Som enskild person blir man ganska konfunderad inför hela frågan kring ut-/avvisning av afghanska personer som inte befinns ha asylskäl. Läser man krigsrubrikerna i Aftonbladet och Liberalernas partiledare Björklunds senaste uttalanden, sedan han haft ett vått finger i luften, så förefaller hela Afghanistan var ett enda slagfält dit man inte kan/ska skicka någon.
Samtidigt om man ser på det finska Migrationsverkets uppdatering vad gäller Afghanistan (2017-06-15) så får man en annan bild/lägesredovisning. Så här kan man sammanfatta finska Migri’s uppfattning i frågan;
”Migrationsverket har uppdaterat rapporterna om säkerhetsläget (endast på finska)i Afghanistan, Irak och Somalia. I sammandrag sägs att det även fortsättningsvis går att utvisa asylsökande som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl till de tre länderna och att, precis som tidigare, individuella, personliga skäl utreds. I de fall där avslag på asylansökan meddelas, har man kommit fram till att det finns möjlighet att bosätta sig i andra områden än i dem som man ursprungligen kommer ifrån.” På samma sätt som en svensk från Kiruna kan bosätta sig i Stockholm eller Skåne (min anmärkning).
Min fundering blir då: ska man lita på en finsk myndighet som via sina tjänstemän gjort en samlad oväldig bedömning i en i och för sig svår fråga eller ska man sätta sin tilltro till en partiledare som desperat kämpar för sin och partiets överlevnad som Riksdagsparti respektive en oseriös mediablaska som jag upplever vinkla verkligheten å det allvarligaste, bara det säljer lösnummer och man är inte så bekymrad över att uppfylla krav på att vara saklig?
Om vi sedan betraktar de asylsökande så har de ju bevisligen tagit sig genom en stor del av världen där det inte kan anses vara ”mammas gata” som de promenerat på. De har således visat på en förmåga att klara sig själva. Då blir min fundering; har de månader de vistats i Sverige totalt raderat ut denna förmåga?
Ja, jag har inga säkra svar, men däremot ett flertal frågor kring hela problemkomplexet.
Min känsla inför det hela skulle kanske kunna illustreras som så att om jag söker ett jobb, där man kräver att man ska ha en viss ålder och vissa förkunskapskrav, som jag inte har. Jag ljuger eller vilseleder rekryteringspodiet kring vem jag är och vilka meriter jag har för jobbet. Är det då fel av rekryteringspodiet att avvisa min ansökan när de funnit att jag farit fram med osanning eller ska de av hänsyn till min hänvisning till att jag har det så svårt, ge mig jobbet? Och, hur juste är det mot andra sökande, som faktiskt uppfyller kraven, om jag får jobbet medan de inte kommer ifråga?
Hmm, utifrån en rent empatisk synvinkel så förstår jag de människor som lärt känna och betraktar de enskilda afghanska ungdomarna som ”sina barn”. Jag skulle också kunna acceptera att de beviljas uppehållstillstånd förutsatt att de inte begått brott efter ankomsten till Sverige och även under förutsättning av att de som nu talar sig varma för dessa unga män också är beredda att ekonomiskt och boendemässigt garantera deras vistelse under de närmaste fem åren. På så sätt skulle medel för mottagande av andra som de facto har asylskäl kunna beredas.
Nedan följer en mer detaljerad redovisning (2017-06-15) av det finska Migrationsverkets bedömning för Afghanistan, Irak och Somalia;
Läget är fortsatt instabilt i alla tre stater och i vissa områden har situationen förvärrats. Exempelvis i Afghanistan har våldet nått en extremt hög nivå i flera områden än tidigare. Detta har beaktats i de uppdaterade rapporterna. Att en asylsökande uppger att han eller hon kommer från ett visst område innebär inte automatiskt att han eller hon ska beviljas internationellt skydd i något av de här tre länderna: Afghanistan, Irak, Somalia.
Asylsökande från alla tre länder beviljas alltid internationellt skydd om de har anledning att frukta personlig förföljelse eller allvarlig risk överallt i sitt hemland.
Fortfarande möjligt att återvända till Kabul i Afghanistan
Säkerhetsläget i Afghanistan har varit fortsatt instabilt och oförutsägbart. Konflikten har spritt sig till ett större område än tidigare, men största delen av striderna utkämpas fortfarande i landets södra och östra del.
Sedan början av 2017 har antalet civila offer minskat något jämfört med fjolåret, men det exceptionellt förödande bombattentatet i Kabul den 31 maj 2017 höjde än en gång antalet döda och sårade. Antalet personer som tvingats till intern flykt på grund av konflikten har hittills varit klart mindre än i fjol.
I vissa delar av landet är risken för urskillningslöst våld extremt hög och till dessa områden återsänds ingen. Sådana områden är:
provinsen Helmand
distrikten Tirin Kot och Dehrawud i provinsen Oruzgan
de södra distrikten Achin, Kot, Deh Bala/Haska Mina, Nazyan, Chaparhar, Bati Kot och Pachir wa Agam i provinsen Nangarhar.
Men för varje asylsökandes del utreds alltid möjligheten till intern flykt, det vill säga om det är möjligt för honom eller henne att bosätta sig i en annan region i sitt hemland, såsom i huvudstaden Kabul. Därför beviljas flyktingar från ovan nämnda områden inte internationellt skydd automatiskt.
Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksbeslut den 5 maj bekräftat att förhållandena i Kabul inte utgör ett allmänt hinder för intern flykt till staden. Detta gäller också barnfamiljer. De sökandes personliga situation beaktas alltid i prövningen.
Torka i Somalia: skydd beviljas på individuella grunder
Somalia har i år fått lida av allvarlig torka och en humanitär kris. Miljontals människor behöver hjälp, men hungersnöd har hittills kunnat undvikas genom biståndsåtgärder.
Det humanitära skyddet avlägsnades ur utlänningslagen i maj 2016 och därmed kan uppehållstillstånd inte längre beviljas enbart på grund av en miljökatastrof.
Alternativt skydd kan ändå komma i fråga om en person har kommit från ett område där exempelvis väpnade grupper stoppar biståndsåtgärderna. Hittills har inte endast väpnade grupper (såsom al-Shabaab) utan delvis också statliga myndigheter försvårat eller stoppat det humanitära biståndet.
Varje asylsökandes fall prövas individuellt och en bedömning görs av om personen har möjlighet att fly till en annan region i sitt hemland.
Situationen i huvudstaden Mogadishu är fortsättningsvis instabil och även attacker som kräver civila offer förekommer. Situationen är dock inte av ett sådant slag att personer kan beviljas asyl eller alternativt skydd endast på grund av att de har staden som hemort. Detta konstaterade även högsta förvaltningsdomstolen i ett beslut i april.
Ingen återsänds till Iraks aktiva frontlinjer
Säkerhetsläget i Irak varierar på olika håll i landet.
Vid aktiva frontlinjer, såsom i Mosul och Tel Afar väster om Mosul, är risken för våld extremt hög och ingen återsänds till dessa områden.
I beslutsprocessen bedöms alltid om den asylsökande har möjlighet att fly till en annan region i sitt hemland, till exempel huvudstaden Bagdad. Om intern flykt är möjlig beviljas inte heller asylsökande från aktiva frontlinjer internationellt skydd.
Så kallad intern flykt till Bagdad tillämpas inte för sunnimuslimer som kommit från områden som kontrolleras av Isis, om de löper risk för att utsättas för rättskränkningar av shiamilis och inte får myndigheternas skydd. Inte heller ensamkommande minderåriga asylsökande, ensamma kvinnor utan ett socialt skyddsnät eller familjer utan försörjare förutsätts fly internt