Utifrån en fråga jag fick från en i byn boende har jag känt att jag vill förmedla mina tankar till er alla som eventuellt läser min blogg och inte bara till den frågande.
Följande fråga ställdes till mig: –Jag är bara nyfiken, vad var det som gjorde att du valde att ta jaktvårdsföreningens parti och inte sällskapets?
Mitt svar på denna fråga är följande;
Jag tycker din fråga är intressant, men inte riktigt relevant. Jag tar inte parti för jaktvårdsföreningen och dess medlemmar och försvarar heller inte dem när de begår dumheter. Däremot är det sant att jag anslutit mina små marker till jaktvårdsföreningens och deltagit i älgjakten ifjol höst på föreningens marker.
Men, låt mig berätta lite mer om mitt förhållningssätt till människor, jakt, fiske och vistelse i naturen.
Min uppväxt har från 5 årsåldern i Kiruna handlat om att jag under de första tio åren följde med min pappa och storebror på jakt och fiske framförallt i Kirunafjällen. Därefter prövade jag också mina egna vingar. Vi jagade framförallt ripa och, om det var någorlunda gott om det, även tjäder och orre. Från första dagen fick jag lära mig respekt och måttfullhet vad gäller såväl jakt som fiske, man tar av överskottet inte av själva ”kapitalet” av vilt. Dessutom har jag, med undantag för ett tillfälle när jag var i tioårsåldern och i mitt oförstånd med ett luftgevär sköt en liten gulsparv, aldrig jagat byten som jag inte kan äta upp. Denna lilla sparvs öde bär jag fortfarande med mig med skam.
Detta har format min syn på naturen och vildmarken. Därtill hyser jag en stor respekt för människor i allmänhet och de som förtjänar det i synnerhet.
I Olle Andersson, en framträdande måltavla för attacker och skitprat, förmodligen för att han har integritet, har jag träffat en människa som är oerhört kunnig om naturen och har en djup grundad respekt för allt levande vare sig det är blommor, svampar eller fåglar och djur av olika slag. Jag njuter av att få ta del av hans kunskap och lyssnar gärna på hans berättelser om upplevelser han haft under ett långt liv i Norrbottens skogar och fjäll.
Andra människors respekt är inte något man kan få eller kräva, bara förtjäna. Jag anser inte att de högljudda företrädarna för sällskapet, har förtjänat respekt, åtminstone inte från min sida. Detta sagt utifrån deras agerande under det senaste året/åren, som jag följt framfarten alltifrån de första breven i min postlåda till alla påhopp på hemsidan (vjs.nu) samt i olika föreningssammanhang på medlemmar och företrädare för tidigare VVOt och nuvarande Jaktvårdsföreningen.
Om du tänker efter så har jag inte i mina bloggar gått ut med påståenden eller högljudda anklagelser i vare sig skrift eller tal. Mina bloggar har uteslutande, i den mån de avhandlar sällskapets medlemmar eller det som skrivs på vjs hemsida, handlat om och varit en reaktion på dessa ageranden. Jag vet att Olle mfl i jaktvårdsföreningen avskyr att bråka. Däremot är det min uppfattning att i sällskapet finns det tyvärr ett antal sådana. Utifrån detta så har jag känt mig nödd att framföra en nyansering till den nidbild som jag tycker de målar upp med bred pensel och utifrån tendetiösa utspel söker hålla igång bråket snarare än gjuta olja på vågorna.
Jag vet att vi alla kan göra fel, mig inkluderad, men det är hur man agerar när man gör fel som formar åtminstone min syn på andra. Jag har utifrån det jag hört hyst en tro att du är ett ämne för en god jägare. Senaste tidens förbehållslösa försvar av allt som skrivs på sällskapets hemsida har fått mig att undra.
Så jag slutar med att vända på din fråga; -Vad var det som fick dig att ta parti och välja ”sällskapet” istället för jaktvårdsföreningen?