Tänkte att jag skulle söka jordbruksstöd för de marker jag äger och dessutom för de som jag brukar, men som ägs av andra.

Dröm om min förvåning när jag gick in på Länsstyrelsens sida för jordbruksstöd och började läsa. Ett telefonsamtal till en handläggare för dessa stöd ökade snarast min förvåning, irritation och ilska.

Det visade sig att jag inte hade några ”stödrätter” för dessa slåtterängar och betesmarker. På min fråga hur man får sådana så fick jag svaret ”du måste köpa såna”. Hushållningssällskapet administrerar detta.

-Men, protesterade jag, jag äger dessa marker och de jag inte äger har jag ägarens tillstånd att bruka.

”Spelar ingen roll” blev beskedet. Man måste köpa sådana stödrätter. Det delas inte ut några stödrätter längre, med undantag för om du är yngre än 35 och ska starta ett lantbruk.

När såg någon en yngling eller yngre kvinna som startar ett jordbruk, speciellt här uppe i Norrbotten? Istället läggs ett jordbruk ner varje dag i Sverige.

Jamen, det är ju mina egna marker jag pratar om, insisterade jag. Svaret blev att de är redan ”kopplade för stöd till andra”. Jag fortsatte envist att det måste väl för fan vara så att mina marker inte kan användas av någon annan för att utkvittera EU-stöd utan min tillåtelse eller utan ett markarrende! Svaret lika lakoniskt som tidigare ”jodå det kan man visst det”.

Då rök mina säkringar och jag frågade handläggaren om det var meningen att jordbruksstödet var till för fifflare och före detta bönder snarare än de som lägger ner möda och arbetstimmar för att hålla landskapet öppet. På det hade handläggaren inget svar utan fortsatte med sitt papegojande ”så är det enligt reglerna”.

Resultatet av vårt vidare samtal, med stigande irritation från min sida, blev att jag insåg att jordbruksstöden är inte stöd som är riktat till de som brukar jorden utan snarast till alla de som upphört med ett aktivt jordbruk och nu nöjer sig med att i bästa fall putsa av ytorna en gång varje säsong.

De tusentals vita höbollar som likt lik ligger längs åkerkanter runt om i länet och som aldrig tas om hand av stödmottagaren, bär syn för sägen.

 

Under de senaste tio åren har de vuxit i antal i kanten på många åkertegar när vallen slagit och bollar rullats. Så kom regeländringen för något år sedan i jordbruksstöden, nu behöver de bara putsa av grönytorna. Så numera är det mest sålda jordbruksredskapet här i Norrbotten, en betesputs. På så sätt kan ytorna hållas öppna, men mer än så räcker inte energin till. Högen av vita bollar från flera års lämnad höskörd, börjar långsamt få karaktär av soptipp när växtligheten med obändig kraft till slut tränger igenom den åldrande vita/gråvita plasten och på de stinkande högarna av ruttnande sönderspruckna bollar frodas ogräs blandat med plastremsor vid vägkanterna.

I tillägg till eventuella pensioner kan därmed dessa ”jordbrukspensionärer” fortsätta få jordbruksstöd så länge de orkar kvittera ut dem och till nöds orkar starta traktorn för att betesputsa.

Jag påtalade för handläggaren att jag kände till åtminstone ett fall där en person får stöd för ytor här i byn, bor i Stockholm och inte någonsin har åtgärdat de landytor han uppbär stöd för. Jag frågade handläggaren om det kan anses vara ett bra exempel på bra och rättvist jordbruksstöd. På detta hade denne inget svar.

Så min syn på EUs jordbruksstöd sådana de fungerar i åtminstone Sverige är att det är upplagt för fusk, missbruk och missriktning av stöden. Är det till detta vi betalar in den årliga EU-avgiften, för att stödja sådana företeelser?

ADDENDUM
Nå, hur mycket betalade du för stödrätterna, frågar du kanske lite syrligt?
Mitt svar; Ingenting, för jag gav på ren svenska fan i att köpa sådana ”stödrätter”, som är en förutsättning för att kunna söka jordbruksstöd. Det kändes förnedrande att dels behöva betala för att få stå med mössan i hand och sedan söka jordbruksstöd i medvetande om att jag därmed ställer in mig i ledet av bidragsberoende. Jag vill tro på och verka för att svenskt jordbruk ska kunna stå på sin egen styrka och kunnande.
Jag vill också passa på att påpeka att jag inte betraktar alla som söker jordbruksstöd som potentiella eller reella fuskare utan det är systemet som sådant som jag motsätter mig – ett system värdigt den byråkrati som vi alla är så styrda av i Bryssel.