Ett vykort på Kiruna anno 1910 passerade mina ögon och väckte minnen och tankar. Överst på vykortet, bredvid den tryckta informationen att det föreställde Kiruna-Luossavaara, hade någon för mig okänd med sirlig gammeldags handskrift skrivit att ”I förrgår var här 32 grader kallt. Idag är det bara 10”. Detta illustrerar hur ombytligt vädret kan vara i fjällen. Men själva bilden väckte mitt intresse, för mitt på den gamla svart-vita bilden var det åtminstone en byggnad jag kände igen -Centralskolan. Och, jag mindes den devis som stod överst på fasaden, så att alla som gick in i byggnaden skulle veta; ”Ett folks styrka är dess ungdom”.
Mitt femte skolår tillbringade jag på denna skola. Byggnaden var en, för en elev i folkskolan, gigantisk stenbyggnad i tre plan. Man hade, i LKABs första disponent och stadsgrundare Hjalmar Lundbohms anda, satsat stort redan från början. Skolan var en av de pelare man byggde samhället på, bort från de tillfälliga kojorna som fanns i begynnelsen mot Per Albins folkhem för alla. Vid byggnadens tillblivelse levde alltjämt både min morfar/mormor och farfar/farmor med barn i staden. Några år senare skulle min morfar omkomma i en sprängolycka i gruvan där han glömt sin lykta och gick tillbaks för att hämta den när salvan gick av – men det är en annan historia.
Några år efter det jag lämnat skolan revs byggnaden i en sorts kollektivt vansinne där allt som var gammalt per definition var dåligt. Det här hände på sextiotalet med de vindar som då blåste.
Många år senare, som nyinflyttad i Luleå, fick jag en deja vue upplevelse när jag såg Östra skolan som verkade ha haft samma arkitekt, men som till skillnad från Centralskolan alltjämt visade sitt imposanta yttre. Rivningsraseriet hade inte hunnit till denna skola – ännu. Eftersom ett folks historia också är dess själ så hoppas jag att vi Luleåbor inte beslutar att bulta ner denna vackra byggnad, som minner om tider när skolan stod för bildning och kunskaper – numera blir man utbildad därstädes, vilket är en helt annan pilsner som en av mina vänner skulle uttrycka sig.
