Under ett antal år, fram till för ca 15 år sedan ingick jag i en organisation CBÖN (CivilBefälhavaren Övre Norrland, vill jag minnas att förkortningen stod för) som hade till uppgift att på drygt 50% av det svenska territoriet fungera som laglig Regering, för det fall att Sverige skulle bli angripet och delvis ockuperat. En väl fungerande organisation som kostade svenska staten mycket små summor, något tiotals miljoner per år.
Organisationen samövade regelbundet med såväl försvarsmakt som det civila samhällets viktigare infrastrukturdelar. Vi var beredda att hantera snart sagt alla katastrofscenarier med kraft och duglighet.
Denna fungerande organisation var rimligtvis en vagel i ögat på de avsedda eventuella tänkbara angriparna, men skulle det visa sig även på några skrivbordsryttare med Stockholm som bas och ett kontor som rymde hela inkompetensen i det så kallade ÖCB, Överstyrelsen för Civil Beredskap. Dessa personer och denna organisation levede ett småskaligt och lugnt skrivbordsliv och läste i tidningarna att nu var hotet från öster inte längre något hot. Eftersom de alltid känt sig impotenta och avundsjuka visavis CBÖN för dess potens och ÖCB i sitt värvsutövande hade kort väg till ministerierna, bedrev de en kraftfull lobbyverksamhet med innehållet att CBÖN ska bort, CBÖN är obsolet (onödig).
Resultatet då?
Jo, inkompetensen fanns/finns även på ministerierna och med ÖCB som dåliga rådgivare, så kunde resultatet bara bli ett, nu skulle CBÖN läggas ner för att spara pengar, hette det. Nerläggningen verkställdes också vid årsskiftet 2000/2001.
Kvar efter det att den fungerande organisationen som var utbildad och samövad för att möta snart sagt alla yttre hot, vårt CBÖN hade lagts ner, var det kontor i Stockholm som ÖCB hade och dess handfull skrivbordsryttare. Efter något år omformades denna till KBM (Krisberedskapsmyndigheten) med lika många skrivbord som ÖCB bestått av, men ingen verkstad.
Vid några tillfällen under årens lopp, när CBÖN alltjämt var levande, framförde jag funderingen om inte CBÖN skulle kunna vara ett bra verktyg att tillgå om exempelvis en kärnkraftsolycka skulle ske i Ryssland på Kolahalvön och människorna där skulle komma flyende undan detta i hundratusental. Vi konstaterade då att nog skulle CBÖN kunna fungera även för sådana situationer, men uppgiften var defenierad till att enbart omfatta om Sverige blir attackerad och inget annat.
Tänkte på detta resonemang vi hade då för drygt femton år sedan när flyktingvågen från Syrien och andra länder vällde in i Sverige för ett år sedan . Om vi ser CBÖN organisationen som en statlig försäkring och den kostade gissningsvis 20 miljoner per år, så skulle ”premiekostnaden” under de femton år som gått sedan nerläggningen ha kostat staten ca 200 miljoner kronor. En ganska modest försäkringspremie kan jag tycka och detta åsikt skulle säkert ha delats av många andra ifjol, när den skulle ha kunnat sättas i aktion för att hantera den stora flyktingströmmen som vi såg välla in i Sverige. Jag är övertygad om att CBÖN som organiation skulle ha löst sin uppgift på ett sätt som vi skulle känna stolthet för och inte, som vi såg när detta skedde, ett oorganiserat kaos som ju naturligtvis uppstår när man lägger sådana problem/utmaningar i knät på olika organisationer som är synnerligen oprofessionella, inte samövade och på det stora hela taget har en utpräglat byråkratisk funktion.
Ska man göra någon förenklad jämförelse så skulle det bli en sagasåpa om att etablissemanget i storstaden avskaffade Brandkåren, för det brinner ju erfarenhetsmässigt aldrig!
Chefen för CBÖN, som sedermera kom att ingå i Hovstaten, berättade, vid avslutnings-/avskedsmiddagen för CBÖN som skedde någon tid efter nerläggningen, för oss om hur situationen var vid de stora översvämningskatastroferna som då nyligen drabbat Dalarna och Värmland. Och, som han sa, ”när jag reste runt med Kungen kunde jag konstatera att i de delar där man effektivt hade agerat för att begränsa skadorna av översvämningarna så igenkände jag många nyckelpersoner som ingick i CBÖN organisationen och som nu tog egna gemensamma aktiva initiativ helt i den anda som vi tränat inom CBÖN”.
Undrar hur många onödiga miljarder som den dåliga mottagningen och hanteringen av flyktingarna under 2015 kostat och alltjämt kostar svenska staten.
Med en liknande argumentation skrotades det svenska folkförsvaret, dvs ”obligatoriet att alla skulle göra lumpen”. Det fanns ju inget hot så bara bort med det, så sparar vi tiotals miljarder. Själva det faktum att Sverige på kort tid kunde ställa en slagkraftig armé att möta en eventuell angripare, pojkar fick lämna mammans kjortelfåll för att växa till män och lära sig jobba tillsammans med andra för att lösa gemensamma problem/utmaningar, allt detta betydde inget när sparyxans ekonomer fick styra.
Idag ser vi konsekvenserna, ett allt agressivare Ryssland hotar återigen våra gränser och vår livsstil, krig i länder långt från vårt påverkar på ett direkt sätt såväl vårt levnadssätt som vår ekonomi. På vår hemmabana står ett antal handfallna naivister och politiker (vad det nu är för skillnad på dessa?) och upprepar sitt mantra att vi måste vara öppna och mottagande och för Guds skull inga krav för då kan någon ta anstöt. Den som trotsar dessa naivister och framför synpunkter på flyktinghanteringen stämplas omedelbart som främlingsfientliga, rasister och diverse andra negativa omdömen. Puuuuh.
Man tar sig förtvivlat för pannan och känner mest lust att utbrista ”when will they ever learn” som Peter, Paul and Mary sjöng dåförtiden när Sverige hade både ett försvar och civilberedskap för att hantera hot och utifrån kommande belastningar på landet.