På ett Jaktsällskaps hemsida har man den 11 september utmålat mig på nedanstående sätt, apropå en av mig skriven blogg om min skadskjutning av en älg, som avlöpte bra på så sätt att djuret ganska snabbt kunde fällas, av en passkytt i vårt jaktlag;

”I vilket fall så bevisade Braennaren ännu en gång sina förhållandevis bristande kunskaper i ämnet älgjakt, men bjöd å andra sidan på en underhållande historia med ett lyckligt slut.” (VJS.nu)

Nu ska jag bjuda på en annan dagsaktuell jakthistoria, med ett slut som knappast kan anses underhållande, åtminstone inte för den ena parten.

”In flagrante delicto” är latin och för dig som inte har studerat detta ämne så kan jag berätta att det översatt till ett modernt svenskt språkbruk betyder att ”någon blir tagen på bar gärning” eller som man också säger med hänsyftning till ett annat mänskligt område ”påkommen med byxorna nere”.

Du ska själv få avgöra det eventuellt roliga, och rimlig påföljd för den ena personen i min historia.

En jägare i ett Vitå Jaktvårdsförening, vi kan kalla honom Nisse, hör fyra skott avlossas inte långt från där han sitter på sitt pass. Han tycker att riktningen skotten kommer ifrån eventuellt kan komma från det egna jaktlagets marker och bestämmer sig för att gå en bit längs en stig som löper inom hans jaktlags marker. Två av det andra jaktlagets lössläppta hundar har under en stund uppehållit sig vid honom och finns alltjämt i direkt närhet till honom. I samband med det tycker han sig höra att någon kommer snabbt gående längs stigen mot honom. Eftersom han vet det egna lagets jägares position, och med de senaste årens tvister med ett angränsande lag om överträdelser på den egna marken i färskt minne, går han lite åt sidan och avvaktar.  På stigen kommer då en jägare från den andra jaktföreningen  med vapen på axeln. Nisse stiger då fram och konfronterar den andre mannen, vi kan kalla honom BoG (medlem i Vitå Jaktsällskap), vad han gör här såpass långt från sina jaktmarker. BoG blir honom svaret skyldig och Nisse fortsätter med frågan om vapnet är laddat vilket BoG tvingas erkänna att så är fallet. Nisse begär då att han ska plundra geväret vilket BoG gör. Sedan uppmanar Nisse BoG att ta ut slutstycket, vilket BoG också gör. Därefter begär Nisse att BoG ska överlämna vapnet till honom, vilket BoG vägrar. Nisse begär åter att BoG ska överlämna det. BoG kvarstår i sin vägran. Nisse känner sig lite osäker om vad som lagligt gäller i detta fall och BoG som kopplat den ena av hundarna, sin hund, tar tillfället i akt och springer tillsammans med hunden raskt därifrån båda ”med svansen mellan bena”.

Om vi nu går till Svensk Jaktlag så handlade Nisse helt rätt.

Vi befinner oss just nu i skarven mellan en paragraf som är på väg att löpa ut 2015-01-01 och ersättas av en annan. Så här står det i 47§;

47 § /Upphör att gälla U:2015-01-01/ Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhet tillkommer därtill förordnade jakttillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid kustbevakningen och tullverkets gränsbevakning.
   Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (1988:435).

47 § /Träder i kraft I:2015-01-01/ Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.
   Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (2014:698).

Således skiljer i sak 47§ nu och efter nyår sig åt bara vad gäller orden ”Påträffas” och ”Ertappas”.

Som icke jurist, men van att läsa svenskt lag-/byråkratspråk,  skulle jag kunna tänka mig att vad som avses i gällande lagstiftning så måste man, för att få ta vapnet av honom, ta skytten på bar gärning när han skjuter/just skjutit. Från den 1 januari 2015 räcker det med att han påträffas inne på felaktiga jaktmarker med laddat gevär.  I så fall en skärpning av nuvarande lagstiftning efter nyår.

Vad gäller olovlig jakt säger lagen;

35 § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

När det gäller frågan med det andra lagets lösspringande hundar, så är jaktlagen lika tydlig;

32 § Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde.

Vän av ordning invänder då att älghundar räknas som ställande hundar. Men, om man släpper hunden på så små områden att hunden med stor sannolikhet kommer att bedriva huvuddelen av sitt sök inom annans jaktområde, så är detta att jämföra med drev och faller därmed under 32§.

Slutsatsen av det ovanstående resonemanget är enligt jaktlagens olika paragrafer ovan ett solklart fall av olovlig jak från BoG’s sida.  Han har vapnet laddat och förflyttar sig på annans jaktmark utan tillstånd. Efter en dom riskerar han således både att förlora vapnet (alla vapenlicenser!) och dömas till ett fängelsestraff.

Nu kommer vi till en fråga som de senaste dagarna har ältats av älgjägare i Vitå Jaktsällskap och dess anonyma kommentatorer på VJS hemsida – min eventuella jaktkunskap, speciellt med avseende på älgjakt,  i sken av min blogghistoria.

Jag väljer att vidarebefordra frågorna till dig som läsare;

-Är BoG att betrakta som en seriös, laglydig och kunnig jägare?
Bevisligen har BoG jagat älg under många fler år än jag gjort.
-Vem av mig och BoG var det som visade sina förhållandevis bristande kunskaper och etik i ämnet älgjakt?

Min jakthistoria fick ett lyckligt slut.

-Vad kommer omdömet om BoG att bli?

Jag tycker att vi alla ska rikta en eloge till Nisse i min historia, som visade civilkurage i sitt handlande i situationen. Dessutom visade han ett mycket gott omdöme och jaktkunskap.

Förslag till dig anonyme kommentator på VJS hemsida:
Ta skyndsamt på din balaclava så att du  under anonymitetens täcke kan fortsätta använda dina krafter och dina giftpennor till att kommentera mannen, som jag kallar BoG, och hans sätt att bedriva älgjakt.

PS: Slutligen vill jag påpeka att;
Den älg som förmodligen var ansvarig för rivningen av  ett fårstängsel, samma dag som min skadskjutning av ett annat djur, var en älgko med kalv som iakttogs av en i Vitå boende kvinna och enligt henne sprang kon och kalven i riktning mot det träde, där fåren finns. Kon hade enligt uppgift inga synliga skador och åtföljdes som sagt av en kalv. Således inte den älg jag skadskjutit.