Beslut i Förvaltningsrätten om Vitå VVO – överklagandet avslogs

Precis som man kunde anta, så beslöt Förvaltningsrätten att avvisa överklagandet om avskaffande av Vitå Viltvårdsområde. De kom fram till samma beslut som Länsstyrelsen tidigare fattat, i enlighet med gällande lagstiftning för Viltvårdsområden.

Överklagandet av Länsstyrelsens beslut om upplösning av VVOt, var ingivet av Vitå Jaktsällskaps markägande medlemmar samt ett antal ickesakägare – dvs sådana som  inte är markägare i Vitå Viltvårdsområde eller saknar giltligt arrende inom VVOt och därmed inte har någon laglig rätt att överklaga detta beslut.

Jag är inte förvånad över utgången i Förvaltningsrätten av överklagandet då Länsstyrelsen inför sitt beslut gjort en mycket gedigen och grundläggande genomgång av såväl beslutsskäl som den skrivelse som inkommit, där företrädesvis ”sällskapets” medlemmar motsätter sig beslutet om upplösning.

Beslutet i Förvaltningsrätten var, enligt vad jag kunde läsa mig till, liksom Länsstyrelsens, mycket klart och entydigt och torde inte lämna något utrymme för prövning i Kammarrätten, i händelse att man beslutar gå vidare.

Som Vitåbo känns det som att det vore välgörande om ”överklagargänget” nu kunde acceptera ”fait accomplis” (sakernas tillstånd) och istället använda energin till att skapa en grund för samarbete, så att bra saker kan åstadkommas framledes – för oss alla som bor i Vitå.

På ”sällskapets” hemsida förefaller det som om de är de enda som drabbas av den uteblivna sjöfågeljakten, men det är folk inom Jaktvårdsföreningen som också beklagar den uteblivna sjöfågeljakten på byns marker. Men, de använder inte hela tiden megafonen för att uttrycka sin uppfattning och sitt missnöje.

SLUTFÖRSLAG – SAMMANFATTNING

  • Acceptera att det är två jaktföreningar, som ska jaga inom förutvarande Vitå VVOs område, under säsongen 2012-2013.
  • Använd tiden fram till (älg)jakten startar för att åstadkomma en så säker och bra jakt för alla som det är möjligt, på varsitt håll, på de olika föreningarnas marker.
  • Vi måste alla acceptera att det inte blir någon sjöfågeljakt på byns vatten i år (om inget förslag som alla markägare kan enas om kommer fram inom kort).

Om att låta oförätter gå vidare till nästa generation

Hjortronplockning har den goda effekten att man hinner fundera medan man låter händerna göra sitt jobb.

Tänkte på min vän Mikael Niemis Vittula-bok, där pappan plötsligt ska avslöja sina kunskaper om livet och grabben tror, naivt nog, att det handlar om att få sexupplysning. Men som han bedrar sig –  det är vilka släkter i byn som man ska akta sig för och de som åstadkommit skada eller nesligheter för den egna släkten. Slutsatsen är att pojken ska ärva föräldrar och släktingars fejder.

Under någon tid har det pågått en jaktrelaterad dispyt, som ännu inte är avklarad, här i byn. På ”ena lagets” hemsida har man kunnat läsa om vuxna människor som påpekat och varnat för att fejden kommer att splittra byn, folk ska sluta hälsa på varandra, barnen inte leka med varandra och grövre saker än så ska hända, befarar man.

Min erfarenhet av barn är att de aldrig har fördomar och i de fall när de uttrycker sådana och aggressiva  beteenden, så har det dessförinnan varit föremål för vuxnas synpunkter och samtal, som barnet hört och sedan anammar. Det har varit i ”säck innan det kom i påse”.

För mig framstår resonemang och ageranden där man förutser problem och stridigheter som att klanfejdernas tid ännu inte är över, ens i det sedan mer än hundra år demokratiskt styrda Sverige och dito städer och byar.

Själva tanken att man förväntas välja sida och sluta umgås och samtala med de som tillhör det andra laget, framstår för mig som bisarr. Själv har jag en uppfattning och har valt att gå med i den ena föreningen. Samtidigt skulle det vara mig främmande att sluta upp med att tala med och hälsa på, folk som valt att gå med i den andra föreningen. ”Leva och låta leva” är mitt motto i detta och jag tänker fortsätta med det.

Om jag skulle bete mig på annorlunda sätt så skulle det för mig betyda att jag plötsligt glömt bort vad demokrati innebär och att jag i så fall börjat se en värld befolkad av potentiella fiender, snarare än att se möjliga vänner i samma omgivning.

Den gamla frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt, besvarar åtminstone jag med att självklart är det halvfullt. För mig handlar det om tron på den goda människan och de fina mötena inte att föra fördomar och baktalande vidare till nästa generation.

Sedan är det ju så, precis som med alla samhälleliga demokratiska beslut, att man får leva med utfallet av vad majoriteten beslutar.  Det står ju sedan var och en fritt att satsa på att med bra argument övertyga de andra om sina egna insikter och hoppas att de kan övertygas av dessa – inför nästa gång när nya beslut skall fattas.

PS: Det är väldigt ojämnt fördelat med bär i år. På somliga myrar finns det mycket och på andra inte ett bär. Ett tips; sök på rismyrar, för på öpnna myrar har inte jag hittat några bär.

Hjortrontider – i år igen

Var ute och kollade av hjortronmarkerna i sällskap med goda vänner. Jodå, det finns hjortron i år – liksom tidigare år. Konsten är bara att hitta igen en bra hjortronmyr.

Men, varje år lägger lite ytterligare styvhet i ryggen till de tidigare – eller har marken möjligtvis kommit lite längre ner?

De bär vi hittade var stora och fina men det var alldeles för gott om omogna, man fick välja. Åtminstone gäller det för min del, jag vill bara plocka mogna bär där blombladen släppt taget om bäret. Nackdelen med denna strategi är att man får hålla på mycket längre tid att få ihop till varje liter eftersom de mosas ihop allteftersom. Fördelen upplever man senare, när man ska tillaga eller bara äta av de frusna och upptinade bären. Mogna bär ger en underbar arom medan jag privat tycker att kart smakar f…n, träiga och lite beska.

Det finns de som plockar alla kart de ser och sedan ”mognar” dessa på tidningar i det egna hemmet. Personligen tycker jag det är ett meningslöst sätt att hantera våra fantastiska hjortronbär. På nåt sätt liknar det hanteringen av exempelvis avocado som köps i affärerna, då får man kart som sedan ska ”mogna” hemma – av transport och hanteringsskäl sägs det. Men smakupplevelsen går inte att jämföra samma dag om man har möjlighet att jämföra genom att äta mogna avocados, som fått mogna innan de plockas, med kartmognade. Avocados som vi är vana att köpa dem, känns då fruktansvärt smaklösa.

Nåväl, var och en blir salig på sin vattvälling, men för mig gäller att jag vill ha mina bär mogna, de som jag plockar, innan jag lägger ner dem i hinken. Avocados och liknande importerade frukter kan man svårligen finna transporterade i mogen form, hit till  Sverige. Men, våra inhemska bär och frukter tycker jag man ska avnjuta mogna, helst färska.

 

Sommarfesten i Vitå – så blev den

Vitå Folkets Husförenings sedvanliga medlems-/sommarfest kändes någon tid innan som lite hotad. Ja, hotet bestod i att vi var osäkra på om det alltjämt var en fest ”i tiden” eller om andra aktiviteter lockade mer. Nu blev det en lyckad fest med dryga sextitalet deltagare och där gammal och ung samsades om tagen vid maten som en caterfirma levererat. Portersteken fick mycket beröm och om man ska vara kritisk på någon punkt så var det att trots att vi på sedvanligt sätt beställt några extraportioner så var kött-uppläggningsfaten tomma när alla hade tagit för sig. Vi framförde detta till cateringfirman och de sa sig ha gjort som vanligt, men kanske var Vitå-borna i år extra hungriga och köttet var gott.

Under kvällens lopp skulle man gissa på hur många (tusen) myggor det fanns i en burk. Vinnaren gissade 6666 st och rätta svaret var 6498 st.

Lotterna tog som vanligt slut – förstapriset var en uppvikbar grill och efter pannacottan till kaffet vidtog PUB och kvällens trubadur Tony K anslog tonen – lagom hög volym var anbefalld och så blev det.

När vi vid halv två tiden på söndagsmorgon tömt och grovstädat ur lokalen var vi ganska trötta och belåtna. Det blev ju faktiskt en succe – i år igen.

Jovisst jag glömde nästan berätta att vi hade en liten akvavitprovning (för få sorter och alldeles för liten mängd, tyckte en del), där OP Andersson ställdes mot Aalborg Jubileum och Norsk Linjeakvavit. Handuppräckning efter att de tre vederbörligen doftats och smakats på, visade att kvällens vinnare var  den danske Aalborg. Den svenska (numera finskägda) O P Andersson kom trea.

”That’s all folks”.

Om Vitå Folkets Hus Sommarfest

Igår var dagen för förberedelse av den stundande sommarfesten. Det känns bra att alla i styrelsen som är hemikring ställde upp och hjälpte till.  Ett tag, före föregående helg, så var det inte så många som anmält sig så vi beslöt ha ett möte i styrelsen för att fundera hur vi skulle hantera en situation där det blev väldigt få som ville komma. Frågan om vi överhuvudtaget skulle köra festen, och hur upplägget i såfall skulle bli, var uppe på bordet.

Nåväl, när vi väl hade sammankomsten för styrelsen, i början på innevarande vecka,  hade antalet anmälda ökat väsentligt, i nivå med föregående år, så det stod klart att vi skulle slippa nesan att avblåsa festen. Vi bestämde oss ändå att vi senare i år ska ta en rejäl tankerunda för upplägget av framtida ”Folkets Hus Sommarfester”.                                            -Ska den vara på sommaren?                                                                                                                -Ska vi tillhandahålla levande musik?                                                                                               – Ska vi sikta mer mot en PUB’igare feststil för att locka en yngre publik?

Frågorna är många och som vi ser det idag så finns det inga givna svar. Vad vi tycker oss notera är att, på grund av tiden för festen, så finns det många konkurrerande verksamheter (festligheter på andra orter, bröllop mm) som också finns för våra medlemmar. Nåväl, det får bli ett arbete som vi påbörjar under hösten/vintern och som förhoppningsvis ska engagera fler medlemmar i föreningen.  Nu är det dagens fest som gäller och vi ska ge järnet för att genomföra den på bästa sätt.

Någon uttryckte till slut den förhoppning vi alla känner, att den senaste tidens munhuggning mellan de två jaktföreningarna i Vitå ska kunna hållas utanför Folkets Husfesten. För, vi är väl snart sagt alla med i någon förening (Husmorsföreningen, Bagarstugeföreningen, Bollklubben, Dansföreningar, sjunger i kör eller deltar i arbetet inom olika politiska partier mm), så då tycker vi att det faktum att det finns två jaktföreningar, ska väl för sjutton inte behöva innebära att man inte kan vara med på samma fest och ha roligt.

I den positiva andan skildes vi inom styrelsen efter förberedelsearbetet igår och hoppas nu att festen idag ska bli en skojig och positivt minnesvärd sådan, trots det regniga vädret.

PS.  Medlemmar i Folkets Husföreningen som uppnått minst 18 års ålder, men inte vill delta på middagen, kan komma in vid ett eftersläpp från ca kl.21, till ett reducerat entrépris. Därmed finns chansen att PUB’a med musik, någon öl och lite lättare spis (korv och mos) i en trivsam miljö, för de som så önskar.

 

Nyheter och Tankar från en man på vischan