Luleå Kommun – SUCK!

BUN Luleå Kommun – SUCK!

BUNs ordförande Emma Engelmark – SUCK!

Luleå Kommuns Kommunalråd Niklas Nordström – SUCK!

LuleåKommuns ekonomi – SUCK!

Luleå Kommuns visioner o strategi för visionerna – SUCK!

Arbetsgruppen för Vitåskolans bevarande- JAA!!!

Alla småbrnsföraäldrar som inte misströstar – JAA!

Folkviljan i Vitådalen med omgivningar -JAA!

Tomas Karlsson,  Råneå – JAA!

Pontus Johannson, Talesperson för folkupproret mot nerläggning av Vitåskolan- JAA!

STIM heter det organ som bevakar alla musikers upphovsrätt och ger dem en ersättning varje gång som deras musik spelas på radio/TV, Spotify mfl.
Hörde på radion att ca 4-5000 thailändare hade sökt tillfälligt arbetstillstånd för att komma hit och plocka bär.

Hur kan det, med detta i minnet, komma sig att ”allemansrätten”, en sedvanerätt som ger envar rätt att för sitt eget behov plocka svamp o bär på annans mark, att denna rätt kan nyttjas av tjänsteföretag som hyr in folk från hela världen, bl.a. thailändare, för att komma hit och industriellt skörda bär på andras marker och att det kan ske utan avtal mellan markägare eller att ersättning för nyttjandet betalas till markägare??

Tänk dig tanken att dessa 4-5000 bärplockare skulle börja fälla träd på annans mark utan tillstånd eller avtal och sedan sälja dessa till externa uppköpare och medlen för försäljningen gick till andra än markägarna.

Denna årligen återkommande rövarverksamhet får väl anses som ytterligare ett exempel hur vi flata svenskar låter oss utnyttjas, i de här fallen av allehanda företag att utan ersättning nyttja våra naturtillgångar.

Jamen säger vän av ordning; det ger ju arbetstillfällen för vår bärindustri! Motargumenten är dels att den här hanteringen är olaglig och i den överväldigande merparten sker vidareförädlingen av bären utanför Sverige. Dessutom, i likhet med musikernas äganderätt till sin musik, hur skulle det se ut om Radio/TV, Spotify mfl nyttjade andras musik utan ersättning!? Det skulle bli krigsrubriker i Sveriges alla tidningar och medier.

Så låt oss börja agera för att få liknande ordentlig ersättning från de som industriellt nyttjar våra marker, såväl enskilda som gemensamma , för att skörda bär o svamp. Dessa bidrar ju inte heller på något sätt till markernas skötsel eller uthållig resurshållning.

Vi som har läst vår historia vet att ingen av våra förmåner och de mänskliga rättigheter vi enligt lagen har, har kommit till oss gratis. Arbetarna upplevde det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, man slöt sig samman för att genom kamp få till stånd fackföreningar och drägliga levnadsförhållanden för vanliga arbetare, vanligt folk. Den kvinnliga rösträtten kom inte heller till genom en slump utan genom kamp, kamp för rätten att få vara och betraktas som myndiga personer som kunde klara av och ha rätten att leva sitt liv efter den egna kompassen. Det finns ett stort antal rättigheter och lagstöd, liksom en folklig förankring för detta sätt att leva och verka, stadfäst i vår svenska grundlag.
När vi sedan går till arvtagarna till de som kämpade för våra rättigheter, och glöm inte att det är för många av de saker vi nu tar för självklara, har inte funnits i sinnevärlden mer än 50-100 år. Arvtagarna, Arbetarpartiet Socialdemokraterna, tycks ha glömt mycket av det de tillsammans med tusenden arbetare kämpade för. Pliktskyldigast paraderar de några hundra partikoryfeer på den internationella arbetardagen under tonerna till internationalen, för att sedan återgå till vardagens maktförvaltning. En förvaltning som i den verklighet vi lever i här i Luleå kommun, innebär att man i ett uttryck för maktens arrogans kör över oss som bor på landsbygden utanför stadskärnan, känner sig kränkta när vi i mångtusental protesterar och framlägger alternativ för hur man kan lösa de sparbeting som kommunens styrelse beslutat om. Det styrande partiet socialdemokraterna i allians med moderaterna är beredda att beröva oss framtiden för vår bygd, landsbygden, och lägger när hela bygden står upp som en enda man/kvinna skulden för att det blir besvärligt på oss, som kämpar för vår nutid och framtid – barnens möjlighet att få gå i skolan. En skolgång åtminstone relativt nära från där de bor i en trygg och kunskapsbefrämjande miljö.
Jag har hela mitt liv levt utifrån en tro att det ska vara möjligt att fritt uttrycka sin åsikt, att de demokratiska spelreglerna gäller för alla och envar. Till min stora sorg ser jag nu hur man monterar ner välfärden, urholkar den enskilde människans möjligheter, enskilt eller i grupp, att faktiskt vara deltagare idet demokratiska förloppet, beslut flyttar ännu längre in i maktens boningar och utövas av sådana som endast bryr sig om att, med läpparnas bekännelse, höra vår åsikt en gång vart fjärde år. Alla andra dagar betraktas och ses vi som valboskap, omyndiga trotsiga ungar som inte förstår vårt eget bästa. Det faktum att Socialdemokraterna vid senaste valet på kommunalt plan förlorade många mandat, kan man med till visshet gränsande snnolikhet koppla till den maktfullkomlighet som pyser ut från stadshuset. Vi har kommunalråd som påminner om fantomen (han påstås finnas, men få har sett honom gå på gatorna som en vanlig man). Man kan ha olika uppfattning om ett föregående Socialdemokratiskt kommunalråd, Kalle Petersen, men han hade ett förhållningssätt som åtminstone jag känner den största respekt och aktning för – han kunde snart sagt varje lunch på vardagarna ses i sin vandring nerför Storgatan i Luleå, möjlig för den som så önskade att inleda samtal med, framföra synpunkter direkt till, eller bara föra ett vänskapligt ”snack” med. Och, snart sagt varje gång jag såg honom strosa nerför Storgatan, så var det människor, vanliga människor, som tog vara på möjligheten till dialog. Demokrati – folkstyre- börjar och slutar där, med att varje individ känner sig delaktig och tillåts vara delaktig i beslut och processer som berör dem, alla andra maktutövarsätt är inte demokrati!

När man från Luleå Kommuns sida ville ta i anspråk den tomt som Vitå Folkets Hus ägde och drev verksamhet på, i sent 1900-tal, sa de som då företrädde Vitå Folkets Hus (VHF) att ”javisst så länge det inte betyder en nerläggning av skolan utan ett bygge för framtiden, en framtodens skola i Vitå”.

Så skedde och, vilket framgår av tillgängliga byggnadshandlingar, så var VHF, som partner och representant för Vitådalens befolkning och barn, med och, efter nerrivandet av de gamla Folkets Huslokalerna, tillsammans med Luleå Kommun byggde vi den nya skolan och det nya dagiset.

Alltsedan färdigställandet där VHF under hela byggnadstiden deltog som en partner till kommunen , åtog sig VHF att, enligt rullande 3-årigt avtal, hålla lokalerna, utanför själva skolsalarna, tillgängliga för människor och föreningar i bygden  att nyttja för  olika evenemang och privata tillställningar. Kommunen och VHF  såg  tillsammans den stora nyttan av  de gemensamma lokalerna. Som tack för detta tillsköt och gör så alltjämt, kommunens fritidsförvaltning en summa om i storleksordningen 300.000 kr årligen för att möjliggöra allt detta.

Dåtidens kommunala politiker byggde tillsammans med folket i Vitådalen framtidens skola.

Idag, mindre än ett halvsekel efter detta, står återigen Luleå Kommuns framtida skola på agendan. Men, idag vill man från kommunens sida inte bygga för framtiden, utan riva ner den. Det pratas och skrivs om nödvändigheten av storskolor centralt belägna i innerstan i Luleå, samtidigt som man säger sig bejaka att hela kommunen, hela Sverige, ska leva och frodas. Har de då glömt eller inte förstått att förutsättningarna för detta börjar med att framtiden-barnen, måste få finnas, kosta och ges möjlighet att leva även ute på landsbygden. Man vill lägga ner skolan och basen för elevrekryteringen genom nerläggning av Jämtöns förskola. Man vill dra samman alla elever i mammutskolor där de små riskerar bli mobboffer och känna utanförskap. Istället för en trygg skola, där alla syns och märks och stöttas av de närvarande vuxna, vill man skapa en anonym tillvaro för dessa spröda plantor som ska växa upp och bli vår bygds framtid, en tillvaro där de riskerar att vissna med oss alla som förlorare och med framtida stora samhälleliga kostnader för barn som inte orkade eller inte fick möjligheten, att vara små fragila och skyddsvärda.

Varför kan inte de styrande ta till sig den kraft och de möjligheter som engagerade människor i vår dalgång erbjuder politikerna? Varför ser de oss som bor ute på landsbygden inte som den tillgång vi är utan som motståndare som man inte ska eller behöver bry sig om, under de fyra år som löper mellan valen,  bara för att inför valets ”galge” stå och uttala alla dessa klyschor om att ”Vitåskolan ska inte läggas ner”, ”hela landsbygden ska leva”, allt i hopp om att bli omvald och fortsatt få utöva makten.

Tror ni alla politiker och tjänstvilliga kommunaltjänstemän att det är vi som är problemet, snarare än nyckeln till lösning vid skapandet av ”framtiden skola i Luleå kommun” ?  Om så, så kommer domen över er att bli hård i september 2022.  Glöm inte att den kommunala kärnverksamheten är att tillse medborgarnas behov av vård, skola och omsorg. Där ingår t.ex. inte att driva verksamhet i en annan världsdel,

Slutligen, eftersom nuvarande kommunalrådet Niklas Nordström själv växte upp i Vitådalen och gått på Vitåskolan, borde han som ett levande exempel på att landsbygdens barn visst kan vara framgångsrika, inte prata om behovet av nerläggning av byaskolor utan istället använda Vitåskolan som exempel på den styrka som finns i dessa byaskolor, när man på kommunhuset pratar om och arbetar för, att skapa framtidens Luleå och framtidens skola i vår kommun.

Tänk om, tänk rätt – och gör sedan rätt!