Hjärtstartare och andra hjärtefrågor

Inom Vitåns dalgång finns ett halvdussin byar av någorlunda dignitet. Sedan ett 20-tal år finns en byagemensam förening. Föreningen Vitådalen, som ska arbeta med gemensamt intressanta frågor.

Det näst senaste gemensamhetsprojektet som drivits under ett antal år och som nu finns som en realitet är en vandringsled som går från Rörbäck nere vid havet upp till Avafors. Från Vitå by löper leden utefter Vitån med alla sina forsar och lugnvatten.

När jag tillträdde som ordförande upplevde jag att föreningen mer eller mindre trampade vatten, det saknades frågor som alla kunde engagera sig i och för. Enstaka småfrågor fanns.

Från mitt arbete inne i Luleå på LKAB hade jag noterat att man installerat så kallade hjärtstartare på alla verksamhetsorter. Jag läste lite om dessa och insåg att att här fanns en fråga som vi skulle kunna få ett gemensamt intresse eftersom vi ser framför oss en, i olika grad beroende på by, befolkning med en medelålder överstigande 50 år.

Vid det påföljande mötet lanserade jag idéen och responsen var omedelbar och entusiastisk. Vi gav en i gruppen i uppgift att ta reda på lite kring kostnader för sådana och vad man behöver veta om hur de fungerar osv.

Det påföljande året innebar att vi beslöt att införskaffa en sådan till varje by i Vitådalen och dessa skulle placeras ut så att de skulle bli tillgängliga för alla i respektive by. Kostnaden för inköp samt en grundkurs i Hjärt, Lungräddning (HLR) ingick i paketet. Efter inköpet dröjde det ca ett år innan alla hjärtstartare var på plats i respektive by. Finansieringen av köpet gjordes genom en startplåt från Föreningen Vitådalen och varje by fick sedan skjuta till ca 2000 kronor per by.

Den fortsatta användningen och underhållet får sedan respektive by stå för.

Idag har jag lämnat över ordförandeskapet till en ny kraft, Anna Säthergren från Högsön. Jag tror att hon blir en bra kraft i Föreningen Vitådalen.

Framför oss har vi nu en stor övergripande aktuella och gemensam fråga nämligen bredband till alla i byarna. Telia kommer under 2017 att börja montera ner det så kallade kopparnätet, dvs det vanliga telefonnätet och har inte påtagit sig att ersätta detta med ett digitalt bredbandsnät. Man har genom sina dotterbolag agerat för att få oss alla att teckna avtal för en utbyggnad.

Anna och en grupp arbetar målmedvetet med denna fråga och jag ser framför mig att under 2017 kommer man börja gräva och bredbandsansluta oss i Vitådalen. Hittills har en klar majoritet sagt sig vilja ha bredband och tecknat avtal. Ännu har dock inte spaden satts i jorden, man väntar på beslut om statliga bidrag från bolagens sida och ute i byarna sitter det enstaka personer som uttrycker ”jag använder då ingen dator, så jag behöver inte bredband” eller ”det är så dyrt med tjugo tusen kronor för anslutning”.

Till dessa skulle jag vilja ställa frågan hur de resonerade när de drog in elektricitet till sitt hem. Jodå, det är dyrt, men ack så nödvändigt. De behöver inse att tillgång till  bredband idag motsvarar elektricitetsindragning eller allmän väg+ uppfartsväg till den egna bostaden, då när de byggdes. I framtiden kommer alla, eller snart sagt alla, tjänster att ske via internet och via bredbandsuppkopplingar, dvs det skulle kunna kallas en digital väg där alla kan färdas.

Slutligen till vem ska man sälja en stuga eller fastighet som saknar tillgång till bredband? Jag vet ingen i åldersspannet 3-60 år som skulle köpa ett hus och inte anse det självklart att internetuppkoppling av god snabbhet finns tillgänglig.

Så, oavsett vad man kan tycka om internet och bredband/digitaliseringen, så är det något som kommit för att stanna och öka i viktighet hela tiden.

Om politikens och pendelns rörelse

Är pendelhastigheten störst i ytterändarna eller på väg mot endera?Ni vet när man tittar på en pendel som rör sig så känns det som om farten mot ytterändarna är hög och den tid pendeln befinner sig i ytterändarna som lååång.  Sedan fortsätter det, i all oändlighet om man har ett perpetum mobilae, dvs evighetsverk, men realistiskt så kommer pendeln att förlora hastighet vid varje pendelrörelse genom friktionen mot den omgivande luften. Hos ett pendelur kompenseras denna avstannande rörelse med den energi man inlagrat i en fjäder eller likande som ger pendeln en avvägd skjuts så den behåller sin pendelrörelse utan att förlora i hastighet eller stanna, så länge fjädern är spänd.

Ser man det hela matematiskt och utgår från ena ytteränden så accelererar pendeln från stillastående för att nå sin högsta hastighet precis när den passerar genom sin lägsta punkt och sedan består rörelsen i ett avstannande (retarderande) till dess att pendeln står stilla i andra ytteränden. Det är alltså så är att när pendeln passerar genom den lägsta punkten så är accelerationen noll, för att därefter bli negativ.

Vad har då detta med politik att göra?

Jo, åtminstone den svenska politiken förefaller vara en ständig rörelse mellan olika ytterligheter. Från en total kontroll och dito ägande (med en handfull undantag av privatskolor som till sin funktion är lika de brittiska dvs internatskolor) av de svenska skolorna, till en situation där friskolor blommat upp som ogräset på en otuktad sommaräng. Det senaste inslaget med internationella (och svenska) så kallade riskkapitalister som ägare till friskolorna har visat alla de baksidor och risker som finns med denna verksamhet. Pendeln befinner sig i ytterläget med en svensk skola som fallit som en sten i internationell ranking , vad gäller kunskapsinhämtande hos eleverna. Politikerna tävlar naturligtvis i att peka finger på ”den andra sidan” istället för att aktivt agera för att förändra/förbättra. Gladast verkar politikerna bli om de hittar en fråga där alla partier i Riksdagen, utom Sverigedemokraterna, kan samstämmigt peka på just detta parti som varande roten till alltings onda.

Sällan har väl svenska politiker skitit så i det blå skåpet som i Sverigedemokraternas hjärtefråga, flykting/invandringsfrågan. Reinfeld manade till att vi skulle öppna våra hjärtan för dessa, Anni Lööf tyckte(tycker?) att vi skulle ha en helt okontrollerad invandring/flyktingmottagande här i Sverige, Löfven stod snart efter sitt maktövertagande och prisade invandringens möjligheter samtidigt som han negligerade dess kostnader.  Några månader senare fick han och hans gråtande kamrat, vice Statsminister Åsa Romson, ta tillbaks snart sagt allt som sagts om ohämmad och okontrollerad invandring, Stefan hade fått information av sin Finansminister vad som höll på att hända med Sveriges kassakista och svenska myndigheters möjlighet att fungera.

Så pendlar politiken fram och tillbaks mellan ytterligheterna.

Olikt en fysisk pendel som har en styrd pendelrörelse, så är den politiska, som det förefaller, helt körd ad hoc (dvs utan plan eller styrning  med ingen förmåga att agera/reagera i realtid). Och, när politikerna förefaller ha en plan, så blir det vanligtvis som Charles Ingvar Jönssons och dynmamit Harrys  planer – en jävla smäll och jättestora förmögenheter som försvinner upp i luften vid smällen.

Är det då svårt att sätta sig ner och fastställa att;

  1. vi ska ha en skola som vi kan kontrollera och styra så att den producerar kvalitetsaspekter snarare än anarki och dåliga kunskaper?
  2. vi ska ha en asylfunktion som både till mottagande och genomförandekvalitet skapar en bra situation för landet och de ankommande?
  3. vi ska ha en äldrevård som betonar vård och glädje för såväl vårdtagare som vårdgivare, snarare än det förvar som råder idag på alldeles för många institutioner? Situationen blir inte bättre för att man byter namn på de äldre vårdtagande till klienter.
  4. vi ska ha en sjukvård som är tillgängligt för alla svenskar oavsett var man bor i vårt land?
  5. våra domstolar måste börja tillämpa likhet inför lagen oavsett härkomst på den de dömer.

Kort sagt politikerna måste ta/utöva den makt de givits av folket för att på bästa sätt tjäna folket, inte för att skapa ledare som efter sin aktiva tid vid makten låter sig anlitas av ”motståndarlaget” för att därefter motarbeta den politiska inriktning man sagt sig arbeta för under sin aktiva politikertid.

Hur ska man annars kunna förvänta sig att medelsvensson eller för den delen medelmuhammed ska ha större respekt för svensk lag och  svensk kultur än det som makthavarna uppvisar. Eller, är det kanske så att vår svenska kultur i själva verket är en fifflarkultur? Något som inte stämmer med den självbild vi offentligt odlar.

Priset för/Faran med att vara politiskt korrekt

Under många år på mitt jobb hade jag en arbetskompis som var jämnålder med mig och med honom brukade jag ”gnabbas” om olika dagsaktuella händelser. Vi jobbade på en forskningsavdelning på företaget och levde därmed efter villkoret att påståenden/teorier ska bevisas för att vinna genomslag.

Ett återkommande tema i våra diskussioner var klimatutvecklingen på vår jord, där han var i linje med de senaste klimatpanelernas syn, dvs att jordens medeltemperatur stiger på grund av att vi bränner fossila bränslen. Jag å min sida motsade inte iakttagna fakta, men menade (och menar fortfarande) att man inte kan utesluta att den iakttagna temperaturökningen kan till en större del bero på andra mer komplex samband som vi inte ser eftersom de bland annat kan vara del av så kallade hundratusenårscykler som jorden alltid genomgått och där temperaturhöjningen kan vara nog så dramatisk. Sådana cykler har funnits långt innan människan fanns och påbörjat sin påverkan på jorden och klimatet.

Alltnog, numera är vi båda pensionerade och har hållit kontakt mestadels som ”vänner” på Facebook. Detta ända fram till strax före jul.

Det som då hände var att jag delade ett inlägg där tre stycken mobiltelefontjuvar hade nyttjat den stulna mobilen för att ta en s.k. Selfie. Vad de uppenbarligen inte visste eller förstod var att inlagt i telefonen var kommandot att foton som togs skulle laddas upp till en databas (s.k. Molntjänst) där sedan mobilägaren snabbt kunde se hur dennes mobil nyttjats. Hen lade då ut bilden på tjuvarna med kommentaren att om det var någon som kände igen personerna på bilden så kunde de vara snälla och informera om detta, så att hen skulle kunna vidarebefordra denna information till Polisen. Jag tyckte det hela påminde om Jönssonligan i all sin tafflighet att så korkat ta en bild på sig själv som förövare som sedan hamnade på den bestulnes databas. Vad jag inte visste eller hade någon möjlighet att kontrollera var de kommentarer som andra människor på Facebook-allmänningen hade gjort efter min delning. Enligt min vän så var det fullt av ”islamofobiska” kommentarer (jo tjuvarna hade ett utseende som förde tankarna till något arabiskt land) som han nu menade var mitt fel och han sa sig ha satt morgongröten i halsen när han läste min delning och kommentarerna som fanns däri.

Mitt svar till honom var något raljerande eftersom jag inte anser att jag kan ta ansvar för vad andra skriver. Han menade då att jag borde tänka efter vad jag delade vidare på Facebook, för det kunde nyttjas av mörka krafter.

Mitt svar på detta var återigen raljerande där jag tog en metafor som vi syskon brukade använda om vår far som var en inbiten socialist nämligen att ”om det regnar i Moskva så spänner de svenska socialisterna upp sina paraplyn” för att påpeka att man minsann inte kan ta ansvar för vad andra gör i sådana fall speciellt på internet.

Uppenbarligen förstod min vän inte denna ironi (eller också kände han sig kränkt eftersom han i sin ungdom, enligt vad som sagts av andra arbetskamrater som känt honom längre än jag, varit ”tämligen röd”). Kanske  snuddade min raljanta ton vid känsliga minnen hos honom. I alla händelser så fick jag prompt ett svar från honom där han sa att han skulle plocka bort mig från listan av ”vänner på Facebook” efter detta mitt ”grovt kränkande inlägg”, för att fortsättningsvis slippa bli upprörd vid morgonfikat.

Jag kände en sorg över hans reaktion av flera orsaker. Dels så klarade han uppenbarligen inte av att få sig serverat icke-politiskt-korrekta meddelanden på sin Facebook och dels så var han uppenbarligen själv så upptagen/uppfylld med att vara politiskt korrekt att han inte vill associeras med eller bryta synpunkter med någon som gör ett inspel som inte är sanktionerat. Tråkigt att man i vårt land med, som det sägs fullständig yttranderätt, blir så styrd av vad som för dagen är politiskt korrekt uppfattning i olika frågor att man som enskild person slutar använda ett kritiska tänkande. Speciellt tråkigt när det handlar om en pensionerad forskare, tycker jag.

Nåväl, med ett visst sorgmod svarade jag att det naturligtvis står var och en fritt att välja vem man vill vara ”vän med på Facebook” och avslutade mitt svar med en förhoppning om att han ska ha ett bra fortsatt liv. Konstaterade sedan att inom några timmar så hade han plockat bort mig från vänlistan sin.

Vad är då mina slutsatser och tankar kring detta?

Ja för det första att det alltid och i alla sammanhang har ett pris för individen (som nu för tiden benämns ”visselblåsare”) att konstatera att ”Kejsaren har inga kläder” och enligt min syn att det är inte orden från de tvivlande eller häcklande man ska frukta ska störta demokratin, utan tystnaden hos alla ”oförvitliga medborgare” som självmant låter sin röst tystna av oro eller skräck att de ska misshaga makthavarna, de som tittar bort.

Så min vän, eller kanske numera förutvarande vän, du ska veta att jag inte är ömskinnad eller långsint, så närhelst du känner att du vill återuppta våra diskussioner kring sådant som är viktigt i livet och har lust så hör av dig så fortsätter vi träta från där vi slutade. Jag tror du är större än att vara en person som faller under det Hasse&Tage uttryckte och som jag ibland brukar citera ”om man pratar om en synål, så är det alltid någon enögd fan som tar åt sig”.

Slutar med ett annat citat från Tage Danielsson där han gör en pastisch på Paulus korinterbrev om kärleken som det allra största men avslutar med; ”störst av allt är kärleken – eller var det tvivlet? Nu blev jag osäker”.

Utvisa/Straffa gruppvåldtäktsmännen

För ett flertal år sedan hade jag en diskussion med en vän till mig som är, då var, domare i en Tingsrätt. Orsaken till vår diskussion var det s.k. Lindomefallet där två skurkar slagit ihjäl en äldre man vid ett inbrott och vid de efterföljande rättsliga prövningarna friades båda från mordet/dråpet eftersom de skyllde på varandra. Min vän förklarade då att eftersom man inte säkert kunde peka ut den ene så måste man fria eftersom en rättsstat inte kan ta risken att döma en oskyldig. Jag accepterade resonemanget, men menade att i såfall måste lagen ändras alldenstund båda varit på brottsplatsen. Sedermera har så skett och numera skulle de båda ha dömts för mordet eftersom ingen av dem gjorde något för att förhindra dådet, så betraktas dådet ha skett i förening dem emellan.

Idag läser vi om att Högsta Domstolen (HD) i sin dom angående en gruppvåldtäkt i Uppsalatrakten dömt att man inte skulle få efterforska våldtäktsmännens ålder, trots att detta betyder en stor skillnad på den påföljd de ska få. Är man under arton år här i Sverige så döms man inte till fängelse utan till ungdomsvård.

För mig som ickejurist så framstår detta som fullständigt horribelt och främmande. Rätten ska inte få efterforska och ta fram argument som har den största påverkan på påföljden/straffet.

Eftersom, såvitt jag så här på avstånd har förstått rätt, alla utom domarna i HD anser att de unga männen, som tillika är asylsökande!!(dvs säger sig ha ett skyddsbehov) är äldre än 18 år så skulle en normal rättsdom ha utmynnat i ett längre straff för alla våldsverkarna och en efterföljande utvisning. Nu kommer inte detta att ske utan efter några månaders vistelse på ungdomsanstalt, där de sannolikt lär sig mer djävulskap, kommer de att återkomma ut i deet svenska samhället, alltjämt med asylsökarstatus.

Nu är det dags att justitieråden i HD stiger ner från sina elfenbenstorn och förklarar för mig/svenska folket vilka förmildrande skäl det finns varför man i en rättsstat inte ska ålägga åklagaren att ta fram alla skäl och omständigheter som finns och som kan påverka en efterföljande dom.

Om  det i befintlig lagstiftning finns sakskäl för HDs dom, så måste lagar skyndsamt ändras.

Dessutom menar jag att alla våldsverkarna genom sitt beteende förverkat asylrätten och efter vistelse på ungdomshemmet omedelbart bör utvisas till det land de kom från.

Den stackars pojke som visade civilkurage och anmälde slöddret, trots deras hot, bör skyndsamt få asyl/skydd. Att han sedan tilldömdes ett ganska stort skadestånd som våldsverkarna ska betala är det närmaste ett slag i luften man kan komma. Det lär rimligtvis  bli den svenska staten som står för detta skadestånd för de as som utförde denna avskyvärda handling saknar säkerligen både medel och pass, men de kommer väl att få ett skinande nytt svenskt där deras lögner om sin ålder finns stadfästa i passet.

Fy fan!

Om det finns någon som läser min blogg och med anledning av det här inlägget anser att jag luftat en främlingsfientlighet så är mitt korta svar ”ta dina/era pk-argument och kör upp dom där solen inte lyser”

Bob Dylan & Nobelpriset

Den generation som jag själv tillhör är den generation som kanske mest av alla fronderat mot den befintliga samhällsstrukturen och som präglades av protest mot det konsumtionssamhälle och  den välståndsfascism som frodades i efterkrigstidens 50- och 60-tal. Ungdomar protesterade genom att låta sitt hår växa, ser fördjävligt ut tyckte farsan,  och frångick den obligatoriska kostymen på helgens dans och uteaktiviteter.

Beatles tog första steget med ett långt hår, men alltjämt de första åren spelade de i proper kostym. Sedan kom Rolling Stones med sin rårock och sina droger. Robert Zimmerman, en amerikansk poet som kallade sig Bob Dylan, sjöng med sin speciella nasala röst om tidens tankar. Stora musikaliskt och sexuellt frisläppta festivaler genomfördes i Monterey och  Woodstock som de mest kända, där hundratusentals ungdomar samlades i flera dagar för att lyssna på tidens musik och leva ut sina behov av olika slag.

Igår samlades hela den svenska och en del av den internationella samhälls- och kultureliten till prisutdelning och fest i Nobelstiftelsens regi och i enlighet med Alfred Nobels testamente. Frånvarande var Bob Dylan, mottagaren av Nobels litteraturpris, men han representerades av en person som läste upp hans tack för att de tilldelat honom priset.

För mig känns det tudelat med Bob Dylan som pristagare, att välja honom framför så många andra, som haft mycket stort inflytande på sin samtid. Att ge Bob Dylan priset känns mer som en ”liftime achievement award” dvs som ett tack för hans långvariga och alltjämt varande musikaliska och poetiska engagemang. Tudelningskänslan beror på att vid den tid när Bob Dylans sånger och poesi spreds över världen så var det i stora stycken en protest mot det befintliga etablissemangssamhället, kriget och vår kollektiva oförmåga att skapa en bättre värld och nu år 2016 så tilldelar samma etablissemang honom den finaste litterära utmärkelsen som finns, medan det alltjämt mullrar av kanonader runtom i världen.

Jag förstår att han inte ville/kunde stå på den röda mattan och ta emot litteraturpriset, för man behöver bara se sig om för att inse att det finns många långt mer meriterade för just detta pris. Däremot så är hans ”blowin in the wind” från år 1963 alltjämt mycket aktuell och pekar ett anklagande finger på makten och etablissemanget som bara tittar på eller rentav eldar på alla krigshärdar som brinner runtom i världen. Så om man skulle ha gett Bob Dylan Nobels Fredspris så vore det både rätt person att ge det till och, tror jag, skulle han ha närvarit för att emotta priset i Oslo. Tyvärr är det ju så att den Norska Nobelstiftelsen vid ett flertal tillfällen utdelat detta pris på ett långt mer antitestamentsligt sätt än det som Svenska Akademien gjort i årets tilldelning.  Vem minns inte när Henry Kissinger och Le DucTho delade på Nobels Fredspris efter det att man slutat mörda varandras soldater och civilbefolkning i Vietnamkriget.

Så om man ska betygsätta årets Nobelpris i litteratur, som numera är vanligt med tummar upp, så ger jag två tummar upp för Bob Dylan och fem tummar ner för alla krigsmånglare som fått Nobels Fredspris.

Nyheter och Tankar från en man på vischan