 115.000 kr. Det innebär ca 220 kr/m2 byggnad. Utan att ha mätt slakthusets yta bedömer jag den till ca 50 m2 inalles. Det skulle då innebära att värdet på den är 50 x 220 =11.000 kronor. I värderingen som redovisades på VVO-stämman upptogs den till ett värde om tre gånger så mycket – så vad gnäller du/ni om? För mig verkar det som om det inte längre handlar om något annat än missunsamhet och bitterhet från lilla lagets sida. Det som förvånar mig är att du/ni inte kan lägga ihop ett och ett och förstå att så länge ni sår splittring och sprider rent skitsnack på markägarna här i byn, så förlänger ni hela tiden tidpunkten för en eventuell framtida sjöfågelsjakt.

Jag vill avsluta mitt inlägg med en inbjudan till dig, apropå ditt konstaterande avseende mig att ”Det enda stället där du har makt över ”Sällskapet” är i ditt eget hönshus.

Välkommen in i mitt hönshus – för vi verkar ha samma mått av inflytande på ”sällskapet” med skillnaden att jag inte är ordförande för ”sällskapet”. [Och så hoppas jag att alla mina hedervärda hönor och dito två tuppar inte tar illa upp över att jag inbjudit dig].