Rubriken avspeglar en gammal sanning där det framgår att det finns olika grader av lögn och med statistik kan det mesta visas – eller inte. Ett påstående kan således visas vara statistiskt säkerställd, men det behöver inte nödvändigtvis vara sanningen som speglas. Inom den medicinska forskningen är det numera populärt med olika medicinska statistikundersökningar där man visar att om personer som har nageltrång på endera foten löper risk för att utveckla cancer på nästippen. Alla sådana ”forskningsresultat” ska man ställa sig synnerligen skeptisk till. Det hela handlar bara om hur forskningsledaren valt fakta och tittat på en parameter i taget. Gör man så så kan man visa vilka befängda sammanhang som helst som mycket klara samband. På samma sätt kan man genom att göra ett selektivt urval av fakta i andra sammanhang anse sig kunna påvisa olika ”sanningar”, vilket innebär att man som läsare/lyssnare ibland ställs inför, som man tycker, konstiga samband eller påståenden. När så händer brukar jag använda mig av principen ”Ockhams rakkniv”. Ockhams rakkniv, uppkallad efter den medeltida filosofen William Ockham, är en princip som på vanlig svenska skulle kunna sammanfattas så att det enklaste och mest uppenbara sambandet eller utsagan avspeglar också sanningen/verkligheten bäst.
Stora Laget och Lilla Laget
I byn finns det numera två jaktlag, där det ena Lilla Laget (LL) använder sin fritid och föreningens hemsida, liksom att många av medlemmarna ägnar stor tid, till ryktesspridning och att offentligt smutskasta det Stora Laget (SL), vanligtvis dess styrelse. Exempelvis missade man från LL inte något tillfälle att provocera och störa SLs jägare vid årets älgjakt. Man har kraftfullt motarbetat och motsätter sig alltjämt upplösningen av det tidigare viltvårdsområdet (VVO) till ett mindre (LL) och ett större lag (SL). Medlemmar från det lilla laget och dess anonyma stödtrupper fattar ofta pennan för att anklaga snart sagt alla andra för lögn och förment moraliskt förkastliga saker. Där ingår skriftliga inlagor till Länsstyrelsen för att söka förhindra VVOts upplösning, överklagande av Länsstyrelsens beslut att (trots deras flerfaldiga inlagor) upplösa VVOt, överklagande till Förvaltningsrätten av Länsstyrelsens beslut som tillbakavisades. Så nu fattas väl bara inlagor till Europadomstolen. Vidare har man påstått och påstår alltjämt på sin hemsida att justerade protokoll från VVOt saknas, att värderingen av ”dödsboet” efter VVOt var alldeles för låg, mm mm.
Senast i raden av provokationer/jävelskap från LLs sida handlar om viltfoder som SL köpt in för vinterns utfodring De verbala eruptionerna på det Lilla Lagets hemsida har i dagarna nått nya höjder. Nu ondgör man sig och skriker i högan sky över den polisanmälan man gjort från Stora Lagets sida med anledning av att åtminstone en medlem av Lilla Laget olagligt tillskansat sig SLs viltfoder. Jag kan inte bedöma om det är en enskild persons verk eller utgår från LL, men på Lilla Lagets hemsida försvarar man denna handling och tycker SL är elaka som bråkar om, som man i Lilla Laget uttrycker det, ”några säckar” med rådjursfoder.
Låt oss tillämpa principen för Ockhams rakkniv på detta nuvarande ordkrig, i många fall anförda av anonyma personers inlägg och invektiv, som just nu utspelar sig LLs förenings hemsida. De faktiska omständigheterna är att det stora laget (SL) köpt in viltfoder nu i höst för att på de egna markerna stödutfodra rådjuren. På lilla lagets (LL) sida glömmer man bort såna enkla fakta som att ”några säckar” faktiskt innebär att det rör sig om 8 säckar a 40 kg dvs 320 kg foder och utgör en tredjedel av de inköpta 960 kg, som Stora Laget köpt. Till försvar för denna egenmäktiga handling, att helt enkelt hämta dessa säckar som förvaras hos den som för det Stora Lagets räkning köpt in och förvarar fodret, framför ordföranden i Lilla Laget att föreningsmedlemmen ”B” bara ansvarar för sig och sina handlingar och att Lilla Laget inte är del i det hela samt att ”B” varit delaktig i viltutfodringen i VVOt. Om det hade stannat därvid så hade Lilla Laget kunnat gå ur det hela med högt huvud, men i det efterföljande inlägget skriver jaktledaren för Lilla Laget ett försvar för ”B’s” åtgärd. Jaktledaren uttrycker sin förvåning över Stora Lagets beslut att ”B” (som ju är medlem i Lilla Laget) inte får vara med i Stora Lagets föreningsarbete med viltutfodring. Självklart kan tyckas. Vem räknar med att Zlatan ska ingå i Milans laguppställning när han gått över till PSG?
Vidare skriver jaktledaren; ”Angående finansiering ska ni inte oroa er, det Lilla Laget har haft en god tillströmning av sponsorpengar. Vi har råd med utfodring av rådjur, oavsett vilka marker de passerar.” För mig är det då självklart att Lilla Laget själva ska köpa in viltfoder och sedan kan de ju ge medlemmen ”B” i uppdrag att sköta utfodringen på Lilla Lagets marker, så får Stora Laget låta yngre krafter inom sina led göra likaledes på Stora Lagets marker. På så sätt skulle viltet bli de stora segrarna och Stora Laget skulle ha sluppit att beivra den egenmäktiga handlingen. Det faktum att ”B” inte kan/vill återlämna fodret speglar på ett bra sätt den inställning man har till ”fredlig samvaro” i det Lilla Laget. Att dessutom hävda att det finns en obetald räkning för viltfoder hos det sedan ca ett år avsomnade VVOt och att det Stora Laget på något odefinierbart sätt skulle ha ”ärvt” denna skuld (som dessutom enligt vad jag förstått uppkom efter det att VVOt avskaffats), visar på den logik som finns hos vissa företrädare i Lilla Laget. För en utomstående, som inte är informerad om alla turer som Lilla Laget tagit och alla de barnsliga aktioner de genomfört och alltjämt genomför, framstår deras hemsida som ett klotterplank för folk med skrivklåda, snarare än vara en seriös hemsida för att dryfta jaktfrågor. De verkar också tro att den som skriker högst är den som är mest trovärdig.
Ockhams rakkniv:
Åtgärd: Markägarna, en stor majoritet därav, upplöste dåvarande VVO i enlighet med lagen. Lagens krav är att minst 20% av markägarna ska kräva detta. Trots protester (skriftliga inlagor och verbala påhopp) verkställdes beslutet ytterst av Förvaltningsrätten. I ett senare läge beslöt en stor majoritet av markägare (dvs de som är ägare till det förutvarande VVOts tillgångar efter att alla skulder betalts) i samband med bildandet av Stora Laget, att befintliga tillgångar skulle tillföras det Stora Laget. Markägare som inte ville detta löstes ut med sin del i ”dödsboet”, med hänsyn tagen till den enskilde markägarens areal i förutvarande VVOt. Enkel matematik således. Slutsats/Utfall: Lilla Lagets smutskastning av Stora Lagets medlemmar, som i flera fall tidigare ingått i styrelsen för VVOt, bedömdes av majoriteten markägare vara – påhopp, lögner och lögnaktiga påståenden.
Skalar man bort alla uttalanden och dimridåer i nuvarande ordkrig kring viltfodret, så kan man sammanfatta det hela med att;
Åtgärd: Stora Laget har polisanmält medlemmen av Lilla Laget, mr ”B”, eftersom han självsvåldigt hämtat 320 kg djurfoder och inte kan/vill återlämna detta till företrädare för det Stora Laget, när de så kräver. Förutsett utfall: Mr ”B” (eller Lilla Laget) återställer samma mängd foder till Stora Laget eller inväntar tills man av domstol åläggs detta.
Risken ”B” löper i dagsläget är att även om man/han återställer viltfodret till Stora Laget kan polismyndigheten ändå bedöma att ett brott blivit begånget (olaga förfogande, stöld, egenmäktigt förfarande el dyl) och då driva saken vidare till domstol.
Man kan bara som privatperson, med intresse av att söka fakta, konstatera att vi nu ser ytterligare en händelse som leder till att det blir ännu lite mindre trevlig stämning i byn. Dessutom, byns anslagstavla är såvitt jag förstått det rätt tänkt att användas för att anslå info om evenemang o fester, inte påhopp på andra människor eller föreningar.