Man brukar ange att skolans uppgift är att utveckla och tillvarata barnens möjligheter och färdigheter, så att de lämnar skollivet med en bra verktygslåda när stegar ut i livet.
På senare tid har man alltifrån Riksdag till snart sagt alla läger i det svenska samhället med emfas understrukit vikten av att kunna prata och skriva – kort sagt uttrycka sig – på det svenska språket. Stor vikt läggs också vid att kunna räkna/matematik, åtminstone de fyra räknesätten addition, subtraktion, multiplikation och division, som de hette när jag gick i skolan för mer än femtio år sedan. Det vill säga, plus, minus, gånger och delat.
Häromdagen såg jag på Nordnytt hur Luleås högste skoltjänsteman, Skolchefen Carina Pettesson Hedman, på en direkt fråga från reportern stod och påstod att det inte finns någon elev vid Vitåskolan som skulle åka mer än två mil i vaje riktning vid en föregiven nerläggning av Vitåskolan.
Fel, fel fel, som Magnus och Brasse skulle uttryckt sig i inför en sådant påstående. Jag vet att matematik är svårt för en del, men så långt som till addition måste väl ändå skolchefen ha nått.
Det går i Vitåskolan idag två elever från Forshed. Från Forshed till Vitåskolan är det 31 km enkel väg. Det betyder att dessa elever idag har 62 km fram och tillbaks till skolan, nog långt bara det att pendla varje skoldag för en elev mellan 6-12 år (låg o mellanstadiet).
Vid en nerläggning av Vitåskolan skulle barnen i Forshed behöva åka 45 km om man genade genom skogen via gamla Högsövägen, vilket inte är praktiskt möjligt eller genomförbart, eftersom då skulle elever på sträckan från Högsön ner till E4:an bli utan skjuts. Man måste alltså åka ner till E4:an och därefter på denna till Råneå, en sträcka om 50 km. Tur och retur innebär detta 100 km -10 mil – som omräknat i restid med behövliga stopp torde innebära en restid som ligger i trakten av 2-3 timmar per dag. Vid en eventuell pendling från Råneå till Forshed tillkommer väntetider utöver själva restiden.
Som vuxen har jag pendlat i många år och en period av mitt liv pendlade barnen och jag 5 mil i varje riktning varje dag. Det var tufft för oss alla och inte minst för barnen och då åkte de ändå med mig i vår egen bil och kunde sova en stund, speciellt som de var trötta efter skoldagen.
Utifrån alla kriterier, som kommunen själv ställt fast, och utifrån barnkonventionen så är hela nerläggnings- och flyttkalabaliken mest en spegling av den panik och oförmåga som råder inom Luleå Kommuns Barn och Utbildningsnämnd. Politikerna är antingen otydliga i sina direktiv till tjänstemännen eller så har kommunen ett ordentligt rekryteringsarbete av dugliga tjänstemän att genomföra.
Sällan har så välbetalda högre tjänstemän blivit så avklädda som de blev vid ”samråd” med berörda föräldrar och boende i Vitåskolans upptagningsområde, som genomfördes under våren 2015. De hade tänkt åka hit och så sin draksådd och som de brukar, dvs köra över de boende med diverse floskler och tillrättalagda ”sanningar”. Vad de tydligen, inte heller, hade tagit reda på var att Vitådalen bebos av ett stort antal människor med såväl hög teoretisk skolning som människor med lång livs- och arbetsmarknadserfarenhet liksom företagsamma personer, bl.a. egna företagare – ingen vanlig typisk bonnby med andra ord. Föräldragruppen krossade, ja rentav pulveriserade alla de fantasier och hemsnickrade antaganden som BUN-tjänstemännen försökte lägga fram som sanningar.
Resultatet av mötet blev ett års ”uppskov” med nerläggningen av Vitåskolan, medan de sökte nya och mer vässade argument.
Vi har numera fått se vad de egentligen syftade till med sin försöksballong, nerläggning av ett stort antal skolor och koncentration av elever på ett fåtal återstående mastodontskolor.
Dessutom, istället för att som BUN hoppades åstadkomma inbördeskrig mellan nedläggningshotade skolor så enade sig alla föräldragrupper som nu lever under nedläggningshot, man utbyter kunskaper och erfarenheter och lägger fram sinsemellan transparenta förslag och slutsatser.
En klok politiker skulle i detta läge inse att ett enat folk kan aldrig besegras och om man fortsätter charaden så kommer det att straffa sig i kommande val. Mitt lågoddsartips är att om Luleå Kommunfullmäktige driver igenom skolchefen och Carina Sammelis ”fatwa” över Luleås skolor, så kommer de att få folkets svar vid nästa val.
Så gör om – gör rätt. Avpolletera skolchefen som inte ens kan lägga samman två ensiffriga tal och ge efterträdaren möjlighet att genomföra en förutsättningslös utredning där de djupa kunskaper som finns inom föräldraleden nyttiggörs till nytta och glädje för våra framtidshopp – barnen !!