En lång härlig lättnadens suck drabbade kollektivt hela Vitådalen nyligen, när beskedet om att socialdemokraterna i BUNs arbetsutskott ändrat sig avseende nerläggning av Vitåskolan.  Beslutet där blev att Vitåskolan och Klöverträsk skolan ska finnas kvar.

Man märker att politik är en märklig konstart när man hör och läser BUNs ordförande Carina Sammelis uttalanden efter beslut om att spara Vitåskolan.

Hade hon haft den minsta gnutta ödmjukhet hade hon åtminstone sagt att när de fick ta del av aktionsgruppens argument så förstod de att det enda rätta var att spara byaskolorna, men ödmjukhet verkar inte finnas i hennes tankesfär. Däremot verkar det som om Socialdemokratin som förr stod för SOLIDARITET numera har sparat några bokstäver, idag pratar man allmänt om SOLID  ITET istället. Kanske det är folket och inte s-partiet som ska sjunga ”upp till kamp emot kvalen” den första maj eller så är det kanske så att det är bara på den dagen av årets 365 dagar som de går till kamp mot kvalen.

Noterade också att några lokala S-politiker nu gärna vill stiga på tåget som skolräddare, när de tidigare under kampens lopp mest verkade rädda och vilja värna om sin egen position i partiet (och vid köttgrytorna) istället för att ställa sig på folket i Vitådalens sida , som ju valt dem att representera sig. Talesättet att ”goda ideer och lyckade resultat har många morsor, dåliga har ingen farsa” (upphov och ansvar),känns nära till hands. Innan vi vet ordet av så kommer S inför nästa val att säga att deras ansvarsfulla politik ledde till beslutet att behålla byaskolorna, allt för att uppfylla den vision 2050. 

Återigen erinrar jag mig Tage Danielssons kloka ord;

För den trötta samhällskroppen
vore kanske boten
ifall tankarna i toppen
kom från roten.