Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

liten räknelära för Luleå Kommun

Tänk dig Luleå Kommun som en individ. För enkelhetens skull kallar vi denna person för kommunen. Den är klädd med kläder, med skjorta och ett par byxor med många fickor. Den enda inkomst denne har är lön/skatt som ska fördelas i olika fickor och användas för olika ändamål.

På kvällen i sin kammare upptäcker, kommer kommunen till insikt om, att inkomsterna är mindre än utgifterna och har så varit under en längre tid. Kommunen har också  fått synpunkter om att kläder och skjorta behöver lagas/alternativt nya köpas in.

Med sorgmodig min ser sig kommunen omkring och funderar vad som kan göras för att förbättra likviditeten. Så kommunen säljer huset till ett fastighetsbolag och lovar att de ska få förtur till köp och nybyggnad av andra hus.

En vän till kommunen, en ”expert” viskar i kommunens öra att om vi lägger ner små skolor och låter fastighetsbolaget bygga nya som man hyr in sig i, så sparar man på kostnader och skjuter hyreskostnader framför sig under överskådlig tid (en mandatperiod).

Sagt och beslutat. De första småskolorna läggs ner, trots mycket kraftiga protester och invändningar. Kommunen låtsas inte höra när föräldrar till de barn som blir utan skola i närheten påpekar att det står i strid med barnkonventionen att låta barn transporteras 1-1,5 timme i varje riktning för att komma till skolan, att de små barnen måste stå längs med en 90-väg i väntan på bussen, utan egentliga busshållplatser och där timmerlastbilarna flera gånger i timmen kör ner den Norrbottniska skogens guld till sågverk vid kusten som sedermera ger sköna inkomster i den svenska statens kassa. Varje dag till skolan är således förenad med en stor risk att påkörningsolyckor ska ske. Varje vecka använder barnen därmed 10-15 timmar till att sitta i en buss, de får skoldagar som är längre än deras föräldrars arbetsdagar. På ett skolår (ca 40 veckor) tillbringar de således 400-600 timmar i bussen.  För deras föräldrar är arbetstiden ca 180 timmar per månad och barnen har därmed ett ”transportjobb” om 2-3 arbetsmånader per skolår!!!

Om vi återvänder till kommunen, med för lite medel i sina fickor för att kunna betala kort- och långsiktiga kostnader.

Vad göra!??

Experterna i kommunens närhet viskar i kommunens öra att man ju alltid kan flytta medel från ena fickan till den andra, det vete fan hur de tänker, men kommunen invaggas i förvissningen att det är att spara pengar. Sagt och beslutat, nu ska här sparas. I fläskiga tidningsartiklar går kommunen och tjänstepersonerna ut och påpekar att nu har man minsann beslutat att spara.

Men, säger då vän av ordning, hur kan det bli en besparning när man flyttar pengar från ena fickan till den andra?? Kostnaderna finns ju kvar och det hastiga beslutet leder till andra ökade och mer svårhanterliga kostnader.

Barnen protesterar, föräldrarna protesterar, folk runt om i landet undrar vad kommunen sysslar med, men kommunen han tiger och fortsätter sitt spel i mörka korridorer.

-Konspirationsteorier, säger de lydiga experterna åt de protesterande tusenden. -Låt oss experter sköta det hela så kommer ni att förstå hur bra det blir.

-Bra för vem, frågar föräldrar och skolbarn.

-Tystnad, tagning, inget svar från experterna och kommunen.

Nu börjar också en mängd ”nyttiga idioter”, som det kallas på spionspråk, röra på sig, folk som har företag som levererar tjänster till kommunen eller tillhör samma parti som kommunen, de börjar agera. Någon skriver en försvarsskrift, någon kallar de som protesterar för ”hatare” och ”mobbare” ordabetydelser som lånats från betydligt allvarligare sammanhang än den enkla ilskans och uppbragdheten över tokiga beslut som fattas i folkets namn.

Demokrati är ett begrepp med stor sprängkraft, som måste både erövras varje dag och skötas som ett litet barn för att inte dö eller omformas till något annat otäckt.

Kommunen tackar sin lyckliga stjärna att det är mer än två år kvar till nästa gång som kommunen måste möta folket och be om dess röst för att få driva en politik. Kommunen erinrar sig att strax före valet fick kommunen frågan om småskolor skulle få finnas kvar och utan att blinka ljög kommunen sina kommuninnevånare rakt i ansiktet. Samtidigt har kommunen ju planerat att när nästa val ska ske så har kommunens åtgärder under valperioden lett till att flera fastighetsbolag vill anställa kommunen för han har ju visat sig vara en lojal medspelare till dessa. Samtidigt vet de att skulle kommunen börja agera mot dem som mot det folk som valde honom så kommer kommunen att hamna ute i kylan fortare än kvickt, för dessa uppdragsgivare är inga tålmodiga kommuninnevånare utan drivna kapitalister, som eliminerar alla hinder för deras lukrativa verksamhet.

Vi alla besvikna och frustrerade människor glömde inte kommunens övertramp och vid det efterföljande valet 2022, fick kommunens parti inte mer än 15 procent av väljarna och blev därmed av med både makt och inflytande.

Hur skulle kommunen ha agerat då?

På någon TV-kanal finns ett program som heter ”lyxfällan”, där människor som under lång tid  levt över sina tillgångar, på liknande sätt som kommunen, får ekonomisk experthjälp. Där kallar man in verkliga ekonomisaneringsexperter som lägger fast en sparplan som måste hållas och det hela följs upp mycket noggrant. Man kunde önska att kommunens revisionspersoner,  på liknande sätt som i TV-programmet, när de förstod att kommunens ekonomi var både bristfälligt skött och utan ansvar från ledningens sida, hade satt kommunen under förmyndarskap.

 

 

Ömsom vin och ömsom förorenat vatten

Luleå Kommun – SUCK!

BUN Luleå Kommun – SUCK!

BUNs ordförande Emma Engelmark – SUCK!

Luleå Kommuns Kommunalråd Niklas Nordström – SUCK!

LuleåKommuns ekonomi – SUCK!

Luleå Kommuns visioner o strategi för visionerna – SUCK!

Arbetsgruppen för Vitåskolans bevarande- JAA!!!

Alla småbrnsföraäldrar som inte misströstar – JAA!

Folkviljan i Vitådalen med omgivningar -JAA!

Tomas Karlsson,  Råneå – JAA!

Pontus Johannson, Talesperson för folkupproret mot nerläggning av Vitåskolan- JAA!

Snart börjar den organiserade stölden av våra bärtillgångar!

STIM heter det organ som bevakar alla musikers upphovsrätt och ger dem en ersättning varje gång som deras musik spelas på radio/TV, Spotify mfl.
Hörde på radion att ca 4-5000 thailändare hade sökt tillfälligt arbetstillstånd för att komma hit och plocka bär.

Hur kan det, med detta i minnet, komma sig att ”allemansrätten”, en sedvanerätt som ger envar rätt att för sitt eget behov plocka svamp o bär på annans mark, att denna rätt kan nyttjas av tjänsteföretag som hyr in folk från hela världen, bl.a. thailändare, för att komma hit och industriellt skörda bär på andras marker och att det kan ske utan avtal mellan markägare eller att ersättning för nyttjandet betalas till markägare??

Tänk dig tanken att dessa 4-5000 bärplockare skulle börja fälla träd på annans mark utan tillstånd eller avtal och sedan sälja dessa till externa uppköpare och medlen för försäljningen gick till andra än markägarna.

Denna årligen återkommande rövarverksamhet får väl anses som ytterligare ett exempel hur vi flata svenskar låter oss utnyttjas, i de här fallen av allehanda företag att utan ersättning nyttja våra naturtillgångar.

Jamen säger vän av ordning; det ger ju arbetstillfällen för vår bärindustri! Motargumenten är dels att den här hanteringen är olaglig och i den överväldigande merparten sker vidareförädlingen av bären utanför Sverige. Dessutom, i likhet med musikernas äganderätt till sin musik, hur skulle det se ut om Radio/TV, Spotify mfl nyttjade andras musik utan ersättning!? Det skulle bli krigsrubriker i Sveriges alla tidningar och medier.

Så låt oss börja agera för att få liknande ordentlig ersättning från de som industriellt nyttjar våra marker, såväl enskilda som gemensamma , för att skörda bär o svamp. Dessa bidrar ju inte heller på något sätt till markernas skötsel eller uthållig resurshållning.

Alla dessa tjuvaktiga skator och kråkor

Vårsommaren är här och jag beter mig som en äkta svensk. Vad menar jag då? Jo, jag fortsätter att mata alla de stackars domherrar, talgoxar, bergfinkar, grönsiskor mfl  som utsvultna anlänt efter en tillvaro under vintern i andra sydligare länder. Med dessa småfåglar, som vi alla vill ha kring oss och glädjas åt under sommaren, följer en tjuvaktig och skurkaktig svans i form av strykfåglar som skator och kråkor. Lite pliktskyldigt schasar jag bort skatorna och kråkorna när jag kommer ut och ser dem vid fågelborden. Jag gör inga ytterligare, mer kraftfulla åtgärder, mot dessa tjuvar och fridsstörare trots att jag vet att skatorna stjäl de utsvultna småfåglarnas mat, kör bort dem från maten när de sitter och äter och att skatorna och kråkorna senare under sommaren kommer att bli alltmer fräcka och sluka småfåglarnas ungar liksom att hacka sönder och äta upp de ägg som våra frigående höns lagt. De, liksom alla ”sööta” ekorrar som också stjäl småfåglarnas mat och äter upp deras ungar tär på och blir bara fler för varje år som går, medan småfåglarna blir färre för vart år.

På samma sätt sitter det ett antal skat- , kråk- och ekorrliknande personer, som  inte visat sitt rätta jag förrän efter att de av oss valts att styra och företräda oss små fåglar i den svenska tillvaron, alltmedan de själva berikar sig på våra  gemensamma tillgångar, skriver sig hemma hos mamma för att kunna kvittera ut dubbel bosättning, får EU-traktamente (3000 kr/dygn)trots att de sedan många år bor i EU-huvudstaden, skriver sig i sommarstugan alltmedan de bor med familjen. Listan kan göras lång. Detta sker samtidigt som en annan sorts skator och kråkor bildar gäng som rånar de små fåglarna på deras tillhörigheter, förgiftar inte bara barnens sinnen utan även deras kroppar med dyra droger, som mer eller mindre tvingar de småfåglar som blir begivna på drogerna att själva begå brott mot andra småfåglar, för att finansiera sina skapade giftbehov.

I ett annat land, långt från vår vårsommargrönskas tillvaro, hanterar man situationen på så sätt att man i avsikt att bli kvitt gisslet river ut gangsterskatornas och dito -kråkornas bon, fördriver och utvisar skator och kråkor från sitt territorium, allt  för att rycka undan grunden för sådana gangster och terroristers fortsatta gangstertillvaro.

Men, invänder då våra svenska företrädare, vän av ordning och vän av miljön, att så kan man inte göra, det får räcka med att säga ”ajaj, så får ni inte göra”. Sedan får vi hoppas att alla skator så småningom förstår och blir goda fågelmedborgare och för att understryka hur synd det är om dessa gangsters och terrorister så fortsätter de sin ordström med  ”vi måste öppna vår famn och vårt land för dessa stackars missförstådda” skator och kråkor som haft en så svår tillvaro som gangsters. 

Så i vårt lilla land, anförd av en orangefärgad kramsfågel och en rundlagd gråsparv,  så går ett dekret ut att vi alla måste spara, vi måste dra in på lyx som skolor för våra fågelbarn, göra livet för våra gamla fågelgubbar o -tanter svårare, allt medan vi ska ta ansvar för och underlätta för gangsterskatorna att återkomma och  ta hit sina familjer och nära.

Ja, vad kan man säga om sakernas tillstånd annat än en djup

SUCK!

Maktens arrogans

Vi som har läst vår historia vet att ingen av våra förmåner och de mänskliga rättigheter vi enligt lagen har, har kommit till oss gratis. Arbetarna upplevde det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, man slöt sig samman för att genom kamp få till stånd fackföreningar och drägliga levnadsförhållanden för vanliga arbetare, vanligt folk. Den kvinnliga rösträtten kom inte heller till genom en slump utan genom kamp, kamp för rätten att få vara och betraktas som myndiga personer som kunde klara av och ha rätten att leva sitt liv efter den egna kompassen. Det finns ett stort antal rättigheter och lagstöd, liksom en folklig förankring för detta sätt att leva och verka, stadfäst i vår svenska grundlag.
När vi sedan går till arvtagarna till de som kämpade för våra rättigheter, och glöm inte att det är för många av de saker vi nu tar för självklara, har inte funnits i sinnevärlden mer än 50-100 år. Arvtagarna, Arbetarpartiet Socialdemokraterna, tycks ha glömt mycket av det de tillsammans med tusenden arbetare kämpade för. Pliktskyldigast paraderar de några hundra partikoryfeer på den internationella arbetardagen under tonerna till internationalen, för att sedan återgå till vardagens maktförvaltning. En förvaltning som i den verklighet vi lever i här i Luleå kommun, innebär att man i ett uttryck för maktens arrogans kör över oss som bor på landsbygden utanför stadskärnan, känner sig kränkta när vi i mångtusental protesterar och framlägger alternativ för hur man kan lösa de sparbeting som kommunens styrelse beslutat om. Det styrande partiet socialdemokraterna i allians med moderaterna är beredda att beröva oss framtiden för vår bygd, landsbygden, och lägger när hela bygden står upp som en enda man/kvinna skulden för att det blir besvärligt på oss, som kämpar för vår nutid och framtid – barnens möjlighet att få gå i skolan. En skolgång åtminstone relativt nära från där de bor i en trygg och kunskapsbefrämjande miljö.
Jag har hela mitt liv levt utifrån en tro att det ska vara möjligt att fritt uttrycka sin åsikt, att de demokratiska spelreglerna gäller för alla och envar. Till min stora sorg ser jag nu hur man monterar ner välfärden, urholkar den enskilde människans möjligheter, enskilt eller i grupp, att faktiskt vara deltagare idet demokratiska förloppet, beslut flyttar ännu längre in i maktens boningar och utövas av sådana som endast bryr sig om att, med läpparnas bekännelse, höra vår åsikt en gång vart fjärde år. Alla andra dagar betraktas och ses vi som valboskap, omyndiga trotsiga ungar som inte förstår vårt eget bästa. Det faktum att Socialdemokraterna vid senaste valet på kommunalt plan förlorade många mandat, kan man med till visshet gränsande snnolikhet koppla till den maktfullkomlighet som pyser ut från stadshuset. Vi har kommunalråd som påminner om fantomen (han påstås finnas, men få har sett honom gå på gatorna som en vanlig man). Man kan ha olika uppfattning om ett föregående Socialdemokratiskt kommunalråd, Kalle Petersen, men han hade ett förhållningssätt som åtminstone jag känner den största respekt och aktning för – han kunde snart sagt varje lunch på vardagarna ses i sin vandring nerför Storgatan i Luleå, möjlig för den som så önskade att inleda samtal med, framföra synpunkter direkt till, eller bara föra ett vänskapligt ”snack” med. Och, snart sagt varje gång jag såg honom strosa nerför Storgatan, så var det människor, vanliga människor, som tog vara på möjligheten till dialog. Demokrati – folkstyre- börjar och slutar där, med att varje individ känner sig delaktig och tillåts vara delaktig i beslut och processer som berör dem, alla andra maktutövarsätt är inte demokrati!