Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Fjälljakt på Ripa – beslut i Riksdagen.

IDAG TOGS ETT MYCKET VIKTIGT BESLUT I SVERIGES RIKSDAG, ANGÅENDE DEN S.K. FJÄLLJAKTEN.

Beslutet innebär att Riksdagen givit Regeringen i uppdrag att ändra i rennäringsförordningens paragraf 3 till de regler som gällde innan 2007, det vill säga att i Sverige boende jägare ska ha förtur till småviltjakten på statens marker i fjällen.

Ändringen av rennäringsförordningen 2007 innebar att utländska jägare getts samma möjligheter som ortsbor och övriga svenskar att jaga småvilt i fjällen. Den modell som nu föreslås innebär att jägare bosatta utanför Sverige ges möjlighet att jaga i de svenska fjällen, men endast i sällskap av en jaktguide eller en jägare bosatt i Sverige. Samma modell tillämpas redan i våra nordiska grannländer och i många andra länder i Europa.

Man känner sig böjd att ropa ÄNTLIGEN!  I flera år har utländska jägare, där norrmän utgör en stor majoritet, kommit hit och kunnat jaga ripa utan någon tillsyn eller hinder, bland annat även under den tid det alltjämt rått förbud i Norge. Dessutom verkar det inte ha varit de ansvarsfulla jägarna som varit i majoritet bland dessa. Många är utsagorna om deras framfart där de skjutit ripkycklingar som inte kunnat flyga och respekten för tilldelade kvoter har det ofta varit si och så med.

Vi är många som med stor förvåning och ilska noterat den svenska Regeringens hittillsvarande flathet och undfallenhet gentemot EU. Bara risken att få ett ilsket ögonkast från Bryssel har krökt ryggen på våra s.k. beslutsfattare.  Skönt att foten äntligen har satts ner i denna fråga. Inte minst för ripbeståndets, alla i norra Sverige boende jägare med ripjakt som ett stort intresse liksom även alla rovdjur som också har ripa på sin meny och vars existens hotas om ripstammen blir alltför svag.

 

Norrsken och slagugglans lockrop

Så var det dags igen, ett spektakulärt norrsken bredde ut sina slöjor över himlen. Hela himlen var gnistrande full av stjärnor, månens syntes med sin tunna skära, som ett ”komma”,  i väster.

Och så, mitt i all denna salighet ropade det plötsligt ”hooah, hoah”. Slagugglehannen hade börjat locka på sin hona. Kanske får man också i år se paret i holken – våra slagugglor.

Svenska folket åker till Thailand och Egypten i sin jakt på upplevelser. Japanerna åker hit till Norrbotten för att få uppleva Aurora Borealis – Norrskenet, som tros ha magiska egenskaper. Japanerna tror att om man avlar ett barn i skenet från norrskenet så kommer det barnet att få många goda egenskaper och bli ett friskt barn. Kanske är det så, och då kan man fråga sig varför vi med så ljus hy och därmed dåligt naturligt skydd, ska fara till ett klimat där vi måste smörja oss med salva med hög solskyddsfaktor för att inte riskera att få hudcancer.

Som det gamla ordspråket säger ”gräv där du står” – därmed implicerande att lyckan finns här och inte långt borta. Hemmablindhet kan man också kalla det.

Om väntan

Det värsta som finns, tycker åtminstone jag, är att gå och vänta på något/nå gott. Själv går jag och väntar på att Nikons nya kamera, som äntligen har de specifikationer jag söker till ett pris som man trots allt kan leva med. Nog finns det proffskameror redan nu med prestanda, men till priser som ligger långt över den nivå jag kan vara med och leka på. Så nu väntar och längtar jag otåligt på att den ska komma till min handlare för vidarebefordran till mig.  Fast jag är inte ensam i min väntan på just den kameran. Kollar man på prisjakt så är det den mest sålda systemkameran, trots att den inte börjat levereras ännu! Likadant är det i hela världen alla verkar vänta på ”min kamera”.

Och, jag som hoppas få den innan tjäderspelen är över. Vill gärna smyga och fota dessa uråldriga riter som förkunnar vårens och det nya livets inträde. Modernt skogsbruk har trängt tillbaks tjädern en hel del, men än kan man med lite tur få höra och se detta fascinerande skådespel.

Har du tänkt på det märkliga att när sedan längtan och väntan till slut uppfylls så är en inte ovanlig reaktion att ”jaha så var den saken avklarad”. Det blir på nåt sätt som om väntan och längtan blir det väsentliga snarare än uppfyllelsen.

Tänk om vi kunde vara bättre på att bibehålla vårt barnasinne. Men vi är tyvärr jättedåliga på att likt barn leva ut vår längtan när vi väl får den uppfylld.

Jag ska försöka bibehålla mitt barnasinne i det här fallet och verkligen glädja mig åt kameran när den till slut kommer – suck.

Regn- och snöslask betyder salt på E4an

Det stör mig att alla vi som följer lagen och har bra dubbade vinterdäck ska behöva se våra bilar bli grådaskiga av allt salt som Svedavia (Vägverket) vräker ut på E4an. Om det vore så att vi inte hade lagstiftning om dubbdäck under vinterväglag, skulle jag kanske kunna förstå logiken i saltningen. Men, när det sker, som jag och många uppfattar det, enbart för att utländska långtradare med blankslitna däck och chaufförer som saknar vinterkörningserfarenhet, ska kunna framföra sina trafikfarliga ekipage – ja då blir min logik ställd.

Under vintern har utländska tradare, trots saltningen, flockats som tussilago i vägdikena. Då frågar man sig om det inte vore dags att använda lagstiftning och kontrollapparat till att undersöka utländska långtradares trafiksäkerhet. Inte nog med att de i många fall framförs av utländska, ofta polska, chaufförer som ofta saknar erfarenhet av vinterkörning och för en långt billigare kostnad uttröttade kör genom Sverige, man har dessutom alltför ofta undermålig trafiksäkerhet på fordonen.

Så man skulle kunna säga att Svedavia med sitt agerande bidrar till att svenska speditörer slås ut av oseriösa utländska, genom allt detta vägsalt som vräks ut på E4an.

För mig som kemist blir det ännu mer obegripligt med vägsalt, för om man verkligen vill åstadkomma korrosion (rost) så ska man blanda salt i vatten. Dessutom fungerar salt rent tekniskt väldigt dåligt vid temperaturer lägre än ca 5 minusgrader, dvs vanlig vintertemperatur. När man då saltar förmår inte saltet smälta snön/isen utan det blir en sörja som påminner om smör i konsistensen och som försämrar trafiksäkerheten.

Så vi laglydiga bilpendlare får se fordonsvärden i miljardskalan bokstavligen korrodera bort och samtidigt tvingas vi använda och spola ut, miljontals liter kemikalier/spolarvätska för att upprätthålla trafiksäker sikt. Dessa kemikalier i kombination med saltvattnet, kan man lugnt anta också har en negativ effekt på grundvatten och odlingsfält i närheten av E4an.

Och allt detta tvingas vi göra för att Svedavia ska hålla snöfria vägar för utländska åkare!?

Illusionen som brast

Hasse&Tage travesterade vid ett tillfälle den kända dikten ”att strunt är strunt….” .

De skrev att ”strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” sedan tillade de ”men ändå illusionen brast för rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast”. Så kändes det när Luleå Hockey bringades i fritt fall,  dessa törniga rosor som skulle ge motståndarna AIK en avrivning som skulle heta duga.

Säsongen är slut för Luleå Hockey, hela Norrbottens stolthet – eller var det spottkopp? För när de vann grundserien så sades det från man till man att nu jäv…r skulle det bli som 1996 när LHF senast vann Elitserien och guldyran inte visste några gränser. Men, återigen för jag vet inte vilken gång i ordningen när det gäller svenska idrottslag, så hade man glömt ladda om. Krutet som räckt hela grundserien hade legat och blivit vått. När LHF skulle explodera i en målkaskad blev det mest sargskådning ute i en av motståndarens hörnor – suck. Allt medan motståndaren, Solna AIK, ett ”soplag” från ”fjollträsk” visade Luleås småpojkar var skåpet skulle stå.

Jaja, det blir snart en ny säsong med nya spekulationer och glädjeämnen och bedrövelser.  Ett förslag från en som spelat pojk- och ungdomshockey i min barndoms Kiruna med hela Torontos ”BJ” dvs Börje Salming. Glöm den snö som föll ifjol, se framåt mot nästa säsong och skapa det bästa laget som går att köpa för de resurser som man förfogar över i Luleå Hockey.

Jag vet att det för en Kirunabo är som att svära i kyrkan när man önskar att Luleå Hockey återigen ska lyckas med bedriften att skapa en Elitserievinnare.

Men, vi är inte fler än strax under 250.000 innevånare här i Norrbotten, på en yta om 98.900 km2 dvs 1/4 av Sveriges yta. Det innebär ca 2,5 innevånare/km2. Enligt EUs definition betyder det ”nätt och jämt bebott område”. Om jag minns rätt så klassas ett landområde med mindre än 2 innevånare/km2 som obebott område!

Kontentan av det hela? Jo, om man istället för att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, strider inbördes, så blir vi i slutändan inte fler eller starkare utan då riskerar vi istället snart att falla under EUs klassificering ”obebott område”.

Min övertygelse är att man ska kraftsamla kring den grupp eller det lag som har största chansen att bli en stor vinnare. På samma sätt tror jag det är på hemmaplan. Man blir ingen matchvinnare genom att sprida osakligheter och så tvedräkt oavsett om det gäller hockey eller andra gemensamma aktiviteter i en by. I hockeyn pekar domaren på utvisningsbåset när man gjort sig skyldig till ett regelbrott och i de allra flesta fall åker syndaren ut utan vidare diskussion och sitter av sitt straff, för att kunna återkomma och bidra i laget efter strafftidens utgång. Ett faktum vi alla bör ta till oss, istället för att anse att det är domarens fel att man blivit utvisad för ett regelbrott man begått.