Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Alla dessa tjuvaktiga skator och kråkor

Vårsommaren är här och jag beter mig som en äkta svensk. Vad menar jag då? Jo, jag fortsätter att mata alla de stackars domherrar, talgoxar, bergfinkar, grönsiskor mfl  som utsvultna anlänt efter en tillvaro under vintern i andra sydligare länder. Med dessa småfåglar, som vi alla vill ha kring oss och glädjas åt under sommaren, följer en tjuvaktig och skurkaktig svans i form av strykfåglar som skator och kråkor. Lite pliktskyldigt schasar jag bort skatorna och kråkorna när jag kommer ut och ser dem vid fågelborden. Jag gör inga ytterligare, mer kraftfulla åtgärder, mot dessa tjuvar och fridsstörare trots att jag vet att skatorna stjäl de utsvultna småfåglarnas mat, kör bort dem från maten när de sitter och äter och att skatorna och kråkorna senare under sommaren kommer att bli alltmer fräcka och sluka småfåglarnas ungar liksom att hacka sönder och äta upp de ägg som våra frigående höns lagt. De, liksom alla ”sööta” ekorrar som också stjäl småfåglarnas mat och äter upp deras ungar tär på och blir bara fler för varje år som går, medan småfåglarna blir färre för vart år.

På samma sätt sitter det ett antal skat- , kråk- och ekorrliknande personer, som  inte visat sitt rätta jag förrän efter att de av oss valts att styra och företräda oss små fåglar i den svenska tillvaron, alltmedan de själva berikar sig på våra  gemensamma tillgångar, skriver sig hemma hos mamma för att kunna kvittera ut dubbel bosättning, får EU-traktamente (3000 kr/dygn)trots att de sedan många år bor i EU-huvudstaden, skriver sig i sommarstugan alltmedan de bor med familjen. Listan kan göras lång. Detta sker samtidigt som en annan sorts skator och kråkor bildar gäng som rånar de små fåglarna på deras tillhörigheter, förgiftar inte bara barnens sinnen utan även deras kroppar med dyra droger, som mer eller mindre tvingar de småfåglar som blir begivna på drogerna att själva begå brott mot andra småfåglar, för att finansiera sina skapade giftbehov.

I ett annat land, långt från vår vårsommargrönskas tillvaro, hanterar man situationen på så sätt att man i avsikt att bli kvitt gisslet river ut gangsterskatornas och dito -kråkornas bon, fördriver och utvisar skator och kråkor från sitt territorium, allt  för att rycka undan grunden för sådana gangster och terroristers fortsatta gangstertillvaro.

Men, invänder då våra svenska företrädare, vän av ordning och vän av miljön, att så kan man inte göra, det får räcka med att säga ”ajaj, så får ni inte göra”. Sedan får vi hoppas att alla skator så småningom förstår och blir goda fågelmedborgare och för att understryka hur synd det är om dessa gangsters och terrorister så fortsätter de sin ordström med  ”vi måste öppna vår famn och vårt land för dessa stackars missförstådda” skator och kråkor som haft en så svår tillvaro som gangsters. 

Så i vårt lilla land, anförd av en orangefärgad kramsfågel och en rundlagd gråsparv,  så går ett dekret ut att vi alla måste spara, vi måste dra in på lyx som skolor för våra fågelbarn, göra livet för våra gamla fågelgubbar o -tanter svårare, allt medan vi ska ta ansvar för och underlätta för gangsterskatorna att återkomma och  ta hit sina familjer och nära.

Ja, vad kan man säga om sakernas tillstånd annat än en djup

SUCK!

Maktens arrogans

Vi som har läst vår historia vet att ingen av våra förmåner och de mänskliga rättigheter vi enligt lagen har, har kommit till oss gratis. Arbetarna upplevde det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, man slöt sig samman för att genom kamp få till stånd fackföreningar och drägliga levnadsförhållanden för vanliga arbetare, vanligt folk. Den kvinnliga rösträtten kom inte heller till genom en slump utan genom kamp, kamp för rätten att få vara och betraktas som myndiga personer som kunde klara av och ha rätten att leva sitt liv efter den egna kompassen. Det finns ett stort antal rättigheter och lagstöd, liksom en folklig förankring för detta sätt att leva och verka, stadfäst i vår svenska grundlag.
När vi sedan går till arvtagarna till de som kämpade för våra rättigheter, och glöm inte att det är för många av de saker vi nu tar för självklara, har inte funnits i sinnevärlden mer än 50-100 år. Arvtagarna, Arbetarpartiet Socialdemokraterna, tycks ha glömt mycket av det de tillsammans med tusenden arbetare kämpade för. Pliktskyldigast paraderar de några hundra partikoryfeer på den internationella arbetardagen under tonerna till internationalen, för att sedan återgå till vardagens maktförvaltning. En förvaltning som i den verklighet vi lever i här i Luleå kommun, innebär att man i ett uttryck för maktens arrogans kör över oss som bor på landsbygden utanför stadskärnan, känner sig kränkta när vi i mångtusental protesterar och framlägger alternativ för hur man kan lösa de sparbeting som kommunens styrelse beslutat om. Det styrande partiet socialdemokraterna i allians med moderaterna är beredda att beröva oss framtiden för vår bygd, landsbygden, och lägger när hela bygden står upp som en enda man/kvinna skulden för att det blir besvärligt på oss, som kämpar för vår nutid och framtid – barnens möjlighet att få gå i skolan. En skolgång åtminstone relativt nära från där de bor i en trygg och kunskapsbefrämjande miljö.
Jag har hela mitt liv levt utifrån en tro att det ska vara möjligt att fritt uttrycka sin åsikt, att de demokratiska spelreglerna gäller för alla och envar. Till min stora sorg ser jag nu hur man monterar ner välfärden, urholkar den enskilde människans möjligheter, enskilt eller i grupp, att faktiskt vara deltagare idet demokratiska förloppet, beslut flyttar ännu längre in i maktens boningar och utövas av sådana som endast bryr sig om att, med läpparnas bekännelse, höra vår åsikt en gång vart fjärde år. Alla andra dagar betraktas och ses vi som valboskap, omyndiga trotsiga ungar som inte förstår vårt eget bästa. Det faktum att Socialdemokraterna vid senaste valet på kommunalt plan förlorade många mandat, kan man med till visshet gränsande snnolikhet koppla till den maktfullkomlighet som pyser ut från stadshuset. Vi har kommunalråd som påminner om fantomen (han påstås finnas, men få har sett honom gå på gatorna som en vanlig man). Man kan ha olika uppfattning om ett föregående Socialdemokratiskt kommunalråd, Kalle Petersen, men han hade ett förhållningssätt som åtminstone jag känner den största respekt och aktning för – han kunde snart sagt varje lunch på vardagarna ses i sin vandring nerför Storgatan i Luleå, möjlig för den som så önskade att inleda samtal med, framföra synpunkter direkt till, eller bara föra ett vänskapligt ”snack” med. Och, snart sagt varje gång jag såg honom strosa nerför Storgatan, så var det människor, vanliga människor, som tog vara på möjligheten till dialog. Demokrati – folkstyre- börjar och slutar där, med att varje individ känner sig delaktig och tillåts vara delaktig i beslut och processer som berör dem, alla andra maktutövarsätt är inte demokrati!

Apropå avsikten att lägga ner byaskolor i Luleå Kommun

Ett enat folk kan aldrig besegras.

Historien har gång på gång visat att när ett folk som varit splittrat i olika frågor ställs inför en gemensam motståndare alltid vunnit, hur övermäktig denne än kan tyckas vara. Kända sådana exempel är när USA försökte bomba norra Vietnam tillbaks till det bara skulle återstå en ofruktbar öken, man sprutade kemikalier över hela djungeln för att avlöva och därmed synliggöra sina motståndare. Vi som är gamla nog minns julbombningarna av Hanoi med en armada av B52’or, en händelse som föranledde dåvarande svenska socialdemokratiske statsäministern Olof Palme att i ett tal kort därefter kalla handlingen för ”dessa satans mördare”. Det nordvietnamesiska kommunistiska samhället glömde sina inre problem med en totlitär regim under behovet att driva ut ”fienden”, den sydvietnamesiska marionettregeringen styrd av USA, ur södern och att återskapa ett förenat Vietnam

Vi minns också dåvarande Sovjets invasion av ett fattigt bergsland, Afghanistan, som med vapen skulle betvingas. Jag bodde i USA när detta skedde och upplevde den amerikanska befolkningens vrede mot detta illdåd. Sedan, när Sovjet tvingats dra sig ur Afghanistan, gjorde USA själv om samma dumhet, man försökte bomba på landet sin politik. Resultatet – landet enade sig åter mot den yttre makten och tvingade även den stormakten att dra sig ur. Så ett land av trashankar ledda av människor med en fanatisk tro att samhället ska styras av  män med sin ideologiska struktur hämtad ur, eller snarare fortfarande befinnande sig på, den europeiska medeltiden med klaner och förtryck av kvinnor som självklar dagordning, detta samhälle enade sig temporärt för att kasta ut motståndaren.

Här i Sverige, har som en följd av mer än 20 års fullständigt misskött invandrings- och asylpolitik, sett ett framväxande parti Sverigedemokraterna, som gjort det de andra partierna inte förmår, talat om och anvisat ”sina lösningar” på denna problematik. Istället för att viddtaga kraftfulla åtgärder så har Regeringen och de övriga partierna levt som om de inte såg några problem, en verklighet som drabbat alltfler vanliga ”svenssons” och som drivit dem in i Sverigedemokraterna. Det duger inte att agera som de andra partierna, utöva läpparnas bekännelse om att det finns problem/utmaningar, vid valspurten och sedan hoppas att vanligt folk ska tro på dessa, även när faktiska åtgärder lyser med sin frånvaro.

Så Niklas Nordström och dina ryggdunkargelikar när ni i sosse-toppen nu driver igenom den politik ni tagit de första stegen mot, så har ni lyckats med att ena hela landsbygden i kommunen mot er och jag kan spå, ja till och med lova, att vid valet 2022 kommer S att fortsätta sin kräftgång och inte ens med moderaternas bistånd bibehålla makten. Men, det bryr du dig förmodligen inte så mycket om, för då om inte förr, så har kommunen tecknat svindyra, långa hyreskontrakt med dina kompisar i fastighetsbranschen för de nybyggda storskolor som de byggt eller påbörjat byggnaden av. Vad gäller dig så föreställer jag mig att du då redan vandrat vidare mot en bra tillvaro inom något av dessa bolag, som tack för hjälpen. Då kommer de som ska reda upp ekonomin i kommunen att verkligen få ta både tunga och smärtsamma beslut och inte som nu för att tillfredsställa okända behov och befarade hemliga avtal som slutits bakom stängda dörrar över huvudet på kommunens invånare.

Vitåskolan ska leva vidare!

När man från Luleå Kommuns sida ville ta i anspråk den tomt som Vitå Folkets Hus ägde och drev verksamhet på, i sent 1900-tal, sa de som då företrädde Vitå Folkets Hus (VHF) att ”javisst så länge det inte betyder en nerläggning av skolan utan ett bygge för framtiden, en framtodens skola i Vitå”.

Så skedde och, vilket framgår av tillgängliga byggnadshandlingar, så var VHF, som partner och representant för Vitådalens befolkning och barn, med och, efter nerrivandet av de gamla Folkets Huslokalerna, tillsammans med Luleå Kommun byggde vi den nya skolan och det nya dagiset.

Alltsedan färdigställandet där VHF under hela byggnadstiden deltog som en partner till kommunen , åtog sig VHF att, enligt rullande 3-årigt avtal, hålla lokalerna, utanför själva skolsalarna, tillgängliga för människor och föreningar i bygden  att nyttja för  olika evenemang och privata tillställningar. Kommunen och VHF  såg  tillsammans den stora nyttan av  de gemensamma lokalerna. Som tack för detta tillsköt och gör så alltjämt, kommunens fritidsförvaltning en summa om i storleksordningen 300.000 kr årligen för att möjliggöra allt detta.

Dåtidens kommunala politiker byggde tillsammans med folket i Vitådalen framtidens skola.

Idag, mindre än ett halvsekel efter detta, står återigen Luleå Kommuns framtida skola på agendan. Men, idag vill man från kommunens sida inte bygga för framtiden, utan riva ner den. Det pratas och skrivs om nödvändigheten av storskolor centralt belägna i innerstan i Luleå, samtidigt som man säger sig bejaka att hela kommunen, hela Sverige, ska leva och frodas. Har de då glömt eller inte förstått att förutsättningarna för detta börjar med att framtiden-barnen, måste få finnas, kosta och ges möjlighet att leva även ute på landsbygden. Man vill lägga ner skolan och basen för elevrekryteringen genom nerläggning av Jämtöns förskola. Man vill dra samman alla elever i mammutskolor där de små riskerar bli mobboffer och känna utanförskap. Istället för en trygg skola, där alla syns och märks och stöttas av de närvarande vuxna, vill man skapa en anonym tillvaro för dessa spröda plantor som ska växa upp och bli vår bygds framtid, en tillvaro där de riskerar att vissna med oss alla som förlorare och med framtida stora samhälleliga kostnader för barn som inte orkade eller inte fick möjligheten, att vara små fragila och skyddsvärda.

Varför kan inte de styrande ta till sig den kraft och de möjligheter som engagerade människor i vår dalgång erbjuder politikerna? Varför ser de oss som bor ute på landsbygden inte som den tillgång vi är utan som motståndare som man inte ska eller behöver bry sig om, under de fyra år som löper mellan valen,  bara för att inför valets ”galge” stå och uttala alla dessa klyschor om att ”Vitåskolan ska inte läggas ner”, ”hela landsbygden ska leva”, allt i hopp om att bli omvald och fortsatt få utöva makten.

Tror ni alla politiker och tjänstvilliga kommunaltjänstemän att det är vi som är problemet, snarare än nyckeln till lösning vid skapandet av ”framtiden skola i Luleå kommun” ?  Om så, så kommer domen över er att bli hård i september 2022.  Glöm inte att den kommunala kärnverksamheten är att tillse medborgarnas behov av vård, skola och omsorg. Där ingår t.ex. inte att driva verksamhet i en annan världsdel,

Slutligen, eftersom nuvarande kommunalrådet Niklas Nordström själv växte upp i Vitådalen och gått på Vitåskolan, borde han som ett levande exempel på att landsbygdens barn visst kan vara framgångsrika, inte prata om behovet av nerläggning av byaskolor utan istället använda Vitåskolan som exempel på den styrka som finns i dessa byaskolor, när man på kommunhuset pratar om och arbetar för, att skapa framtidens Luleå och framtidens skola i vår kommun.

Tänk om, tänk rätt – och gör sedan rätt!

Vitåskolan ska inte läggas ner!

Sitter och funderar på hela problemkomplexet Luleå Kommun – ekonomi – kommunens uppdrag – politikernas roll mm.
Om vi börjar med ekonomin och ser kommunens ekonomi som en ytterrock som ska täcka och värma hela kroppen, så har jag svårt att förstå hur det ska åstadkommas om man flyttar en värmekälla från ena fickan till den andra. Idag sätter tekniska förvaltningen en internkostnad på kommunens skol- och förskolefastigheter som ligger mellan ca 1000 till dryga 2000 kr/kvm dvs samma storlek som företag som hyr kontor efter Storgatan och inne i centrala Luleå betalar i hyra. I Vitåskolans fall handlar det om en byggnad som är ca 35 år gammal och vars ”underhåll” består i en uttre ommålning. Vitådalen är attraktiv för småfamiljer, något som inte är fallet i många av kommunens byar, ett hus som läggs ut till försäljning säljs oftast inom en månad och regelmässigt till unga familjer med barn i skolåldern.
Från politikerna. speciellt i valtider, hörs mantrat ”hela vår kommun ska leva” och ”landsbygden ska inte avfolkas”. Samtidigt sitter de på händerna eller agerar lydig valboskap för sina respektive partier när tjänstemän med ansvar endast för det egna ansvarsområdet/budgetområdet beslutar om/föreslår åtgärder som får stora konsekvenser för befolkningen.
Som före detta forskare och entreprenör så har jag alltid försökt att tänka och agera utanför boxen dvs se lösningar på problem som inte är i linje med alla andras, för som Per Granlund (en numera avliden vän till mig) brukade säga ”det är bara döda fiskar som följer strömmen”.
För att göra resonemanget kort så tänker jag såhär; Politiker tag ert ansvar, som vi valt er till, sluta skyll på tjänstemännen som bara agerar enligt era direktiv. Istället för att följa med strömmen, varför inte bussa elever från stadskärnan ut till byarna och låta eleverna få en lugn och bra arbetsmiljö, bussarna skulle bli kostnadseffektiva i och med att de skulle gå fyllda från aktuell skola inne i stan till slutdestination och bussarna skulle vara fyllda med förväntansfyllda skolelever som möter en annan tillvaro än dammet på stadens gator och torg. Motsatsen, som nu förordas är att landsbygdselever skulle bussas in till centralorten och därmed få längre ”arbetsdagar” än sina föräldrar, föräldrarnas livssituation skulle avsevärt kompliceras, om de inte ger upp och flyttar in till stan och därmed oavsiktligt dömer respektive by att bli ett ålderdomshem som befolkas på skollov och sommarsemester.
Är det åtgärder som våra politiker verkligen tror ska åstadkomma att hela landsbygden ska leva och Luleå bli fler än 80.000 innevånare!?
Tänk om, tänk rätt, tänk utanför boxen och framförallt TÄNK!