Julens antågande en tid för kristen eftertanke

Dagens fundering så här med julen och dess glädjebudskap om Jesus födelse för drygt tvåtusen år sedan, som nu är i annalkande.

Om nu Gud och Allah är samma gestalt, hur kommer det sig då att Guds ”enfödde son” Jesus inte predikar samma budskap som sin far?

-Hur tänker du då, kanske du frågar?

Jo, mina funderingar tar fasta på deras olikheter i synen på människan. Gud, åtminstone i Gamla Testamentet och dess Moseböcker, som jag tagit del av, medan jag endast kan hävda hörsägen vad gäller Koranen, men i båda dessa uttolkningar av Guds/Allahs ord så förordas hämnden och synen att kvinnan är mannen underlägsen. Detta samtidigt som sonen Jesus Kristus agerar skyddande visavis de utsatta gentemot de som anser sig ha tolkningsrätt hur man ska tillämpa ”Guds Lagar”. Jag tänker då bland annat på tillfället då han yttrade ”den utan skuld kastar första stenen” en oändlig visdom uttalad som ett skydd för den utsatta kvinnan, liksom avslutningen på situationen med yttrandet till kvinnan som anklagats för äktenskapsbrott att ”gå och synda inte mer”. Vart den andre syndaren, mannen, tagit vägen framgår inte i denna liksom snart sagt inte i några andra historier. Kan inte män enligt Gud/Allah göra sig skyldiga till äktenskapsbrott? Eller, har Gud/Allah gett alla män fribrev att begå äktenskapsbrott?

I dagens samhälle, speciellt på den del av klotet där människorna  ibland av ”gammal vana” bekänner sig till Kristendomen, tillämpar vi alltjämt såväl i lagstiftning som i vårt sätt att vara, ett kristet synsätt som understryker att alla människor har lika stort värde oavsett kön eller sexuell läggning. Vi förordar förståelsen och förlåtelsen som ledstjärna för vårt handlande, liksom barmhärtigheten och medmänniskokärleken, allt i Jesus anda och mer än 2000 år efter att han förråtts och avrättats.

Mot detta ställs den tolkning och tillämpning av Guds/Allahs lagar, där öga för öga förordas och tillämpas som rättsskipningsmodell. För mig innebär detta ett återgående till den mörka medeltiden här i Europa då, med den katolska och även i viss mån den lutherska kyrkans välsignelse och som pådrivare/dömande instans, människor behandlades på ungefär samma sätt som i de nuvarande Islamska länderna.

Land ska med lag byggas

-Hur menar du då och efter vilka lagar?

Om vi börjar titta på de gamla lagar som vanligtvis kallas för Mose lagar, dvs den lagtext i Gamla Testamentet vi läst att han fick av Gud nerskriven på stenar för mer än tvåtusen år, liksom de i huvudsak liknande lagar som Mohammed på slutet av 500-talet sägs ha mottagit av Gud/Allah, så förordar dessa ett synsätt och lagtillämpning som speglar det dåtida samhälle de var skrivna i. Mot den bakgrunden blir det svårförståeligt att dessa rättesnören alltjämt ska få företräde. Jag menar många av förbuden som skildras i Gamla Testamentet liksom i Koranen,till exempel att vi inte ska äta griskött eftersom det är ”orent” stammar ur en iakttagelse att ofta när man ätit griskött så blev man våldsmat sjuk av trikiner som fanns i köttet. Vad man inte på den tiden visste var varför och hur det gick till när man blev sjuk, men konsekvenser vid trikininfekterat kött hade påtagligt åskådliggjorts, så då förbjöd man helt enkelt och konsekvent ätandet av detta kött. Idag, eftersom vi har veterinärmedicinska sätt att kontrollera griskött, så betraktar vi inte det som farligt/orent. På samma sätt är/var det med kvinnans plats i familjen/samhället som var betingat av hennes reproducerande egenskaper (man ville försäkra sig om att ingen annan hanne varit och parat sig med ens hona) och hennes status och funktion som familjens sammanhållare. Mannen framskaffade ”maten på bordet” och hus över huvudet, kort sagt trygghet för familjen.

Idag i vårt västerländska samhälle har snart sagt alla förutsättningar för detta åldriga/föråldrade synsätt satts ur spel. Vår kärnfamilj sådan den en gång var finns inte mer. Kvinnorna och männen far hemifrån för att utbilda sig och arbeta på annan plats än de fötts och växt upp i, familjeförhållandena kan se ut på en mångfald sätt kvinna-man, kvinna-kvinna, man-man, ensam man, ensam kvinna mfl konstellationer. Barn föds inom och utanför äktenskapet utan att det betraktas som syndigt (nja katolikerna anmäler skiljaktig mening där). Kvinnorna kräver, med rätta, ett lika stort utrymme i samhället som männen och stöds av lagstiftningen. Alla förväntas ”dra sitt strå till stacken” oavsett kön och sexuell preferens och barnen, både pojkar och flickor, går i skolan i nio års obligatorisk skolgång. Sammanhållande, här i Sverige, är det svenska språket och den svenska lagstiftningen liksom det som kallas vår svenska kultur som mestadels består av oskrivna lagar vars tillämpning man förväntas kunna och bejaka.

Vi anser att vi lever efter de rättesnören som Jesus levde efter och förordade för människorna femhundra år före Mohammed.

Min fundering blir då: hur hanterar vi/bör vi hantera och förhålla oss i dagens samhälle till de motsättningar och spänningar som uppstår när de olika tillämpningarna av Guds/Allahs Sharialagar och kulturella yttringar kommer i konflikt med de kristna värderingarna och dess tillämpning som avspeglar sig i våra västerländska lagar som tillskapats genom en process över tvåtusen år och som förvandlats och omtolkats i omgångar genom seklernas lopp för att utmynna i dagens lagstiftning och rättskipning. Detta i kontrast till den lagstiftning som profeten Mohammed sammanställde och som, om jag förstått det hela rätt, alltjämt strikt tillämpas i de länder som har Sharialagar. Vad sker när de kommer till/möter dagens västerländska samhälle?

Om denna konflikt och vem som ska ha tolkningsföreträde i detta fall, talas väldigt lite. Vi i det västerländska samhället, om jag ska försöka sammanfatta det grovhugget, tillämpar i huvudsak två alternativa förhållningssätt visavis denna problematik, där man på ena sidan kraftfullt fördömer Islam och ser det som ett stort hot mot vårt samhälle och våra värdenormer. Den andra sidan avstår från varje form av ifrågasättande och på sant kristet sätt vänder man hela tiden den andra kinden till. Det den första gruppen bryter mot är förståelsen och icke-dömandet medan den andra gruppen inte ser, hör eller talar om eller gör något aktivt för att komma tillrätta med konflikten eller dess problematik.

Vad ska då ske, vad måste ske?

Sedan något tiotals år finns det ett konstant tryck på snart sagt hela det västerländska samhället från folk i framförallt mellanöstern och andra krigshärjade områden i världen. Inte minst Sverige ha fått ta emot en för vårt förhållandevis lilla land, mycket stor tillströmning av människor från dessa områden. Detta har skapat mycket stora problem, spänningar och utmaningar på och i hela samhällsstrukturen.

För att inte våra västerländska samhällen/länder under trycket av den massiva invandringen ska kollapsa eller sönderfalla i en arkipelag av olika subkulturer som lever inom samma stat, men inte tillämpar samma lagar, norm- och värdesystem, måste vi hitta förhållningssätt som integrerar och omsluter de nya invånarna från andra kulturer.

Det måste i Sverige, för att på kort och lång sikt skapa en förståelse och vilja bland svenskar att välkomna och integrera nykommande, innebära att samma krav ställs på dessa nykommande som idag ställs på varje svensk, Sådana förhållningsregler innebär bland annat att;

  • Alla måste förstå, tala och kunna skriva på svenska.
  • Alla måste bejaka svensk lagstiftning och grundläggande värdenormer även när de hamnar i konflikt med den inkommande personens tidigare kulturella och lagliga kontext. När eventuellt tidigare efterlevna lagar och förhållningssätt kommer i konflikt med svenska lagar och kulturella normer, så gäller den svenska lagen och det normsystem som finns här. Detta kan exempelvis innebära att man hälsar på varandra genom att ta den andres utsträckta hand oavsett det är en man eller en kvinna som sträcker ut handen. På motsvarande sätt förväntas vi ju hantera kulturen exempelvis vid ett besök i Saudi Arabien
  • Varje inkommande person ska bejaka sin beredvillighet att införlivas i vårt land.
  • Vi måste lagföra och straffa de som förbryter sig mot svensk lag, oavsett vilken kultur förövarna tillhör(-de). Tillhörighet till ett tidigare kulturellt sammanhang utgör således ingen orsak till att man ska få bryta mot svensk lag.
  • Alla/Kvinnor ska kunna gå tryggt och oantastade och klädd på det sätt hen själv vill, var som helst i vårt samhälle, utan att bli betraktad som lovligt byte för uppdämda lustar.
  • De som genom grova brott eller upprepade brottsliga händelser visat att de inte vill leva efter svensk lag ska självfallet förlora sitt uppehållstillstånd och snarast efter avtjänat straff utvisas till sitt ursprungliga hemland med livslångt inreseförbud till Sverige.
  • Människor som saknar legitimation ska endast i synnerliga undantagsfall tillåtas komma in i Sverige.
  • Istället för att som nu rusta personer från topp till tå utan motkrav, bör vi låta dessa få ta del av förmånliga startlån som sedermera ska återbetalas.
  • Placera ut alla inkommande  efter de lokala behov som finns och som kan ställas till förfogande, allt med vårt lands bästa i avsikt. Vi måste tillse att var och en snarast får ett första praktikjobb, efter det att man intervjuat var och en och därigenom fått kunskap om deras förutvarande kunskaper och arbetslivserfarenheter. Människor som inte vill ta anvisat praktikjobb ska, på samma sätt som nu sker för ”ursvenska” medborgare, fråntas statligt och kommunalt underhållsstöd.
  • Prioritera uppehållstillstånd för familjer framför ensamkommande personer.
  • Under tiden fram till det man erhåller svenskt medborgarskap ska rätten till fri sjukvård inskränka sig till akutsjukvård.

På samma sätt som dåtidens lagar var avsedda för dåtidens samhällen så skulle man kunna se ovanstående punkter som några av vår tids stentavlor/rättesnören.

”When will they ever learn?”

Under ett antal år, fram till för ca 15 år sedan ingick jag i en organisation CBÖN (CivilBefälhavaren Övre Norrland, vill jag minnas att förkortningen stod för) som hade till uppgift att på drygt 50% av det svenska territoriet fungera som laglig Regering, för det fall att Sverige skulle bli angripet och delvis ockuperat. En väl fungerande organisation som kostade svenska staten mycket små summor, något tiotals miljoner per år.
Organisationen samövade regelbundet med såväl försvarsmakt som det civila samhällets viktigare infrastrukturdelar. Vi var beredda att hantera snart sagt alla katastrofscenarier med kraft och duglighet.
Denna fungerande organisation var rimligtvis en vagel i ögat på de avsedda eventuella tänkbara angriparna, men skulle det visa sig även på några skrivbordsryttare med Stockholm som bas och ett kontor som rymde hela inkompetensen i det så kallade ÖCB, Överstyrelsen för Civil Beredskap. Dessa personer och denna organisation levede ett småskaligt och lugnt skrivbordsliv och läste i tidningarna att nu var hotet från öster inte längre något hot. Eftersom de alltid känt sig impotenta och avundsjuka visavis CBÖN för dess potens och ÖCB i sitt värvsutövande hade kort väg till ministerierna, bedrev de en kraftfull lobbyverksamhet med innehållet att CBÖN ska bort, CBÖN är obsolet (onödig).

Resultatet då?

Jo, inkompetensen fanns/finns även på ministerierna och med ÖCB som dåliga rådgivare, så kunde resultatet bara bli ett, nu skulle CBÖN läggas ner för att spara pengar, hette det. Nerläggningen verkställdes också vid årsskiftet 2000/2001.
Kvar efter det att den fungerande organisationen som var utbildad och samövad för att möta snart sagt alla yttre hot, vårt CBÖN hade lagts ner, var det kontor i Stockholm som ÖCB hade och dess handfull skrivbordsryttare. Efter något år omformades denna till KBM (Krisberedskapsmyndigheten) med lika många skrivbord som ÖCB bestått av, men ingen verkstad.

Vid några tillfällen under årens lopp, när CBÖN alltjämt var levande, framförde jag funderingen om inte CBÖN skulle kunna vara ett bra verktyg att tillgå om exempelvis en kärnkraftsolycka skulle ske i Ryssland på Kolahalvön och människorna där skulle komma flyende undan detta i hundratusental. Vi konstaterade då att nog skulle CBÖN kunna fungera även för sådana situationer, men uppgiften var defenierad till att enbart omfatta om Sverige blir attackerad och inget annat.

Tänkte på detta resonemang vi hade då för drygt femton år sedan när flyktingvågen från Syrien och andra länder vällde in i Sverige för ett år sedan . Om vi ser CBÖN organisationen som en statlig försäkring och den kostade gissningsvis 20 miljoner per år, så skulle ”premiekostnaden” under de femton år som gått sedan nerläggningen ha kostat staten ca 200 miljoner kronor. En ganska modest försäkringspremie kan jag tycka och detta åsikt skulle säkert ha delats av många andra ifjol, när den skulle ha kunnat sättas i aktion för att hantera den stora flyktingströmmen som vi såg välla in i Sverige. Jag är övertygad om att CBÖN som organiation skulle ha löst sin uppgift på ett sätt som vi skulle känna stolthet för och inte, som vi såg när detta skedde, ett oorganiserat kaos som ju naturligtvis uppstår när man lägger sådana problem/utmaningar i knät på olika organisationer som är synnerligen oprofessionella, inte samövade och på det stora hela taget har en utpräglat byråkratisk funktion.

Ska man göra någon förenklad jämförelse så skulle det bli en sagasåpa om att etablissemanget i storstaden avskaffade Brandkåren, för det brinner ju erfarenhetsmässigt aldrig!

Chefen för CBÖN, som sedermera kom att ingå i Hovstaten, berättade, vid avslutnings-/avskedsmiddagen för CBÖN som skedde någon tid efter nerläggningen, för oss om hur situationen var vid de stora översvämningskatastroferna som då nyligen drabbat Dalarna och Värmland. Och, som han sa, ”när jag reste runt med Kungen kunde jag konstatera att i de delar där man effektivt hade agerat för att begränsa skadorna av översvämningarna så igenkände jag många nyckelpersoner som ingick i CBÖN organisationen och som nu tog egna gemensamma aktiva initiativ helt i den anda som vi tränat inom CBÖN”.

Undrar hur många onödiga miljarder som den dåliga mottagningen och hanteringen av flyktingarna under 2015 kostat och alltjämt kostar svenska staten.

Med en liknande argumentation skrotades det svenska folkförsvaret, dvs ”obligatoriet att alla skulle göra lumpen”. Det fanns ju inget hot så bara bort med det, så sparar vi tiotals miljarder. Själva det faktum att Sverige på kort tid kunde ställa en slagkraftig armé att möta en eventuell angripare, pojkar fick lämna mammans kjortelfåll för att växa till män och lära sig jobba tillsammans med andra för att lösa gemensamma problem/utmaningar, allt detta betydde inget när sparyxans ekonomer fick styra.

Idag ser vi konsekvenserna, ett allt agressivare Ryssland hotar återigen våra gränser och vår livsstil, krig i länder långt från vårt påverkar på ett direkt sätt såväl vårt levnadssätt som vår ekonomi. På vår hemmabana står ett antal handfallna naivister och politiker (vad det nu är för skillnad på dessa?) och upprepar sitt mantra att vi måste vara öppna och mottagande och för Guds skull inga krav för då kan någon ta anstöt. Den som trotsar dessa naivister och framför synpunkter på flyktinghanteringen stämplas omedelbart som främlingsfientliga, rasister och diverse andra negativa omdömen. Puuuuh.

Man tar sig förtvivlat för pannan och känner mest lust att utbrista ”when will they ever learn” som Peter, Paul and Mary sjöng dåförtiden när Sverige hade både ett försvar och civilberedskap för att hantera hot och utifrån kommande belastningar på landet.

54 nyanser av grått

Har ni tänkt på att så snart man inte ser världen i rent svart eller vit färg, så behandlas man av omgivande som om man var svart. Och i denna värld är vit det goda och svart det onda, rasistiska, främlingsfientliga, kvinnoförnekande. Så snart man försöker problematisera en fråga, visa att det finns minst 54 nyanser av grått, så betyder det för en stor del av mänskligheten att man är svart.

Inte minst visar de senaste dagarnas inlägg på sociala medier (läs: facebook) på riktigheten av denna min iakttagelse. Trump är boven, främlingsfientlig, kvinnoföraktare med fler invektiv och skriver man något i den stilen så får man hundratals för att inte säga tusentals ”likes”. Dessa till intet förpliktigande gillanden är det jag tycker sämst om med Facebook, som ju är en fantastisk idé och möjlighet att hålla kontakt med vänner och barn/barnbarn.

Tittade igår på Skavlan där en engelsk lord fick chansen att problematisera och försöka utveckla sin syn på Brexit och Trumps valseger. Glädjande nog föll han inte i någon av de vanliga fållorna utan hans analys utmynnade i slutsatsen att både Brexit och Trumps valseger var folkets sätt att visa att man känner sig alienerade (utanför, bortglömda) från det etablerade samhället. Människor som oroar sig för hur inkomsterna ska räcka till alla utgifter och som ser hur etablissemanget berikar sig genom sänkta skatter mm. För de miljoner människor som sliter i sitt dagliga jobb eller lever på understöd finns inga reserver att ta till och självklart så blir de förvånade och förbannade när de ser och läser om att plötsligt kan staten ta kostnader för flyktingmottagande och procedurerna kring detta, omfattande många tiotals för att inte säga hundratals miljarder. Detta samtidigt som de ser hur deras egen plånbok är tom, skolor stängs för kommunen måste spara, sjukhus utarmas och åldringsvården saknar medel eftersom kommuner och Landsting är konkursmässiga. Tacka fan för att medelSvensson/medelHassan blir förbannade och ytterligare oroade och vill ha svar på hur det kan vara både tomt och fyllt i statens kassakistor. Man ser samtidigt hur folk/flyktingar för stora egna kostnader tar sig över kontinenter för att komma till Europa/Sverige där man ser en framtid för sig och sin familj. När de sedan anländer till Sverige så saknar de identitetshandlingar. För en svensk som är van vid att alltid kunna legitimera sig och som har en självklar inställning att så ska kunna ske, känns det närmast som en brottsling som förslöker lura oss, när man läser om eller stöter på en inkommande person utan id handlingar. När denne sedan hävdar att han (för de är nästan uteslutande av manligt kön) är under arton år och ska behandlas enligt barnkonventionen, så ökar åtminstone min misstro. För, jag lever efter den typiskt svenska inställningen att den som inget har att dölja behöver inte bete sig på det sättet. Har läst att under den våg av migranter/flyktingar som anlände under 2015 så saknade 85% giltliga id-handlingar. Samtidigt låg sådana i drivor på stränderna i Grekland och Italien där dessa migranter anlände, från olika delar av världen. Jag frågar mig naturligtvis varför man kastar sina id-handlingar om man inte vill dölja något.

Sedermera tog ju den svenska Regeringen beslutet att kräva att man skulle kunna uppvisa en giltlig id-handling för att få komma in i Sverige. Glädjande nog, tycker jag, så har man så sent som igår beslutat att förlänga detta ”tillfälliga” id-kontrollerande. Min mening är att det, givet tingens nuvarande ordning, ska vara permanent kontroll av id. På så sätt slipper vi försörja och kan kanske även identifiera de uppenbara fifflarna, IS-terrorister som döljer sig i folkströmmarna liksom vuxna som uppträder som vore de barn.

En bra och fungerande flyktingpolitik, som är accepterad och förankrad i folkdjupet har större möjlighet att lyckas än en som folkflertalet upplever som påpressad, orättvis och idiotisk.

Moralpaniken är total efter Trumps triumph

Sociala medier närmast kollapsade, som en dito sufflé, journalister närmast gråtfärdiga rapporterade om att folket hade valt Donald Trump som sin näste President före Hillary Clinton, när det stod klart att Donald Trump faktiskt hade valts till USAs nästa President. I enlighet med det amerikanska systemet för demokrati så väljs ett antal elektorer som i sin tur väljer vem som ska bli President.

Där hade alla levande före detta Presidenter liksom sittande och avgående President Barack Obama varnat för Donald Trump och lagt in allt krut på att stötta sin kandidat Hillary Clinton, där hade ett stort antal Republikaner (motståndarlaget!) av dignitet gjort samma sak. Snart sagt hela etablissemanget stöttade Hillary i hennes jakt på att bli den första kvinnliga Presidenten i USA.

Men, de glömde bort att det är den del av det amerikanska folket som har rösträtt och går till vallokalerna, som väljer President, inte journalister, lobbyister och etablissemanget. Det är folket som väljer, ett folk som i många fall kan betraktas som obildade, okunniga enfrågepersoner. Jovisst är det så, men det är en av nackdelarna med demokrati, ett styrelseskick som, trots allt anses som det bästa vi hittills som mänsklighet skapat, har många fördelar framför diktatur där en envåldshärskare bestämmer allt. Den uppenbara fördelen med demokrati är att efter fyra år vid makten så måste man som kandidat övertyga folket om sin egen förträfflighet, för att få fortsatt mandat liksom att man endast kan sitta max två perioder, enligt konstitutionen i USA.

Om man ser presidentvalet som en ishockeymatch mellan Demokraten HC och Republikanen DT, så får man konstatera att Donald Trump förefaller ha valt en anfallstaktik där hela kedjan attackerade och spelade lite fult, vilket fick motståndaren HC att bli i obalans och oförmögen att formera sig till en effektiv attack mot målet. Sista perioden av denna fula match var jämn, inget av lagen fick mål på det andra laget. Så, trots många målchanser och att linjemännen var på det mindre fult spelande HC lagets sida, så kunde DT laget i sista skälvande sekunderna av matchen jobba in ett avgörande mål och vinna matchen. Refererande journalister, HCs hela åskådarläktare (det var hennes hemmaplan) och större delen av alla TV-tittare var chockade -hur kunde detta hända.

Svaret var enkelt, DT-laget hade lyckats bättre med sin taktik än HC-lagets.

Det är väl så att om man bortser från det positiva med att Hillary Clinton är kvinna, med ambitionen att bli den första kvinnan som President, så är hon en sedan decennier etablerad del av maktapparaten med centrum i Washington DC. Dessutom kan väl hennes karriär inte sägas vara en räcka av demonstrerad duglighet, hon har trots allt innehaft en Ministerpost som Utrikesminister för USA och där visat sig ha liknande förhållningssätt som vår egen Mona Sahlin vad gäller ansvarstagande och förståelse för ministerpostens krav på tystlåtenhet, försiktighet och sätt att förhålla sig i allmänhet. Det är ju så att hennes karriär kantats av nertystade skandaler, egna liksom maken Bills. Nej, man ansvarar ju inte för vad ens make ställer till med, men man ansvarar för sitt eget sätt att reagera och förhålla sig till dessa. Personligen tycker jag att hon hade höjt sin trovärdighet hos mig om hon tagit ut skilsmässa från denne rutinmässigt otrogne man och på egen hand sökt kandidatur för Presidentposten.

Så mitt tips och förhoppning vad gäller Donald Trumps period(er) som President i USA är stt det blir ”business as usual” dvs han kommer att vara mest intresserad av att styra och utveckla sitt eget land, inte försöka leka världspolis som flera av sina föregångare, han säger att han vill satsa på infrastrukturbyggande. I så fall kommer vi att få se att vår exportindustri får fullt upp med att exportera järnmalmsprodukter och träprodukter till USA, för sånt krävs när man ska bygga infrastruktur och bostäder.

Dessutom tycker jag att, oavsett vad vi tidigare fått oss matade med, vi ska ge den nye Presidenten i USA chansen att visa vad han vill och går för. För, om man ska vara ärlig så har vi här hemma i Sverige inte en Regering och Statsminister som i alla lägen ”rosar marknaden”. Det vore positivt om Stefan Löfven skulle uttrycka att nu ska Sverige satsa på infrastruktur, bygga och förbättra vägar och järnvägar, skapa förutsättningar för att HELA SVERIGE SKA KUNNA LEVA, inte bara de stackars storstäderna som av och till förlamas av snökaos 🙂 . Om jag känner etablissemanget i Stockholm rätt, så kommer ”snökaoset” att resultera i krav att man ska bygga en kupol över hela stan, så att man slipper liknande snökaos i framtiden.

Då säger jag bara – LYCKA TILL!

Påven Franciscus och andra mulliga mansgrisar

Inte många kan ha missat Påven Franciscus besök i Sverige i förra veckan. Det är tack och lov cirka femhundra år sedan som, med start i Martin Luthers år 1517 uppspikande av de 95 teserna på kyrkdörren i Wittenberg, den så kallade reformationen tog sin början och vi sedermera blev protestanter. Även här i Luleå har vi byggnader som minner om den katolska kyrkotiden med kyrkan i Gammelstad som den kanske mest utmärkande.

Läste i fredagens NSD hur Jan Bergsten i en krönika drev med Påven och hans besök i Sverige, med gamla unkna katolska förhållningssätt gentemot kvinnor och deras syn på kvinnan som fullt ut kräver att få vara jämlika som oss män. Bra tyckte jag, men om man ska dra hela religionsköret till sin spets så finns det en annan världsreligion där kvinnors fulla rätt att självförverkliga sig inte heller finns -Islam. Men, dit i sitt raljerande och kritiserande går inte redaktör Bergsten, för då riskerar han att få en fatwa riktad mot sig på samma sätt som konstnären Wilks lever under.

För femhundra år sedan var det inte ovanligt med katolska inkvisitionsdomstolar som dömde rebelliska personer till en kvalfylld död, det var rådande förhållningssätt i dåtidens Europa. Kyrkan härskade även över kungadömen. Vem minns inte historien om den raljerande kungen som förargade Påven som då utfärdade en bannbulla över denne kung. För att få bullan upphävd blev kungen tvungen att fotvandra till Kanossa och stå där i alla väder för att ödmjuka sig innan Påven äntligen upphävde bullan. Därmed hade Påven visat vem det var som bestämde i världen.

Idag riskerar man inte samma sak visavis Katoslka kyrkan men den som raljerar över den islamska läran och kyrkan riskerar även idag år 2016 att få en ”islamsk bannbulla” utfärdad över sig. Samtidigt är det ju så att dagens islamism i sin framtoning har ett moralsystem och lagkodex som alltjämt motsvarar det rådande för femhundra år sedan gällande, en framtoning och funktionssätt där mannen är allsmäktig. Kvinnorna tvingas av män eller sina medsystrar att bära klädsel som är godkänd av manssamhället och de får inte själva bestämma vem de ska tycka om och gifta sig med, de ska tjäna mannen.

Som svensk kan man ju inte annat än konstatera att detta är ett medeltida synsätt som vi lämnat bakom oss i övertygelsen att det är ett dåligt sätt att forma ett samhälle på och leva i och ska inte få förekomma i vårt svenska samhälle och det landområde som omfattas av våra svenska lagar.

Samtidigt så ser vi en framväxande tolerans och undflyende förhållningssätt som sprider sig i vårt svenska samhälle, i strid med svenska lagar. Det blir inte politiskt korrekt att kritisera vissa företeelser, medlet mot de som gör sig skyldiga till sånt är att buntas ihop under rubriken ”Rasist/Främlingsfientlig”, när man i själva verket hävdar svenska lagars gällande och tillämplighet.

Vi tolererar, dvs företar inga lagliga åtgärder när trettonåringar ingår barnäktenskap. Vi blundar när vi ser att barn på dagis plötsligt blivit omskurna. Vi försöker på svenskt sätt jämka när muslimska föräldrar kräver separata badtider för pojkar och flickor, vilket står i strid med lagar och förordningar.

Överhuvudtaget så står vi gärna och pekar finger åt en numera ickeaggressiv världsreligion som Katoliscismen för deras föråldrade förhållningssätt gentemot oss människor, medan vi står rädda, självcensurerande och handfallna visavis en annan världsreligion – Islam, när samma saker sker inom ramen för denna religion.

Min önskan, ja rent av krav, är att vi ska sluta med vårt bigotta (skenheliga) sätt att förhålla oss till religioner och istället hävda att svensk lag ska gälla på svenskt territorium oavsett vilken religion som man som enskild person eventuellt hävdar sig tillhöra och denna religions eventuella syn på hur man ska leva och vara. Speciellt gäller detta när den svenska lagen kommer i konflikt med religionens synsätt och levnadsregler. Är man inte nöjd med vår svenska lag, vårt svenska synsätt på jämlikhet mellan man och kvinna, vårt hävdande av alla individers lika rätt att forma sitt eget liv – ja då kan man ju flytta till ett land/territorium där ens synsätt stämmer överens med rådande ordning. Alternativt får man ta språnget mentalt och adaptera/ta till sig det svenska synsättet, ett grundlagsfäst synsätt och dito lagar formade av den svenska demokratin i ett lagligt verkande demokratiskt parlament.

Nyheter och Tankar från en man på vischan