månadsarkiv: april 2013

Filosofi, Etik och Samhälle

Om sanning, förtal och illvillig ryktesspridning i Vitå Jaktsällskap

Det lilla laget har börjat låta anonyma kommentatorer krypa fram från sina bon under stenar igen, men det är ju så här på våren som ormarna visar sig efter vinterdvalan.
Eftersom det rör sig om rent förtal från människor som sysslar med identitetsuppfinning blir förtalet än värre.

Bara för att visa på sanningshalten i lilla lagets inlägg och kommentatorers kommentarer, räcker det med att hänvisa till Svenska Advokatsamfundets hemsida. Om man på denna söker efter Advokat Mats Enman, en av de uppgivna namnen på kommentatorer på sällskapets sida, så blir det ingen träff, det finns således ingen Advokat med det namnet i Sverige. Så den kommentar från en påhittad person som vjs.nu publicerat (i likhet med virriga bröderna Wirén?) visar sig vid en koll ha samma nivå på sanningshalt som är det vanliga på sällskapets sida – dvs fria fantasier. Men, sällskapet har väl upptäckt att ingen bryr sig om deras Facebook sida så nu radar mytomanerna upp sig igen på lilla lagets sida.

För dig som är intreserad av fakta och inte fria fantasier, citerar jag informationen på Advokatsamfundets hemsida.

”ATT BLI ADVOKAT

Advokat är en titel skyddad i lag. Bara den som har antagits som ledamot av Advokatsamfundet får kalla sig advokat.
För att bli advokat ska du först genomgå cirka fem års juridisk utbildning och ta en jur. kand.-examen vid universitet. Därefter krävs minst tre års praktisk kvalificerad juridisk verksamhet, antingen genom tjänstgöring som biträdande jurist vid en advokatbyrå eller vid en egen juridisk byrå. Idag måste också alla som vill bli advokater genomgå advokatexamen, en utbildning som avslutas med muntlig examination.
När du uppfyller alla dessa krav kan du ansöka om inträde i Advokatsamfundet. Din ansökan prövas av Advokatsamfundets styrelse. Förutom de formella kraven måste du också ha ordnad ekonomi, vara redbar och i övrigt lämplig för advokatverksamhet. Listan över nya ledamöter publiceras efter varje styrelsemöte på hemsidan och i Tidskriften Advokaten.”

Filosofi, Etik och Samhälle

Kommentar till en kommentator – osaklig som vanligt.

En ny kommentar från en väl känd ”kommentator” på hemsidan vjs.nu (som ägs av  av vår bys andra jaktförening) har tillkommit till det senaste blogginlägget som kom upp för några dagar sedan. Tidigare publicerade kommentarer till detta inlägg har tagits bort av hemsidesredaktören. Men, nu har ”allas vår Miranda” tillåtits skriva en epistel och liksom tidigare är hon ute i ogjort väder.

Jag påpekade i mitt senaste blogginlägg att ingen advokat kan fastställa saker utan företräder sin klient och anser att något är på ett visst sätt. Om det inte vore på detta viset så behövde man ingen rättegång utan kunde låta advokaten fastställa att hans eller hennes klient är oskyldig eller har rätt. I en tvist eller brottsrättegång företräder advokaterna sina klienter och har till uppgift att framlägga saker som talar till den egna klientens fördel. Sedan är det domaren eller domare tillsammans med ett antal vanliga medborgare/nämndemän, som beslutar i målet. Mitt påpekande understryks dessutom av det faktum att den/de jurist(er) som biträdde sällskapet i deras överklaganden av VVOts upplösning uppenbarligen inte hade rätt eller kunde fastställa vem som hade rätt, eftersom sällskapet i två rättsinstanser fick klara domslut mot sig, trots att deras jurist sagt att de hade rätt.

Miranda skriver; ”En advokat kan naturligtvis fastslå saker och ting utifrån lagtext, konstigt vore det annars. I andra frågor går det att tolka och anta hur det kan eller bör vara. Jag upplever det tryggt att inte juristerna som tillfrågats är namngivna. Deras trovärdighet ifrågasätts endast för att de svarat på frågor från medlemmar i Sällskapet. Hade juristerna rådgivit någon utanför Sällskapet hade detta säkert aldrig kommenterats. Inte heller hade någon gjort sig lustig över deras profession om de tillfrågats av rätt person/personer. Å andra sidan vet advokater/jurister hur man bör hantera det faktum att ens namn används på offentliga sidor utan medgivande. Särskilt om det gäller smutskastning eller nedvärdering av något slag.”

Utan att göra sig lustig på något sätt över dig Miranda så tycker jag du ska ”tagga ner” vad gäller namns nämnande på offentliga sidor och efterföljande förstulna hot som du har i ovan citerade från din kommentar på sällskapets sida. Jag kan visa ett flertal tillfällen när www.VJS.nu påstått allt ifrån felaktigheter och halvsanningar till direkta förtal av lätt identifierbara personer och där en laglig prövning är väl så påkallad. Dessutom om man som du, nog så hedervärt, skriver under sin kommentarer med sitt namn, så har man därmed också öppnat för en offentlig kommentar av det man skrivit. Och, där kan nog vilken halvtaskig jurist som helst ”fastslå” att mitt påstående är riktigt.

Att, som sällskapet fortlöpande gör, dvs skriva påståenden och påhopp på enskilda människor och dessutom under föregivet rättspatos ta heder och ära av dessa, är enligt min mening inte ägnat att försöka skapa ett bättre levnadsklimat och överbrygga motsättningar. Kanske är det din väg, men du är nog ganska ensam om den övertygelsen, utanför kretsen kring en tongivande del av sällskapet.

Mitt råd: -Skaffa dig en egen blogg där du kan skriva om det du uppfattar som bra och dåliga saker, positiva och negativa saker som händer och som berör dig. Detta istället för att haka på dumheter och trams som spys ut på lilla lagets hemsida. Men, bortsett från att understödja allt som sällskapet uttrycker, så har du väl inte så mycket (gott) att säga – eller?

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Om att sluta göra orätt och torgföra felaktigheter

Nu är ”sällskapet” igång igen. Finns det då ingen ände på deras skrivklåda?

Eftersom hela upplägget är ett mischmash av felaktigheter och enögda betraktelser avstår jag från att plocka isär inlägget -jag nöjer mig med att belysa det hela ur ett etiskt perspektiv.

I sin senaste (sista?) betraktelse säger ”sällskapet” att;

”Ett flertal jurister som Sällskapet varit i kontakt har fastslagit att värdering och utdelning av tillgångarna inte har gått korrekt till. Man har bland annat kommit fram till att det enligt lag är så att arrendatorer med giltiga kontrakt och är antagna som medlemmar också ska vara med om delningen av tillgångar.”

Såvitt jag vet så kan inte deras ”jurister” fastslå att värdering och utdelning….” . Jurister de eventuellt rådfrågat kan möjligen anse något – som sedan en rättslig prövning verifierar eller falsifierar.

När det gäller turerna kring VVOt och dess upplösning, så har jurister på Länsstyrelsen, personer med särskild insikt i juridiken kring jaktlagstiftningen och viltvårdsområden, klart uttalat att upplösningen av Vitå Viltvårdsområde skett i enlighet med lag och rätt. Därtill har juristerna vid Förvaltningsrätten på alla punkter avvisat ”sällskaparnas” (där de biträddes av sina jurister)överklagan på Länsstyrelsens beslut. Så jag frågar mig vilka juridiskt kunniga man nu hänvisar till, eller är det något de avläst i kaffesumpen?

För mig framstår detta senaste inlägg, ”Del 5”, som ytterligare ett försök att smutskasta andra under egen föregiven (sken)helighet. Detta är mycket allvarligt och enbart avsett att skada den ”återhämtningsprocess” som pågår i byn.

Lilla laget avslutar sitt senaste inlägg med;

”Med detta som bakgrund har vi efter moget övervägande enhälligt beslutat att inte driva detta vidare till domstol. Ingen skulle vinna på det utom möjligen i prestige. Vi tror att det skulle skada byagemenskapen ytterligare och det är det inte värt.”

Mina synpunkter på detta trams är att istället för att fortsätta skriva saker som de facto vet skadar byagemenskapen, så anser jag att om de rådgivare (jurister?) ”sällskapet” påstår sig ha rådfrågat har stor trovärdighet, så ska de självfallet lägga in en stämning i allmän domstol eller lägga ner skitsnacket om andra.

Att fortsätta skriva skit i avsikt att desavouera företrädare för det forna VVOt på sätt som nu ”sällskapet” gör, samtidigt som man ”storsint” säger att ett domstolsprövning skulle skada byagemenskapen ytterligare, det är verkligen att aktivt fortsätta med att söka förstöra den gemenskap man säger sig värna om.

Om ni sällskapare inte fattar det så borde ni ”gå på toaletten och spola er ner”. Ett uttryck jag lånat av min chef för länge sedan, som på sitt ungerska sätt sammanfattade osakliga påhopp och rent svammel från några kringstående personer.

Här på vischan används ofta uttrycket om såna personer att de ”har inte alla hästar hemma” – så då förstår kanske även ni sällskapare hur ni uppfattas av omvärlden, när ni fortsätter er söndring.

Filosofi, Etik och Samhälle

Asociala nätverk

Ibland när man sitter på en restaurang, förresten snart sagt alltid, så ringer det i fickan på någon matgäst och fram kommer mobilen. Under de närmasate 5 minuterna avslöjar den som svarade i mobilen snart sagt alla hemligheter för oss alla i restaurangen, oavsett vi vill det eller inte. Man får höra vem som legat med vem och hur mycket man drack och vad den och den sa om det eller det. Själv blir jag förbannad, ilsken över att inte kunna värja mig för denna informationsterror.

Ett annat tillfälle, ett gäng med ungdomar (20-30 årsåldern) sitter och umgås, dvs de sitter där och stirrar stint ner i handflatan där deras mobil eller ”padda” (iPad) vilar och alla sitter försjunkna i sin lilla värld. Om de är högerhänta far höger tumme som en dirigentpinne över tangentbordet – de sitter och ”messar” ofta(st) till varandra. Så istället för att ha det mysigt, under värdiga former klämma en bärs och stillsamt prata med varandra om livets mysterier, så sitter de där och skickar kryptiska meddelanden till varandra och andra frånvarande vänner.

Man undrar hur det kan komma att se ut på BB den dag de ska bli föräldrar. Han skickar ett meddelande: ”Oj vad jag är lycklig över vår son”. Hon: ”Ja och vad duktig du var i slutskedet, du till och med lade ifrån dig mobilen eller tappade du den när du svimmade?”.

Chefen skickar SMS till de anställda, ett grupp-mess för att spara pengar. -Ni är alla uppsagda med omedelbar verkan. Tjugo SMS ramlar in i chefens mobil, alla med samma fråga: -Får vi behålla abonnemanget under uppsägningstiden.

Istället för att läsa om en person som nyss dött görs en minnesruna på Facebook med speciellt meddelande till alla de som visat tummen upp för honom.

Själv känner jag mest för att göra följande slutkommentar till allt detta:      ooIo>     

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

EU-bidrag

EU betalar tillbaks en del av de ca 30 miljarder som Sverige betalat in i medlemsavgift.Detta sker i form av olika stöd eller riktade bidrag till olika grupper i de olika länderna. Av EUs länder utgör nettobidragsgivarna en synnerligen liten minoritet, Sverige, Tyskland och Nederländerna om jag minns rätt, alla andra är nettobidragstagare. Av EUs budget går ca 1/3 till jordbruket i EU-länderna. Stora länder som Frankrike lägger beslag på merparten av jordbruksstöden.

I egenskap av häst-och liten markägare lämnade jag för några år sedan in en ansökan om arealbidrag för den betesvall som hästarna använder.

Det första som hände var att  man från Länsstyrelsen skickade en bunt ansökningshandlingar med detaljerade kartor, där jag skulle markera vilka ytor det handlade om. Tämligen omgående såg jag att min mark var markerad såsom varande bidragsyta för en annan. Jag kontaktade då Länsstyrelsen för att uppmärksamma dem på denna felaktighet och fick då till svar att det var helt i sin ordning att någon annan hade angivit min mark som sitt bidragsberättigade område. Jag skulle få tillgång till stöd ur den ”nationella potten”. Jag påpekade då att det finns inga arrendeavtal för någon på mina marker varför jag självklart vill ha bidrag för min mark och inte från någon nationell pott. Normalt brukar jag betrakta mig själv som en lagom tjock och lagom klok person i mina bästa år, men i det här fallet övergick det mitt förstånd hur någon annan kunde få bidrag för min mark och jag skulle få bidrag för någon annans mark. Det gick inte att ändra på tingens ordning så det skulle bli att ta skeden i vacker hand och söka i enlighet med deras bestämmelser eller avstå, sades från Länsstyrelsens sida.

Nåväl jag skickade under protest in min ansökan och fick besked om att jag skulle få ca 1500 kr i bidrag. Så skedde och dessa utbetalades, men på hösten året efter fick jag ett brev från Länsstyrelsen där man skickat ut en gabardinkjol som hade besiktat mina bidragsägor och kommit fram till att det var åkermark och inte betesvall. Så nu återkrävde man bidraget eftersom det betalats ut på felaktiga grunder. Då gick min 64 Ampers-säkring och jag ringde upp och fick prata med chefen där jag undrade hur i helvete man kunde skicka ut en sådan inkompetent person som inte med egna ögon kunde se att marken var betesmark för mina hästar. Jodå han förstod nog vad jag sa, men enligt deras noteringar var det åker och inte betesvall det handlade om. Min förfrågan om det var gabardinbrallorna på Länsstyrelsen eller jag som bestämde användningen av mina marker harklade och hummade han sig generat igenom och beklagade tingens ordning, men nu var marken angiven som åker och inte betesmark. -Jamen, för fan sade jag, den här marken har inte varit åker de senaste 20-30 åren och mina hästar betar där alltsedan jag köpte fastigheten. Är det kartan eller verkligheten som gäller för er på EU-kansliet på Länsstyrelsen. Han beklagade alltjämt tingens ordning, när jag la på luren i fast förvissning om att jag snarast skulle betala tillbaks de 1500 kronorna och sedan ha så lite som möjligt att göra med Länsstyrelsens byråkrater i fortsättningen. Mycket skrik och lite hår som min gamla mamma brukade säga om såna här affärer.

I sökandet efter några andra handlingar råkade mappen med EU-bidragskarusellen hamna överst och jag tog mig en titt i den igen. Återigen kunde jag känna en ilska över storebrorsattityden som rådde (råder) på Länsstyrelsen och inom EU välla upp inom mig. De sätter sig hur enkelt som helst över den enskildes ägande- och nyttjanderätt och hävdar dessutom tolkningsföreträdet i alla frågor.

Någonstans får jag också Sovjet i tankarna inför det hela. Mina funderingar handlade och handlar alltjämt om inte det här vore något för Janne Josefsson och ”Uppdrag Granskning” för att genomföra en genomlysning av EU-bidragsverksamheten.

Min uppmaning till dig som markägare är – Kolla med Länsstyrelsen. Kanske är dina marker bidragsannekterade av någon som sitter i Stockholm och kvitterar ut arealbidrag för dina marker utan att du vet något om detta och utan att han/hon lägger två strån i kors. Lyckas han/hon bidragsstjäla ihop ca 200 ha så har de skaffat sig en god arbetsfri årslön från den verksamheten.