Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Tankar på vägen från Kiruna till Vitå

 

Många resor i jobbet har tagit sin början i Vitå vid kusten, gått till födelsestaden Kiruna och sedan åter till Vitå, min hemort sedan några år. Timmarna i bilen ger utrymme för många reflexioner och funderingar, en härva av tankar otänkta och färdigtänkta, inslingrade och uträtade. Tankar som kommer till mig allt medan jag bländar av för mötande bilar och svär över gubbar i keps som sniglar sig fram längs mittlinjen i modesta 65 km/tim. Sydländskt ger jag en fingret när jag passerat honom i den gamla skruttiga folkhemsmodellen 240.

KOSKULLSKULLE
Ligger ibland utefter rutten när jag ska närvara på ett möte på Företaget. Vilken annan svensk ort är så inviterande till en Limerick?
KOSKULLSKULLE
Det var en flicka från Koskullskulle
som gärna eventuellt vilja skulle
Men när hon sent omsider ville
komma i lag med en hågad kille
Då tyvärr han redan för full e’

Tankar vid Moskojärvi
Att vara lycklig är att gå omkring med en konstant skrivkramp, till skillnad från den kramp man har i magtrakten när man är olycklig.
–Så man skulle kanske kunna sammanfatta livet med ett ord ”kramp” -eller var det krampaktig?
–Nu blev jag osäker igen.

Funderar varför det kommer sig att lyckliga människor skriver inga romaner –kanske bygger de ett Rom inom sig befolkat av cafe latte och extra tjocka pizza slices, toppade med en extra stark tomatsås.

Rika människor bygger inga katedraler – det låter de andra fattiga satar göra, för 125 kr/tim. Sedan går börsen ner (eller var det upp – nu blev jag osäker igen) och då avskedar man hälften av dessa satar och informerar de övriga att man förväntar sig samma totala arbetsinsats av de kvarvarande – för någonstans måste ju börsen få sina förväntningar infriade. Men ack då, börsen har redan räknat ut att du skulle avskeda halva arbetsstyrkan och därför sjunker aktien ändå.

Kommunalrådet som i vanliga fall gärna syns på bild vid bystavtäckning och liknande evenemang, har inte tid att kommentera att kommunen ska spara hundratals miljoner på skola och äldrevård allt medan kommunen gör ”reklam” i USA och hyr lägenhet för dessa tillfällen.

-Nåja, att det saknas kompetenta lärare i den kommunala karusellen beror mestadels att de bytt karriär eller blivit anställda av  friskolan som garanterat lämnar vinst till sitt aktiebolags ägare.
-Vafan! Trodde du att skolan var öppen för alla, att var och en kan bli sin lyckas smed? Nänä, sånt skit provade vi på under slutet av förra århundradet och se hur det gick. Och du, vad skulle förresten aktieägarna säga om alla kunde få gå på friskolan – då skulle det ju krävas stora lärarinsatser och dito täthet, å då blev det ju inga vinster till aktieägarna?

MORJÄRV
Det där gamla huset, skolan i Västanäs, stod under många, många år som ett monument över svensk folkskolepolitik. Nacken är knäckt och fönsteröppningarna lyser svarta som tomma ögonhålor. Per Albins folkhemsidyll har ersatts av svenska TV kanalers svenska folkhemsidoler, med tillnamnet Idol-Janne, -Kalle, -Jessica och allt vad de heter. Så får de sina Warholska 15 minuter ”of fame and fortune” sedan sitter de där och hurrar och tycker skjortan är trång. Aftonbladet och Expressen har redan gått vidare till nästa event och säljer nya upplagor på nästa wannabe’s.  Förr, på min tid, då blev man först utbildad sedan bildad för att sist, men inte minst, bli avbildad i mån av förtjänst. Numera blir man o-utbildad, vill vara först i kändiskön och sist men inte minst snarast få en rejäl förtjänst som ska räcka till många arbetsfria år. Och besinna – det är dessa individer som vi lägger våra förväntningar på att de ska jobba ihop till, och betala våra pensioner!?

Står Traditionella medier inför ett sammanbrott?

Ett Gott Nytt År tillönskas er alla, alldeles oavsett om du/ni håller med mig i mina inlägg eller inte.

Läste ett debattinlägg i en s.k. Nättidskrift ”Nyheteridag” där debattören ”En arg blatte” ställer upp för de skribenter som skriver på nätet och i olika sociala medier och där deras lön består i bidrag, vanligtvis via swish, som de kan få. Journalister på traditionella media, t.ex. Dagens Nyheter, Aftonbladet, Dagens Industri mfl, får ju sin lön av tidningen som i sin tur får en del av sina inkomster via statligt presstöd. Från tid till annan använder journalister från traditionella medier uttrycket ”swishjournalister” om dessa i egen regi jobbande journalisterna, allt i en avsikt att förminska betydelsen av dessa.

En annan avgörande skillnad mellan de olika kategorierna som jag kunnat finna är i valet av teman eller vinkeln för journalistiken. Traditionella medier ryggar vanligtvis för eller anlägger en annan syn på olika problemområden , exvis vad gäller återvändande IS-terrorister. I Traditionella medier konstaterar man oftast inledningsvis det ”hemska” i att ha varit medlem i en terrororganisation, men övergår sedan ganska snart till att anlägga en vinkling där man spekulerar hur dessa ”återvändare” ska kunna finna sin väg tillbaks in i det svenska samhället. Swishjournalister problematiserar istället det faktum att såväl samhället i stort som journalistiken inte inriktas mot att dessa mördare ska lagföras, rimligtvis i det land de förövat sina brott/mord och att ”återvändande terroristerna” ska komma i åtnjutande av samhällets fallskärmar i form av lägenheter, socialbidrag mm mm. Detta samtidigt som man sådär i förbigående kan läsa om alla svenskar som är hemlösa och samhället inget gör för att återföra dessa i samhällets trygga famn.

Jag har saxat nedanstående ur denne ”En arg blattes” synpunkter som ett exempel på den nya och till avnämarna direkttillvända journalistiken;

Till skillnad från swishjournalistik är det inte frivilligt att ge pengar till gammelmedia. Staten tar dina skattekronor, vare sig du vill eller inte, och lägger det på “presstöd”. Regeringen bestämde dessutom att höja den existerande budgeten på 577 miljoner med 55 miljoner 2019, och ytterligare 55 miljoner 2020.

Public service kan förvänta sig ännu mer pengar, med över 8 000 miljoner i skattekronor. Sen får vi inte glömma det indirekta presstödet i form av saftiga skattelättnader, vilket är ironiskt för vänstertidningar som Aftonbladet. De säger ju åt alla andra att betala skatt?

I praktiken betyder presstöd bara att staten kastar pengar på döende medier som inte klarar sig på marknaden. Då krävs konstgjord andning i form av bidrag, eftersom folk är ointresserade av deras artiklar. Gammelmedia måste alltså först ta pengar från folket för att sedan kunna kalla dom rasister.

Är det bättre än att vara swishjournalist i era ögon? Då har vi bara ännu ett skäl att ifrågasätta journalistkårens moraliska kompass.

Det som hänt här är alltså att etablerade journalister bestämt sig för att mobba andra journalister. För att “de går på bidrag”. Trots att stöldjournalisterna själva går på bidrag. Vad tror ni public service är egentligen?

Ändå var det ingen som skrattade när Dagens Nyheter sökte presstöd, år efter år. Varför skulle Sveriges finaste, största morgontidning behöva bidrag? Lustigt det där. 2017 fick DN 3,5 miljoner kronor från skattebetalarna i presstöd i form av distributionsstöd.

Samtidigt i Sverige har våra pensionärer nu blivit fattigast i hela Norden. 40 000 inom äldrevården lider av näringsbrist och 100 000 därtill ligger i riskzonen. Traumavård för våldtäktsoffer läggs ner då politikerna vill fokusera på flyktingar istället. 10 000 livsviktiga operationer ställdes in i Stockholm och 7 av 10 läkare skickar hem patienter för tidigt. Åtta av tio med vårdbehov nekas assistansersättning av Försäkringskassan. Cancerpatienter i Sverige dör enbart för att vårdköerna är för långaLäkare själva slår larm för andra gången medan politikerna struntar i katastrofen.

Uppenbarligen är välfärden allvarligt hotad, och vi pratar mycket om allas lika värde. Varför ska då mediaföretag få mer omtanke än våra pensionärer? Tycker du Melodifestivalen är viktigare än alla sjuka och handikappade staten struntar i att ta hand om nu?

Varje gång någon vill försöka använda ”swishjournalist” som fult ord, kan du enkelt svara med att du föredrar det framför stöldjournalisterna. Swishjournalisten kan du åtminstone ignorera, den senare ger dig inget val. Sedan kan du föra in samtalet på det större problemet, vilket är svarta hålet i statskassan som kallas presstöd & public service.”

Som icke varande journalist, så förstår jag frustrationen hos swishjournalisterna över att bli påhoppade, inte för innehållet i deras artiklar och reportage utan snarare för att de står fria i förhållande till journalister på s.k. Gammelmedia. En viss avundsjuka från journalisterna kan märkas liksom att man anar order uppifrån från tidnings- och mediaägare, som ser sina imperier vackla under trycket från verkligheten.

Undrar vad månde det nya året 2019 ha i sitt sköte?

Sommarreflektioner

Årets ”sommar”, som snabbstartade i maj månad och sedan fick lite soppatorsk vid midsommartid, har lett till en rad konstiga konsekvenser. Den första var att den mycket stora snömängden som vi under vinter och vårvinter begåvats med, över 1 meter snö, bara sjönk ihop som en kollapsad sufflé. Därefter syntes inte ett regnmoln på en månads tid. Jorden torkade upp rekordsnabbt vilket i sin tur ledde till att två av våra fruktträd, plommonträdet och ett äppelträd förtvinade och förmådde inte få igång bladsättning. Efter ett intensivt livräddande arbete verkar de nu kanske överleva.

Den andra konsekvensen av den extrema torkan börjar nu slå igenom runt om i Sverige, folk börjar slakta ut sina djurbesättningar eftersom de dels saknar foder och dels inte kan se att de magra uttorkade skördar de ser framför sig, ska kunna räcka till för djuren under kommande höst och vinter.

Den tredje, som inte har med det svenska vädret att göra, är att det svenska fotbollslandslaget nu nått fram till kvartsfinal i det VM som pågår i Ryssland. Tiotusentals entusiaster har åkt till Ryssland för att på plats heja fram sina fotbollshjältar. Själv undviker jag att titta på Sveriges matcher eftersom det verkar som om varje gång jag slår på och tittar så blir det problem för svenskarna. så jag avstår TV-tittande och nöjer mig med att kika på målsituationerna i efterskott.

Samhällskontraktet

För en demokrati är samhällskontraktet, dvs myndigheters och Regering och Riksdags fullföljande av sina åtaganden visavis sina medborgare, det allt överskuggande kittet som håller ihop samhället, får folk att (om än med visst grumsande) betala skatt, i bästa mån följa lagar och  att avhålla sig från våldshandlingar. De senaste decennierna har karakteriseras av ett konstant inflöde av människor på flykt undan förtryck och övergrepp liksom sådana som söker sig en ny och bättre tillvaro, speciellt år 2015/2016 karakteriserades av en mycket stor ökning i detta inflöde. Den redan ansträngda samhällssituationen blev på några månader snart sagt outhärdlig, varför Regeringen såg sig föranledd att, äntligen var vi många som tyckte, ställa krav på de inkommande människorna att de skulle kunna legitimera sig i samband med ankomsten till Sveriges gräns i likhet med alla vi andra. Under 2015/2016 anlände mer än 30.000 s.k. ”ensamkommande barn” utan legitimation, men enligt egna uppgifter i en ålder understigande 18 år och omhändertogs därmed i enlighet med barnkonventionen på särskilda boenden. Ganska snart framstod det för de flesta att många av dessa ensamkommande ”barnen” i själva verket var unga eller halvgamla män, dvs fyllda 18 år och därmed att betrakta som vuxna. Att dessa i den allmänna ”förvirringen” placerades ut i enlighet med barnkonventionens dekret och började skolstudier tillsammans med svenska tonåringar har lett till en mängd problem, bl.a. våldtäkter på flickor, ibland i form av gängvåldtäkter. Dessa våldsmän skyddas sedan, i och med uppgiven ålder under 18 år, av den särskilda lagstiftning som gäller för underåriga och som leder till att våldsmännen inte straffas alls egentligen eller inte i närheten av vad de skulle dömas till om man haft rätt ålder på dessa, liksom att de undslipper en självklar utvisning efter avtjänat straff tillbaks till de skurkstater de kommit från.

Samtidigt innebar sammantaget det stora inflödet av ”flyktingar” en, i kraft av sitt antal, mycket stor påfrestning (ekonomisk och administrativ) på hela samhällsapparaten.

Under de senaste åren har vanligt folks (gammelsvenskars såväl som nya svenskars som lever precis som vi alla vanliga svensöner) missnöje med tingens ordning konstant ökat, man upplever i alltmer ökande grad att Myndigheter, Regering och Riksdag misslyckats i sitt primära uppdrag, att med de skatter som man får in skapa förutsättningar för en god vård av äldre, en  omsorgsapparat som tillvaratar sina brukares behov samt icke minst en skola som fortsätter utvecklas positivt och förmedla kunskaper till alla elever. Man känner sig otrygga och rädda, speciellt de skötsamma nysvenskar som bor i problemområdena och dagligen konfronteras med det svenska civilsamhällets oförmåga att skapa ordning och reda i kaoset. De som kan söker sig ifrån dessa områden och de som inte kan begränsar sina rörelser för att minimera risken för påhopp.

Framväxten av ett s.k. Missnöjesparti, Sverigedemokraterna, och den kontinuerliga tillströmningen av sympatisörer till detta parti är en klar indikation på det samhälleliga och politiska misslyckandet som råder på ovan nämnda områden.

Precis som på många andra områden så röstar människor med fötterna och genomskådar den strutsmentalitet som för närvarande genomsyrar snart sagt alla statliga myndigheter och Regering/Riksdag samt den politiska korrekthet/tunnelseende som etablerade media gång på gång visar prov på. Det finns trots allt skribenter/ledarskribenter i ”gammelmedia” som försöker belysa och genomlysa den situation som råder och de implikationer denna ger. Alice Teodorescu i Göteborgsposten är ett lysande exempel på den borgerliga kanten liksom Göran Greider i den socialdemokratiska DalaDemokraten, som med sina analyser lyfter den politiska debatten ovanför lågvattenmärket.

Särintressepartier och dito organisationer som exempelvis Feministiskt Initiativ, FI, är fast i en trångsynt genuskamp där man istället för förment existerande patriarkat vill åstadkomma ett matriarkat. Medan unga flickor och kvinnor i invandrartäta städer och stadsdelar förtrycks, kränks och förnekas basala mänskliga rättigheter, spatserar FIs företrädare vidare barfota sedan de bildligt och bokstavligt slängt sina pumps och högklackade skor i en hög utanför tältet där den lilla skaran av svenska nazister 2017 höll till i Almedalen. Det hade varit minst lika konstruktivt att slänga sina skor utanför en moské i Stockholm och sedan gå in och sätta sig tillsammans med männen ute på golvets bönemattor, därmed sägandes att ”vi tolererar inte kvinnoförtryck eller negativ särbehandling av kvinnor här i Sverige”. Nu blev det, som vanligt, ett tomt slag i luften från Gudrun Schyman och ledarskiktet i FI.

Det finns mycket att hantera och återställa , men för demokratins skull måste de första åtgärderna vara sådana som återställer folks förtroende för det trygga inkluderande samhället. Vi måste återerövra de områden som nu styrs och terroriseras av gangstergäng som innebär att svensk lag inte tillämpas utan det är gängmaffian som styr. Polis, och s.k. Blåljuspersonal bemöts med stenkastning, skadegörelse och hot när de fullgör sin arbetsgärning och Polis måste skydda sina egna från attacker – fullständigt horribelt och avskyvärt i ett land som kallar sig och vill vara en demokrati.

Vi kan inte, får inte, låta någon kriminell grupp eller klan här i Sverige återupprätta klanväldet, ett medeltida synsätt på lag och rätt och människors värde, utan måste använda de samlade resurserna i vårt demokratiska samhälle till att vårda och hävda den svenska modellen med trygghet på gator och torg, hemfrid och kvinnofrid, god vård av sjuka och gamla och en skola som lär ut och cementerar inte bara klassisk skolkunskap utan även de värdegrunder på vilket vårt samhälle vilar.

Den senaste tidens dödsskjutningar, där gängkriminella skjuter på och ihjäl andra gängs kriminella medlemmar måste bringas till ett slut. Jag har ingen mall för hur detta ska åstadkommas, men kanske är Chicagomodellen med stenhård jakt efter gängledarnas pengar och dyrbara leksaker en framkomlig väg, en jakt där man synkroniserar resurserna hos flera statliga myndigheter.

Ett ytterligare sätt skulle kunna vara att beröva dessa livsstilskriminella deras pass/medborgarskap/uppehållstillstånd och direktavvisa dem till det land de kom från, detta sagt med insikten om att utanförskapsområdenas gängkriminella består av första generationens och nyanlända immigranter och deras vuxna barn. Nog finns det etniskt svenska gängkriminella, exvis medlemmar i Bandidos, Hells Angels och liknande och också de måste bekämpas på liknande sätt. Men den stora dödsskjutningsfrekvensen står inte badidos och Hells Angels för och de är till yttermera visso sedan lång tid tämligen hårt punktbevakade och kända.

Allt som innebär att vi alla gör något istället för inget, som verkar vara dagens melodi, är bättre än att sitta på händerna och låta slutmuskeln i ansiktet skita ur sig banaliteter eller bara trams.

Den blomstertid nu kommer…?

Mycket snö har droppat från taken sedan min senaste blogg. Jag har varit desto mer aktiv på Facebook, där en hel del både klokt och tokigt yttras och tänks.

Idag presenterades den senaste folkundersökningen av folks partisympatier eller  ”skönhetstävlingen” som jag tycker det hela hemfallit till att bli. Raset för Socialdemokraterna liksom motsvarande uppgång för de andra ”demokraterna” är väl det mest noterbara. Lyssnade också på ett par Socialdemokratiska partikoryfeer som försökte tycka och tänka till om varför. Mest utmynnade det i att de inte fått fram sina kärnfrågor och att debatten hittills mest handlat om invandringen och dess konsekvenser, upplevda och angivna, på samhället.

Jag blir lika förvånad varje gång jag hör partifolk uttala sig om olika aktuella frågor, man verkar leva i en bubbla utanför den verklighet som är många miljoner svenska män o kvinnors vardag. Lyssnar man på nyheterna så är det väldigt lite av svenska vardagsproblem som speglas. Istället handlar stor del av nyhetssändningarna om Trumps senaste twittringar och de eventuella konsekvenser detta innebär för Sverige och svenskt näringsliv.

Jodå, jag förstår och bejakar att vi har en god portion omvärldsbevakning, är man liten så måste man vara snabbfotad, men det skulle vara välkommet om den svenska valrörelsen i högre grad kom att handla om svenska realiteter och problem. Så att partierna kunde/tvingas redovisa sina avsikter och handlingsplaner för att komma tillrätta med dessa.

Idag får det bli en kort litania, nästan twitterkort, men håll till godo.