Sverige har många talanger inom hockeyvärlden. Om du är kille/man så står stora amerikanska/kanadensiska klubbar med dito feta plånböcker redo att pröjsa bra för svenska talanger. Här hemma tjänar manliga hockeyspelare i SHL som en direktör för ett medelstort aktiebolag, beroende på hur duktig spelaren är.
Så har vi de som fötts till kvinna, inte mindre talangfulla men med långt mycket sämre chanser att göra en karriär och ha en utkomst från hockeyn.
Inom herrhockeyn jagar man både spelare och duktiga tränare. Inom damhockeyn har vi åtminstone ett gigantiskt stolpskott som heter Leif Boork. Denne man har ofta varit rubrikernas man, många gånger med mycket negativa förtecken. Hans främst merit, i den mån man kan tillskriva honom den, är finalen i Canada Cup 1984 mot Kanada, där Sverige förlorade trots stjärnor som Kenta Nilsson, Tomas Sandström, Tomas Steen, Bengt-Åke Gustafsson, Pekka Lindmark mfl som varit mycket framgångsrika i den svenska/amerikanska hocheyligan.
Om vi tittar på Leif Boork idag så är han som sagt tränare för det svenska damlandslaget. Som sådan initierade han en spelarenkät där spelarnas syn på hur landslaget fungerade och tränare Boorks dito. Två svenska damstjärnor, Emma Eliasson och Jenni Asserholt, kanske sveriges bästa hockeyspelare för närvarande uttryckte för Boork negativa synpunkter och som en följd av detta fick hon erfara ”kejsare Boorks” misshag
Såhär redogör NSD för läget i det svenska damlandslaget;
Förra veckan spelade Damkronorna en åttanationsturnering i Tyskland. Det gick sådär. Sverige vann endast en match, mot Tjeckien, och föll tungt mot Schweiz (1–5) i matchen om femteplatsen.
Förbundskaptenen Leif Boork väljer nu att kritisera den svenska damhockeyligan (SDHL) som han menar förstör för svensk landslagshockey – detta genom att ha för många utländska spelare.
Leif Boork har varit i blåsvädret det senaste året i och med petningarna av landslagsstjärnor som Emma Eliasson och Jenni Asserholt. Detta trots att Eliasson, till exempel, utsågs till Sveriges bästa spelare i fjol.
Emma Eliasson sa i en intervju med NSD för några veckor sedan att hon fortfarande hoppas på OS. Men nu säger Boork att hon inte är aktuell för landslaget.
– När det gäller Jenni Asserholt och Emma Eliasson så har vi inte haft någon diskussion under säsongen. Det finns inte heller, just nu, någon aktualitet att ta in dom.
Han säger också:
– Jag tror inte det är en väg att gå genom att släcka dom här bränderna tillfälligt genom att säga ”okej, du får väl vara med”. Vi måste ha en linje och stå på den. Det är den principen vi kommer få ut mest av på sikt. Det är min erfarenhet från andra motsvarande situationer, men visst kan det skada lite på kort sikt.
Vad är det då för signaler som Leif Boork skickar med sitt uteslutande av de två kanske bästa svenska spelarna idag?
Jo han säger att man ska akta sig för att ha synpunkter på hans ledarskap, för om man drabbas av bannbullan så får man inte spela med i landslaget.
För min del tycker jag att man skulle pensionera den redan befintliga ålderspensionären Leif Boork (67 år) och satsa på yngre förmågor i spelarbåsets ledarstab. Hans auktoritära/despotiska syn på hockeyn passar inte att hissa upp i taket på arenan utan borde hamna i historiens sopsäck nere i omklädningsrummet tillsammans med andra sopor från verksamheten. Dessutom måste sporten för att utvecklas skapa förutsättningar för spelare att kunna leva på sin talang.
Finns det ingen i svenska ledningen för damhockey som har lite ”ballar av stål” och som kan se till att våra bästa spelare får spela i de största turneringarna som vårt landslag deltar i.