Vitå VVO – en sista reflektion?

Upplösningen av Vitå Viltvårdsområde – ett fall för Perry Mason?

Nä, jag skämtar till det lite grann, det är bara en lokal lagvrängare som anlitats av folk från Jaktsällskapet för att grusa i den lagenliga nerläggningsproceduren för VVOt.

På förekommen anledning läste jag igenom inlagan från advokaten och kunde konstatera att den var osaklig, tendentiös och baserad på felaktig eller missledande information.

Ganska tidigt i sakframställan från advokaten påstås att förteckning över närvarande på stämman saknas – vilket är felaktigt, att röstlängd inte upprättats – vilket är felaktigt.  Det anges att ”Vid sammanträdet överlämnades skriftliga återkallelser av ett antal fullmakter” – hur många, frågar man sig, utgör ”ett antal”. Dessförinnan hade man varit väldigt sifferexercerande men plötsligt blir det ”ett antal”. Såvitt jag minns rätt så var det någon enstaka sakägare som gjorde detta. Diariefört hos Länsstyrelsen finns bara medtaget återkallande från en enda sakägare!

En person uppger dessutom för advokaten att kallelsen varit nedtagen ”minst tre dagar före stämman”. Det korrekta var att någon (jag pekar inte ut någon speciell) hade roat sig med att riva ner kallelsen. Olle Andersson som uppmärksammade detta samma dag skyndade sig då att sätta upp en ny kopia av kallelsen.  Det kan nämnas att Olle bor ca 150 meter från anslagstavlan så han passerar varje dag förbi denna, och med anledning av den infekterade situation som förelåg bestämt sig för att hålla ”extra koll” på anslagstavlan. Dessutom, jag såg med egna ögon, på väg in till det aktuella mötet, att kallelsen fanns på anslagstavlan.

Något av det jag fann mest anmärkningsvärt i advokatens inlaga var ett ”värderingsintyg” från Husman och Hagberg, en välrenommerad mäklarfirma i Luleå, som hade värderat slaktbodan till 125.000 kr.  Dock hade fastighetsmäklaren inte nämnt att byggnaden står på ofri grund utan något upplåtelseavtal, något som borde ha funnits med under ”Övriga upplysningar som kan påverka värdet”. Eftersom slaktbodan är uppförd på byasamfälld mark och sakägare i denna är markägare i Vitå så förutsätter jag att i samma stund som dessa beslutar att bodan skall bort, så har den bara rivningsvärdet, högt värderat till 30.000 kr. Man frågar sig således osökt vad det kan vara för orsak till denna höga värdering av bodan från den enskilde mäklarens sida.

Mina husgudar Hasse&Tage hade säkert kunna göra en ”Lindeman” om denna ”Vitåsåpa”.

Fjälljakt på Ripa – beslut i Riksdagen.

IDAG TOGS ETT MYCKET VIKTIGT BESLUT I SVERIGES RIKSDAG, ANGÅENDE DEN S.K. FJÄLLJAKTEN.

Beslutet innebär att Riksdagen givit Regeringen i uppdrag att ändra i rennäringsförordningens paragraf 3 till de regler som gällde innan 2007, det vill säga att i Sverige boende jägare ska ha förtur till småviltjakten på statens marker i fjällen.

Ändringen av rennäringsförordningen 2007 innebar att utländska jägare getts samma möjligheter som ortsbor och övriga svenskar att jaga småvilt i fjällen. Den modell som nu föreslås innebär att jägare bosatta utanför Sverige ges möjlighet att jaga i de svenska fjällen, men endast i sällskap av en jaktguide eller en jägare bosatt i Sverige. Samma modell tillämpas redan i våra nordiska grannländer och i många andra länder i Europa.

Man känner sig böjd att ropa ÄNTLIGEN!  I flera år har utländska jägare, där norrmän utgör en stor majoritet, kommit hit och kunnat jaga ripa utan någon tillsyn eller hinder, bland annat även under den tid det alltjämt rått förbud i Norge. Dessutom verkar det inte ha varit de ansvarsfulla jägarna som varit i majoritet bland dessa. Många är utsagorna om deras framfart där de skjutit ripkycklingar som inte kunnat flyga och respekten för tilldelade kvoter har det ofta varit si och så med.

Vi är många som med stor förvåning och ilska noterat den svenska Regeringens hittillsvarande flathet och undfallenhet gentemot EU. Bara risken att få ett ilsket ögonkast från Bryssel har krökt ryggen på våra s.k. beslutsfattare.  Skönt att foten äntligen har satts ner i denna fråga. Inte minst för ripbeståndets, alla i norra Sverige boende jägare med ripjakt som ett stort intresse liksom även alla rovdjur som också har ripa på sin meny och vars existens hotas om ripstammen blir alltför svag.

 

Norrsken och slagugglans lockrop

Så var det dags igen, ett spektakulärt norrsken bredde ut sina slöjor över himlen. Hela himlen var gnistrande full av stjärnor, månens syntes med sin tunna skära, som ett ”komma”,  i väster.

Och så, mitt i all denna salighet ropade det plötsligt ”hooah, hoah”. Slagugglehannen hade börjat locka på sin hona. Kanske får man också i år se paret i holken – våra slagugglor.

Svenska folket åker till Thailand och Egypten i sin jakt på upplevelser. Japanerna åker hit till Norrbotten för att få uppleva Aurora Borealis – Norrskenet, som tros ha magiska egenskaper. Japanerna tror att om man avlar ett barn i skenet från norrskenet så kommer det barnet att få många goda egenskaper och bli ett friskt barn. Kanske är det så, och då kan man fråga sig varför vi med så ljus hy och därmed dåligt naturligt skydd, ska fara till ett klimat där vi måste smörja oss med salva med hög solskyddsfaktor för att inte riskera att få hudcancer.

Som det gamla ordspråket säger ”gräv där du står” – därmed implicerande att lyckan finns här och inte långt borta. Hemmablindhet kan man också kalla det.

Rånekretsen av Jägarförbundet – årsstämma del2.

Igår utövade ett antal medlemmar sin demokratiska rätt och röstade fram en ny styrelse på årsstämman, som sedan en månad eller så varit uppskjuten. Resultatet av röstningen avspeglar, såvitt jag fått mig rätt relaterat, den vilja och energi som Vitå Jaktsällskap har lagt ner i frågan. Sålunda kommer flera av ledamöterna från Vitå med omnejd och omfattar det synsätt som  ”sällskapet” har och agerar efter. Eftersom det får antas ha varit ett demokratiskt val och alla medlemmar varit kallade till mötet, så avspeglar utfallet av röstningen majoriteten av de närvarande medlemmarnas önskemål.

Ska man våga sig på en kommentar/fundering, utifrån synpunkter hos många av de medlemmar som inte röstade för  de nya ledamöterna, så är det väl den att det till jägarförbundet konkurrerande förbundet ”Jägarnas Riksförbund” framledes kommer att se en markant medlemsökning i Råneå med omnejd.

Om väntan

Det värsta som finns, tycker åtminstone jag, är att gå och vänta på något/nå gott. Själv går jag och väntar på att Nikons nya kamera, som äntligen har de specifikationer jag söker till ett pris som man trots allt kan leva med. Nog finns det proffskameror redan nu med prestanda, men till priser som ligger långt över den nivå jag kan vara med och leka på. Så nu väntar och längtar jag otåligt på att den ska komma till min handlare för vidarebefordran till mig.  Fast jag är inte ensam i min väntan på just den kameran. Kollar man på prisjakt så är det den mest sålda systemkameran, trots att den inte börjat levereras ännu! Likadant är det i hela världen alla verkar vänta på ”min kamera”.

Och, jag som hoppas få den innan tjäderspelen är över. Vill gärna smyga och fota dessa uråldriga riter som förkunnar vårens och det nya livets inträde. Modernt skogsbruk har trängt tillbaks tjädern en hel del, men än kan man med lite tur få höra och se detta fascinerande skådespel.

Har du tänkt på det märkliga att när sedan längtan och väntan till slut uppfylls så är en inte ovanlig reaktion att ”jaha så var den saken avklarad”. Det blir på nåt sätt som om väntan och längtan blir det väsentliga snarare än uppfyllelsen.

Tänk om vi kunde vara bättre på att bibehålla vårt barnasinne. Men vi är tyvärr jättedåliga på att likt barn leva ut vår längtan när vi väl får den uppfylld.

Jag ska försöka bibehålla mitt barnasinne i det här fallet och verkligen glädja mig åt kameran när den till slut kommer – suck.

Nyheter och Tankar från en man på vischan