Har noterat att sedan jag skaffade ett Facebook (FB) konto så öppnar jag detta konto flera gånger varje dag. Inte för att jag tror att det tillkommit något genialiskt skrivet sedan senaste kollen, men ändå.
Är jag då FB-beroende? Är alla de miljontals som dagligen, för att inte säga stundligen, kollar in sitt FB konto, är de beroende?
Någonstans inom mig så känns det som nja, men samtidigt ja. Det som i första läget betingar ett nja är att det bitvis är så förbannat tråkigt med alla annonserna som vädjar antingen till min numera ännu tunnare plånbok eller så till att jag ska dela eller delta i en tävling eller gilla något inlägg.
Facebook, intalar jag mig, har för mig ett stort värde, jag kan följa mina barn och barnbarn i deras dagliga liv, åtminstone ögonblicksbilder.
Men detta värde motsvarar på intet sätt ett längre telefonsamtal med mina kära.
På senare tid har jag dock alltmer kommit att fastna vid de nackdelar och den kontraproduktivitet som FB innebär. Man slipper uttrycka sig i mer än korta gillanden eller ogillanden. Man riskerar att drabbas av omgivningens bannbullor om man uttrycker en åsikt eller åsiktsvinkel utanför ”the main stream”. Folk är så rädda att associeras med islamofobi, främlingsfiendskap och utanförskap att man självcensurerar sina inlägg så att de i stort sett alltid är medhållande. De enda som det verkar egalt att ”sparka” på är Sverigedemokraterna. Detta trots att, precis som gällde för Ian och Berts Ny demokrati för 20 år sedan, SD’s program i punkt efter punkt med tiden hamnar på de övriga politiskt korrekta partiernas agenda eller önske-att-göra-plank. Då har plötsligt det outtalbara blivit både uttalbart och egalt att kritisera eller diskutera kring.
Nåmen Facebook beroendet då!?
Jo med tiden har jag noterat att alltfler åldersklasser börjat nyttja detta medium/klotterplank. Ett inlägg man lägger upp drabbas inom några timmar av antingen ”likes” eller kommentarer där man uttrycker, vanligtvis politiskt korrekta, åsikter eller så nättrollsmässiga uttalanden. De sistnämnda har många likheter med fyraåringens oempatiska uttryck som de vanligtvis hört vuxna personer i näromgivningen uttala som ”jag ska knulla dig”, ”jag ska döda dig” eller ”jävla kärring” – uttryck som de inte förstår innebörden i eller konsekvenserna av för det fall att hoten skulle bli verklighet för opponenten. Kanske är det samma som gäller dessa nättroll att de antingen saknar empati eller förmåga att göra en konsekvensanalys. Mest gillar de att likt människor med Tourettes syndrom uttala svordomar och könsord till sin omgivning.
Hur ska man då bli av med sitt FB-beroende?
Bästa rådet är, precis som med andra beroenden, lämna utrymme för vita dagar, vita veckor och kanske rentav vita månader. Man måste inte vara uppkopplad ständigt eller gilla allt och allas inlägg.
Fast, vem är jag att säga det? Min vardag innefattar också en liten koll på FB för att se om det finns något bra/intressant eller roligt/tokigt som tillkommit.
Läs gärna detta inlägg som handlar om en person som avaktiverat sitt Facebook konto;