Att vända på varje sten – eller att kasta den första!

Med anledning av det som skrivs om muslimer och islamister så företog jag mig en liten exkursion i våra kristna urkunder och hamnade i 5:e Moseboken. Där beskrivs bl.a. hur man ska bete sig gentemot befolkningen när man intar en stad

10När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. 11Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. 12Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, 13och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. 14Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.
15Så skall du göra med alla städer som ligger långt bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten. 16Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse.

 

Texten förskräcker, men man får erinra sig att det som står där är långt mer än två tusen år gammal och handlar om samhällsstrukturer och synsätt på individer som fanns då. Sedan dess har vi kristna ju haft en profet som hette Jesus, som hävdar ett annat synsätt visavis medmänniskor än vad som framhålls i de gamla testamentstexterna. Vi har ju dessutom lämnat den bokstavliga tolkningen av och uppmaningen i, dessa gammaltestamentsliga skrifter och förstår att de seder och bruk som beskrivs där avser samhällsstrukturer och livsbetingelser som fanns då, men inte längre gäller.

Mot bakgrund av det så förefaller det egentligen absurt att bunta ihop alla som omfattar en muslimsk tro och lever på eller vill leva på ungefär samma sätt som huvuddelen av oss som bor i Europa. Dessa ”muslimska” personer är betydligt mer lika oss sekulariserade kristna i sina synsätt och önskningar på livet, än vad de liknar alla dessa fundamentalister, islamister, som fortfarande  efter mer än tusen år från när deras profet Muhammed vandrade på jorden , ivrigt påhejade av sina imamer, alltjämt är beredda att stena alla som avviker från den enda vägen och den enda ”sharialagen”.

Bland de mer eller mindre ”sekulariserade” muslimer finns det även människor som tycker det är okay om någon eventuellt vill avbilda deras profet eller som känner en lust att bränna deras ”heliga koranskrift”. Man kanske tycker, precis som jag själv, att det är ganska töntigt att bränna böcker, men inser att i yttrandefriheten ligger det att man får stå ut med yttringar  och yttranden, som man personligen inte tycker är bra eller riktiga.

Man kan ju konstatera att om alla tycker exakt lika om allt, så finns väl inget behov av yttrandefrihet.

Såvitt jag förstår så är huvuddelen av de muslimer som kommit till Sverige, resultatet av en flykt från fundamentalistiska muslimers och dito staters terror, personer som inget hellre vill än leva som vi vanliga svenskar, studera, jobba, bilda familj och leva laglydigt och ha trevligt i glada vänners lag. Man inser att för att driva den svenska staten, med fri skolutbildning, fri sjukvård och en snart sagt allomfattande omsorg om individen, behövs att man bidrar och betalar skatt till det gemensamma.

Som kristen, med alla våra Jesus och Mariabilder allestädes närvarande, känns det infantilt att man inte ska få skapa sig en bild av en profet liksom att ifrågasätta den text som finns nertecknad i deras bibel/koran. För att späda på den absurda upplevelsen, så känns det absurt att vi, som har lämnat den uråldriga och unkna bilden av hur samhällen ska fungera och människor leva i dessa samhällen, utifrån någon sorts flathet eller räddhågsenhet, tillåter att i vårt samhälle de för oss fullständigt avskyvärda moralkoder och handlingssätt, som skrevs för mer än tusen år,  alltjämt påtvingas människor som lever här och som styr deras liv.

Vi vinner inget på att drakonisera eller stigmatisera alla muslimer som dåliga människor, men vi vinner inte heller på att vara undfallande mot islamister och muslimska predikanter som kräver sharialgar i parallellsamhällen, här inom Sveriges gränser Vi måste som land ställa samma krav på de som kommer och vill leva i vårt demokratiska samhälle, som det görs på alla i Sverige redan boende individer. Man måste skriva under på att man förstår vad demokrati och  yttrandefrihet innebär, vilka kulturella regler och lagar som råder, exempelvis den om att alla människors lika värde är inskrivet i vår grundlag, som gäller såväl svenskfödda personer som de som kommer till vårt land för att leva här. Man ska kunna förstå och uttrycka sig på det svenska språket liksom att både acceptera och bejaka i sitt praktiska leverene att svensk lag alltid står över muslimska sharialagar, klankulturer. I detta ligger även att ens partner liksom ens barn har självklar rätt att välja sin egen livsväg och sin eventuella partner fritt, utan att behöva riskera att bli utslängd från en balkong eller mördad av sina egna familjemedlemmar för att man ”vanhedrar” familjen eller klanen.

Min syn är att de människor som fått tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd men inte kan eller vill leva efter våra normer och lagar, ska (i föreliggande fall efter avtjänat fängelsestraff), om de inte själva väljer att lämna Sverige, utvisas till det land de kom från. Detta ska ske utan att någon hänsyn ska tas  till den eventuella hotbild som de anför finns mot dem i det land de kom ifrån. Har man eller antar man ett kriminellt sätt att leva, ska man ha förverkat både sitt uppehållstillstånd och sin rätt att vara bosatt i Sverige. Beslut om utvisning, vid grov brottslighet som har ett straffvärde om två års fängelse eller mer, ska inte kunna upphävas och expedieras omedelbart efter att strafftiden genomgåtts. Samma snara utvisning ska också ske med de individer som fått sin asylansökan prövad men inte beviljats uppehållstillstånd.