Vårsommaren är här och jag beter mig som en äkta svensk. Vad menar jag då? Jo, jag fortsätter att mata alla de stackars domherrar, talgoxar, bergfinkar, grönsiskor mfl  som utsvultna anlänt efter en tillvaro under vintern i andra sydligare länder. Med dessa småfåglar, som vi alla vill ha kring oss och glädjas åt under sommaren, följer en tjuvaktig och skurkaktig svans i form av strykfåglar som skator och kråkor. Lite pliktskyldigt schasar jag bort skatorna och kråkorna när jag kommer ut och ser dem vid fågelborden. Jag gör inga ytterligare, mer kraftfulla åtgärder, mot dessa tjuvar och fridsstörare trots att jag vet att skatorna stjäl de utsvultna småfåglarnas mat, kör bort dem från maten när de sitter och äter och att skatorna och kråkorna senare under sommaren kommer att bli alltmer fräcka och sluka småfåglarnas ungar liksom att hacka sönder och äta upp de ägg som våra frigående höns lagt. De, liksom alla ”sööta” ekorrar som också stjäl småfåglarnas mat och äter upp deras ungar tär på och blir bara fler för varje år som går, medan småfåglarna blir färre för vart år.

På samma sätt sitter det ett antal skat- , kråk- och ekorrliknande personer, som  inte visat sitt rätta jag förrän efter att de av oss valts att styra och företräda oss små fåglar i den svenska tillvaron, alltmedan de själva berikar sig på våra  gemensamma tillgångar, skriver sig hemma hos mamma för att kunna kvittera ut dubbel bosättning, får EU-traktamente (3000 kr/dygn)trots att de sedan många år bor i EU-huvudstaden, skriver sig i sommarstugan alltmedan de bor med familjen. Listan kan göras lång. Detta sker samtidigt som en annan sorts skator och kråkor bildar gäng som rånar de små fåglarna på deras tillhörigheter, förgiftar inte bara barnens sinnen utan även deras kroppar med dyra droger, som mer eller mindre tvingar de småfåglar som blir begivna på drogerna att själva begå brott mot andra småfåglar, för att finansiera sina skapade giftbehov.

I ett annat land, långt från vår vårsommargrönskas tillvaro, hanterar man situationen på så sätt att man i avsikt att bli kvitt gisslet river ut gangsterskatornas och dito -kråkornas bon, fördriver och utvisar skator och kråkor från sitt territorium, allt  för att rycka undan grunden för sådana gangster och terroristers fortsatta gangstertillvaro.

Men, invänder då våra svenska företrädare, vän av ordning och vän av miljön, att så kan man inte göra, det får räcka med att säga ”ajaj, så får ni inte göra”. Sedan får vi hoppas att alla skator så småningom förstår och blir goda fågelmedborgare och för att understryka hur synd det är om dessa gangsters och terrorister så fortsätter de sin ordström med  ”vi måste öppna vår famn och vårt land för dessa stackars missförstådda” skator och kråkor som haft en så svår tillvaro som gangsters. 

Så i vårt lilla land, anförd av en orangefärgad kramsfågel och en rundlagd gråsparv,  så går ett dekret ut att vi alla måste spara, vi måste dra in på lyx som skolor för våra fågelbarn, göra livet för våra gamla fågelgubbar o -tanter svårare, allt medan vi ska ta ansvar för och underlätta för gangsterskatorna att återkomma och  ta hit sina familjer och nära.

Ja, vad kan man säga om sakernas tillstånd annat än en djup

SUCK!