originalitet vs epigoneri

Michelle Obama höll ett känslosamt tal för någon tid sedan. Ett mycket välskrivet tal som slog an många känslosträngar hos lyssnarna och de närvarande åskådarna.

Vid det Republikanska partiets möte för att nominera en Trump(en) som presidentkandidat höll hans fru Melania Trump ett tal till herr Trump som var en ord för ord kopia av Michelle Obamas tidigare tal.  Någon insiktsfull hade noterat detta och båda talen har lagts upp på YouTube där sekvens för sekvens av talet spelas upp. Först Michelles original och sedan Melania Trumps kopia. Själva händelsen avslöjar en hel om både det amerikanska samhället och den republikanske presidentkandidatens fru.  Inte för ett ögonblick tror jag att hon själv hade stulit Michelles tal utan snarare var det nog så att talskrivaren hon anlitar hade stått för detta, en lat person som trodde att ingen skulle upptäcka det hela.  Melania Trump fick nog prompten med talet när hon stod i talarstolen och läste efter bästa förmåga det som var skrivet.  Ett solklart fall av inte bara idéstöld utan ett fullskaligt rån i bästa smash and grab stil.

Man brukar säga att goda idéer har många morsor medans dåliga har ingen farsa. Därmed menar man att om någon kommer med en god idé så vill alla vara upphovet till denna medan en dålig dito snart saknar ansvarig upphovsman.

Inom arbetslivet är det snart sagt ovanligt att man krediterar den person som kommit med en idé eller uppslag till lösning på ett problem, snarare försöker alltid några samvetslösa personer framhäva sin stora betydelse för denna lösnings uppkomst. Det kan till exempel röra sig om att du i din naiva tro på människors godhet pekar på en möjlig lösning av ett problem som någon lägger fram för dig. Några dagar senare så får du av chefen höra att den som du presenterade lösningen för har ”löst” problemet och sedan premieras denne copyrighttjuv, medan du står där med brallorna nere och inser att du bara kan förlora om du skulle påstå att det i själva verket var du som kom med förslaget. Du kommer i sådant fall att uppfattas som en missunsam och avig person som inte riktigt passar in i ”laget”.

I den bästa av världar skulle den du presenterade idén för ha sagt till chefen när hen visade förslaget till lösning att ”det här är en idé som NN kom med och som jag jobbat vidare på”. Därmed skulle du få din kredit för idén och den du presenterade det för sin del, i och med vidarebearbetningen av idéförslaget.

Jag har själv råkat ut för sådana idéstölder genom åren i olika grad alltifrån ord för ord stöld till att idéer som jag presenterat har vederbörande person jobbat vidare med och senare presenterat som sin egen, utan att jag fått någon kredit för detta.

Det finns andra sätt att stjäla idéer och arbete av andra.

Under mina doktorandstudier råkade jag ut för en ”stöld” som var avsiktlig och genomfördes i akt och mening att sinka mig. Bakgrunden var den att jag tillsammans med en annan doktorandstudent genomfört studier som vi publicerade tilsammans, dvs vi stod båda som författare på publikationerna. Forskningen berörde ett område där våra avhnadlingar så att säga överlappade varandra. När så min sedermera f.d studiekompis skrev ihop sin avhandling som i tiden inföll ett knappt år före den tid jag avsåg att göra detsamma, så hade han i sin avhandling tagit med de tre publikationer som vi skrivit gemensamt, väl medveten om att jag inte skulle kunna använda dessa i min avhandling. För, man kan bara disputera, som beteckningen lyder, på sådant som är nytt och inte varit föremål för kritik/disputation tidigare. Detta visste personen ifråga om och hans avsikt med det hela var att tidsmässigt sinka min avhandling så att en tjänst som skulle bli ledig om ett knappt år inte skulle kunna sökas av mig eftersom man måste vara disputerad för att kunna inneha en sådan tjänst. Han lyckades också i sitt uppsåt och jag insåg att jag inte ville tillbringa mitt arbetsliv med att bli stucken i ryggen av arbetskamrater, som jag sett honom som före händelsen. Han blev sedermera Professor i Tromsö (rätt åt honom 🙂 ) och jag gick ut i det spännande arbetsliv som finns utanför Universiteten.

Tilläggas kan att jag även ute i arbetslivet i det s.k. verkliga livet, sett och träffat på sådana personer som med snart sagt vilka medel som helst vill framåt och uppåt i hierarkin.  Det finns ett känt uttryck vad gäller krig att det första som förloras är sanningen. Jag skulle vilja tillägga att i så fall har det föregåtts av en förlust av samvetet.