Var och klippte mig för någon dag sedan, det var en andraårselev som sommarjobbade på friseringen. Allteftersom klippningen fortskred så pratade vi på. På min fråga vilket betyg som krävs för att gå denna utbildning svarade hon att man behöver åtminstone VG (på den gamla betygsskalan som gick från Icke Godkänd IG, via Godkänd G till Väl Godkänd VG och toppbetyget Mycket Väl Godkänd MVG). På min fråga om det tillämpas någon praktisk testning svarade hon att så inte skedde. Betänk att man använde samma intagningskriterier till exempelvis för operautbildning!
Om man vill vara lite vitsig så skulle man då kunna säga att en hantverksmässigt dålig frisör skulle kunna kompensera sitt usla hantverk med att åskådliggöra sin höga bildning/kunskap och på så sätt finta kunden.
Nu var inte ”min frisörelev” någon sådan utan hon klarade galant att få ordning på, och nedbringa vårvinterkalufsen till ett lagom sommar rufs.
Ett annat ”yrkesområde” som jag älskar att hata är alla de falsksjungande ”wannabies” från den alternativa pop och rockvärlden. I många fall verkar det av sången att döma som om de fått ett skivkontrakt på okända meriter och sedan påtvingar mig denna kakfoni konstant ur radion. För att citera Andy Warhol, så får de sina fem minuter av kändisskap med en singel, sedan försvinner de in i eterns glömska – tack och lov.Tack och lov även för kanal P2 där man kan få lyssna på klassisk musik, alltsom oftast bra musik, eller P1 där dagens aktualiteter idisslas.
Ett område som det rått och alltjämt råder brist på är läkaryrket. Antagningskriterierna till läkarutbildningen är enligt uppgift baserat på teoretisk kunskap snarare än förmåga att ”ta människor” en förmåga som jag menar kan vara avgörande för läkarens möjlighet att ställa en korrekt diagnos och därmed ge personen framför sig rätt och fungerande medicin eller behandling. Så sent som i veckan slog en svensk politiker fast att vi måste importera fler utbildade läkare. Ser man krasst på denna attityd så tjuvåker det svenska samhället på andra länder, som tar kostnaden att utbilda läkare till en kostnad per läkare om flera miljoner. När sedan de är utbildade så får man i hemlandet se den nyutbildade läkaren köpa en biljett till Sverige, ofta med bättre lön och arbetsförhållanden än i det land som tagit kostnaden för utbildningen.
Min fundering är om det inte vore vettigare och justare gentemot andra länder att öka vårt intag på den svenska läkarlinjen. Men, det motarbetas aktivt av de befintliga läkarnas fack eftersom man vill behålla den priviligerade tillvaron för sina medlemmar och kan till nöds acceptera att utländska läkare importeras till Sverige.
Så får det avsluta dagens drapa kring utbildning och yrkesval, men jag återkommer i dessa frågor, jag lovar!
.