Dagens fundering så här med julen och dess glädjebudskap om Jesus födelse för drygt tvåtusen år sedan, som nu är i annalkande.

Om nu Gud och Allah är samma gestalt, hur kommer det sig då att Guds ”enfödde son” Jesus inte predikar samma budskap som sin far?

-Hur tänker du då, kanske du frågar?

Jo, mina funderingar tar fasta på deras olikheter i synen på människan. Gud, åtminstone i Gamla Testamentet och dess Moseböcker, som jag tagit del av, medan jag endast kan hävda hörsägen vad gäller Koranen, men i båda dessa uttolkningar av Guds/Allahs ord så förordas hämnden och synen att kvinnan är mannen underlägsen. Detta samtidigt som sonen Jesus Kristus agerar skyddande visavis de utsatta gentemot de som anser sig ha tolkningsrätt hur man ska tillämpa ”Guds Lagar”. Jag tänker då bland annat på tillfället då han yttrade ”den utan skuld kastar första stenen” en oändlig visdom uttalad som ett skydd för den utsatta kvinnan, liksom avslutningen på situationen med yttrandet till kvinnan som anklagats för äktenskapsbrott att ”gå och synda inte mer”. Vart den andre syndaren, mannen, tagit vägen framgår inte i denna liksom snart sagt inte i några andra historier. Kan inte män enligt Gud/Allah göra sig skyldiga till äktenskapsbrott? Eller, har Gud/Allah gett alla män fribrev att begå äktenskapsbrott?

I dagens samhälle, speciellt på den del av klotet där människorna  ibland av ”gammal vana” bekänner sig till Kristendomen, tillämpar vi alltjämt såväl i lagstiftning som i vårt sätt att vara, ett kristet synsätt som understryker att alla människor har lika stort värde oavsett kön eller sexuell läggning. Vi förordar förståelsen och förlåtelsen som ledstjärna för vårt handlande, liksom barmhärtigheten och medmänniskokärleken, allt i Jesus anda och mer än 2000 år efter att han förråtts och avrättats.

Mot detta ställs den tolkning och tillämpning av Guds/Allahs lagar, där öga för öga förordas och tillämpas som rättsskipningsmodell. För mig innebär detta ett återgående till den mörka medeltiden här i Europa då, med den katolska och även i viss mån den lutherska kyrkans välsignelse och som pådrivare/dömande instans, människor behandlades på ungefär samma sätt som i de nuvarande Islamska länderna.

Land ska med lag byggas

-Hur menar du då och efter vilka lagar?

Om vi börjar titta på de gamla lagar som vanligtvis kallas för Mose lagar, dvs den lagtext i Gamla Testamentet vi läst att han fick av Gud nerskriven på stenar för mer än tvåtusen år, liksom de i huvudsak liknande lagar som Mohammed på slutet av 500-talet sägs ha mottagit av Gud/Allah, så förordar dessa ett synsätt och lagtillämpning som speglar det dåtida samhälle de var skrivna i. Mot den bakgrunden blir det svårförståeligt att dessa rättesnören alltjämt ska få företräde. Jag menar många av förbuden som skildras i Gamla Testamentet liksom i Koranen,till exempel att vi inte ska äta griskött eftersom det är ”orent” stammar ur en iakttagelse att ofta när man ätit griskött så blev man våldsmat sjuk av trikiner som fanns i köttet. Vad man inte på den tiden visste var varför och hur det gick till när man blev sjuk, men konsekvenser vid trikininfekterat kött hade påtagligt åskådliggjorts, så då förbjöd man helt enkelt och konsekvent ätandet av detta kött. Idag, eftersom vi har veterinärmedicinska sätt att kontrollera griskött, så betraktar vi inte det som farligt/orent. På samma sätt är/var det med kvinnans plats i familjen/samhället som var betingat av hennes reproducerande egenskaper (man ville försäkra sig om att ingen annan hanne varit och parat sig med ens hona) och hennes status och funktion som familjens sammanhållare. Mannen framskaffade ”maten på bordet” och hus över huvudet, kort sagt trygghet för familjen.

Idag i vårt västerländska samhälle har snart sagt alla förutsättningar för detta åldriga/föråldrade synsätt satts ur spel. Vår kärnfamilj sådan den en gång var finns inte mer. Kvinnorna och männen far hemifrån för att utbilda sig och arbeta på annan plats än de fötts och växt upp i, familjeförhållandena kan se ut på en mångfald sätt kvinna-man, kvinna-kvinna, man-man, ensam man, ensam kvinna mfl konstellationer. Barn föds inom och utanför äktenskapet utan att det betraktas som syndigt (nja katolikerna anmäler skiljaktig mening där). Kvinnorna kräver, med rätta, ett lika stort utrymme i samhället som männen och stöds av lagstiftningen. Alla förväntas ”dra sitt strå till stacken” oavsett kön och sexuell preferens och barnen, både pojkar och flickor, går i skolan i nio års obligatorisk skolgång. Sammanhållande, här i Sverige, är det svenska språket och den svenska lagstiftningen liksom det som kallas vår svenska kultur som mestadels består av oskrivna lagar vars tillämpning man förväntas kunna och bejaka.

Vi anser att vi lever efter de rättesnören som Jesus levde efter och förordade för människorna femhundra år före Mohammed.

Min fundering blir då: hur hanterar vi/bör vi hantera och förhålla oss i dagens samhälle till de motsättningar och spänningar som uppstår när de olika tillämpningarna av Guds/Allahs Sharialagar och kulturella yttringar kommer i konflikt med de kristna värderingarna och dess tillämpning som avspeglar sig i våra västerländska lagar som tillskapats genom en process över tvåtusen år och som förvandlats och omtolkats i omgångar genom seklernas lopp för att utmynna i dagens lagstiftning och rättskipning. Detta i kontrast till den lagstiftning som profeten Mohammed sammanställde och som, om jag förstått det hela rätt, alltjämt strikt tillämpas i de länder som har Sharialagar. Vad sker när de kommer till/möter dagens västerländska samhälle?

Om denna konflikt och vem som ska ha tolkningsföreträde i detta fall, talas väldigt lite. Vi i det västerländska samhället, om jag ska försöka sammanfatta det grovhugget, tillämpar i huvudsak två alternativa förhållningssätt visavis denna problematik, där man på ena sidan kraftfullt fördömer Islam och ser det som ett stort hot mot vårt samhälle och våra värdenormer. Den andra sidan avstår från varje form av ifrågasättande och på sant kristet sätt vänder man hela tiden den andra kinden till. Det den första gruppen bryter mot är förståelsen och icke-dömandet medan den andra gruppen inte ser, hör eller talar om eller gör något aktivt för att komma tillrätta med konflikten eller dess problematik.

Vad ska då ske, vad måste ske?

Sedan något tiotals år finns det ett konstant tryck på snart sagt hela det västerländska samhället från folk i framförallt mellanöstern och andra krigshärjade områden i världen. Inte minst Sverige ha fått ta emot en för vårt förhållandevis lilla land, mycket stor tillströmning av människor från dessa områden. Detta har skapat mycket stora problem, spänningar och utmaningar på och i hela samhällsstrukturen.

För att inte våra västerländska samhällen/länder under trycket av den massiva invandringen ska kollapsa eller sönderfalla i en arkipelag av olika subkulturer som lever inom samma stat, men inte tillämpar samma lagar, norm- och värdesystem, måste vi hitta förhållningssätt som integrerar och omsluter de nya invånarna från andra kulturer.

Det måste i Sverige, för att på kort och lång sikt skapa en förståelse och vilja bland svenskar att välkomna och integrera nykommande, innebära att samma krav ställs på dessa nykommande som idag ställs på varje svensk, Sådana förhållningsregler innebär bland annat att;

• Alla måste förstå, tala och kunna skriva på svenska.
• Alla måste bejaka svensk lagstiftning och grundläggande värdenormer även när de hamnar i konflikt med den inkommande personens tidigare kulturella och lagliga kontext. När eventuellt tidigare efterlevna lagar och förhållningssätt kommer i konflikt med svenska lagar och kulturella normer, så gäller den svenska lagen och det normsystem som finns här. Detta kan exempelvis innebära att man hälsar på varandra genom att ta den andres utsträckta hand oavsett det är en man eller en kvinna som sträcker ut handen. På motsvarande sätt förväntas vi ju hantera kulturen exempelvis vid ett besök i Saudi Arabien
• Varje inkommande person ska bejaka sin beredvillighet att införlivas i vårt land.
• Vi måste lagföra och straffa de som förbryter sig mot svensk lag, oavsett vilken kultur förövarna tillhör(-de). Tillhörighet till ett tidigare kulturellt sammanhang utgör således ingen orsak till att man ska få bryta mot svensk lag.
• Alla/Kvinnor ska kunna gå tryggt och oantastade och klädd på det sätt hen själv vill, var som helst i vårt samhälle, utan att bli betraktad som lovligt byte för uppdämda lustar.
• De som genom grova brott eller upprepade brottsliga händelser visat att de inte vill leva efter svensk lag ska självfallet förlora sitt uppehållstillstånd och snarast efter avtjänat straff utvisas till sitt ursprungliga hemland med livslångt inreseförbud till Sverige.
• Människor som saknar legitimation ska endast i synnerliga undantagsfall tillåtas komma in i Sverige.
• Istället för att som nu rusta personer från topp till tå utan motkrav, bör vi låta dessa få ta del av förmånliga startlån som sedermera ska återbetalas.
• Placera ut alla inkommande  efter de lokala behov som finns och som kan ställas till förfogande, allt med vårt lands bästa i avsikt. Vi måste tillse att var och en snarast får ett första praktikjobb, efter det att man intervjuat var och en och därigenom fått kunskap om deras förutvarande kunskaper och arbetslivserfarenheter. Människor som inte vill ta anvisat praktikjobb ska, på samma sätt som nu sker för ”ursvenska” medborgare, fråntas statligt och kommunalt underhållsstöd.
• Prioritera uppehållstillstånd för familjer framför ensamkommande personer.
• Under tiden fram till det man erhåller svenskt medborgarskap ska rätten till fri sjukvård inskränka sig till akutsjukvård.

På samma sätt som dåtidens lagar var avsedda för dåtidens samhällen så skulle man kunna se ovanstående punkter som några av vår tids stentavlor/rättesnören.