Känner det som om jag varit lite extra ”surkart” den senaste tiden, får väl till en del skylla på vädret. Samtidigt så saknas det inte uppslag att irritera sig på och att kommentera.

Men, som min rubrik på dagens inlägg anger, ibland är det bra att tända ett ljus istället för att bara förbanna mörkret eller tända  åtminstone ett ljus för varje irriterande sak man noterar/kommenterar. Låt vara att man i så fall kommer att göra slut på förrådet av stearinljus ganska snart, men det kan det vara värt.

Mörker nr 1:  Dagarna blir allt kortare och snöslask och is breder ut sig, halvljusen på bilen räcker knappt till att upplysa vägbanan. Tack och lov så har man extraljusen.

Ljus nr 1: Den fågelautomat vi satt upp och som rymmer en 10 liter solrosfrön är flitigt besökt av små talgoxar som är hungriga och kanske glada åt att vi föder dem.

Mörker nr 2: Nere i vattnen utanför Stockholm, i dess skärgård sägs Putins grabbar vara ute på höstbus – övervakad av den samlade svenska flottan (3-4 fartyg tror jag det är). Plötsligt är alla med guldgaloner sååå upprörda, samma personer som för en kort tid sedan sa att under överskådlig tid utgör inte Ryssland något hot mot oss eller världsfreden – Suck för alla politiskt korrekta militärer och politiker.

Stearinljus nr 2: Bara två månader kvar till Julledighet och julmys.

Mörker nr 3: Sveriges lokala och avgiftsfinansierade P4 förefaller vara en filial till Facebook. Man uppmanas hela tiden vara aktiv och skicka olika inlägg (gilla) till de programledare (läs: lekledare) som  varje morgon under fyra timmars sändning finns i etern utan att ha den blekaste aning om vad de ska sända mellan kl 6 och klockan 10.  För en gammal Universitetslärare som mig känns detta inte riktigt klokt. Tänker tanken att ställa mig inför 200 studenter och inte ha en aning vad jag ska prata om under 4 timmar – huvvaligen! De här programledarna har väl av och till kanske 30-50.000 lyssnare, som ju trots allt har ett val att göra dvs om de ska fortsätta lyssna på denna kanal. -Skäms P4.

Stearinljus nr 3: Sveriges Radios P3, där unga aggressiva, pålästa, debattörer varvar (i och för sig för mina öron ganska stökig) musik med diskussioner som av och till ger en anledning till att återfå tron och hoppet på ungdomen. Bra P3.

Stearinljus nr 4:  Sveriges Radios P2 där man relativt ofta får njuta av klassisk musik när den är som bäst. Jo, jag vet att det finns de som anser att fiolmusik låter som marskatters parningsläten, men så tycker inte jag. Lyssna bara på ”Also sprach Zarathustra” med Herbert Karajan som dirigent så förstå även du tonåring, liksom du knarrige gubbe, nog vad jag menar.

Stearinljus nr 5: Äntligen blir det lite kallare så att bastubad känns liksom mer rätt, ett fredagsmys i stearinljusens sken romantiskt och löjromssmörgåsen kittlar smaklökarna så där härligt.

Sådär då har man väl vägt upp alla surdegar med ljussken och doft av stearin – för den här gången.

För inte så länge sedan kunde vi i Svenska Tidningar och i svensk TV och Radio, läsa, se och höra om att nu hade man hittat en person som angavs ha deltagit i de brott mot mänskligheten i Rwanda/Burundi för ca 20 år sedan. Personen ifråga är numera svensk medborgare och bor i Sverige. Rättsliga prövningen har inletts och vi får avvakta utfallet av denna innan jag uttalar mig vidare. Samtidigt reser det frågor, eller snarare accentuerar frågor i vår asyl och flyktinghantering.

Jag har under lång tid undrat hur grovmaskigt vårt invandrar/asylnät egentligen är. Vi förefaller att ta alla asylsökande och invandrares historia för sann utan att egentligen pröva dess trovärdighet, till skillnad mot proceduren i andra länder. Vatten på min kvarn fick jag när jag  häromdagen läste en invandrares funderingar i Svenska Dagbladet, en man som förskräcks över den svenska naiviteten och aningslösheten.

Samtidigt är det tyvärr så att man måste vara invandrare själv för att kunna få ställa de frågor han ställer. Alla vi andra skulle bli stämplade som främlingsfientliga och rasister, potentiella medlemmar i Sverigedemokraterna, om vi ställde dessa frågor. Så här nedan följer hela denne mans artikel, där han under rubriken  ”Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism” skriver följande;

Som enskild person blir man minst sagt oroad över det som uttrycks i artikeln. Det kan för f..n inte vara meningen att Sverige ska vara återhämtningsplats för världens alla uttröttade Jihadister, som återvänder till Sverige och asylen när de fullföljt sina terroristhandlingar..

Potatislandet ser mest ut som en Schweizerost med hål överallt efter sorkarnas härjningar. Dessutom luktar de potatisar som de till nöds inte hunnit stjäla äckligt av sorkpiss. Så 2014 får nog i det avseendet anses som ett förlorat år.

Apropå sorkar och förlorat så berättade en god vän till oss, en från byn om sitt potatisäventyr.

Han beslöt sig i försomras för att plöja upp och sätta några fåror potatis på ett träde han har uppåt Bränna, här i byn. Detta eftersom de senaste åren har hans potatis på det vanliga potatislandet drabbats av brunrost, en svårutrotad svampsjukdom. Så han tänkte att om man sätter potatis på en yta som inte använts tidigare för potatisodling så kanske det skulle innebära att han kunde skörda rostfri potatis.

Sagt och gjort. Vid några tillfällen under sommaren tittade han till potatislandet, som låg lite avsides för att se hur odlingen tog sig och det verkade finafisken.

För någon vecka sedan kom han förbi och hälsade på oss och vi berättade om vår sorkinvasion i ”pär-landet”.

Jodå han hade också fått sin beskärda del. Det vanliga potatislandet hade både sorkangrepp och rostangrepp, så han hade varit förbi sitt experimentland, beväpnad med säckar och gräv.

-Döm om min förvåning, berättade han.

-När jag kom fram hade sorken tagit allt, men blasten hade de försmått den låg i prydliga högar bredvid landet och i landet. -Och, inte nog med det, de hade varit bilburna också, de armsaltade kräken. Detta framgick av bilspåren som fanns i anslutning till potatislandet.

Slutsats; Vi har sorkar av gigantiska format här i byn, som utvecklats så till den milda grad att de numera omfattar tekniken att nyttja bruk av potatisgräv och säckar för sina behov. -Till råga på allt, är de dessutom bilburna. -Undrar om de har körkort, avslutade han sin berättelse.

-Ja man kan undra. För några så oärliga människor kan väl inte finnas i vår by? Eller, trodde de i så fall, om det var människor som tagit potatisen, i sin okunskap att potatis växer vilt och att de med stöd av allemansrätten kunde skörda den potatis de hittade?

-Nä, så okunniga människor kan inte finnas i vår by, det måste vara de bilburna sorkarna som är ansvariga!?

Bert Carlsson och Ian Wachtmeister skapade i början på 1990-talet ett politiskt parti – Ny Demokrati. Om man läser på Wikipedia så skriver de att;

Ny Demokratis huvudsakliga profilfrågor var sänkta skatter, kraftigt bantad offentlig sektor samt en mer restriktiv flyktingpolitik, lag och ordning, minskning av antalet ledamöter i riksdagen till 151 samt maktdelning med ett direktvalt statsministerämbete. Partiet krävde kraftigt minskad invandring och med tiden övergick retoriken i främlingsfientliga övertoner och välfärdschauvinism. Partiet krävde också att Sverige borde anslutas till dåvarande EG, vilket är ganska unikt för att vara ett populistiskt parti i Europa.

Idag finns inte partiet mer men dess företrädare lever i högönsklig välmåga och en av grundarna ”musikprofilen” Bert Carlsson har bytt fot, åtminstone vad gäller syn på invandring och restriktiv flyktingpolitik. Nånå, vänta lite innan du börjar applådera detta.

I en av dagens tidningar beskrevs hur Bert Carlsson köpt/tagit i besittning ytterligare en stor hotellbyggnad i Övertorneå i Norrbotten, att lägga till den långa rad av liknande köp/aktiviteter.

Läser man vidare in i artikeln så beskrivs att Bert C ska använda byggnaderna för att härbärgera flyktingar och asylsökande.

-Va, säger kanske du! -Har han blivit flyktingkramare eller är den gamla devisen om att när ”Fan blir gammal blir han religiös” tillämplig på Bert?

-Alls icke.

Svaret heter mammon/pengar/intäkter för Bert C. För varje rum i ett flyktingboende betalar Invandrarverket upp till 350 kr/dygn och det blir pengar det. Hajarna samlas och nu är man minsann flyktingvänlig, i alla fall till de intäkter de genererar.

Räknar man på kostnaderna för vad 80.000 st asylsökande innebär bara i boende/intäkter på ett år för Bert&Co, så blir kostnaderna för statskassan under ett år upp till 80.000x365x350=10.220.000.000 dvs 10,2 miljarder kronor – för enbart boendet.

Nu bor det ju inte bara en person i varje rum och några uthyrare tar inte ut maxtaxan för sina boenden, men för statskassan är det mycket stora belopp, där affärsrisken kan anses försumbar för dessa ”riskkapitalister” som Bert Carlsson.

Enbart Hotellet i Övertorneå med sina 40 rum anges ha plats för 200 asylsökande. Räknat på maxtaxan kan Bert casha in 40x365x350= 5.110.000 kr/år, dvs drygt 5 miljoner. Sedan kommer naturligtvis intäkterna för Bert/utgifterna för statskassan, för mat åt flyktingarna på förläggningen.

Bert lär ha ett 40-tal flyktingförläggningar i gång och söker hela tiden nya möjligheter.

Gruvbolaget Northland , har ju just meddelat att de ska lägga produktionen i malpåse i väntan på ett bättre världsmarknadspris på järnmalm, så bli inte förvånad om Bert går åstad och hyr den jättestora hallen som används för anrikning av malm på Northlands produktionssite vid Tapuligruvan  liksom alla kontor – som flyktingförläggning.