Min väg och min syn

Utifrån en fråga jag fick från en i byn boende har jag känt att jag vill förmedla mina tankar till er alla som eventuellt läser min blogg och inte bara till den frågande.

Följande fråga ställdes till mig: Jag är bara nyfiken, vad var det som gjorde att du valde att ta jaktvårdsföreningens parti och inte sällskapets?

Mitt svar på denna fråga är följande;

Jag tycker din fråga är intressant, men inte riktigt relevant. Jag tar inte parti för jaktvårdsföreningen och dess medlemmar och försvarar heller inte dem när de begår dumheter. Däremot är det sant att jag anslutit mina små marker till jaktvårdsföreningens och deltagit i älgjakten ifjol höst på föreningens marker.

 

Men, låt mig berätta lite mer om mitt förhållningssätt till människor, jakt, fiske och vistelse i naturen.

 

Min uppväxt har från 5 årsåldern i Kiruna handlat om att jag under de första tio åren följde med min pappa och storebror på jakt och fiske framförallt i Kirunafjällen. Därefter prövade jag också mina egna vingar. Vi jagade framförallt ripa och, om det var någorlunda gott om det, även tjäder och orre. Från första dagen fick jag lära mig respekt och måttfullhet vad gäller såväl jakt som fiske, man tar av överskottet inte av själva ”kapitalet” av vilt. Dessutom har jag, med undantag för ett tillfälle när jag var i tioårsåldern och i mitt oförstånd med ett luftgevär sköt en liten gulsparv, aldrig jagat byten som jag inte kan äta upp. Denna lilla sparvs öde bär jag fortfarande med mig med skam.

Detta har format min syn på naturen och vildmarken. Därtill hyser jag en stor respekt för människor i allmänhet och de som förtjänar det i synnerhet.

 

I Olle Andersson, en framträdande måltavla för attacker och skitprat, förmodligen för att han har integritet, har jag träffat en människa som är oerhört kunnig om naturen och har en djup grundad respekt för allt levande vare sig det är blommor, svampar eller fåglar och djur av olika slag. Jag njuter av att få ta del av hans kunskap och lyssnar gärna på hans berättelser om upplevelser han haft under ett långt liv i Norrbottens skogar och fjäll.

 

Andra människors respekt är inte något man kan få eller kräva, bara förtjäna. Jag anser inte att de högljudda företrädarna för sällskapet, har förtjänat respekt, åtminstone inte från min sida. Detta sagt utifrån deras agerande under det senaste året/åren, som jag följt framfarten alltifrån de första breven i min postlåda till alla påhopp på hemsidan (vjs.nu) samt i olika föreningssammanhang på medlemmar och företrädare för tidigare VVOt och nuvarande Jaktvårdsföreningen.

Om du tänker efter så har jag inte i mina bloggar gått ut med påståenden eller högljudda anklagelser i vare sig skrift eller tal. Mina bloggar har uteslutande, i den mån de avhandlar sällskapets medlemmar eller det som skrivs på vjs hemsida, handlat om och varit en reaktion på dessa ageranden. Jag vet att Olle mfl i jaktvårdsföreningen avskyr att bråka. Däremot är det min uppfattning att i sällskapet finns det tyvärr ett antal sådana. Utifrån detta så har jag känt mig nödd att framföra en nyansering till den nidbild som jag tycker de målar upp med bred pensel och utifrån tendetiösa utspel söker hålla igång bråket snarare än gjuta olja på vågorna.

Jag vet att vi alla kan göra fel, mig inkluderad, men det är hur man agerar när man gör fel som formar åtminstone min syn på andra. Jag har utifrån det jag hört hyst en tro att du är ett ämne för en god jägare. Senaste tidens förbehållslösa försvar av allt som skrivs på sällskapets hemsida har fått mig att undra.

Så jag slutar med att vända på din fråga; -Vad var det som fick dig att ta parti och välja ”sällskapet” istället för jaktvårdsföreningen?

Om oförmåga att känna skam

I ett s.k. ”öppet svar” på mina föregående reflexioner över hans nya påhopp,  säger RL  att ”Undertecknad har inte beskyllt någon för kriminell verksamhet. Däremot kan jag bara konstatera att pengar saknas och att jag med flera skulle önska en utförlig redovisning var dessa medel har försvunnit.

Min fundering är hur RL tänker och är beskaffad, speciellt som han dessutom påstår det ovan stående. Trots att han de facto ingått i VVO-styrelsen, så beskyller han kassören för att ha förskingrat medel samt revisorerna att inte ha fullgjort sitt förordnande. Då ska man veta att det finns återkommande årsmötesstämmors beslut att enhälligt ge styrelsen (inkl kassören) ansvarsfrihet för det gångna året.

Förundrat undrar jag hur RL kan KONSTATERA att pengar saknas? Har han månne tillgång till någon synsk ådra eller är han som vanligt bara ute för att smutskasta andra.

Du RL har inte bott här i byn sedan snart tio år, medan jag bott här i åtta år. I en diskussion med några sällskapare har man ifrågasatt att jag har synpunkter på olika ting, företeelser och vad som sägs och ageras i ”min by” utifrån motiveringen att jag inte bott här så länge eller i alla fall kortare tid än de. Självklart har jag ett intresse och värnar om den bygd jag bor i och vill att den ska bli en fridsam och trevlig plats att bo på. Detta har jag, med undantag för ett fåtal sällskapare, fått erkännande av många här boende Vitåbor för, liksom ett stort antal externa som följer VJS-utbrotten med stor förvåning.

Därför frågar jag mig hur du tänker när du påstår saker om folk här som du knappast har annat än i bästa fall tredjehandsinformation om, vilka motiv är förhärskande för dig. Eftersom du flyttat bort härifrån för så länge sedan så tolkar jag det som att det enda du verkar ha gemensamt med oss Vitå-bor är att du jagar älg på arrenderad mark under några veckor vart år.

Så dina påhopp på folk här får mig att anse att -du borde skämmas.

Om kanelbullar och kall mjölk

Ett väldigt tydligt och behagligt minne av barndomen är hur mamma bakade bullar och den första plåten försvann snabbare än man kunde säga kanelbulle ner i magen på tre mumsande pojkar.

Fortfarande är lukten av nygräddade kanelbullar och ett glas med kylskåpskall mjölk en källa till vällust.

Den senaste tiden har vi, till min stora förtjusning haft sommar och vi har fått se de kala träden bli draperade i nya ljusgröna löv. Jodå, jag kan förstå att alla de som lider av olika allergier som till exempel pollenallergi, hyser något blandade känslor inför den nu stundande sommaren. Tussilagon är utblommad och tomatplantorna i växthuset har börjat få kart.

Som ”deltidsbonde” med djur som stoppar i sig sisådär en 12-15 ton med hö på att år så undrar man lite oroligt om det inte är lite för tidigt som det blir varmt och torrt. Eftersom det s.k. ”mannaminnet” numera är ganska kort, så är det sommaren 2003 jag tänker på. Då det var varmt och torrt stora delar av sommaren. -Så, man kan ju hoppas.

Såg att för ca 10.000 kronor kan man få en självgående elektrisk gräsklippare som navigerar sig genom ens trädgård. Under de senaste dagarna har våra fyrbenta vänner fått agera gräsklippare i det jungfrueliga gräs som sticker upp. Otåligt har de stått och gnäggat vid grinden för att få komma ut på den tillfälligt instängslade gräsmattan. Man kan förstå dem – hur kul är det att en hel vinter ha tuggat på gammalt trorkat hö, när det framför mulen växer nytt mumsigt grönt gräs.

Som norrbottning borde man kanske vara mer pessimistiskt lagd, men jag vägrar … eller?

vintervantan

Fjolåring med hornknubbar och utan vägvett, liksom ovettiga tvåbenta individer

Såg en s.k. fjoling som stod och betade av buskarna alldeles intill vägen. Han var inte speciellt skygg utan mumsade på medan vi kikade. Denne tonåring i all sin prydno exponerade sig en god stund, sedan gick han utan brådska in i slyskogen.

Noterade att ”myrkungen” i grannsällskapet var igång igen på ” sällskapets hemsida”. Det verkar som om man tar in vad skit som helst på den hemsidan.

Den här gången hade det tydligen kliat länge i fingrarna. Inlägget var i vilket fall ett ”uppkok på köttsoppa som serverats tidigare”, med påståenden om kriminell verksamhet utförda av lätt identifierbara personer. Förutom förskingring och att revisorer skulle ha genomfört oriktiga revisioner av föreningskassa, påstår han också att ordföranden för det stora laget skulle ha angett att ”moralen skulle RL stoppa upp i arslet”. Med tanke på att jag har nöjet att känna ordföranden lite mer direkt och skribenten RL mest per renommé, genom hans tidigare alster, så håller jag det för högst osannolikt att ordföranden skulle sagt det som påstås.

Sedan fortsätter tjuvsmällarna i skribentens inlägg. Han har snart anklagat alla i byn, utom sig själv och de övriga i ”sällskapet”, för påstådda oegentligheter. Med tanke på att han själv som styrelsemedlem och i kraft av sådan suttit med vid årsmöten och styrelsemöten utan att där påtala något han ansåg felaktigt, skulle pågå inom den förening som han nu anklagar, verkar det mest som om han är full av skit och inte kan hålla sig utan kackar i eget bo.

Kommer osökt att tänka på ”Riddaren av den sorgliga skepnaden”, Cervantes bok om don Quijote, som i sitt förvirrade tillstånd trodde att fredliga väderkvarnar var illasinnade fiender. Tänk bara om RL kunde lägga en bråkdel av den illasinnade energin på något gott, så skulle han uträtta en hel del och kanske förtjäna folks respekt. Som det nu är så tycker jag mest synd om honom. Inte nog med att hans egen trovärdighet har försvunnit som snödrivorna i sommarsol, den förening som låter honom använda föreningens hemsida för att sprida falska rykten, förlorar också sin trovärdighet.

Dagens dikt 20130520

I ett litet sällskap i norrlandsbyn Vitå
tyckte några medlemmar att livet gått i stå

Ingen verka bry sig om vad man verkligen tyckte
-Äh, sa någon medlem, vi tar å sprider ut ett rykte

-Kan du komma på nåt – helst om stora laget
då känns det liksom bättre för det egna lilla jaget

-Då kan vi kanske äntligen så smått börja växa
-Å jävlar i min låda – de ska få sig en läxa

Skriv nåt riktigt smaskigt, sa medlemmen Wirén
-skit samma om vi svamlar, man kan alltid neka sen

Upp flyga orden nästan hela gänget kräver
Att nåt måste hända efter jaktens slut på Bäver

Här vilar ingen loj eller halt liten loppa
-vi tar å bjuder alla, på vår egen bäversoppa

-Vi kör dacapo på höstens succé kok
å hoppas den här gången det inte går på tok

Nu ingriper vän av ordning mitt i samtalet
påpekar för alla i det lilla laget

”Men, ta nu å betänk er – ta er lite grann i kragen
för soppa uppå Bäver kan bli skit för lilla magen.”