Medan jag satt och arbetade med administration på datorn hade jag ”head setet” och iPhone’n på,  där Spotify försörjde mina musikaliska behov.

Det gick trögt med datorjobbet, utanför grönskade det så till den milda grad att man kunde höra hur det växer. Längtande blickar kastades ut mot gårdsplanen till.  Vi stängslet stod hästarna och vilade med slutna ögon och ena bakhoven lyft lite grann.

I hörlurarna ironiserade Ronne Eriksson som alltid över företeelser och samhälleliga tillkortakommanden. Så fyllde låten med titeln ”Flyktingarna” mina lurar. Jag slutade slölyssna och blev så rörd av hans och Euskefeurats berättelse  att när låten kom till sitt slut, så rann tårarna sakta utefter kinderna på mig. Jag började fundera kring vår s.k. flyktingpolitik – eller snarare frånvaron av sådan.

I Blåsmark finns en liten flicka som alltsedan födelsen bott i fosterfamilj eftersom föräldrarna, komna från Armenien, inte kan ta hand om henne och hennes äldre bror. Nu har Migrationsverket fattat utvisningsbeslutet för hela familjen och alla lagliga vägar är stängda – Suck.

För en tid sedan läste vi om en annan familj från en annan av det forna Sovjetimperiets republiker som bodde i Boden och skulle utvisas.

Vad kännetecknar då de flesta av dessa familjer?

Ja, för det första så är det hela familjer som sökt sig till Sverige för en ny och bättre tillvaro än i hemlandet., man är beredda till att inlemmas helt och fullt i Sverige, lära sig språket, jobba kort sagt leva som vanliga svenskar. Jag törs påstå att bland dessa hittar man inga lycksökare eller gangsters eller knarksäljare. I Boden-fallet så var barnen väletablerade, duktiga i skolan och föräldrarna hade ordnat jobb själva.  Dessutom så hade de säkerligen sina pass med sig när de anlände till Sverige. Men Migrationsverket och alla instanser var orubbliga ”bara ut med dem”!?

Sådana visar vi ut. Samtidigt läser vi gång på gång om knarkrelaterad och annan våldsbrottslighet som en del av de s.k. asylsökande ägnar sig åt. Man skjuter på varandra i knarkuppgörelser. Oftast är det män i olika åldrar som kommit hit ensam eller i sällskap med andra män, som ägnar sig åt den hanteringen.  Man läser ibland i en liten notis på sidan 16 i tidningen att ”efter avtjänat straff ska NN utvisas ur Sverige på 5 eller 10 år”. Spontant tycker jag att om de ägnat sin energi åt att bedriva brottslighet så ska det utöver fängelsestraffet självklart leda till livstids utvisning – vi har nog med svenskfödda skurkar utan att behöva importera sådana.

Åter till lilla Maria i Blåsmark. Vår Riksdagsman Sven Erik Bucht från länet läste om henne och tog sig an fallet. Och då blev utvisningsfallet plötsligt inte längre så självklart – tack och lov.

Jag tror att Svenska myndigheter och svenska tjänstemän som hanterar flyktingfrågor menar och vill väl och kämpar med att försöka bringa någon sorts ordning i detta kaos av hitkommande människor. Tyvärr måste man samtidigt konstatera att vi saknar förmåga och struktur att hantera så stora skaror på, utifrån en svensk välfärdspolitisk aspekt. Varje år ökar vår befolkning med mellan 30-50.000 människor som migrerar hit. Vår ambition är och måste naturligtvis vara att försöka ta emot alla på ett bra och humant sätt inte placera dem i tältläger. Samtidigt kostar alla dessa människor alltmer varje år för oss gemensamt att bära eftersom vi så skändligen misslyckas med att inlemma dem i samhället och de ges inte möjlighet att via arbete kunna försörja sig själva. Många måste vänta kanske två eller tre år på ett besked om uppehållstillstånd.

Suck. Ja, även om det förmodligen inte finns någon enkel lösning så känns det som om vi av olika orsaker, politisk korrekthet bland andra, fortsätter att handla på samma invanda sätt trots att vi vet att det inte fungerar. Detta alltmedan Sverigedemokraterna, som tagit entreprenad på flyktingfrågan, fortsätter sitt mässande. Tyvärr för migranterna så betyder allt detta sammantaget att tveksamheten i folkleden ökar, politikernas strutsbeteende ökar och ingen utom Sverigedemokraterna, törs ta i frågorna kring invandringen.

Som jag ser det så ska vi fortsätta bygga det solidariska samhället. Jag vill vara med och bygga ett samhälle där kvinnor och barn har samma värde som män, ett samhälle där ingen religion eller okunskap ska få oss att rucka på dessa principer eller börja anpassa våra lagar eller levnadssätt för att  anpassa oss eller beveka den ena eller andra intressegruppen.

Euskefeurat har skrivit och framfört en låt som kan passa bra i sammanhanget – Den heter Flyktingarna. Låt mig citera några rader ur texten;

”Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet. Ajöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det dom eller vi, som mest saknar själ”

 

För de som vill höra hela låten lägger jag in en länk till ”YouTube”