Sitter och läser om alla (vardags)skjutningar mellan olika kriminella som pågår. Känner hur jag blir heligt förbannad över hela företeelsen där de kriminella i första läget rånar, lurar gamla, säljer knark och gör sig Rolex-mogna på så sätt. När de sedan hamnar i konfrontation med likasinnade kriminella från andra grupperingar, så får samhällets resurser tas i anspråk för att söka rädda livet på dem, bota och hela dem tillbaks till samma kriminella tillvaro, så att de sedan kan skjuta tillbaks på sina antagonister – och så fortgår det år efter år allt medan nya ”wannabes” står i kö för att rekryteras till gängen.
Varför kan inte samhället sätta ner foten inför dessa företeelser/individers beteenden? Gamla och sjuka vanliga människor får stå i kö, kanske vänta för länge på den sjukvård de betalat för under hela sitt arbetsliv, medan dessa gangsters belägger stor del av den tillgängliga akutvårdapparaten. Dessa ”livsstilskriminella” har inte bidragit till det allmänna med en enda timmes arbete, inte svettats ett uns, känner ingen medkänsla med utan hånar alla vanliga ”svennen”, som gör sitt jobb i samhället och, som genom sitt arbete, möjliggör och i förlängningen tillåter dem deras livsstil.
Jag har ett förslag till åtminstone en dellösning på problemet:
Låt efter avslutad vård, och när samhället via exempelvis Polisens underrättelsekällor kan bekräfta att den som behandlats för skottskador är livsstilskriminell, se då till att ta ifrån dem deras Rolexklockor, snabba bilar – ja allt av värde som sedan säljs och används av samhället till att betala av på den oerhört dyra och avancerade vård och eftervård som beror av deras inbördeskrig och som fråntar alla oss andra möjligheter till vård och omsorg. Låt kort sagt dessa kriminella få betala tillbaks till samhället de kostnader som de orsakat samhället, i form av ianspråktagande av utryckningspersonal/fordon, akut och efterföljande vårdpersonal, vårdsalar mm mm.
När jag för många år sedan bodde i USA och en person som jag känner råkade bryta ett ben under en basballturnering som avdelningen jag jobbade på anordnade, då fick han en faktura på ca 10.000 USD som var kostnaden för vården han fått. Nu hade han försäkring, så han skickade fakturan till försäkringsbolaget, men det hela illustrerar de mycket höga kostnader som sjukhusvård betingade då. Det lär inte vara billigare idag, vare sig i Sverige eller USA.
Så det är vi vanliga svennar som via skatter finansierar den avancerade sjukhusvård som dessa kriminella fritt åtnjuter efter att ha utövat sin ”livsstil”. Jag menar att det är mycket rimligt att de också får betala för sjukhusvården eftersom deras belägenhet aldrig kan falla under kategorin ”olycka” utan är en följd av livsstilen – så låt dem åtminstone betala för de resurser som denna ”livsstil” tar i anspråk!