Om mäns våld mot kvinnor

Så här sammanfattar  Zosan Inci vid Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige situationen idag;

De sexuella hot- och hatmeddelanden som Roks fått kommer inte från män och pojkar som heter Ahmed, Mohammed eller Ali. Det är vita, svenska män som sitter bakom sina skärmar och hotar med att våldta och mörda oss.
Det bekräftar bara det vi i Roks sagt sedan vi grundades för 33 år sedan, nämligen att mäns sexuella våld mot kvinnor och tjejer förekommer i alla samhällen runt om i världen, oavsett bakgrund och etnicitet.
Visst tycker Roks att det är positivt att det pratas om det sexuella våldet mot kvinnor och tjejer. Men vi behöver uppmärksamma det året runt, och inte enbart när det är festivaltider. Problemet med sexuella övergrepp finns överallt i vårt samhälle, speciellt i våra hem mellan fyra väggar.

Vi säger inte att porren är den enda orsaken till mäns och pojkar sexuella våld och objektifiering av kvinnors samt tjejers kroppar. Men vi vet utifrån våra kvinnojourers och tjejjourers erfarenheter med att möta kvinnor och tjejer som är utsatta för mäns våld att porren är en del i grundproblematiken.
Zozan Inci, Roks – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Som man och boende i Sverige blir jag lika upprörd varje gång jag läser om mäns våld mot någon annan människa, speciellt systematiskt riktad mot kvinnor i allmänhet eller kvinnan i det egna hemmet i synnerhet.

Är det då en korrekt bild som Zosan målar upp?  Är våldet en utbredd företeelse i svenska hem?

På den första frågan vill jag påstå att det är en schabloniserad bild som målas upp. På vilket sätt vill jag styrka detta påstående? Jo, för det första så är våldsbeteende inte sanktionerat i lag och lagtillämpning, dvs det är inte strukturellt betingat utan det är vanliga ”knasbollar” och män med en underlägsenhetskänsla och åtföljande kontrollbehov, som använder våld och våldspåtryckningar i olika former. I den svenska lagstiftningen finns en grundsyn om varje människas okränkbarhet och rätt till att skapa sig det liv de själva väljer, det finns inte någon som kommit till världen för att tillgodose sin pappas, brors eller annan persons behov av att ”familjens heder” inte fläckas genom otillbörligt beteende. Var och en är ansvarig för sina handlingar och val i livet.

På den andra frågan huruvida våld är vanligt förekommande i hemmiljön måste jag svara att det kan jag inte ge något generellt svar på eftersom varje familjs hem är dess ”castle” där insynen för tredje part är mycket liten. Nog har jag genom livet sett kvinnor som haft blåtiror och förklaringen att de ”gått in i en dörr”. Vid några tillfällen, när dessa utsagor uppenbarligen varit försök att skydda mannens i relationen handlingar, har det hänt att jag tittat mannen ifråga djupt i ögonen medan jag förklarat att om det händer en gång till att kvinnan i hueset ”går in i en dörr” så kommer denne man att själv få känna på hur det känns att ”gå in i en dörr” och det kommer nog inte stanna vid det utan mannen ifråga kommer med säkerhet få känna hur det känns att få en stor djävla dörr över hela sig.

Visst är det så att det är männen i relationer som vanligtvis begår de fysiska handlingarna mot sin partner, i kraft av sin fysiska överlägsenhet. Men, utan att på något sätt försvara dessa uslingar, så finns det även relationer där kvinnan är verbalt överlägsen mannen och när en diskussion/ett samtal/ett bråk når till en viss punkt där mannen inte längre har några argument eller förmår argumentera i samma nivå som kvinnan, så utgår från reptilhjärnan order om att ”smocka till”.  Man kan aldrig försvara ett sådant beteende, lika lite som man kan försvara den kränkning som den som använder sin verbala överlägsenhet för att kränka sin partner eller som lever ut det strukturella våldet som vissa kulturer bejakar. Det man kunde önska är att vi kunde handla precis som min mamma och pappa lärde mig att ”de flesta bråk kan undvikas genom att man helt enkelt går därifrån”.  Det löser naturligtvis inte alla hot- och hatsituationer, men kan vara en bra första ansats. De fall där inte detta hjälper får man använda olika avpassade sätt för att hantera våldssituationer.

För man ska inte tro att våld och kränkningar i olika relationer kommer att försvinna för att man tillskapar en  organisation för att hantera våld mot en viss grupp människor. Kärnpunkten är uppfostran där konsekvenser av en dumhet som begåtts ska klart framgå för  den skyldige och inte försvaras, negligeras eller ”äschas” bort.