Den blomstertid nu råder – en utbildningsfundering

Var och klippte mig för någon dag sedan, det var en andraårselev som sommarjobbade på friseringen. Allteftersom klippningen fortskred så pratade vi på. På min fråga vilket betyg som krävs för att gå denna utbildning svarade hon att man behöver åtminstone VG (på den gamla betygsskalan som gick från Icke Godkänd IG, via Godkänd G till Väl Godkänd VG och toppbetyget Mycket Väl Godkänd MVG). På min fråga om det tillämpas någon praktisk testning svarade hon att så inte skedde. Betänk att man använde samma intagningskriterier till exempelvis för   operautbildning!

Om man vill vara lite vitsig så skulle man då kunna säga att en hantverksmässigt dålig frisör skulle kunna kompensera sitt usla hantverk med att åskådliggöra sin höga bildning/kunskap och på så sätt finta kunden.

Nu var inte ”min frisörelev” någon sådan utan hon klarade galant att få ordning på, och nedbringa vårvinterkalufsen till ett lagom sommar rufs.

Ett annat ”yrkesområde” som jag älskar att hata är alla de falsksjungande ”wannabies” från den alternativa pop och rockvärlden. I många fall verkar det av sången att döma som om de fått ett skivkontrakt på okända meriter och sedan påtvingar mig denna kakfoni konstant ur radion. För att citera Andy Warhol, så får de sina fem minuter av kändisskap med en singel, sedan försvinner de in i eterns glömska – tack och lov.Tack och lov även för kanal P2 där man kan få lyssna på klassisk musik, alltsom oftast bra musik, eller P1 där dagens aktualiteter idisslas.

 

Ett område som det rått och alltjämt råder brist på är läkaryrket. Antagningskriterierna till läkarutbildningen är enligt uppgift baserat på teoretisk kunskap snarare än förmåga att ”ta människor” en förmåga som jag menar kan vara avgörande för läkarens möjlighet att ställa en korrekt diagnos och därmed ge personen framför sig rätt och fungerande medicin eller behandling. Så sent som i veckan slog en svensk politiker fast att vi måste importera fler utbildade läkare. Ser man krasst på denna attityd så tjuvåker det svenska samhället på andra länder, som tar kostnaden att utbilda läkare till en kostnad per läkare om flera miljoner. När sedan de är utbildade så får man i hemlandet se den nyutbildade läkaren köpa en biljett till Sverige, ofta med bättre lön och arbetsförhållanden än i det land som tagit kostnaden för utbildningen.

Min fundering är om det inte vore vettigare och justare gentemot andra länder att öka vårt intag på den svenska läkarlinjen. Men, det motarbetas aktivt av de befintliga läkarnas fack eftersom man vill behålla den priviligerade tillvaron för sina medlemmar och kan till nöds acceptera att utländska läkare importeras till Sverige.

Så får det avsluta dagens drapa kring utbildning och yrkesval, men jag återkommer i dessa frågor, jag lovar!

.

Årets Byastämma i Vitå och reflexioner med anledning därav

Igår genomfördes årets byastämma i Vitå Folkets Hus under ledning av avgående ordförande Bernt Nordlund. Till ny byaålderman valdes Uno Johansson. Mötesordförande Bernt N genomgick räkenskaperna varpå Revisorerna, via Tage J, uppläste revisorsberättelsen, konstaterade att god ordning förelåg i kassa och räkenskaper, och föreslog att stämman skulle bevilja kassören full ansvarsfrihet. Så skedde också.

Det mesta som sedan genomgicks på årets dagordning kändes som en repris på fjolårets avsedda eller genomförda aktiviteter. Det var först när vi nådde frågan om hur man ska hantera byns mark och vatten, vilket för de flesta betyder möjligheten att jaga sjöfågel i augusti och september, som det brände till.

Tre skriftliga förslag/yrkanden fanns, där byns två jaktföreningar kom med varsitt och en privatperson bidrog med ytterligare ett. Gamla argument occh inlägg blev som nya och ett tag kändes hela diskussionen något nattstånden. Efterhand började några framföra att det är ”bra och viktigt att ungdomarna får chansen att jaga” en tanke som det fanns consensus kring. Privatpersonen drog tillbaks sitt förslag under diskussionens gång och det hela utmynnade i att stämman beslöt tillsätta en grupp på tre från vardera jaktförening, som under sammankallande Olle A skulle utforma och lägga fram ett gemensamt förslag för en extra byastämma, innan jakten börjar.

Mina egna funderingar därvidlag är att det är viktigt att respektive förening inte väljer att representera sig av ”kända bråkstakar och tjurskallar”, för då lär det inte bli något gemensamt förslag att förelägga byastämman. Min förhoppning, för alla ungdomars skull, är att man hittar en lösning, som alla kan leva med, och som inte utmynnar i att det blir nya eruptioner på framförallt sällskapets hemsida. Alltså att alla parter vinnlägger sig om att vara återhållsam i att söka skiljelinjer och problem och istället försöker finna framgångslösningar. I ´slutänden blir detta då en ”win-win” situation.

Kryssmarkeringar som jag ser måste passeras är;

  1. Vem ska administera försäljningen av sjöfågelkorten på byns vatten (ena eller andra föreningen, eller båda, eller tredje part)?
  2. Hur ska man hantera intäkterna från kortförsäljningen (betala arrende till byn eller låta intäkterna gå oavkortat till byakassan)?
  3. Vad ska jaktkorten kosta?
  4. Vem ska få lösa jaktkort (ngn form av enighet finns om att markägare, arrendatorer och boende i byn ska få göra detta)?
  5. På vilka grunder kan man nekas köpa kort fastän man uppfyller villkor i pkt 4 (olämpligt uppträdande, förtal av bybor i tal o skrift etc, vem beslutar i så fall om detta)?
  6. Hur länge ska ett sjöfågeljakt avtal gälla?
  7. Hur hanterar man byns mark (ska man dela på denna på något sätt mellan föreningarna eller ska föreningen med största markinnehavet få all mark)?
  8. För vilken tid gäller jaktkortet (ska man begränsa denna under exempelvis älgjakten)?
  9. Kan man ställa krav på/få garantier om att påhopp och offentliga avrättningar på sätt som skett under mer än 1½ år ska stävjas av respektive förening, dvs tillse att sådana utfall inte fortsättningsvis läggs ut på respektive förenings hemsida)?
  10. Garantier att respektive förenings representanter har mandat att förhandla fram en lösning utan att denna sedan sågas av någon part.

Ja listan kan säkert göras längre men jag hoppas att man når i mål. Jag tror personligen att punkten 9 är något av en knäckpunkt. Jag vet att de som blivit uthängda på VJS hemsida upplever sig offentligen förtalade och med anledning av detta känner att de ska ”fan inte bidra till att sällskapare ska få jaga sjöfågel på byns mark” -en mycket mänsklig reaktion anser jag.

 

För att absolut klarhet ska råda kring mitt engagemang och agerande, vill jag framföra följande:

Den eller de (sällskapare och sympatisörer till dem) som eventuellt känner sig påhoppade eller uthängda med anledning av mina svaromål på min egen blogg, som svar på utbrott på sällskapets sida, ska veta att jag själv står för dessa synpunkter och inlägg. De utgör inte något som sanktionerats av någon förening. Ej heller är jag, eller agerar som, någon jaktförenings språkrör.

Däremot i Vitå Folkets Hus förening samt Föreningen Vitådalen ansvarar jag i kraft av ordförande  för vad som informeras om vad gäller föreningarnas verksamhet. Det vore mig fullständigt fjärran att själv bedriva, eller låta någon eller några använda en Vitå-Folkets-Hus eller Föreningen Vitådalens hemsida för, aktioner mot enskilda eller en grupp av människor i byn. Jag känner mig vidare fullständigt övertygad om att ingen har pekats ut eller hängts inom ramen för dessa mina föreningsengagemang – vilket är en artskillnad från VJS hantering av sådana jaktrelaterade frågor. Privatpersoner/Medlemmar, vanligtvis utan någon kommentar eller avståndstagande från ansvarig utgivare eller styrelse, har på det mest vidlyftiga sätt fått ondgöra sig och påstå att enskilda personer begått oegentligheter, utan att skuggan av bevis föreläggs. Tvärtom så har styrelsen och ansvarige utgivaren för VJS hemsida försvarat påhoppen i såväl tal som skrift. Så länge detta fortsätter tror jag mig veta att byns markägare på byastämman inte kommer att under consensus öppna byns marker för sjöfågeljakt. Förlorare? -Alla och i synnerhet byns unga som är de som längtar mest efter att få idka denna form av fritidsintresse.

 

 

 

 

Tankar och några reflektioner med anledning av ett vykort

Ett vykort på Kiruna anno 1910 passerade mina ögon och väckte minnen och tankar. Överst på vykortet, bredvid den tryckta informationen att det föreställde Kiruna-Luossavaara, hade någon för mig okänd med sirlig gammeldags handskrift skrivit att ”I förrgår var här 32 grader kallt. Idag är det bara 10”. Detta illustrerar hur ombytligt vädret kan vara i fjällen. Men själva bilden väckte mitt intresse, för mitt på den gamla svart-vita bilden var det åtminstone en byggnad jag kände igen -Centralskolan. Och, jag mindes den devis som stod överst på fasaden, så att alla som gick in i byggnaden skulle veta; ”Ett folks styrka är dess ungdom”.

Mitt femte skolår tillbringade jag på denna skola. Byggnaden var en, för en elev i folkskolan, gigantisk stenbyggnad i tre plan. Man hade, i LKABs första disponent och stadsgrundare Hjalmar Lundbohms anda, satsat stort redan från början. Skolan var en av de pelare man byggde samhället på, bort från de tillfälliga kojorna som fanns i begynnelsen mot Per Albins folkhem för alla. Vid byggnadens tillblivelse levde alltjämt både min morfar/mormor och farfar/farmor med barn i staden. Några år senare skulle min morfar omkomma i en sprängolycka i gruvan där han glömt sin lykta och gick tillbaks för att hämta den när salvan gick av – men det är en annan historia.

Några år efter det jag lämnat skolan revs byggnaden i en sorts kollektivt vansinne där allt som var gammalt per definition var dåligt. Det här hände på sextiotalet med de vindar som då blåste.

Många år senare, som nyinflyttad i Luleå, fick jag en deja vue upplevelse när jag såg Östra skolan som verkade ha haft samma arkitekt, men som till skillnad från Centralskolan alltjämt visade sitt imposanta yttre. Rivningsraseriet hade inte hunnit till denna skola – ännu. Eftersom ett folks historia också är dess själ så hoppas jag att vi Luleåbor inte beslutar att bulta ner denna vackra byggnad, som minner om tider när skolan stod för bildning och kunskaper – numera blir man utbildad därstädes, vilket är en helt annan pilsner som en av mina vänner skulle uttrycka sig.

Kiruna 1910 vykort

 

Den blomstertid nu kommer

Kommer ni ihåg från filmen Rasmus på luffen den musiksnutt som går

”nu är det sommar nu är det sol, nu är det koskit i hagen                                                                     å kärringskrället  sitter på en stol med fullt av kakor uti magen”.

Så har det känts de senaste veckorna. Idag upptäckte jag att jag gick och hummade på ”den blomstertid nu kommer” trots att inget barn i skolåldern längre finns i familjen, de har blivit vuxna allihop.

Nog var det speciellt att följa med barnen till skolan för avslutningen med sommarbudskap på svarta tavlan, alla barn uppklädda (killarna högst motvilligt, medan tjejerna excellerade i klänningar och klackeskor), barnens sång eller skådespel, fikat efteråt – och sedan befrielsen för alla barn.

Det tropiska sommarväder vi(jag) drabbats av de senaste tre veckorna, har numera bytt om till ett mer svenskliknande sommarväder med  +10 på natten och knappa 20 på dagen, lätta nordliga vindar.

När det drar ihop sig till ostliga vindar då vet man ”ryssvärmen” är på gång med oliiidligt varma dagar och mer njutbara kvällar, men man vänjer sig så småningom.

Visserligen har min lettiska vinranka som jag har härbärgerat i växthuset dött under vårvinterns tjäle med varm luft i luften som lurar igång växterna alldeles för tidigt.Jag har införskaffat en ny och obotlig(a) optimist(er) som jag/vi är så har vi varit och köpt såväl ett päronträd som ett dito plommon som anges vara härdiga i Norrbottens kust och kustnära regioner och härstammar från Finland.

Min sommarönskan får bli att det blir ett bra skördeväder för höskörden om en knapp månad så att de gnäggande fyrbeningarna får mat för vintern. Det finns ett framtidshopp i att samla i ladorna för att klara oss över den mörka, kalla och i mitt tycke deppiga höstvintern utan snö. Sedan kommer de första flingorna och lyser upp tillvaron.

-Men äh, vem fan bryr sig eller vill tänka på vintern. Nu när det ska grillas i trädgårdar, skrikande barn (och vuxna) doppa sig i alltför kallt vatten, metas i all stillhet vid bryggan eller från båten, ätas de första egna jordgubbarna kring den 15 juli och …. och ….  och ….. och inga mygg.  – Det kan du ju drömma om, säger sambon till denna min tanke/önskan. Speciellt med tanke på dagsläget på den fronten. Myggmördaren är snart full med första ca 2 liter myggor – Ha!