Läste precis två senkomna inlägg på ”sällskapets” hemsida, båda var undertecknade med namn, som manade till sans och måtta – Äntligen dristar jag mig att utbrista. Signifikant var att det var två personer som, i likhet med undertecknad, inte har några släktled i byn utan flyttat in på senare tid.

Ibland kan man få en känsla att jaktkonflikten ser sina rötter i händelser som timat för länge sedan men som bärs av parterna genom åren och generationer.

Vi som inte har dessa knytningar eller arvegods med oss ser, tror jag, yttringarna som de är utan att ana att de har en förhistoria.

Tänk vilket gyllene tillfälle vi har att lämna allt gammalt skit bakom oss, titta varandra i ansiktet och sträcka fram näven, gräva ner stridsyxan istället för att eskalera konflikten.

Heder åt er Viktor och Fredrik med ert senaste inlägg på hemsidan. Gå vidare efter den väg ni börjat gå, låt inte gammalt groll och skit förstöra alla dessa fina jaktupplevelser vi kan ha i respekt för att grannen och andra i byn valt en annan klubb för att utöva sitt jagande. Först då, när vi seriöst börjar tala med varandra utan att framföra eller försöka hitta dolda budskap och jävligheter i det framförda, kan en läkningsprocess inledas.

Jag ser fram emot att läsa och lyssna till synpunkter och inlägg, när alla personligen står med namn för det vi framför och tycker. I min blogg, vill jag gärna framhålla, finns angivet såväl mitt namn (under ”Om mig”) som en kort presentation av mig själv. Jag har sålunda aldrig framfört några åsikter under anonymitetens mantel och så avser jag även arbeta framledes. Kanske kommer någon även i framtiden att uppfatta mina synpunkter som blodtryckshöjare, men det är fördelen med öppenhet att den inte alltid behagar den som läser det skrivna, men man vet alltid vem som tycker så och kan, om man tycker personen ifråga har fel, lägga ner energi på att övertyga eller efter en inre prövning medge att inlägget bär sanningens prägel.

Kanske kan det ändå bli en fröjdefull jul
Hoppas Braennaren.