På sin hemsida skriver idag Vitå Jaktsällskaps styrelse och medlemmar (återigen) om Vitå Viltvårdsområde (VVO) och dess upplösning samt hur tillgångar hanteras som fanns i VVOt. I slutklämmen på sin desinformerande skrivning anger de;

Medhjälp av fullmakterna som styrelsen i VJF tillskansat sig från markägare på helt andra premisser efterskänktes dessa tillgångar till den egna nybildade föreningen, där de själva styr över alla medel.

Markägare som inte ingick i deras förening, (dvs. neutrala eller ingående i VJS) skulle därför få en utbetalning på ca 15 kr per hektar. Till dags dato har inte en krona utbetalats till någon markägare som låter sin mark ingå i VJS eller som ställt sin mark neutral.

Likaså har VJF:s styrelse inte dragit sig för att nyttja tillgångarna i forna VVO under ett års tid, utan någon som helst eftertanke. Frågan är om de kommer att ersätta för ränteförluster och värdeminskning på maskiner och inventarier.

Föreslagna åtgärder;

Sälj fyrhjuling, inventarier, slakthus m.m. till högstbjudande på anbud. Dela ut pengarna till alla markägare, låt de som vill donera bort pengarna frivilligt.

 

Journalister emellan brukar man säga ”never check a good story because then you may not be able to print it” dvs ”kolla aldrig en bra historia för då finns alltid risken att det inte finns något att skriva”.  Detta tillämpas från tid till annan av de flesta dagstidningarna i Sverige (Världen). Så man blir naturligtvis inte särskilt förvånad över att också sällskapet lever efter den devisen.

Till skillnad från sällskapets styrelse har jag kollat och fakta i detta är:

1. Trots flera överklaganden först till Länsstyrelsen och sedermera till Förvaltningsrätten i två omgångar (a. överklagan mot beslutet i Länsstyrelsen b. krav på inhibition och muntlig förhandling) fann Förvaltningsrätten att VVOt var upplöst i enlighet med lag och rätt. Någon hänsyn till de tillgångar som fanns i VVOt tog man inte.

2. På en stämma i VVOt när Länsstyrelsens beslut förelåg beslöt en stor majoritet av sakägarna (=markägarna) att fullfölja upplösningen av VVO samt att fördela de tillgångar som fanns i enlighet med ett förslag som förelåg och där innebörden var den att när upplösningen vunnit laga kraft i alla instanser ska markägare som så önskar kunna få utbetalt sin del i VVOt i proportion till sin innehavda mark. Vidare beslöt stämman att låta den nybildade Vitå Jaktvårdsförening handha de ekonomiska tillgångarna i avvaktan på sagda laga kraft vunnen dom.

3. Laga kraft vinning av domen i Förvaltningsrätten har dröjt beroende bland annat på ett antal av de överklagande personerna inte löst ut den delgivning om domen som de fått men tyvärr för deras del gick dem emot. Överklagningstiden för domen har nu löpt ut, exakt dag vet jag inte men enligt uppgift under december 2012. Man kan anta att på grund av arbetsbelastningen har Förvaltningsrätten ännu inte hunnit skicka ut domen till sakägarna. Det innebär att så snart det förutvarande VVOts ordförande fått en laga kraft vunnen dom i ärendet så kommer utbetalning av respektive markägares del (areal i ha x 15 kr) att ske för de som så önskar.

 

Den stora majoritet av markägare som solidariskt beslöt att lägga in ”sin del” i Vitå Jaktvårdsförening garanteras därmed att utan andra kostnader än årsavgiften kunna delta i framtidens jakter och kan vid en eventuell försäljning av sin fastighet skriva i försäljningsprospektet att markägandet är förenad med jakträtt på Vitå Jaktvårdsförenings jaktområde.

För de som tar ut sin del antar jag att det blir upp till en framtida årsstämma i Vitå Jaktvårdsförening att besluta om man ska låta vederbörande markägare bli full medlem liksom inträdesavgiften storlek, för de markägare som tagit ut sin del av det forna VVOts tillgångar och nu vill gå med i VJF.

Personligen anser jag att de som ställt sin mark neutral eller låtit den ingå i sällskapet men nu ångrar sig, ska under år 2013 ska kunna  inträda i VJF genom att bara tillföra samma summa som tidigare utbetalats till dem (för de fall att de krävt och fått detta). Markägare som låter sin del bli innestående i VJF bör självfallet utan vidare besvär kunna bli medlem i VJF.

Vad gäller de personer som bor i byn men saknar jaktbar mark så finns ett beslut om att de ska kunna lösa jaktkort i VJF.

Personligen anser jag att vi inte bör låta sådana personer som på olika sätt aktivt motarbetat VJF automatiskt få syndernas förlåtelse,  utan att det bör hänskjutas till jaktstämman för beslut. Men, som sagt det är min personliga uppfattning.

Surt sa Räven om Rönnbären när han inte nådde upp att äta dem. Ungefär så känns den nya reaktion som ”sällskapet” skrivit på sin hemsida. Felaktig och tendentiös.