År 1989 rapporterades det om studenternas protester mot den kinesiska regimen, en manifestation som skedde på Den himmelska fridens torg, en plats som är central i den kinesiska revolutionen och ordförande Maos övertagande av hela kina 1949. Mycket berömd är den videosekvens där en kvinna ställer sig i vägen för tanks som är på väg in och rensa upp på torget. Studenterna krävde ökad demokrati och mindre korruption. Ledarna svarade med att låta tusentals regimtrogna inflitrera och kartlägga studentrörelsen. När Regimen sedan beordrade det som blev massakern på den himmelska fridens torg, en massiv militär attack på fredliga demonstranter, förlorade tusentals studenter livet. En företeelse som fick stor uppmärksamhet under studenternas ockupation av torget var förekomsten av klotterplank som lästes av alla och där alla kunde sätta upp de skrivelser denne önskade.

Idag heter klotterplanket Facebook, en sammanblandning av gammaldags dagbok och ett sätt att peka på diverse företeelser, politiskt korrekta naturligtvis. Om man inte är politiskt korrekt utsätts man antingen för att de som är ens ”vänner” på Facebook plockar bort ens inlägg eller som också sker, man massanmäls i samlade aktioner av de som känner sig utpekade eller träffade av inlägg. Personer som råkat ut för detta är bl.a. Ann Heberlein, som ifrågasatt det kloka i en okontrollerad invandring som lett till nuvarande situation med gruppvåldtäkter, gängmord mm. Andra som också drabbats är de som påpekat andra oegentligheter som bl.a. administratörer och statliga/kommunala tjänstemän praktiserat med många ensamkommande unga män, där dessa fått rollen som älskare av ett antal medelålders sexhungriga kvinnor. I takt med Sverigedemokraternas framgångar, ett parti som har ifrågasättandet av dagens invandringssituation högt på dagordningen, har andra mer etablerade partier som Socialdemokraterna och främst Moderaterna blivit alltmer ordrika i invandringsfrågan. Det faktum att det stundar Riksdagsval i september i år har väl också ett visst inflytande på omvändelsen under galgen som de etablerade partierna tvingats till.

Om vi flyttar oss från Himmelska fridens torg i Beijing  1989 nästan 30 år framåt till dagens Sverige, så är det frapperande hur många likheter som finns med den situation som de kinesiska studenterna stod inför och den som råder här hemma idag. Visst, och det bör sägas omedelbart, inget uppenbart vapenhot finns mot de som protesterar mot dagens situation i den svenska samhällskroppen, men mer subtila åtgärder tillämpas av krafter som känner sig hotade.

Exempelvis så kallas/utpekas de som påpekar misshälligheter i det svenska samhället vad gäller dagens migrationssituation för rasister, främlingsfientliga, samhällsfientliga mfl tillmälen från maktens korridorer och dess medlöpare och politiskt korrekta politruker.

Den svenska säkerhetspolisen förefaller inrikta sig på att  kartlägga och kontrollera de några hundra virrpannorna som kallar sig själva för nazister av olika grader, medan man bara konstaterar antalet hemvändande mördare som slaktat folk i IS namn nere i Syrien/Irak utan att dessa får se sig utsatta för juridisk prövning/dom som en följd av brotten de begått. Istället pratar man om hur man ska mottaga och återanpassa dessa satans mördare in i det svenska samhället, ett samhälle de uppenbarligen hatar och tagit avstånd från. Oklar är också SÄPOs roll visavis den utbredda gängkriminaliteten, liksom den organiserade brottsligheten av olika etniska ursprung som somalier, personer  från de olika regionerna på balkan, ryssar och numera även afghaner. Ja, listan kan göras lång. Dessa brottslingar som tjänar miljarder på droger, prostitution, tobakssmuggling, spritsmuggling, beskyddarverksamhet, IT-brottslighet, mm mm, verkar ha fallit i glömska hos det svenska rättsväsendet och svensk media.

I media, värst är Aftonbladet och Expressen, inriktar man sig sedan en tid på att exponera manliga kändisar som utpekats för att ha trakasserat och sexuellt utnyttjat kvinnor i beroendeställning eller andra utsatta situationer. I de flesta av de fall som jag läst om förefaller de påstådda  ”brotten” ha skett för flera år sedan. Polisutredningar som företagits har hittills, såvitt jag kunnat läsa mig till, i samtliga fall lagts ner eftersom brott inte kunnat styrkas. Samtidigt har de utpekade inom några dagar efter utpekandet av alla ”goda samhällskrafter” fått se sig fråntagna alla inkomstmöjligheter.

I rättssamhället Sverige ska alla ha rätt att få sin sak rättsligt prövad.  Innan så skett ska man betraktas som oskyldig, men detta gäller inte för ”gatans parlament”. Någon dag efter framförda anklagelser, ofta i media, har ”rättrådiga” oftast s.k. feminister bränt dessa utpekade häxor på det offentliga mediabålet. De utpekade får inte ens genomgå ”vattenprovet” som tillämpades på medeltiden som en sorts rättsskipning.  Läser man lite mer kring dessa utpekanden så visar det sig att i flera fall har påståendet om trakasseri eller sexuellt utnyttjande skett efter att en relation mellan den utpekade och den utpekande personen tagit slut. Separation mellan två personer sker varje dag runtom i Sverige, med all den mentala och själsliga ångest som det denna separation innebär, utan att någon part pekar ut den andre som kriminell.  I många fall har det säkerligen förekommit sexuella övertramp,  trakasseri och maktmissbruk från den ena parten. Just nu utpekas det manliga könet som det mest ansvariga, men jag är övertygad om att detta sätt att vara snarare visar på makt vs maktlöshet – och inte är könsbundet.

På den grå medeltiden var det otänkbart att föra fram i ljuset det sexuella utnyttjande som präster i många fall utövade mot pojkar och flickor. Idag är det lika tabu att föra fram det sexuella utnyttjandet som diverse kvinnor i maktställning utövar mot s.k. ”ensamkommande”, vanligtvis afghanska eller somaliska unga män som sökt asyl. Att yppa något om dessa är lika tabubelagt som att svära i kyrkan var på medeltiden.  Man blir i bästa fall kallad rasist, i värsta fall berövas man sin utkomst efter subtila eller burdusa påtryckningar från diverse grupper/individer.

Så frågan om vi är så demokratiska och rättsligt skyddade här i Sverige som vi och många inom politiken tycks tro. Fast tro, det får man å andra sidan numera inte göra i offentligheten, såvida man inte har en islamsk sådan. Vanlig svensk kultur, svenska sedvanor och vår svenska,  jag höll på säga hederliga, kristendom ska man helst hålla tyst om och praktisera i enskildhet, så vi inte stöter oss med alla nyanlända muslimer, som inte vill ansluta sig till vår svenska kultur, är vare sig tysta eller håller sin religion i avskildhet. Men, som man säger, det är ju en annan pilsner.