Igår beslöt Kommunfullmäktige, efter en lång och hård debatt, att ”framtidens skola” ska utformas som man tidigare bestämt. De enda två undantagen var sparandet av Vitåskolan och skolan i Klöverträsk. Man kunde ju tro att politikerna skulle ta till sig de faktabaserade argumenten som samverkansgruppen för skolfrågorna tagit fram under många timmars obetalt arbete. Så blev alltså icke fallet. Istället kan man läsa och höra på radio hur Kommunalrådet Yvonne Stålnacke säger sig vara mycket trygg i beslutet som tagits ”eftersom det debatterats i ett års tid”. Spontant undrar man hur hon/politiker är skapta, som inte förefaller mottagliga för sakargument. Hon sade dessutom när vi uppvaktade henne i frågan för snart ett år sedan att ”det är BUN som äger frågan”, därmed implicerande att hon inte lade sig i hur de skötte det hela. Det kan vara OK i det läget att inta den attityden, men när man/de efter hand upptäcker att det verkar vara ett dåligt beslutsunderlag som kommer att läggas på Kommunfullmäktiges bord, så borde hon ha agerat och återremitterat frågan för bättre utredning i BUN. Hon kan inte som Manuel i Faulty Tower säga ”I know nothing I’m from Barcelona”, hon ska ju ändå föreställa chef för hela kommunen, däribland även BUN.
Om det hela skötts på ett riktigt sätt skulle man ha gett för alla intresserade väl fastlagda och kända utredningsdirektiv till de tjänstemän som skulle utreda skolan i Luleå, inte bett dem att paketera en från början fastställd lösning, som man beslutat om i slutna politikerfora. Man skulle då ha kunnat öppna för en spännande demokratiskt folkligt förankrad utveckling av skolan i Luleå och därmed skapat ”Framtidens skola”.
Tjänstemännen å sin sida skulle om de vore oväldiga (inte politikerstyrda utan professionella), ha krävt att få göra en riktig utredning och inte ett paket med julklappspapper kring ett stinkande innehåll.
Nu hoppas jag att så många som möjligt skriver på för en folkomröstning i frågan, det krävs att 10% av Luleås vuxna befolkning skriver på. Om så sker, så får vi se vilka politiska turer som blir följden – jag är skeptisk till politikernas förmåga att vara ödmjuka och ompröva i gråsossebetong inskrivna beslut.