Jag är så in i själen trött på allt anonymt skitsnack och anonyma ”skvallerkärringar” (många i mansbyxor) som utan proportioner och självrannsakan skriver det som bubblar upp ur deras sinnen här i vår by. Anledningen – det gamla Viltvårdsområdet har brutits upp eftersom en majoritet säger sig vara trötta på att några personer genom åren visat att de inte kan vare sig spela efter uppgjorda spelregler eller ta påföljderna (straffet) av övertrampet. Många exempel på sådana har berättats för mig och om bara en bråkdel är sanna så tyder det på att det finns folk här i byn som anser sig kunna bedriva jakt efter eget sinnelag även om det står i strid med vedertagna och accepterade jaktregler.
När sedan markägarna sinsemellan efterhörde om det var en allmän mening att bryta upp VVOt blev svaret ett rungade JA. Mer än hälften gick med och av de aktiva markägarna (undantagandes kyrkan, dödsbon etc) var det nära 3/4 (75%) som var för ett upplösande av VVOt. Lagen ställer krav på att mer än 20% ska vara för upplösning för att det ska genomföras. Efter högljudda protester från den lilla klick som nog insåg att de var grundorsaken till upplösningen förekom diverse aktioner, tidningar kopplades in och där skrev man snällt vad den lilla klicken presenterade som ”sanningen”. Man överklagade i alla lagliga instanser, men beslutet stod fast. Man fyllde våra brevlådor med sina inlägg mm mm.
I en sista desperat handling lägger man på sin hemsida en mall för hur de markägare som upplåtit sina marker till Jaktvårdsföreningen ska kunna utträda ur denna. Man siktar då på de som kan vara lite obenägna att verka bråkiga och baksluga (epitet som man gärna tillmäter alla dessa ”gamla markägare”).
Nu har första älgjakten under de nya premisserna förlupit och på Jaktvårdsföreningen försiggick denna under tämligen avstressade och gemytliga former, inga höjda röster eller diskussioner som tidigare enligt utsago varit legio. Hur det gått till på sällskapets sida vet jag inte, men hoppas att det varit lika bra där – nu när likasinnade var samlade i respektive förening.
Så, nu har jag och många med mig hoppats att den initiala besvikelsen och affekten över upplösningen ska klinga av och fredlig samexistens ska vara på dagordningen nu och i fortsättningen.
Det faktum att bollklubben tagit ett i och för sig vällovligt initiativ till att ”ena byn” ger jag tyvärr inte mycket för. Varför det då? -Jo, de grundorsaker och bakomliggande tvister som jag förstått ligger bakom det mesta av det vi nu sett, har uppenbarligen funnits under mycket lång tid och har inte sett sin början till lösning. Innan detta skett, när kombattanterna lagt ner stridsyxan eller avlidit och påföljande generation inte ärver motsättningen, då finns möjligheter att verkligen skapa en by av Vitå.
Jag läste ett inlägg från en av styrelsemedlemmarna i sällskapet, som i likhet med mig inte har sina rötter i byn, och där han skriver och beskriver ett sexpunktsprogram för allmän konfliktslösning. Det är vällovligt och rätt tänkt, men jag ser det nog personligen programmet närmast som en skrivbordsprodukt eller utdrag från en av alla dessa konsultbyråer som säljer sin kunskap om konfliktslösning på arbetsplatsen, och som man bevistat genom åren.
Låt oss börja prata med varandra och acceptera – gilla läget, se framåt och inte fastna med blicken i backspegeln. Livet är som en båt man sitter och ror i – dåtiden är det man ser ”framför sig” och med de erfarenheter man samlat på sig siktar man in fören på framtiden, som man inte kan se för den finns bakom axeln på den roende.
En bild och en tanke. Undertecknad amatörjägare i samspråk med ett proffs – fast han verkar mer intresserad av att kolla omgivningarna än fredligt samspråkande. Dock träffades vi under fredliga former med, som jag tror, ömsesidig respekt.
Fotnot: I sista veckan av november var jag i Sydafrika i jobbangelägenheter, som avslutades med en ”safari” ett besök hos en familj som jobbade med att söka bevara Geparderna ”Cheetah” som de kallas där. På ett decennium har antalet gått från ca 15.000 individer till dagens ca 5.000 st. Tjuv- och troféjägare står för denna minskning. Låt oss hoppas att vi kan bevara vår flora och fauna här i Sverige genom ett aktivt och gemensamt arbete i den riktningen.