Jodå, även jag har börjat använda Facebook (FB) frekvent. Dels som ett sätt att se vad mina vänner och barn/barnbarn sysslar med, men även som ett medel att hålla mig à jour med aktuella händelser och synpunkyter runt dessa.
Samtidigt upplever jag en sorts mättnad, lik den när man ätit en hel middag och blir bjuden en ny innan hunger uppstått. Det finns så många saker att gilla. När man ogillar något och speciellt om man skriver en kommentar som inte innebär att man håller med om det man läser, får man i vissa frågor, räkna med att få en skur av mer eller mindre sansade svar/kommentarer. Kommentarer som man bara ibland känner att man överhuvudtaget vill ge ett svar på. En del invektiv och korkade, inskränkta utsagor är helt enkelt så jävla dumma att man närmast svärtar ner sig själv om man svarar på dem.
Å andra sidan finns det en liten skara vars inlägg/delningar man gärna tar del av, sådana som får en att le mitt i blåvardagen, fnissa eller rent av gapskratta. Det är dessa som alltjämt förmår mig att bibehålla mitt Facebook innehav.
Det utsnitt av verkligheten som man får ta del av på FB är en mycket begränsad del. Man ska helst skriva ner sitt inlägg på några rader och vid behov dela/hänvisa till andra mer uttömmande skriverier/analyser, vanligtvis förekommande i olika medier som dagstidningar och på TV-kanaler.
På senare tid har man börjat att alltmer prata om desinformation och riggade artiklar som hänvisas till på Facebook, med rätta. För där förekommer ingen källkritik eller ansvarig utgivare som ytterst står ansvrig för det som skrivs och visas på FB. I bakgrunden finns någon form av Facebook-censurpanel som tar bort sådant som är uppenbart lagvidrigt eller sårar god (amerikansk) smak. Naket är ett exempel på NejNej för Facebook. En annan typ representeras av det foto som ett gäng unga män lagt ut och som visar dem när de tar en selfie på en stulen mobiltelefon och inte fattar att de ”skjuter sig själv i foten” med denna dumhet. Mobilägaren hade lagt ut deras foto, som dök upp på ägarens iCloudkonto, för att få hjälp med att identifiera tjuvarna. Eftersom tjuvarna hade ett utseende som är typiskt för de som kommer från arabländerna så dök det naturligtvis upp ett antal kommentarer där man ville lufta sin syn på folk från dessa länder, liksom andra kommentarer som i likhet med mig såg det hela som en reklam för senaste ”Jönsson ligan ” filmen. Fortare än kvickt försvann dock bilden från FB.
Ibland kan jag känna en klar ”mättnad”på Facebook, på dess ytlighet där man förväntas mer eller mindre att ge tummen upp ”lajka” alla dessa olika bidrag. Från tid till annan har jag också tyckt mig se att en del personer återkommer med en viss typ av delade inlägg som svarar mot deras intresse. Själv försöker jag bidra med en blandning av ögonblicksbilder från min vardag och ett antal delningar som speglar olika intressanta allmänna skeenden.
För intressegrupper som exempelvis Vitådalen finns naturligt ett såväl stort behov som intresse av att olika aktuella och kommande program får en stor spridning, exempelvis det kommande (hoppas jag) grävandet och installationen av bredband i hela Vitådalen. Vad som händer i frågan och eventuella problem på vägen når på detta sätt ut till en mycket stor del av befolkningen och kanske rentav på ett bättre sätt än när det filtrerats genom en tidnings rubriksättare och journalist som skriver vad hen uppfattat snarare än att återge fakta.