Inget varar för evigt – men sticktak står sig bra mot tidens tand.

Gammalt tillbaks var sticktak, ibland kallade spåntak, ett mycket vanligt sätt att täcka taken . Än idag används denna taktäckningsmetod på byggnader som skall bevaras i originalskick eller skapa en viss känsla. Mycken möda krävs men resultatet blir ett mycket vackert tak som står i många år.

Stickorna är gjorda av kärnved från fura som hyvlats till ca 5 mm’s tjocklek. Den kådrika kärnveden står bra emot tidens tand. Dock behöver man tjära taket med jämna mellanrum. I södra Sverige använder man ibland spånor/stickor gjorda av ek.

ur Oskarshamnsposten saxar jag följande, där två takläggare av sticktak berättar om sitt arbete;

Kan hålla länge…
– Vi har varit uppe på ett spåntak från 1100-talet i Västergötland, så där länge kan ett spåntak hålla om man sköter det. Alltså tjärar in det med jämna mellanrum.
– Tjärningen av taken är oerhört viktig. Ibland har folk hört av sig till oss och beklagat sig över att deras tak bara hållit i 20-talet år. Då brukar vi fråga om de skött det ordentligt…
För övrigt berättar de båda takläggarna att de gärna använder finskt och ryskt trä till taken. För att det är så bra.

I vår by har vi några gemensamma byggnader på badplatsen vid ån som har täckts med sticktak. Just nu råder diskussioner kring dessa tak då man  från ena lägret hävdar att takets dåliga tillstånd beror på skadegörelse och det andra lägret hävdar att det är resultatet av tidens tand och dåligt underhåll. Någon känner sig också utpekad som ansvarig för takets ganska abrupt noterade dåliga skick.

Jag vet inte om någon av dessa läger har rätt i sina funderingar utan konstaterar bara att taken förefaller vara i behov av åtgärder/reparation.

Mitt förslag är följande:  Alla de som med stora bokstäver säger sig värna om taken och byggnaderna ska lägga sitt krut på detta.

Arbetsinsatsen från en del har hittills bestått i att de lagt ner stor möda på att via internet och pamfletter i våra brevlådor sprida sitt förtal om några tongivande  personer i vår by.

Min uppmaning till dessa: Lägg lika mycket tid på att medverka till upprustningen av sagda byggnader, så kommer många i byn boende kanske på sikt få en mer positiv syn av er.

Ni kan till exempel göra några dagsverken själva eller under ledning av några av de som faktiskt jobbat (som Olle Andersson genom åren i mycket hög grad gjort) med att tillskapa en fin badplats och naturstig för alla vid stora bron.  Ägna några timmars jobb med att byta ut de dåliga/skadade stickorna och sedan tjära alla sticktak, så har vi åter fräscha byggnader att basta och byta om i.

När det gäller den förmenta ryktesspridningen om en person i byn som pamfletter i allas brevlådor och på internet , där Styrelsen och medlemmar i Vitå Jaktsällskap, med värsta brösttonerna pekar ut att två namngivna tongivande personer i byn ska ha ägnat sig åt, så vet jag inget om sanningshalten i detta.

Dock bidrog den utpekade personen aktivt själv genom sitt beteende och uttalanden på den senaste sommarfesten, till att sprida en bild som inte är särskilt postiv.  Jag  hörde honom bland annat vid flera tillfällen under kvällen, som var en sommarfest och inget räfst och rättarting för förment förtal, prata högt om och utmåla de tongivande personerna i synnerligen nedvärderande ordalag.

Så, det kanske inte är så konstigt om en eller annan undrar hur det faktiskt står till med den mannen, tillika medlem i Vitå Jaktsällskap.