Igår morse, precis efter det att frukostgröten var kokt och låg rykande varm i tallriken, medan jag bredde en smörgås och slog upp kaffe i koppen, blev allt plötsligt kolsvart.
-Äh, nu försvann elen konstaterade vi båda frukostätare. -Suck, och iväg till lådan med pannlampa och sedan till nästa låda, som innehåller ett lager stearinljus. Gaständaren fräste till och gav en lagom låga för att tända stearinljusen och snart spred dessa ett skönt stämningsljus.
Att försöka läsa morgontidningen var inte att tänka på, för det behövs det bra mycket fler Lumen än några stearinljus kan ge. Vi åt färdigt och städade av bordet, konstaterade att vattenpumparna i pumpstationen också hade lagt av så det fick bli en improviserad variant på tandborstning.
Efter vägen till Råneå konstaterade vi att alla byar i dalgången, som vi passerade, var utan elektricitet. I några hus brann, precis som nyss hos oss, några stearinljus. Nedre vid E4-an fungerade mobiltelefonen igen. Vi närmade oss Råneå och såg att även detta municipalsamhälle, som är den gamla beteckningarna för stora byar som inte riktigt når upp till begreppet stad, hela samhället var svart. Enda undantaget var vårdcentralen som vi antog har dieselaggregat som producerar elektricitet.
På P4 Norrbotten kom så trafikinformationen in och konstaterade att det var lugnt på vägarna och sedan, som vanligt numera, inte ett ord om det relativt stora elavbrott som var förhärskande. Istället uppmanades man skriva på deras Facebook-sida vad man sysslade med, allt för att ge programledarna dagens tema att tramsa kring i brist på egna programidéer.
Inte förrän de sista kilometrarna innan Luleå fanns det ström i ledningarna och rummen i husen var upplysta av nutidens LED-lampor.
Lite längre fram på förmiddagen sades elektriciteten ha kommit tillbaks och tack och lov så var det ingen kyla att tala om utomhus.
Det faktum att vår lokala Riksradio inte förmådde gå ut med nödvändig information till sina lyssnare lämnade en sur smak i munnen.
Visserligen fick vi tända några ljus i mörkret och inte förbannade vi mörkret, men det hade känts bra om man också på radion hade gått ut med denna viktiga samhällsinformation, istället för allt detta trams och självupptagenhet som ”programledarna”, som vanligt, hängav sig åt. Många äldre som säkerligen kände sig oroliga av det inträffade hade kunnat lugnas och man kunde rentav ha förväntat sig att man på radion hade kunnat få ett uttalande från lule energi kring hur länge de bedömde att bortfallet av el skulle vara. -Och, ännu är det bara oktober och alltjämt relativt okallt ute.