Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Apropå avsikten att lägga ner byaskolor i Luleå Kommun

Ett enat folk kan aldrig besegras.

Historien har gång på gång visat att när ett folk som varit splittrat i olika frågor ställs inför en gemensam motståndare alltid vunnit, hur övermäktig denne än kan tyckas vara. Kända sådana exempel är när USA försökte bomba norra Vietnam tillbaks till det bara skulle återstå en ofruktbar öken, man sprutade kemikalier över hela djungeln för att avlöva och därmed synliggöra sina motståndare. Vi som är gamla nog minns julbombningarna av Hanoi med en armada av B52’or, en händelse som föranledde dåvarande svenska socialdemokratiske statsäministern Olof Palme att i ett tal kort därefter kalla handlingen för ”dessa satans mördare”. Det nordvietnamesiska kommunistiska samhället glömde sina inre problem med en totlitär regim under behovet att driva ut ”fienden”, den sydvietnamesiska marionettregeringen styrd av USA, ur södern och att återskapa ett förenat Vietnam

Vi minns också dåvarande Sovjets invasion av ett fattigt bergsland, Afghanistan, som med vapen skulle betvingas. Jag bodde i USA när detta skedde och upplevde den amerikanska befolkningens vrede mot detta illdåd. Sedan, när Sovjet tvingats dra sig ur Afghanistan, gjorde USA själv om samma dumhet, man försökte bomba på landet sin politik. Resultatet – landet enade sig åter mot den yttre makten och tvingade även den stormakten att dra sig ur. Så ett land av trashankar ledda av människor med en fanatisk tro att samhället ska styras av  män med sin ideologiska struktur hämtad ur, eller snarare fortfarande befinnande sig på, den europeiska medeltiden med klaner och förtryck av kvinnor som självklar dagordning, detta samhälle enade sig temporärt för att kasta ut motståndaren.

Här i Sverige, har som en följd av mer än 20 års fullständigt misskött invandrings- och asylpolitik, sett ett framväxande parti Sverigedemokraterna, som gjort det de andra partierna inte förmår, talat om och anvisat ”sina lösningar” på denna problematik. Istället för att viddtaga kraftfulla åtgärder så har Regeringen och de övriga partierna levt som om de inte såg några problem, en verklighet som drabbat alltfler vanliga ”svenssons” och som drivit dem in i Sverigedemokraterna. Det duger inte att agera som de andra partierna, utöva läpparnas bekännelse om att det finns problem/utmaningar, vid valspurten och sedan hoppas att vanligt folk ska tro på dessa, även när faktiska åtgärder lyser med sin frånvaro.

Så Niklas Nordström och dina ryggdunkargelikar när ni i sosse-toppen nu driver igenom den politik ni tagit de första stegen mot, så har ni lyckats med att ena hela landsbygden i kommunen mot er och jag kan spå, ja till och med lova, att vid valet 2022 kommer S att fortsätta sin kräftgång och inte ens med moderaternas bistånd bibehålla makten. Men, det bryr du dig förmodligen inte så mycket om, för då om inte förr, så har kommunen tecknat svindyra, långa hyreskontrakt med dina kompisar i fastighetsbranschen för de nybyggda storskolor som de byggt eller påbörjat byggnaden av. Vad gäller dig så föreställer jag mig att du då redan vandrat vidare mot en bra tillvaro inom något av dessa bolag, som tack för hjälpen. Då kommer de som ska reda upp ekonomin i kommunen att verkligen få ta både tunga och smärtsamma beslut och inte som nu för att tillfredsställa okända behov och befarade hemliga avtal som slutits bakom stängda dörrar över huvudet på kommunens invånare.

Vitåskolan ska leva vidare!

När man från Luleå Kommuns sida ville ta i anspråk den tomt som Vitå Folkets Hus ägde och drev verksamhet på, i sent 1900-tal, sa de som då företrädde Vitå Folkets Hus (VHF) att ”javisst så länge det inte betyder en nerläggning av skolan utan ett bygge för framtiden, en framtodens skola i Vitå”.

Så skedde och, vilket framgår av tillgängliga byggnadshandlingar, så var VHF, som partner och representant för Vitådalens befolkning och barn, med och, efter nerrivandet av de gamla Folkets Huslokalerna, tillsammans med Luleå Kommun byggde vi den nya skolan och det nya dagiset.

Alltsedan färdigställandet där VHF under hela byggnadstiden deltog som en partner till kommunen , åtog sig VHF att, enligt rullande 3-årigt avtal, hålla lokalerna, utanför själva skolsalarna, tillgängliga för människor och föreningar i bygden  att nyttja för  olika evenemang och privata tillställningar. Kommunen och VHF  såg  tillsammans den stora nyttan av  de gemensamma lokalerna. Som tack för detta tillsköt och gör så alltjämt, kommunens fritidsförvaltning en summa om i storleksordningen 300.000 kr årligen för att möjliggöra allt detta.

Dåtidens kommunala politiker byggde tillsammans med folket i Vitådalen framtidens skola.

Idag, mindre än ett halvsekel efter detta, står återigen Luleå Kommuns framtida skola på agendan. Men, idag vill man från kommunens sida inte bygga för framtiden, utan riva ner den. Det pratas och skrivs om nödvändigheten av storskolor centralt belägna i innerstan i Luleå, samtidigt som man säger sig bejaka att hela kommunen, hela Sverige, ska leva och frodas. Har de då glömt eller inte förstått att förutsättningarna för detta börjar med att framtiden-barnen, måste få finnas, kosta och ges möjlighet att leva även ute på landsbygden. Man vill lägga ner skolan och basen för elevrekryteringen genom nerläggning av Jämtöns förskola. Man vill dra samman alla elever i mammutskolor där de små riskerar bli mobboffer och känna utanförskap. Istället för en trygg skola, där alla syns och märks och stöttas av de närvarande vuxna, vill man skapa en anonym tillvaro för dessa spröda plantor som ska växa upp och bli vår bygds framtid, en tillvaro där de riskerar att vissna med oss alla som förlorare och med framtida stora samhälleliga kostnader för barn som inte orkade eller inte fick möjligheten, att vara små fragila och skyddsvärda.

Varför kan inte de styrande ta till sig den kraft och de möjligheter som engagerade människor i vår dalgång erbjuder politikerna? Varför ser de oss som bor ute på landsbygden inte som den tillgång vi är utan som motståndare som man inte ska eller behöver bry sig om, under de fyra år som löper mellan valen,  bara för att inför valets ”galge” stå och uttala alla dessa klyschor om att ”Vitåskolan ska inte läggas ner”, ”hela landsbygden ska leva”, allt i hopp om att bli omvald och fortsatt få utöva makten.

Tror ni alla politiker och tjänstvilliga kommunaltjänstemän att det är vi som är problemet, snarare än nyckeln till lösning vid skapandet av ”framtiden skola i Luleå kommun” ?  Om så, så kommer domen över er att bli hård i september 2022.  Glöm inte att den kommunala kärnverksamheten är att tillse medborgarnas behov av vård, skola och omsorg. Där ingår t.ex. inte att driva verksamhet i en annan världsdel,

Slutligen, eftersom nuvarande kommunalrådet Niklas Nordström själv växte upp i Vitådalen och gått på Vitåskolan, borde han som ett levande exempel på att landsbygdens barn visst kan vara framgångsrika, inte prata om behovet av nerläggning av byaskolor utan istället använda Vitåskolan som exempel på den styrka som finns i dessa byaskolor, när man på kommunhuset pratar om och arbetar för, att skapa framtidens Luleå och framtidens skola i vår kommun.

Tänk om, tänk rätt – och gör sedan rätt!

Vitåskolan ska inte läggas ner!

Sitter och funderar på hela problemkomplexet Luleå Kommun – ekonomi – kommunens uppdrag – politikernas roll mm.
Om vi börjar med ekonomin och ser kommunens ekonomi som en ytterrock som ska täcka och värma hela kroppen, så har jag svårt att förstå hur det ska åstadkommas om man flyttar en värmekälla från ena fickan till den andra. Idag sätter tekniska förvaltningen en internkostnad på kommunens skol- och förskolefastigheter som ligger mellan ca 1000 till dryga 2000 kr/kvm dvs samma storlek som företag som hyr kontor efter Storgatan och inne i centrala Luleå betalar i hyra. I Vitåskolans fall handlar det om en byggnad som är ca 35 år gammal och vars ”underhåll” består i en uttre ommålning. Vitådalen är attraktiv för småfamiljer, något som inte är fallet i många av kommunens byar, ett hus som läggs ut till försäljning säljs oftast inom en månad och regelmässigt till unga familjer med barn i skolåldern.
Från politikerna. speciellt i valtider, hörs mantrat ”hela vår kommun ska leva” och ”landsbygden ska inte avfolkas”. Samtidigt sitter de på händerna eller agerar lydig valboskap för sina respektive partier när tjänstemän med ansvar endast för det egna ansvarsområdet/budgetområdet beslutar om/föreslår åtgärder som får stora konsekvenser för befolkningen.
Som före detta forskare och entreprenör så har jag alltid försökt att tänka och agera utanför boxen dvs se lösningar på problem som inte är i linje med alla andras, för som Per Granlund (en numera avliden vän till mig) brukade säga ”det är bara döda fiskar som följer strömmen”.
För att göra resonemanget kort så tänker jag såhär; Politiker tag ert ansvar, som vi valt er till, sluta skyll på tjänstemännen som bara agerar enligt era direktiv. Istället för att följa med strömmen, varför inte bussa elever från stadskärnan ut till byarna och låta eleverna få en lugn och bra arbetsmiljö, bussarna skulle bli kostnadseffektiva i och med att de skulle gå fyllda från aktuell skola inne i stan till slutdestination och bussarna skulle vara fyllda med förväntansfyllda skolelever som möter en annan tillvaro än dammet på stadens gator och torg. Motsatsen, som nu förordas är att landsbygdselever skulle bussas in till centralorten och därmed få längre ”arbetsdagar” än sina föräldrar, föräldrarnas livssituation skulle avsevärt kompliceras, om de inte ger upp och flyttar in till stan och därmed oavsiktligt dömer respektive by att bli ett ålderdomshem som befolkas på skollov och sommarsemester.
Är det åtgärder som våra politiker verkligen tror ska åstadkomma att hela landsbygden ska leva och Luleå bli fler än 80.000 innevånare!?
Tänk om, tänk rätt, tänk utanför boxen och framförallt TÄNK!

Tankar på vägen från Kiruna till Vitå

 

Många resor i jobbet har tagit sin början i Vitå vid kusten, gått till födelsestaden Kiruna och sedan åter till Vitå, min hemort sedan några år. Timmarna i bilen ger utrymme för många reflexioner och funderingar, en härva av tankar otänkta och färdigtänkta, inslingrade och uträtade. Tankar som kommer till mig allt medan jag bländar av för mötande bilar och svär över gubbar i keps som sniglar sig fram längs mittlinjen i modesta 65 km/tim. Sydländskt ger jag en fingret när jag passerat honom i den gamla skruttiga folkhemsmodellen 240.

KOSKULLSKULLE
Ligger ibland utefter rutten när jag ska närvara på ett möte på Företaget. Vilken annan svensk ort är så inviterande till en Limerick?
KOSKULLSKULLE
Det var en flicka från Koskullskulle
som gärna eventuellt vilja skulle
Men när hon sent omsider ville
komma i lag med en hågad kille
Då tyvärr han redan för full e’

Tankar vid Moskojärvi
Att vara lycklig är att gå omkring med en konstant skrivkramp, till skillnad från den kramp man har i magtrakten när man är olycklig.
–Så man skulle kanske kunna sammanfatta livet med ett ord ”kramp” -eller var det krampaktig?
–Nu blev jag osäker igen.

Funderar varför det kommer sig att lyckliga människor skriver inga romaner –kanske bygger de ett Rom inom sig befolkat av cafe latte och extra tjocka pizza slices, toppade med en extra stark tomatsås.

Rika människor bygger inga katedraler – det låter de andra fattiga satar göra, för 125 kr/tim. Sedan går börsen ner (eller var det upp – nu blev jag osäker igen) och då avskedar man hälften av dessa satar och informerar de övriga att man förväntar sig samma totala arbetsinsats av de kvarvarande – för någonstans måste ju börsen få sina förväntningar infriade. Men ack då, börsen har redan räknat ut att du skulle avskeda halva arbetsstyrkan och därför sjunker aktien ändå.

Kommunalrådet som i vanliga fall gärna syns på bild vid bystavtäckning och liknande evenemang, har inte tid att kommentera att kommunen ska spara hundratals miljoner på skola och äldrevård allt medan kommunen gör ”reklam” i USA och hyr lägenhet för dessa tillfällen.

-Nåja, att det saknas kompetenta lärare i den kommunala karusellen beror mestadels att de bytt karriär eller blivit anställda av  friskolan som garanterat lämnar vinst till sitt aktiebolags ägare.
-Vafan! Trodde du att skolan var öppen för alla, att var och en kan bli sin lyckas smed? Nänä, sånt skit provade vi på under slutet av förra århundradet och se hur det gick. Och du, vad skulle förresten aktieägarna säga om alla kunde få gå på friskolan – då skulle det ju krävas stora lärarinsatser och dito täthet, å då blev det ju inga vinster till aktieägarna?

MORJÄRV
Det där gamla huset, skolan i Västanäs, stod under många, många år som ett monument över svensk folkskolepolitik. Nacken är knäckt och fönsteröppningarna lyser svarta som tomma ögonhålor. Per Albins folkhemsidyll har ersatts av svenska TV kanalers svenska folkhemsidoler, med tillnamnet Idol-Janne, -Kalle, -Jessica och allt vad de heter. Så får de sina Warholska 15 minuter ”of fame and fortune” sedan sitter de där och hurrar och tycker skjortan är trång. Aftonbladet och Expressen har redan gått vidare till nästa event och säljer nya upplagor på nästa wannabe’s.  Förr, på min tid, då blev man först utbildad sedan bildad för att sist, men inte minst, bli avbildad i mån av förtjänst. Numera blir man o-utbildad, vill vara först i kändiskön och sist men inte minst snarast få en rejäl förtjänst som ska räcka till många arbetsfria år. Och besinna – det är dessa individer som vi lägger våra förväntningar på att de ska jobba ihop till, och betala våra pensioner!?

Står Traditionella medier inför ett sammanbrott?

Ett Gott Nytt År tillönskas er alla, alldeles oavsett om du/ni håller med mig i mina inlägg eller inte.

Läste ett debattinlägg i en s.k. Nättidskrift ”Nyheteridag” där debattören ”En arg blatte” ställer upp för de skribenter som skriver på nätet och i olika sociala medier och där deras lön består i bidrag, vanligtvis via swish, som de kan få. Journalister på traditionella media, t.ex. Dagens Nyheter, Aftonbladet, Dagens Industri mfl, får ju sin lön av tidningen som i sin tur får en del av sina inkomster via statligt presstöd. Från tid till annan använder journalister från traditionella medier uttrycket ”swishjournalister” om dessa i egen regi jobbande journalisterna, allt i en avsikt att förminska betydelsen av dessa.

En annan avgörande skillnad mellan de olika kategorierna som jag kunnat finna är i valet av teman eller vinkeln för journalistiken. Traditionella medier ryggar vanligtvis för eller anlägger en annan syn på olika problemområden , exvis vad gäller återvändande IS-terrorister. I Traditionella medier konstaterar man oftast inledningsvis det ”hemska” i att ha varit medlem i en terrororganisation, men övergår sedan ganska snart till att anlägga en vinkling där man spekulerar hur dessa ”återvändare” ska kunna finna sin väg tillbaks in i det svenska samhället. Swishjournalister problematiserar istället det faktum att såväl samhället i stort som journalistiken inte inriktas mot att dessa mördare ska lagföras, rimligtvis i det land de förövat sina brott/mord och att ”återvändande terroristerna” ska komma i åtnjutande av samhällets fallskärmar i form av lägenheter, socialbidrag mm mm. Detta samtidigt som man sådär i förbigående kan läsa om alla svenskar som är hemlösa och samhället inget gör för att återföra dessa i samhällets trygga famn.

Jag har saxat nedanstående ur denne ”En arg blattes” synpunkter som ett exempel på den nya och till avnämarna direkttillvända journalistiken;

Till skillnad från swishjournalistik är det inte frivilligt att ge pengar till gammelmedia. Staten tar dina skattekronor, vare sig du vill eller inte, och lägger det på “presstöd”. Regeringen bestämde dessutom att höja den existerande budgeten på 577 miljoner med 55 miljoner 2019, och ytterligare 55 miljoner 2020.

Public service kan förvänta sig ännu mer pengar, med över 8 000 miljoner i skattekronor. Sen får vi inte glömma det indirekta presstödet i form av saftiga skattelättnader, vilket är ironiskt för vänstertidningar som Aftonbladet. De säger ju åt alla andra att betala skatt?

I praktiken betyder presstöd bara att staten kastar pengar på döende medier som inte klarar sig på marknaden. Då krävs konstgjord andning i form av bidrag, eftersom folk är ointresserade av deras artiklar. Gammelmedia måste alltså först ta pengar från folket för att sedan kunna kalla dom rasister.

Är det bättre än att vara swishjournalist i era ögon? Då har vi bara ännu ett skäl att ifrågasätta journalistkårens moraliska kompass.

Det som hänt här är alltså att etablerade journalister bestämt sig för att mobba andra journalister. För att “de går på bidrag”. Trots att stöldjournalisterna själva går på bidrag. Vad tror ni public service är egentligen?

Ändå var det ingen som skrattade när Dagens Nyheter sökte presstöd, år efter år. Varför skulle Sveriges finaste, största morgontidning behöva bidrag? Lustigt det där. 2017 fick DN 3,5 miljoner kronor från skattebetalarna i presstöd i form av distributionsstöd.

Samtidigt i Sverige har våra pensionärer nu blivit fattigast i hela Norden. 40 000 inom äldrevården lider av näringsbrist och 100 000 därtill ligger i riskzonen. Traumavård för våldtäktsoffer läggs ner då politikerna vill fokusera på flyktingar istället. 10 000 livsviktiga operationer ställdes in i Stockholm och 7 av 10 läkare skickar hem patienter för tidigt. Åtta av tio med vårdbehov nekas assistansersättning av Försäkringskassan. Cancerpatienter i Sverige dör enbart för att vårdköerna är för långaLäkare själva slår larm för andra gången medan politikerna struntar i katastrofen.

Uppenbarligen är välfärden allvarligt hotad, och vi pratar mycket om allas lika värde. Varför ska då mediaföretag få mer omtanke än våra pensionärer? Tycker du Melodifestivalen är viktigare än alla sjuka och handikappade staten struntar i att ta hand om nu?

Varje gång någon vill försöka använda ”swishjournalist” som fult ord, kan du enkelt svara med att du föredrar det framför stöldjournalisterna. Swishjournalisten kan du åtminstone ignorera, den senare ger dig inget val. Sedan kan du föra in samtalet på det större problemet, vilket är svarta hålet i statskassan som kallas presstöd & public service.”

Som icke varande journalist, så förstår jag frustrationen hos swishjournalisterna över att bli påhoppade, inte för innehållet i deras artiklar och reportage utan snarare för att de står fria i förhållande till journalister på s.k. Gammelmedia. En viss avundsjuka från journalisterna kan märkas liksom att man anar order uppifrån från tidnings- och mediaägare, som ser sina imperier vackla under trycket från verkligheten.

Undrar vad månde det nya året 2019 ha i sitt sköte?