Läste i Norrbottens Kuriren för en tid sedan en artikel (27/7 2017) författad av Olle Andersson i Vitå, en sedan många år känd och aktad jaktprofil i byn. Han beskrev där hur svårt det där med matematik kan vara, speciellt för statliga tjänstemän i Länsstyrelsen i Norrbotten.
Inför årets älgjakt, i likhet med tidigare år ska en tilldelning av älgar som får skjutas på ett jaktområde beslutas. I den gruppering som äger besluten, den s.k. Älgförvaltningsgruppen (ÄFG), sitter representanter för de stora skogsägarna (i majoritet) som Sveaskog, SCA, liksom privata storägare, därtill finns jägarsidan representerad (minoritet).
Om man generaliserar så kan man säga att skogsägarna vill att snart sagt alla älgar ska skjutas bort då de stör skogsdriften (notera att jag inte skrev orden skogsbruk och viltvård). På den lilla änden av bordet sitter jägarnas representant och manar till besinning då vi alla är betjänta av en livskraftig, men kontrollerad, viltstam, även av älgar.
Alltnog, de sätter sig ner med sina vässade pennor och framför sig har de resultatet av årets inventeringar som visar hur många djur som fanns inom respektive observationsområde per ett visst datum. Till sin hjälp har de även tilldelning från föregående år och utfallet av dessa tilldelningar.
De börjar skapa ett tilldelningbeslut förhoppningsvis baserat på inventeringsdata.
Så kommer de till Råneå Jaktkrets och Älgförvaltningsområde 05, dvs det som bl.a innefattar Vitån, och då börjar det där med matematiksvårigheterna uppstå i gruppen.
För några år sedan skrotades det då befintliga Vitå Viltvårdsområde omfattande ca 6000 ha, efter en del misshälligheter, och ur askan steg två nya föreningar Vitå Jaktvårdsförening med knappt 4000 ha och Vitå Jaktsällskap med ca 1500 ha. Resterande utgjordes/utgörs av markägare som inte vill lägga in sina marker i den ena eller andra föreningen utan ställt dessa ”neutralt”, vilket innebär att ingen av de två jaktföreningarna får jaga på dessa marker.
Bilden kompliceras av att det tidigare sammanhållna Viltvårdsområdet delats upp på ett sätt som i vissa delar (huvudsakligen där Vitå Jaktsällskap jagar) liknar ett lapptäcke. Vitå Jaktvårdsförenings marker utgörs av två stora väl sammanhållna områden och en mindre del som lappar i ett lapptäcke.
Ett betydande antal av Jaktsällskapets marker utgörs av markstrimmor som inte är mer än 100 meter breda (i några fall så lite som 50 m breda remsor) och kan ha en längd av ca en kilometer. På dessa, inser den jaktkunnige, kan man (eller bör man inte) jaga med hundar eftersom risken är så uppenbar att hunden går över på Jaktvårdsföreningens marker. På motsvarande strimmarker som Jaktvårdsföreningen förfogar över sker ingen hundassisterad jakt och överhuvudtaget sker jakten på dessa Jaktvårdsföreningens ”marksnuttar” i väldigt liten omfattning. För Jaktsällskapet är situationen den att man inte har så många optioner utan måste jaga på dessa, i och med avsaknad av större sammanhållna områden.
Den flyginventering som Vitå Jaktvårdsförening genomför årligen omfattar av uppenbara skäl även de marker som Jaktsällskapet har, detta eftersom det är i stort sett omöjligt att särskilja den ena föreningens marker från den andras. Flyinventeringen speglar sålunda tillgången av älg på hela det forna Vitvårdsområdet.
Baserat på denna flyginventering, som sker under vårvintern med inget skyddande lövtäcke närvarande och som även avrapporteras till Älgförvaltningsgruppen, framlägger Jaktvårdsföreningen sin önskade älgtilldelning. Jaktsällskapets inventering, baserat på iakttagelser på spår och iakttagna älgar nere i skogen, som det sägs, tillställs också Älgförvaltningsgruppen.
Då kan man tycka, åtminstone anser jag det, att det är relativt enkelt att genomföra en tilldelning. Man kan enkelt lägga samman de båda föreningarnas marker och utifrån den bedömning man gör tilldela respektive förening älgar i proportion till det markinnehav som de båda föreningarna har. Vitå Jaktsällskap har ett uppgivet jaktbart markinnehav för år 2017 om 1235 ha och Vitå Jaktvårdsförening dito om 3899 ha.
Om man i Älgförvaltningsgruppen beslutar, som i år, att 16+16 djur ska få skjutas på området i sin helhet så skulle det innebära att Vitå Jaktsällskap ska ha en tilldelning om 1 älg per 160 ha 7,7 älgar vilket vi avrundar uppåt till 4+4 och på motsvarande sätt ska Vitå Jaktvårdsförening ska ha en tilldelning om 24,3 älgar vilket vi avrundar neråt till 12+12.
Hur ser då Älgförvaltningsgruppens beslut ut?
Jo, man tilldelar Vitå Jaktsällskap 5+5 älgar (en älg per 124 ha) medan man ger Vitå Jaktvårdsförening en tilldelning om 11+11 älgar (en älg per 177 ha).
För mig framstår deras beslut, som enligt uppgift inte kan överklagas, som bisarrt och baserat på att;
1) det i gruppen saknas enkel räknekompetens,
2) gruppen består av förståndshandikappade
eller
3) man är inte oväldig i sin myndighetsutövning!
Eftersom det handlar om personer som i sin arbetsroll har ansvarsfulla poster inom Sveaskog, SCA mfl stora företag får man väl anta att räknekunskapen per se finns även om man inte nyttjar den i detta fall. Av samma skäl måste man nog utesluta förståndshandikapp hos gruppen (även om det tar emot lite grann), så då återstår bara en godtyckesbaserad myndighetsutövning vilket jag finner upprörande då det står i strid med de lagar, tjänstemanna ansvar och en jämlik och oväldig myndighetsutövning som svenska myndigheter ska hålla sig till.
Jag kommer därför idag posta ett mail, med ovan angivna sakskälsredovisning, till Landshövding Sven-Erk Österberg såsom varande den för hela Länsstyrelsens myndighet högste chef och ansvarige.
Mitt krav är att han agerar kraftfullt för att undanröja misstankar om vänskapskorruption hos sina tjänstemän i Älgförvaltningsgruppen för Råneå Jaktkrets.
Låt mig i sammanhanget också påpeka att detta år inte är det första och enda år som motsvarande ojämlikhet i älgtillning förekommit i förehållandet Vitå Jaktsällskap/Vitå Jaktvårdsförening.