Nu går tamigfan skam på torra land! I Svenska Dagbladet skriver och beskriver Dilsa Demirbag-Sten om hur Juridiska Fakulteten på Uppsala Universitet har låtit Mosa Sayed lägga fram och försvara en Doktorsavhandling med titeln ”Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige”. I den pläderar Sayed för att Sharia lagar ska tillämpas i svensk rätt! Det skulle kunna innebära att när en man som är muslim dör så ska döttrarna ärva mindre, allt enligt Sharia. Att det bryter mot svensk grundlag stör tydligen inte ansvariga vid Universitetet, som uppenbarligen låtit Sayed lägga fram avhandlingen inom ramen för Universitetet.

Jag delar Dilsa Demirbag-Stens synpunkter att om avhandlingen hade lagts fram vid en teologisk fakultet eller möjligen inom ramen för ämnet Filosofi, så hade den kunnat tjäna som ett diskussionsinlägg som klätts i föregiven vetenskaplighet. Men, närJuridiska Institutionen tillåter sånt trams att posera i den juridiska vetenskapens klädedräkt så har man passerat alla etiska och juridiska gränser.

Låt oss därför slå fast en gång för alla att:  SVENSK LAG GÄLLER I SVERIGE, FÖR ALLA MÄNNISKOR SOM BOR OCH VISTAS INOM LANDETS GRÄNSER!

Vi har inga ”nästan gällande lagar”, som bara gäller till en del för vissa intressegrupper eller ideologiska/teologiska sällskap och trosinriktningar. Vill man leva och visats i Sverige så får man försöka leva efter den lag och rätt som råder – punkt slut.

Det känns oerhört frustrerande när jag ser hur det i vissa frågor här i vårt ”trygga” Sverige tassas på tå för och visas ”förståelse för”, uppenbara övertramp som begås av och inom ramen för en i muslimsk trosuppfattning grundad  kultur. När man dessutom ser på TV, hör på radio  och läser om i Tidningar att muslimska extremister mördar unga studenter på de mest vidriga sätt bara för att de har en kristen tro och inte islamsk, så kan det ibland kännas förståeligt att det finns människor här i Sverige, som drar alla muslimer över en kam. Detta eftersom den muslimska gemenskapen, som uppgår till hundratusentals i Sverige och miljontals människor inom EU i stort, tiger om dessa övergrepp som begås i namn av Islam.

Även vi inom kristenheten har haft många hundratals år av meningslöst mördande i Kristus namn, både av människor med islamsk tro liksom sådana som hävdade sin rätt att förespråka kristendomen på sitt eget sätt. Det började på 1000-talet med krig mot Islam och fortsatte in på 15-1600 talet med religionskrig mellan olika kristna trosuppfattningar. Allt detta har varje sund modern människa tagit avstånd från och fördömt, som de galenskaper de är.

Snart sagt alla dessa krig var i själva verket maktkrig, som klätts i religiösa kläder. På samma sätt är det idag när olika islamska terrororganisationer i namn av Allah, mördar och terroriserar alla som inte delar deras uppfattning om mänskliga rättigheter (läs- manliga rättigheter). Deras tro och vilja att tillämpa en lagbyggnad har sin grund i en tid och en värld, som hela den västliga världen tar avstånd från. I FNs charta står inskrivet de mänskliga rättigheterna och de skiljer sig på en mängd punkter från de Sharialagar som islamister vill införa även i vårt land. I Svensk grundlag står också inskrivet våra mänskliga rättigheter.

Et kraftfullt fördömande från den islamska ”communityn” gärna framlagd inom ramen för fredagsbönen vid Sveriges och Europas alla moskéer och församlingsställen liksom gemensamma aktioner med alla rättskaffens människor för att infånga och lagföra dessa terrorister, skulle öka tilltron till att muslimer som personer och islam som religion, inte stödjer och uppmanar till brott  mot grundläggande mänskliga rättigheter och skyldigheter.

Läs gärna Dilsa Demirbag-Stens inlägg i Svenska Dagbladet. Där framgår på ett mycket tydligt sätt den undfallenhet som finns i Sverige gentemot den islamska offensiven, på alla plan.

Slutar med en förhoppning som på ett mycket bra sätt kläs i ord i en dikt av Esias Tegnér;

Väl formar med svärdet den starke sin lag
väl flyga som örnar hans rykten
men en gång så brytas de vandrandes svärd
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det flyr som en stormvind i öknen bort.

 

Post Scriptum

Eftersom jag är forskare själv, så gick jag till ”källan” för det som Dilsa Demirbag-Sten skriver om – Uppsala Universitets hemsida och sökte efter personen och avhandlingen ifråga. Jodå, mycket riktigt fann jag den omnämnd och disputationen skedde i januari 2010. Mosa Sayed, finns dessutom också kvar, numera titulerande sig Universitetslektor vid detta Universitets Juridiska institution!

I abstraktet/sammanfattningen av dennes avhandling står följande;

” I allt högre utsträckning definieras Sverige numera som ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Detta mångkulturella samhälle möter stora utmaningar i de normer som styr egendomsöverföringen vid dödsfall.

– Islamisk arvsrätt ger uttryck för värderingar som saknar motsvarighet i svensk lagstiftning och rättstradition. I vissa fall ärver män och kvinnor olika stor del av arvet och arv medges inte över religionsgränser. Därutöver har barn födda av en ogift mor ingen arvsrätt efter fadern och dennes släktingar, förklarar Mosa Sayed.

Den islamiska arvsrätten behandlas i avhandlingen som ett kulturuttryck grundad i de värderingar som är förankrade i de islamiska rättskällorna, det vill säga islams heliga bok koranen. Den svenska (internationella) arvsrättsliga lagstiftningen utgår från den så kallade nationalitetsprincipen, som innebär att arvlåtarens kvarlåtenskap ska delas enligt lagen i det land där den avlidne var medborgare vid sin död.

För att lösa den konflikt som kan uppstå i mötet mellan islamisk arvsrätt och svensk rätt, och liknande ”kulturkrockar” på det rättsliga planet, försvarar Mosa Sayed en mångkulturell utgångspunkt. Denna innebär att svenska domstolar och myndigheter under vissa förutsättningar till och med bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till  att arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor. ”

 

Min kommentar:

Och jag som trodde att Nordens äldsta juridiska fakultet som funnits sedan 1477 värnade svensk lag och svensk grundlag!

Inte nog med att man godkänt avhandlingen som förordar att svensk rätt ska döma efter Sharia lagar till nackdel för svenska kvinnor med rötter i den islamska världen, man har dessutom tilldelat honom en fakultetstjänst (Universitetslektor) vid Uppsala Universitets Juridiska Institution!

SUCK