Det hävdas ju ofta, som ett försvar från bl.a. Regeringen, att vi inte kan göra något åt människors rätt att söka asyl – det är en mänsklig rättighet, sägs det.

Men, om man tittar på den lagliga verkligheten som gäller för Sverige såsom varande ett EU-land, så fanns vid tiden för Sveriges inträde i EU i jan 1995 en konvention som reglerar asylrätt och procedur för denna som heter Dublinkonventionen som tillskapades 15 juni 1990. I och med vårt inträde i unionen så inkorporerades denna i svensk lagstiftning. Senare ersattes den av den s.k. Dublinförordningen EU nr 604/2013.

Vad gäller då enligt dessa konventioner/förordningar?

Jo, asylrätten är oinskränkt, MEN asyl ska sökas vid EUs yttre gräns. Det vill säga att alla de båtflyktingar från Afrika och Syrien/Afghanistan/Irak för att ta några aktuella exempel, alla dessa ska söka asyl i Grekland/Italien/Spanien dvs där båtarna landar.  Att färdas genom hela EU fram till Sverige innebär att de också förlorar rätten att söka asyl i Sverige. Den enda lagliga asylsökande rätt som återstår vad gäller Sverige är de som kommer från Finland/Norge/Danmark dvs länder som gränsar mot Sverige alternativt att man i båt rundat hela sydeuropa mellaneuropa och brittiska öarna för att via Nordsjön anlända till svenskt territorium, då kvarstår eventuellt alltjämt asylrätt i Sverige. Om man på färden varit in och bunkrat i något EU-land så ska asylen sökas i detta land.

Vad innebär då detta?

Jo, Sverige och die Dumme Schweden, har alltså tagit på sig kostnader och möda för att härbärgera hundratusentals/miljontals människor, där kostnaden rätteligen borde delas mellan alla i EU. Men, är man social stormakt så är man tycks Stefan L anse och sprätter lite disträ på hängselstropparna i spenderbyxorna.

I sken av den nu löpande Coronakrisen ser man hur det växer fram ett liknande statligt handlingsmönster utan krav på mottagaren (som vanligt) och där effekten på ett mycket tydligt sätt påminner om hur pengar som under årtionden tidigare på ett oansvarigt sätt slösats ut för att bibehålla bilden av Sverige som välkomnande, nu grävs fram ur statens sedeltryckerier, denna gång för att stötta storföretag som i panik(!?) , säger upp personal samtidigt som de delar ut mångmiljardvinster till aktieägarna. Återigen saknas en ansvarsfull plan för hur, när och till vem stöd ska utgå.

Lägger man så dessa nya kostnader för det allmänna så förstår man hur mycket detta har kostat och kommer kosta oss alla när Coronan passerat, men som kommer att manifestera sig i form av avsaknad av framtidsberedskap liksom behövlig  lagerhållning, samt  ytterligare nerdragningar inom skola, vård och omsorg.

Ingen blomstrande framtid som skymtar runt hörnet precis.