Föreningen Vitådalen – årets broschyr

Det börjar bli dags att fundera på vad vi kan erbjuda besökare och hemvändare i år. I likhet med tidigare år så samlar vi ihop kommande attraktioner och evenemang till en liten folder som delas ut i alla postlådor i Vitådalen. Varje by har en eller flera representanter i denna förening och för Vitå är det Lars Nilsson, Malin Vuortio och Anna Johansson. Har du tankar och synpunkter på vad du vill ha med i broschyren, kontakta då din byarepresentant för byarna Jämtön (ex. Eskil Johansson), Högsön (ex. Staffan Bergman), Heden (Ralf Lövgren), Avafors-Forshed (ex. Margareta Roos), så tas dina tankar med och hamnar, om det är allas mening, i den nya broschyren.

Ni vet den gamla devisen ”syns man inte så finns man inte” gäller och det är många som tidigare år i positiva ordalag berättat att de hittat mycket spännande och roligt i vår broschyr. Några har t.om använt den handritade kartan som en körguide.

Ett ”broschyrmöte” kommer att äga rum den 25 januari, kl.18.30, i Forsheds byagård, så snabba gärna på med att förmedla dina synpunkter och tankar på innehållet i broschyren. ”Snarast möjligt” är orden för dagen eftersom broschyren ska gå i tryck under våren för att vara aktuell under den stora besökstiden – sommaren.

Om att vända andra kinden till

Idag, eller snarare ikväll, ska den nya föreningen , Vitå Jaktvårdsförening som ersätter den gamla Vitå Viltvårdsområdesföreningen, sjösättas. I den nya föreningen ingår snart sagt alla de markägare som fanns i Vitå VVO. Inför detta har man från en enig markägarkår beslutat att i likhet med kungens numera klassiska uttalande ”vända blad och gå vidare” dvs att inte fastna vid de stridigheter och osakliga påhopp som riktats mot dem och inte heller straffa de som varit drivande. Man siktar mot en nystart med den nya föreningen med ”business as usual” dvs att älgjakten ska ske på samma premisser som tidigare, i enlighet med Svensk Jaktlagstiftning och regler som säkerställer en säker jakt. Viljan och tanken är att återskapa en god byasammanhållning.

De visar därmed prov på ett i mitt tycke väldigt kristligt förhållningssätt ”att vända andra kinden till”, speciellt hedervärt med tanke på de utfall som förevarit mot enskilda personer och styrelsen för Vitå VVO.  Man hoppas bara att även de som skickat skrivelser och drivit sin argumentering via media nu ska upphöra med detta och kunna ställa in sig i ledet och bidra till gemensamhetsjakt och byagemenskap snarare än fortsatta bråk o stridigheter.

Från Vitå Jaktvårdsförening har man dessutom tankar på ett informationsmöte, öppet för alla i byn. Återkommer med detta efter kvällens möte.

 

BÖRSEN – förr och nu

En gång i tiden bestod börsens bolag av företag och företagare som använde denna institution för att finansiera en satsning eller expansion. Folk placerade sina pengar i aktier på lång sikt, ibland decennier. Man fick aktiebrev som var tryckta på samma sätt som pengar, en del finns fortfarande bevarade som minnen inom glas och ram. SKF, Stora Kopparbergs bergslags AB, Volvo, Scania Vabis var exempel på svenska företag på börsen. Börsvärdet var relaterat till respektive företags substansvärden.

Idag hör vi på nyheterna flera gånger om dagen hur ”Marknaden” tycker si och Börsen reagerar då så. Man frågar sig ”vem är Marknaden”? När man sedan utvidgar sina funderingar till sin omgivning så får man svar som ”jamen det är ju vi – du och jag, alla”. Men, jag äger inga börsnoterade aktier. En kort tid i samband med att min bank uppgick i en annan ägde jag några Astra-aktier, som, jag ganska snart sålde – med förlust. Ägde och ägde förresten, jag fick en maskinskriven sida med uppgift att jag hade 5 Astraktier i någon depå som var värda nästan 2000 kronor.

I ett dokumentärliknande reportage för någon tid sedan berättade man om hur det i källaren på Börshuset står ett antal datorer som programmerats att köpa och sälja aktier för sina ägare på givna indikationer, exempelvis om en aktie stiger 25 öre så ger den säljorder. datorerna i Börshusets källare köper och säljer aktier i tiotusental per sekund, ja just det per sekund – inte per år.

När man sedan pratar om att företag ska börsnoteras för att ”få många ansvarsfulla långsiktiga ägare som tar ansvar för företagets utveckling”, så frågar jag mig om det är de där datorerna nere i Börshusets källare man avser. De är ju programmerade att vid varje tillfälle söka största möjliga avkastning snarare än långsiktighet. De programalgoritmer som styr deras beteende är utformade mot att göra många snabba affärer med stora mängder aktier med små vinster snarare än att ”ligga på aktien” i väntan på att de långsiktigt ska öka i värde.

Dessutom, ett företags värde på börsen idag speglar inte företagets substansvärde utan snarare de förväntningar som ”marknaden” har att de ska överträffa det senaste kvartalets utfall.

Tänk om man skulle utforma sitt eget liv och sätt att vara på samma sätt som börsen är inrättad. Vilken långsiktighet skulle man då få i sitt liv? …eller snarare – vilket liv skulle man då få?

Om att tvätta sig ren i trycksvärta – en nyårsfundering

Som jag tidigare nämnt pågår en ”jaktrelaterad” konflikt här i byn. För någon tid sedan beslöt en överväldigande majoritet av jakträttsinnehavarna, tillika markägare, att man inte ville leva vidare inom ramen för viltvårsdsområde, av skäl som jag tidigare relaterat. Det var ca 35 markägare som tillsammans äger merparten av de 6000 ha som utgör Vitå Viltvårdsområde, mot detta röstade ett fåtal markägare. När beslutet inte gick minoritetens väg har de tillsammans med ett gäng ”hang-arounds” på flera olika sätt agerat för att förhindra att beslutet genomförs, trots att det var ett i alla meningar lagligt beslut fattat på demokratisk väg av röstberättigade i Viltvårdsområdet.

Om man ska göra någon jämförelse med ett sådant beteende, vore det som ett minoritetsparti efter ett svenskt val vägrade att acceptera valutslaget och med alla medel efter valet skulle försöka omintetgöra detsamma. För mig liknar detta beteende det som sker i de diktaturer som vi ser i vår icke-demokratiska omvärld och som vi alla avskyr. På samma sätt som i dessa diktaturer uttalar sig en litet fåtal personer i vår by på ”folkets” vägnar istället för att låta de röstberättigade välja själva.

Låt mig ett ögonblick filosofera kring begreppet röstberättigade. Om man tittar på ett svenskt Riksdagsval så finns det klara regler ”Svea Rikes Lag” för vilka som är röstberättigade och därmed har rätt at lägga sin röst i Riksdagsvalet. På samma sätt gäller det i ett Viltvårdsområde, att jakträtten följer markägandet och därmed att de som inte äger mark inte heller äger rätt att rösta.

I denna grupp som driver sin ”öppenhet och demokrati” i vår by hade man den 29/12 ett möte där det bl.a uttalades att man skulle skicka ut ”huliganer” för att störa och hindra den fria mötesrätten vid det möte den 11 januari 2012, som den majoritet av markägare/jakträttsinnehavare, som beslöt avskaffa Vitå viltvårdsområde, och nu står i begrepp att ha för att bilda Vitå Jaktvårdsförening. Om man inom minoritetsgruppen fullföljer sådana tankar bryter man dels mot svensk lag om den fria föreningsrätten och dessutom visar man ytterligare sitt odemokratiska sinnelag.

Enligt uppgifter jag fått kommer man i den nya Vitå Jaktvårdsförening att upplåta markerna för jakt för i Vitå boende och arrendeinnehavare på samma sätt som skett i Vitå VVO.

Man kan dessutom slutligen fundera lite kring tidningarnas roll i såna här sammanhang, där NorrbottensKuriren i tre artiklar ”skildrat” det hela, tämligen storvulet. Okritiskt har de svalt ”öppenhets o demokrati” gruppens påståenden och vårdslösa hanterande av sanningen rakt av. Det är väl känt att man inte kan tvätta sig ren i trycksvärta, så de påhoppade personerna har i stort sett valt att tiga i övertygelse om att det man gör är både rätt och demokratiskt grundat, istället för att gå i polemik med de som försöker svärta ner dem.

En hedervärd handling att vända andra kinden till istället för att följa ”öppenhets och demokrati” gruppens beteende med att hugga folk i ryggen.

Med detta önskar jag er alla inom och utanför Vitå ett GOTT NYTT ÅR 2012.

Nyheter och Tankar från en man på vischan