Inte många kan ha missat Påven Franciscus besök i Sverige i förra veckan. Det är tack och lov cirka femhundra år sedan som, med start i Martin Luthers år 1517 uppspikande av de 95 teserna på kyrkdörren i Wittenberg, den så kallade reformationen tog sin början och vi sedermera blev protestanter. Även här i Luleå har vi byggnader som minner om den katolska kyrkotiden med kyrkan i Gammelstad som den kanske mest utmärkande.

Läste i fredagens NSD hur Jan Bergsten i en krönika drev med Påven och hans besök i Sverige, med gamla unkna katolska förhållningssätt gentemot kvinnor och deras syn på kvinnan som fullt ut kräver att få vara jämlika som oss män. Bra tyckte jag, men om man ska dra hela religionsköret till sin spets så finns det en annan världsreligion där kvinnors fulla rätt att självförverkliga sig inte heller finns -Islam. Men, dit i sitt raljerande och kritiserande går inte redaktör Bergsten, för då riskerar han att få en fatwa riktad mot sig på samma sätt som konstnären Wilks lever under.

För femhundra år sedan var det inte ovanligt med katolska inkvisitionsdomstolar som dömde rebelliska personer till en kvalfylld död, det var rådande förhållningssätt i dåtidens Europa. Kyrkan härskade även över kungadömen. Vem minns inte historien om den raljerande kungen som förargade Påven som då utfärdade en bannbulla över denne kung. För att få bullan upphävd blev kungen tvungen att fotvandra till Kanossa och stå där i alla väder för att ödmjuka sig innan Påven äntligen upphävde bullan. Därmed hade Påven visat vem det var som bestämde i världen.

Idag riskerar man inte samma sak visavis Katoslka kyrkan men den som raljerar över den islamska läran och kyrkan riskerar även idag år 2016 att få en ”islamsk bannbulla” utfärdad över sig. Samtidigt är det ju så att dagens islamism i sin framtoning har ett moralsystem och lagkodex som alltjämt motsvarar det rådande för femhundra år sedan gällande, en framtoning och funktionssätt där mannen är allsmäktig. Kvinnorna tvingas av män eller sina medsystrar att bära klädsel som är godkänd av manssamhället och de får inte själva bestämma vem de ska tycka om och gifta sig med, de ska tjäna mannen.

Som svensk kan man ju inte annat än konstatera att detta är ett medeltida synsätt som vi lämnat bakom oss i övertygelsen att det är ett dåligt sätt att forma ett samhälle på och leva i och ska inte få förekomma i vårt svenska samhälle och det landområde som omfattas av våra svenska lagar.

Samtidigt så ser vi en framväxande tolerans och undflyende förhållningssätt som sprider sig i vårt svenska samhälle, i strid med svenska lagar. Det blir inte politiskt korrekt att kritisera vissa företeelser, medlet mot de som gör sig skyldiga till sånt är att buntas ihop under rubriken ”Rasist/Främlingsfientlig”, när man i själva verket hävdar svenska lagars gällande och tillämplighet.

Vi tolererar, dvs företar inga lagliga åtgärder när trettonåringar ingår barnäktenskap. Vi blundar när vi ser att barn på dagis plötsligt blivit omskurna. Vi försöker på svenskt sätt jämka när muslimska föräldrar kräver separata badtider för pojkar och flickor, vilket står i strid med lagar och förordningar.

Överhuvudtaget så står vi gärna och pekar finger åt en numera ickeaggressiv världsreligion som Katoliscismen för deras föråldrade förhållningssätt gentemot oss människor, medan vi står rädda, självcensurerande och handfallna visavis en annan världsreligion – Islam, när samma saker sker inom ramen för denna religion.

Min önskan, ja rent av krav, är att vi ska sluta med vårt bigotta (skenheliga) sätt att förhålla oss till religioner och istället hävda att svensk lag ska gälla på svenskt territorium oavsett vilken religion som man som enskild person eventuellt hävdar sig tillhöra och denna religions eventuella syn på hur man ska leva och vara. Speciellt gäller detta när den svenska lagen kommer i konflikt med religionens synsätt och levnadsregler. Är man inte nöjd med vår svenska lag, vårt svenska synsätt på jämlikhet mellan man och kvinna, vårt hävdande av alla individers lika rätt att forma sitt eget liv – ja då kan man ju flytta till ett land/territorium där ens synsätt stämmer överens med rådande ordning. Alternativt får man ta språnget mentalt och adaptera/ta till sig det svenska synsättet, ett grundlagsfäst synsätt och dito lagar formade av den svenska demokratin i ett lagligt verkande demokratiskt parlament.