Är pendelhastigheten störst i ytterändarna eller på väg mot endera?Ni vet när man tittar på en pendel som rör sig så känns det som om farten mot ytterändarna är hög och den tid pendeln befinner sig i ytterändarna som lååång.  Sedan fortsätter det, i all oändlighet om man har ett perpetum mobilae, dvs evighetsverk, men realistiskt så kommer pendeln att förlora hastighet vid varje pendelrörelse genom friktionen mot den omgivande luften. Hos ett pendelur kompenseras denna avstannande rörelse med den energi man inlagrat i en fjäder eller likande som ger pendeln en avvägd skjuts så den behåller sin pendelrörelse utan att förlora i hastighet eller stanna, så länge fjädern är spänd.

Ser man det hela matematiskt och utgår från ena ytteränden så accelererar pendeln från stillastående för att nå sin högsta hastighet precis när den passerar genom sin lägsta punkt och sedan består rörelsen i ett avstannande (retarderande) till dess att pendeln står stilla i andra ytteränden. Det är alltså så är att när pendeln passerar genom den lägsta punkten så är accelerationen noll, för att därefter bli negativ.

Vad har då detta med politik att göra?

Jo, åtminstone den svenska politiken förefaller vara en ständig rörelse mellan olika ytterligheter. Från en total kontroll och dito ägande (med en handfull undantag av privatskolor som till sin funktion är lika de brittiska dvs internatskolor) av de svenska skolorna, till en situation där friskolor blommat upp som ogräset på en otuktad sommaräng. Det senaste inslaget med internationella (och svenska) så kallade riskkapitalister som ägare till friskolorna har visat alla de baksidor och risker som finns med denna verksamhet. Pendeln befinner sig i ytterläget med en svensk skola som fallit som en sten i internationell ranking , vad gäller kunskapsinhämtande hos eleverna. Politikerna tävlar naturligtvis i att peka finger på ”den andra sidan” istället för att aktivt agera för att förändra/förbättra. Gladast verkar politikerna bli om de hittar en fråga där alla partier i Riksdagen, utom Sverigedemokraterna, kan samstämmigt peka på just detta parti som varande roten till alltings onda.

Sällan har väl svenska politiker skitit så i det blå skåpet som i Sverigedemokraternas hjärtefråga, flykting/invandringsfrågan. Reinfeld manade till att vi skulle öppna våra hjärtan för dessa, Anni Lööf tyckte(tycker?) att vi skulle ha en helt okontrollerad invandring/flyktingmottagande här i Sverige, Löfven stod snart efter sitt maktövertagande och prisade invandringens möjligheter samtidigt som han negligerade dess kostnader.  Några månader senare fick han och hans gråtande kamrat, vice Statsminister Åsa Romson, ta tillbaks snart sagt allt som sagts om ohämmad och okontrollerad invandring, Stefan hade fått information av sin Finansminister vad som höll på att hända med Sveriges kassakista och svenska myndigheters möjlighet att fungera.

Så pendlar politiken fram och tillbaks mellan ytterligheterna.

Olikt en fysisk pendel som har en styrd pendelrörelse, så är den politiska, som det förefaller, helt körd ad hoc (dvs utan plan eller styrning  med ingen förmåga att agera/reagera i realtid). Och, när politikerna förefaller ha en plan, så blir det vanligtvis som Charles Ingvar Jönssons och dynmamit Harrys  planer – en jävla smäll och jättestora förmögenheter som försvinner upp i luften vid smällen.

Är det då svårt att sätta sig ner och fastställa att;

1. vi ska ha en skola som vi kan kontrollera och styra så att den producerar kvalitetsaspekter snarare än anarki och dåliga kunskaper?
2. vi ska ha en asylfunktion som både till mottagande och genomförandekvalitet skapar en bra situation för landet och de ankommande?
3. vi ska ha en äldrevård som betonar vård och glädje för såväl vårdtagare som vårdgivare, snarare än det förvar som råder idag på alldeles för många institutioner? Situationen blir inte bättre för att man byter namn på de äldre vårdtagande till klienter.
4. vi ska ha en sjukvård som är tillgängligt för alla svenskar oavsett var man bor i vårt land?
5. våra domstolar måste börja tillämpa likhet inför lagen oavsett härkomst på den de dömer.

Kort sagt politikerna måste ta/utöva den makt de givits av folket för att på bästa sätt tjäna folket, inte för att skapa ledare som efter sin aktiva tid vid makten låter sig anlitas av ”motståndarlaget” för att därefter motarbeta den politiska inriktning man sagt sig arbeta för under sin aktiva politikertid.

Hur ska man annars kunna förvänta sig att medelsvensson eller för den delen medelmuhammed ska ha större respekt för svensk lag och  svensk kultur än det som makthavarna uppvisar. Eller, är det kanske så att vår svenska kultur i själva verket är en fifflarkultur? Något som inte stämmer med den självbild vi offentligt odlar.