Så här säger Sveriges Rikes Lag om jakt och att färdas över annans jaktområde;

35 § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Den 14 september 2014 beskrev jag här på min hemsida ett fall där en av Vitå Jaktsällskaps jägare, med laddad bössa, tog väg över Vitå Jaktvårdsförenings marker och konfronterades av en av Jaktvårdsföreningens jägare. Man skulle kunna säga att Jaktsällskapets jägare blev tagen med byxorna nere in ”flagranta delicto” som det brukar benämnas. Nu tycker väl de flesta att en sådan nesa borde bidra till att sprida kunskapen inom Sällskapets led och leda till att man fortsättningsvis inte gör om samma dumhet.

Men icke så.

På Jaktvårdsföreningens hemsida beskrivs hur tre av Vitå Jaktvårdsförenings jägare för en vecka sedan återigen påträffade en av Jaktsällskapets jägare med vapen på olovliga marker. Ställd inför de tre jägarna från Jaktvårdsföreningen, som konfronterade den  olovlige jägaren med livets fakta påstod ”sällskapsjägaren” att man visst får ta väg över annans jaktmarker.

Jag hänvisar bara till det inledande utdraget ur Jaktlagen, paragraf 35. En kunskap som borde finnas och vara spridd bland Vitå Jaktsällskaps jägare.

Ser man vidare i jaktlagstiftningen så skulle de tre Jaktvårdsföreningens jägare även kunnat frånta jägaren från sällskapet hans vapen och överlämna det till Polisen, i enlighet med paragraf 47 samma lagstiftning. Där står;

47 § Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår
jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan
antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för
utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller
av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet
har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga

Sedan kommer, som ett brev på posten, när man besöker Sällskapets hemsida en kålsoppa på hätska utfall, man bemöter inte sakfrågan, det olagliga förfarandet från deras medlem, utan tar på alla sätt istället heder och ära från de tre som tog jägaren på bar gärning.

I det vanliga samhället så brukar människor som gör dumheter, be de som drabbats om ursäkt och lova att det inte ska upprepas. Här framställs de hedervärda människorna som bovar av de som är på samma lag som den felande, för att understryka och blanda bort korten i sina påståenden poängterar bl.a  att de är gamla. Det faktum att de har och tidigare innehaft många förtroendeuppdrag i olika samhälleliga sammanhang, bl.a som jaktledare, ordförande för föreningar och en som alltjämt är vår byaålderman, framställs som något negativt – obegripligt nog.

Jag trodde att upprätthållande av lagar och förordningar inte kunde klassas som smutskastning och trakasserier. De enda som möjligen håller med ”sällskapet” i detta är väl de kriminella i storstäderna som attackerar Poliser , Ambulansförare och Brandmän när de fullgör sin plikt mot samhället. Men, så lågt har väl ändå inte ”Älgjägare i Vitå Jaktsällskap” sjunkit – inte alla hoppas jag.

Så min uppmaning till detta jaktsällskaps ordförande är att snarast ta bort den smutskastning och kriminella verksamhet från sin hemsida. Jag trodde, i skenet av det senaste årets frånvaro av hätska utfall av anonyma personer på Vitå Jaktsällskaps hemsida betydde att denna förening hade lämnat de skrikande barnens argumentation  bakom sig och kunde argumentera och resonera på ett vuxet och ansvarsfullt sätt samt samexistera som en riktig jaktförening och inte ett sällskap för blådårar.

Så bästa Miranda (eller vem som nu är ordförande för denna förening, det framgår inte av hemsidan vem som innehar denna post) se till att koppla de skällande hundarna.