Dagens tanke:
Man blir aldrig bäst i världen genom att följa i spåren av någon annan. Ska man bli bäst måste man välja sin egen väg. (originaltanke av mig – ej citat).
Världen är full av epigoner (följare, efterapare, utan egen originalitet). Facebook och Twitter uppmanar till detta beteende; ”gilla, om du tycker om det någon publicerat”, ”bli följare” till någons Twitterpubliceringar. osv osv,
Tanken är nog god men effekten blir att en liten klick mer eller mindre professionella tyckare/aktörer definierar vad som man ska tycka, göra – och inte göra/tycka.
Den gamla visstrofen om sten och betong som lyder ”så sitter vi där och hurrar och tycker skjortan är trång” har fått stor aktualitet och fortsätter växa i kraft vad gäller likriktning av tankar och åsikter. Vi förlitar oss alltmer på att dela Facebook videor/”kloka citat”/avsky för den ena eller andra företeelsen/tankesättet och förminskar samtidigt oss själva till statister/följare av andra – en svans av likatyckare utan egen uttalad uppfattning.
Så blir demokratin första offret och i förlängningen personen och dess själ ett offer på det politiskt korrekta altaret. En Zombievärld befolkad av tomt stirrande människoliknande figurer som utan att skapa sin egen väg bara hasplar ur sig/vidarebefordrar de senaste sanningarna när de hasande närmar sig för att äta upp dig.
Jodå, även jag käre Brutus har hemfallit åt sådana beteenden att dela och vidarebefordra. men oftast med en egen kommentar eller bifogad tillsammans med en egen syn eller tanke på det som delas.
Så låt oss dela med oss av visdom och kunskap, men acceptera och anamma inte allt som vore det skrivet i sten och givet av ett gudomligt väsen. Precis som man är medveten om att SMHIs meteorologer har en ca 80%-ig säkerhet för sina prognoser de närmaste två dygnen, så får man inta en sund skepsis både till väderförutsägelser och ”sannings” dito.
När det gäller SMHIs verksamhet så hoppas man innerligt att de ska ha rätt när de ”lovar” bra väder, medan förhoppningen är den motsatta när de förutspår regn och rusk.
En sund skepsis anbefalles. Eller, som Tage Danielsson uttryckte sig ”störst av allt är kärleken – eller var det tvivlet? Nu blev jag osäker”.