Sommarreflektioner

Årets ”sommar”, som snabbstartade i maj månad och sedan fick lite soppatorsk vid midsommartid, har lett till en rad konstiga konsekvenser. Den första var att den mycket stora snömängden som vi under vinter och vårvinter begåvats med, över 1 meter snö, bara sjönk ihop som en kollapsad sufflé. Därefter syntes inte ett regnmoln på en månads tid. Jorden torkade upp rekordsnabbt vilket i sin tur ledde till att två av våra fruktträd, plommonträdet och ett äppelträd förtvinade och förmådde inte få igång bladsättning. Efter ett intensivt livräddande arbete verkar de nu kanske överleva.

Den andra konsekvensen av den extrema torkan börjar nu slå igenom runt om i Sverige, folk börjar slakta ut sina djurbesättningar eftersom de dels saknar foder och dels inte kan se att de magra uttorkade skördar de ser framför sig, ska kunna räcka till för djuren under kommande höst och vinter.

Den tredje, som inte har med det svenska vädret att göra, är att det svenska fotbollslandslaget nu nått fram till kvartsfinal i det VM som pågår i Ryssland. Tiotusentals entusiaster har åkt till Ryssland för att på plats heja fram sina fotbollshjältar. Själv undviker jag att titta på Sveriges matcher eftersom det verkar som om varje gång jag slår på och tittar så blir det problem för svenskarna. så jag avstår TV-tittande och nöjer mig med att kika på målsituationerna i efterskott.

Samhällskontraktet

För en demokrati är samhällskontraktet, dvs myndigheters och Regering och Riksdags fullföljande av sina åtaganden visavis sina medborgare, det allt överskuggande kittet som håller ihop samhället, får folk att (om än med visst grumsande) betala skatt, i bästa mån följa lagar och  att avhålla sig från våldshandlingar. De senaste decennierna har karakteriseras av ett konstant inflöde av människor på flykt undan förtryck och övergrepp liksom sådana som söker sig en ny och bättre tillvaro, speciellt år 2015/2016 karakteriserades av en mycket stor ökning i detta inflöde. Den redan ansträngda samhällssituationen blev på några månader snart sagt outhärdlig, varför Regeringen såg sig föranledd att, äntligen var vi många som tyckte, ställa krav på de inkommande människorna att de skulle kunna legitimera sig i samband med ankomsten till Sveriges gräns i likhet med alla vi andra. Under 2015/2016 anlände mer än 30.000 s.k. ”ensamkommande barn” utan legitimation, men enligt egna uppgifter i en ålder understigande 18 år och omhändertogs därmed i enlighet med barnkonventionen på särskilda boenden. Ganska snart framstod det för de flesta att många av dessa ensamkommande ”barnen” i själva verket var unga eller halvgamla män, dvs fyllda 18 år och därmed att betrakta som vuxna. Att dessa i den allmänna ”förvirringen” placerades ut i enlighet med barnkonventionens dekret och började skolstudier tillsammans med svenska tonåringar har lett till en mängd problem, bl.a. våldtäkter på flickor, ibland i form av gängvåldtäkter. Dessa våldsmän skyddas sedan, i och med uppgiven ålder under 18 år, av den särskilda lagstiftning som gäller för underåriga och som leder till att våldsmännen inte straffas alls egentligen eller inte i närheten av vad de skulle dömas till om man haft rätt ålder på dessa, liksom att de undslipper en självklar utvisning efter avtjänat straff tillbaks till de skurkstater de kommit från.

Samtidigt innebar sammantaget det stora inflödet av ”flyktingar” en, i kraft av sitt antal, mycket stor påfrestning (ekonomisk och administrativ) på hela samhällsapparaten.

Under de senaste åren har vanligt folks (gammelsvenskars såväl som nya svenskars som lever precis som vi alla vanliga svensöner) missnöje med tingens ordning konstant ökat, man upplever i alltmer ökande grad att Myndigheter, Regering och Riksdag misslyckats i sitt primära uppdrag, att med de skatter som man får in skapa förutsättningar för en god vård av äldre, en  omsorgsapparat som tillvaratar sina brukares behov samt icke minst en skola som fortsätter utvecklas positivt och förmedla kunskaper till alla elever. Man känner sig otrygga och rädda, speciellt de skötsamma nysvenskar som bor i problemområdena och dagligen konfronteras med det svenska civilsamhällets oförmåga att skapa ordning och reda i kaoset. De som kan söker sig ifrån dessa områden och de som inte kan begränsar sina rörelser för att minimera risken för påhopp.

Framväxten av ett s.k. Missnöjesparti, Sverigedemokraterna, och den kontinuerliga tillströmningen av sympatisörer till detta parti är en klar indikation på det samhälleliga och politiska misslyckandet som råder på ovan nämnda områden.

Precis som på många andra områden så röstar människor med fötterna och genomskådar den strutsmentalitet som för närvarande genomsyrar snart sagt alla statliga myndigheter och Regering/Riksdag samt den politiska korrekthet/tunnelseende som etablerade media gång på gång visar prov på. Det finns trots allt skribenter/ledarskribenter i ”gammelmedia” som försöker belysa och genomlysa den situation som råder och de implikationer denna ger. Alice Teodorescu i Göteborgsposten är ett lysande exempel på den borgerliga kanten liksom Göran Greider i den socialdemokratiska DalaDemokraten, som med sina analyser lyfter den politiska debatten ovanför lågvattenmärket.

Särintressepartier och dito organisationer som exempelvis Feministiskt Initiativ, FI, är fast i en trångsynt genuskamp där man istället för förment existerande patriarkat vill åstadkomma ett matriarkat. Medan unga flickor och kvinnor i invandrartäta städer och stadsdelar förtrycks, kränks och förnekas basala mänskliga rättigheter, spatserar FIs företrädare vidare barfota sedan de bildligt och bokstavligt slängt sina pumps och högklackade skor i en hög utanför tältet där den lilla skaran av svenska nazister 2017 höll till i Almedalen. Det hade varit minst lika konstruktivt att slänga sina skor utanför en moské i Stockholm och sedan gå in och sätta sig tillsammans med männen ute på golvets bönemattor, därmed sägandes att ”vi tolererar inte kvinnoförtryck eller negativ särbehandling av kvinnor här i Sverige”. Nu blev det, som vanligt, ett tomt slag i luften från Gudrun Schyman och ledarskiktet i FI.

Det finns mycket att hantera och återställa , men för demokratins skull måste de första åtgärderna vara sådana som återställer folks förtroende för det trygga inkluderande samhället. Vi måste återerövra de områden som nu styrs och terroriseras av gangstergäng som innebär att svensk lag inte tillämpas utan det är gängmaffian som styr. Polis, och s.k. Blåljuspersonal bemöts med stenkastning, skadegörelse och hot när de fullgör sin arbetsgärning och Polis måste skydda sina egna från attacker – fullständigt horribelt och avskyvärt i ett land som kallar sig och vill vara en demokrati.

Vi kan inte, får inte, låta någon kriminell grupp eller klan här i Sverige återupprätta klanväldet, ett medeltida synsätt på lag och rätt och människors värde, utan måste använda de samlade resurserna i vårt demokratiska samhälle till att vårda och hävda den svenska modellen med trygghet på gator och torg, hemfrid och kvinnofrid, god vård av sjuka och gamla och en skola som lär ut och cementerar inte bara klassisk skolkunskap utan även de värdegrunder på vilket vårt samhälle vilar.

Den senaste tidens dödsskjutningar, där gängkriminella skjuter på och ihjäl andra gängs kriminella medlemmar måste bringas till ett slut. Jag har ingen mall för hur detta ska åstadkommas, men kanske är Chicagomodellen med stenhård jakt efter gängledarnas pengar och dyrbara leksaker en framkomlig väg, en jakt där man synkroniserar resurserna hos flera statliga myndigheter.

Ett ytterligare sätt skulle kunna vara att beröva dessa livsstilskriminella deras pass/medborgarskap/uppehållstillstånd och direktavvisa dem till det land de kom från, detta sagt med insikten om att utanförskapsområdenas gängkriminella består av första generationens och nyanlända immigranter och deras vuxna barn. Nog finns det etniskt svenska gängkriminella, exvis medlemmar i Bandidos, Hells Angels och liknande och också de måste bekämpas på liknande sätt. Men den stora dödsskjutningsfrekvensen står inte badidos och Hells Angels för och de är till yttermera visso sedan lång tid tämligen hårt punktbevakade och kända.

Allt som innebär att vi alla gör något istället för inget, som verkar vara dagens melodi, är bättre än att sitta på händerna och låta slutmuskeln i ansiktet skita ur sig banaliteter eller bara trams.

Den blomstertid nu kommer…?

Mycket snö har droppat från taken sedan min senaste blogg. Jag har varit desto mer aktiv på Facebook, där en hel del både klokt och tokigt yttras och tänks.

Idag presenterades den senaste folkundersökningen av folks partisympatier eller  ”skönhetstävlingen” som jag tycker det hela hemfallit till att bli. Raset för Socialdemokraterna liksom motsvarande uppgång för de andra ”demokraterna” är väl det mest noterbara. Lyssnade också på ett par Socialdemokratiska partikoryfeer som försökte tycka och tänka till om varför. Mest utmynnade det i att de inte fått fram sina kärnfrågor och att debatten hittills mest handlat om invandringen och dess konsekvenser, upplevda och angivna, på samhället.

Jag blir lika förvånad varje gång jag hör partifolk uttala sig om olika aktuella frågor, man verkar leva i en bubbla utanför den verklighet som är många miljoner svenska män o kvinnors vardag. Lyssnar man på nyheterna så är det väldigt lite av svenska vardagsproblem som speglas. Istället handlar stor del av nyhetssändningarna om Trumps senaste twittringar och de eventuella konsekvenser detta innebär för Sverige och svenskt näringsliv.

Jodå, jag förstår och bejakar att vi har en god portion omvärldsbevakning, är man liten så måste man vara snabbfotad, men det skulle vara välkommet om den svenska valrörelsen i högre grad kom att handla om svenska realiteter och problem. Så att partierna kunde/tvingas redovisa sina avsikter och handlingsplaner för att komma tillrätta med dessa.

Idag får det bli en kort litania, nästan twitterkort, men håll till godo.

Den svenska himmelska fridens torg

År 1989 rapporterades det om studenternas protester mot den kinesiska regimen, en manifestation som skedde på Den himmelska fridens torg, en plats som är central i den kinesiska revolutionen och ordförande Maos övertagande av hela kina 1949. Mycket berömd är den videosekvens där en kvinna ställer sig i vägen för tanks som är på väg in och rensa upp på torget. Studenterna krävde ökad demokrati och mindre korruption. Ledarna svarade med att låta tusentals regimtrogna inflitrera och kartlägga studentrörelsen. När Regimen sedan beordrade det som blev massakern på den himmelska fridens torg, en massiv militär attack på fredliga demonstranter, förlorade tusentals studenter livet. En företeelse som fick stor uppmärksamhet under studenternas ockupation av torget var förekomsten av klotterplank som lästes av alla och där alla kunde sätta upp de skrivelser denne önskade.

Idag heter klotterplanket Facebook, en sammanblandning av gammaldags dagbok och ett sätt att peka på diverse företeelser, politiskt korrekta naturligtvis. Om man inte är politiskt korrekt utsätts man antingen för att de som är ens ”vänner” på Facebook plockar bort ens inlägg eller som också sker, man massanmäls i samlade aktioner av de som känner sig utpekade eller träffade av inlägg. Personer som råkat ut för detta är bl.a. Ann Heberlein, som ifrågasatt det kloka i en okontrollerad invandring som lett till nuvarande situation med gruppvåldtäkter, gängmord mm. Andra som också drabbats är de som påpekat andra oegentligheter som bl.a. administratörer och statliga/kommunala tjänstemän praktiserat med många ensamkommande unga män, där dessa fått rollen som älskare av ett antal medelålders sexhungriga kvinnor. I takt med Sverigedemokraternas framgångar, ett parti som har ifrågasättandet av dagens invandringssituation högt på dagordningen, har andra mer etablerade partier som Socialdemokraterna och främst Moderaterna blivit alltmer ordrika i invandringsfrågan. Det faktum att det stundar Riksdagsval i september i år har väl också ett visst inflytande på omvändelsen under galgen som de etablerade partierna tvingats till.

Om vi flyttar oss från Himmelska fridens torg i Beijing  1989 nästan 30 år framåt till dagens Sverige, så är det frapperande hur många likheter som finns med den situation som de kinesiska studenterna stod inför och den som råder här hemma idag. Visst, och det bör sägas omedelbart, inget uppenbart vapenhot finns mot de som protesterar mot dagens situation i den svenska samhällskroppen, men mer subtila åtgärder tillämpas av krafter som känner sig hotade.

Exempelvis så kallas/utpekas de som påpekar misshälligheter i det svenska samhället vad gäller dagens migrationssituation för rasister, främlingsfientliga, samhällsfientliga mfl tillmälen från maktens korridorer och dess medlöpare och politiskt korrekta politruker.

Den svenska säkerhetspolisen förefaller inrikta sig på att  kartlägga och kontrollera de några hundra virrpannorna som kallar sig själva för nazister av olika grader, medan man bara konstaterar antalet hemvändande mördare som slaktat folk i IS namn nere i Syrien/Irak utan att dessa får se sig utsatta för juridisk prövning/dom som en följd av brotten de begått. Istället pratar man om hur man ska mottaga och återanpassa dessa satans mördare in i det svenska samhället, ett samhälle de uppenbarligen hatar och tagit avstånd från. Oklar är också SÄPOs roll visavis den utbredda gängkriminaliteten, liksom den organiserade brottsligheten av olika etniska ursprung som somalier, personer  från de olika regionerna på balkan, ryssar och numera även afghaner. Ja, listan kan göras lång. Dessa brottslingar som tjänar miljarder på droger, prostitution, tobakssmuggling, spritsmuggling, beskyddarverksamhet, IT-brottslighet, mm mm, verkar ha fallit i glömska hos det svenska rättsväsendet och svensk media.

I media, värst är Aftonbladet och Expressen, inriktar man sig sedan en tid på att exponera manliga kändisar som utpekats för att ha trakasserat och sexuellt utnyttjat kvinnor i beroendeställning eller andra utsatta situationer. I de flesta av de fall som jag läst om förefaller de påstådda  ”brotten” ha skett för flera år sedan. Polisutredningar som företagits har hittills, såvitt jag kunnat läsa mig till, i samtliga fall lagts ner eftersom brott inte kunnat styrkas. Samtidigt har de utpekade inom några dagar efter utpekandet av alla ”goda samhällskrafter” fått se sig fråntagna alla inkomstmöjligheter.

I rättssamhället Sverige ska alla ha rätt att få sin sak rättsligt prövad.  Innan så skett ska man betraktas som oskyldig, men detta gäller inte för ”gatans parlament”. Någon dag efter framförda anklagelser, ofta i media, har ”rättrådiga” oftast s.k. feminister bränt dessa utpekade häxor på det offentliga mediabålet. De utpekade får inte ens genomgå ”vattenprovet” som tillämpades på medeltiden som en sorts rättsskipning.  Läser man lite mer kring dessa utpekanden så visar det sig att i flera fall har påståendet om trakasseri eller sexuellt utnyttjande skett efter att en relation mellan den utpekade och den utpekande personen tagit slut. Separation mellan två personer sker varje dag runtom i Sverige, med all den mentala och själsliga ångest som det denna separation innebär, utan att någon part pekar ut den andre som kriminell.  I många fall har det säkerligen förekommit sexuella övertramp,  trakasseri och maktmissbruk från den ena parten. Just nu utpekas det manliga könet som det mest ansvariga, men jag är övertygad om att detta sätt att vara snarare visar på makt vs maktlöshet – och inte är könsbundet.

På den grå medeltiden var det otänkbart att föra fram i ljuset det sexuella utnyttjande som präster i många fall utövade mot pojkar och flickor. Idag är det lika tabu att föra fram det sexuella utnyttjandet som diverse kvinnor i maktställning utövar mot s.k. ”ensamkommande”, vanligtvis afghanska eller somaliska unga män som sökt asyl. Att yppa något om dessa är lika tabubelagt som att svära i kyrkan var på medeltiden.  Man blir i bästa fall kallad rasist, i värsta fall berövas man sin utkomst efter subtila eller burdusa påtryckningar från diverse grupper/individer.

Så frågan om vi är så demokratiska och rättsligt skyddade här i Sverige som vi och många inom politiken tycks tro. Fast tro, det får man å andra sidan numera inte göra i offentligheten, såvida man inte har en islamsk sådan. Vanlig svensk kultur, svenska sedvanor och vår svenska,  jag höll på säga hederliga, kristendom ska man helst hålla tyst om och praktisera i enskildhet, så vi inte stöter oss med alla nyanlända muslimer, som inte vill ansluta sig till vår svenska kultur, är vare sig tysta eller håller sin religion i avskildhet. Men, som man säger, det är ju en annan pilsner.

Det politiskt korrekta och strömlinjeformade samhället

I spåren av #metoo-rörelsen ser vi hur den ursprungliga vreden och protesterna  över människors, framförallt mäns, trakasseri och våldförande på dem, håller på att omvandlas mot något nytt. Kommer osökt att tänka på filmen ”Djävulen bär Prada” där Meryl Streep skildrar en despotisk boss som beter sig som en skitstövel mot sina underlydande. Detta leder mig till tankarna om att trakasseri eller kränkande behandling av andra inte är något manligt eller genetiskt betingat utan mer beror på att makt korrumperar och väldigt få, män som kvinnor, är bra på att hantera maktsituationer.

I den #metoo-tid vi nu lever i så är exemplen många på trakasserier och kränkande behandlingar. I spåren av detta skördas en del offer eller ska man säga ”10-taggare”. Tabloiderna skriker ut att nu har minsann den och den kändisen fått sluta med hänvisning till ”arbetsmiljöproblem” eller liknande luddiga formuleringar. Den som pekas ut får varsågod stiga åt sidan, kanske bli helt utan inkomster, familjen trasas sönder under den mediala kvarnen, som känslolöst maler ner den utpekade personen. Allt detta sker utan att personerna ifråga får en rimlig möjlighet att genomgå processen;  anmälning,  faktainsamling, hörande av alla parter i frågan, sammanställning av fakta, beslut om avsedd åtgärd, genomförande av åtgärd, offentliggörande/publicering av ”dom” i ärendet.  Man hoppar direkt från anmälan till avkunnad dom, i en del fall efter ”genomförd utredning av någon/några konsulter”. Knappast en rättssäker process värdig en demokrati.

Börjar det inte vara dags att vi alla besinnar oss.

Jag kan förstå att våldtäktsoffer, som fått sin tillvaro slagen i spillror vill återupprätta sig och sin tillvaro, men det ska ske genom polisanmälningar och följas upp med de sedvanliga myndighetsåtgärder som ett demokratiskt rättvisesamhälle innebär. Idag råder samma folkdomstolar som fanns under Franska Revolutionen, rättsotryggheten i Tyskland under nazismens härjningar och McCarthy-tiden i USA på sena 40-50 talet.

Vi människor har i förlängda märgen, den s.k. ödlehjärnan, alla redskap för hämnd och hat. Men, vi menar ju att människans evolution har gått vidare och nått den tänkande människan, den som reflekterar innan man handlar.

Vi kallar oss kristna, men har uppenbarligen glömt det kristna budskapet, exempelvis det Jesus sa till kvinnan som uppgavs ha begått äktenskapsbrott och skulle stenas. Han sa då att ”den som är  utan skuld kastar första stenen” och när de gick därifrån utan att någon sten kastats så vände han sig till kvinnan och sa ”inte heller jag dömer dig, så gå nu och synda inte mer”.

Nyheter och Tankar från en man på vischan