Snart sagt varje stormarknad i hela Sverige har fått ett nytt tillbehör vid ingången, en rumänsk tiggare eller snarare en dito familj, som sitter av sitt pass under några timmar och byts av av en annan från familjen/klanen.
Så här med julen i ankomst utsätts vi även för en annan form av tiggeri, när miljonlotteriet, hjärt-lungfonden, synskadades riksförbund, mun o fotmålares förbund mfl via den ingående posten påpekar, mer eller mindre försynt, att vi gärna får bidra till deras sak.
När det gäller de rumänska tiggarna har jag svårt att känna den där riktiga givarandan inom mig. Dels därför att jag logiskt har svårt att förstå hur människor som anges leva under snart sagt outhärdliga levnadsvillkor i sitt hemland kan framskapa förutsättningar för att fara över halva Europa, flera hundra mil, för att sitta utanför en stormarknad i norra Sverige och be mig om pengar, och dels för att jag vid några tillfällen sett hur åtminstone en av dessa tiggare halade upp en mobiltelefon av dyrare sort för att svara på ett samtal. Jag menar att om vi ser på våra svenska uteliggare, som blivit alltfler med åren, så har jag svårt att tänka mig att de skulle ha råd till eller välja att göra sådan ekonomisk prioritering, som att inneha en dyrare mobiltelefon.
Det är väl inget fel att de rumänska tiggarna har en mobiltelefon, men någonstans inom mig väcker det en misstro till själva behovet av mitt ekonomiska stöd. I den värld jag växt upp i så förväntar jag mig inte att tiggarna ska vara utrustad med medelklassamhällets tecken på välstånd – ett feltänk kanske, men så far i alla fall mina tankar.
När det gäller det etablerade organisationernas tiggeri så kan jag känna att exempelvis de av Fot- och Munmålares Förening utskickade vykorten kan jag gott betala in en hundralapp för, även om jag inte sedan använder vykorten för att skicka julhälsningar. För mig känns det riktigt att försöka stödja den prestation som dessa personer utför och även att rikta en beundrande tanke till dem. När det gäller de synskadades förbund så är det samma sak. Jag har personliga erfarenheter av en näst intill blind farbror som numera är avliden, men som under största delen av sitt liv var synskadad. Hans tåga och det arbete som han uträttade med att binda borstar av olika slag var beundransvärt.
När det gäller Miljonlotteriets ogenerade tiggeri känner jag ungefär samma sak som för rumänska tiggare, med den skillnaden att de förstnämnda helt ogenerat spelar på min eventuella girighet och tro på att det ska finnas en säck med pengar som väntar på mig vid regnbågens fot -Ha!
För att återkomma till fenomenet rumänska tiggare så kan jag inte uppamma någon empati, utan ser deras tiggeri mest som en arbetsfri inkomst som de vill skaffa sig på min bekostnad. Varje veckodag åker jag till jobbet och genom en arbetsinsats skapar jag mig en inkomst. På samma sätt borde det vara även för dessa. Och, om de inte har en inkomst att falla tillbaks på, så borde det vara en fråga för myndigheterna och det allmänna i deras hemland och inte något som belastar vår svenska ekonomi.
Såvitt jag vet så är det helt OK att anställa EU-medborgare för att under kortare eller längre tid utföra ett arbete som de får betalt för och som de skulle kunna känna sig stolta över att utföra istället för att som nu möta varje handlande på stormarknaden med ett ”Hej hej” och Tack tack” ackompanjerad av en handskriven skylt där de anger att de har si eller så många barn som de inte kan ta hand om – om inte vi ger dem pengar!?
Så min uppmaning till alla som eventuellt har någon form av arbete att erbjuda dessa tiggare -Gör det, så får de en chans att göra rätt för dagpenningen. Kanske skulle detta kunna leda till att de i likhet med alla oss andra kunde bli bättre inlemmade i sitt samhälle och deras barn få en bättre tillvaro eller så skulle det kunna leda till att vi nästa år ser en avmattning i antalet tiggare om de förstår att här väntar inga arbetsfria inkomster utan man får, precis som förväntas av alla samhällsmedborgare i alla samhällen, delta till det gemensamma genom en arbetsinsats där en del går tillbaks till samhället i form av skatter.